Förintelsens minnesdag

Viktig att högtidlighålla

Förra måndagen tillträdde till slut Sveriges nya regering och därmed var mitt arbete med regeringsbildningen slut. Nu lägger jag i stället fokus på sådant som talmän vanligen ägnar sin mesta tid åt, alltså att leda arbetet i riksdagen och att företräda riksdagen och Sverige. Jag har också hållit föredrag om regeringen och riksdagen på Linköpings universitet och medverkat i P4 Extra. Idag tänkte jag dock framför allt uppehålla mig kring Förintelsens minnesdag.

I söndags den 27 januari högtidlighölls Förintelsens minnesdag. När vi hedrar minnet av de miljoner människor, som mördades i nazisternas koncentrations- och förintelseläger, bör vi dock stanna upp ett ögonblick och fundera över varför vi hedrar deras minne. Vi ska inte hedra dem, därför att de var offer, utan för att de var människor. Vi ska inte se dem framför oss som utmärglade kadaver i en ändlös massgrav, utan som människor fyllda av liv, fyllda av glädje, fyllda av hopp. Vi ska inte minnas dem för att de dog, utan för att de levde. Om ni inte kommer ihåg någonting annat av mitt tal än en enda mening, så minns då den meningen: Vi ska inte minnas dem för att de dog, utan för att de levde.

”Inom var och en av oss brinner en
likadan låga av mänsklighet som
den nazisterna försökte släcka i
miljoner och åter miljoner själar…”

För vad var det nazisterna gjorde med sina förföljelser, sina gaskamrar och sina massavrättningar? Vad innebar ideologin bakom Förintelsen? Jo, nazisterna reducerade sina offer från medmänniskor med ett oskattbart värde till tingestar som ingenting var värda, till föremål som bokstavligen skulle förintas, förvandlas till aska och sot och spridas för vindarna. Vi säger att nazisterna begick brott mot mänskligheten och menar brott mot alla oss människor, men man kan också säga att deras brott var riktat mot det mänskliga, mot det som gör oss till människor. Deras övergrepp riktade sig mot humanismens själva kärna, idén om varje människas unika och oskattbara värde.

Det finns syfte och värde i varje enskilt liv. Låt det vara tanken som bär oss, när vi minns Förintelsens offer. Ingen människa har någonsin levat förgäves. Om vi hedrar offren för allt det de bidrog med när de levde, hedrar dem för den låga av mänsklighet som brann i var och en av dem, då blir det också tydligare varför vi ska lära av historien, varför vi ska lyssna på deras röster, när de uppmanar oss över tidens avgrund att aldrig låta detta ske igen. När vi ser dem som människor, ser vi också oss själva i dem och då inser vi att detta monstruösa brott mot mänskligheten, som iscensattes i Europas hjärta för mindre än en mansålder sedan, också var ett brott mot oss. Inom var och en av oss brinner en likadan låga av mänsklighet som den nazisterna försökte släcka i miljoner och åter miljoner själar i Auschwitz, Treblinka, Buchenwald och alla de andra platser där ondskan firade triumfer.

Ondskan kommer sällan med stora kliv. Så var det inte i Tyskland på 1930-talet och så är det sällan också idag. Ondskans första frön finner sin näring och gror, när vi tittar åt sidan när någon blir illa behandlad i skolan eller på vår arbetsplats. I var och en av oss finns den mänskliga lågan, javisst, men var och en av oss kan också bli bödel. Civilisationens fernissa, som får oss att lägga band på våra mörkare impulser, är tunn, ibland förskräckande tunn.

Vem av oss kan med säkerhet säga hur vi hade agerat, om vi hade levt i Tyskland på 30-talet. Vem kan lova att han eller hon inte hade krossat något fönster under Kristallnatten? Vem kan lova att hon eller han inte hade spottat på en jude? Vi ser hur massmorden fortsätter. Bosnien, Rwanda, Sudan, Irak – det är några av de platser där ondskan fått fritt spelrum under senare år. Människorna där är inte annorlunda än oss som bor här. Kan civilisationens fernissa brista där, så kan den brista här. Därför måste varje ny generation återerövra medmänskligheten, demokratin och friheten. Därför måste vi varje dag kämpa för att vara goda medmänniskor. Därför måste vi varje dag minnas den här dagens främsta budskap: det finns ett syfte och ett värde i varje enskilt liv.

Share