Att våga säga vad jag tycker

I Sverige har vi yttrandefrihet, det vet vi alla, trots det känner många att det inte är helt OK att ställa frågor inom alla områden.
Opinionsinstitutet Demoskop har undersökt om människor upplever att vissa saker är svårare än andra att prata öppet om. Resultatet visar en tydlig politisk skillnad i vad man känner sig bekväm med att tala om. Lättast för att vädra sina åsikter har människor med en ideologisk övertygelse till vänster, konstaterar Peter Santesson, som är opinionschef på

Demoskops undersökning visar att det finns skillnad i vilka sakfrågor som man känner sig bekväm att tala om. Den som tycker att jämställdhet är viktig är mer benägen att tala om det än den som tycker att försvar och invandring är viktiga frågor.
Det finns alltså frågor som medborgarna ställer sig men som de drar sig för att ta upp.

Orsakerna är två:
• Man riskerar att bli uthängd som rasist.
• Och man riskerar att bli utnyttjad av verkliga rasister och uthängd även där.

Följande tre frågor är i högsta grad levande och aktuella på arbetsplatser, fikaraster och vid alla sorts informella möten där människor ses och träffas.
• Finns det områden i svenska förorter där myndigheterna har kapitulerat och kriminella nätverk har tagit över?
• Hur vanligt är det med hedersvåld och barnäktenskap i dagens Sverige?
• Hur utbrett är kriminella utländska ligors verksamhet på den svenska landsbygden där bytet är bl a diesel, redskap,båtmotorer, verktyg och maskiner.

Det här är något för seriösa journalister att gräva i. Men hjälp från diverse rasistiska sajter undanbedes. Liksom hjälp från det politiska parti som tagit främlingsfientlighet på personlig entreprenad. Deras förvridna världsbild klarar vi oss förutan.
Om vi fick en seriös journalistisk granskning av de tre frågorna är nästa steg: Vad gör vi åt de eventuella missförhållandena som undersökningen kommer fram till?

Och då går budet till oss politiker:
Vad tänker vi göra konkret för att ändra på det som den journalistiska granskningen eventuellt har upptäckt som missförhållande och som vi inte vill acceptera i dagens Sverige?

Att vi gör skillnad på det vi pratar om med nära vänner och det vi tar upp i mer offentliga sammanhang är rimligt, men om det blir tydligt och genomgående i vårt samhälle så finns det risk för att en stor mängd åsikter inte blir tydliga för media och politiker. Det i sin tur kan leda till att vi inte uppfattar vilka opinioner som finns i samhället och risken är uppenbar att vi blir kvar i vår egen filterbubbla där alla vi talar med tycker som jag, eller åtminstone finns i bekvämlighetszonen.

Här är massmedias ansvar stort: Att våga ställa kritiska frågor, att undersöka samhällsförhållandena utan att snegla på det gångbara och opportunistiska i det dagsaktuella medieklimatet, att våga gräva i frågor där risken finns att bli stämplad som rasist eller att bli utnyttjad av rasister.
Hur ska vi tillsammans skapa samtal, där människor vågar ta upp s k känsliga frågor och vågar uttrycka sin oro för framtiden?

Carola Andersson
Centerföreningen Valdemarsvik

Share