Man kan inte låta bli att ställa sig den frågan. Har folkhemmet blivit så framgångsrikt och fulländat att vi fullständigt blivit instängda i en glasbubbla där vi i spegelbilden bara ser vårt egen förträfflighet och inte våra misslyckanden?

Under lång tid och stärkt av Alliansens sjukförsäkringsreformer sjönk ohälsotalet kraftigt, och trenden mot ett allt bredare utanförskap kunde brytas. Under senare år ser vi dock att sjukfrånvaron i Sverige återigen stiger kraftigt. De psykiska diagnoserna har sett en särskilt stor ökning och är sedan 2014 den vanligaste sjukskrivningsorsaken. En av de viktigaste frågorna inför 2017 är därför hur sjukfrånvaron kan minskas.

Kostnaderna i statens budget för sjukpenning och rehabilitering uppgick till 32 miljarder kronor år 2014 och i år beräknas de ligga runt 42 miljarder kronor. Denna ökning beräknas fortsätta. Nivån på dessa utgifter kan jämföras med hur det såg ut år 2010 då motsvarande kostnader var 21 miljarder kronor.

Långvarig sjukfrånvaro leder till att kontakten med arbetsgemenskapen bryts och privatekonomin försämras. Utanförskapet är både ekonomiskt och socialt. Effekterna kan också vara stora i nästa generation: barn till föräldrar som är långtidssjukskrivna tenderar att själva bli sjukskrivna i större grad än andra.

Andreas Norlén (M)
Riksdagsledamot och ordförande i konstitutionsutskottet

Fortsättning i papperstidningen 161230