Hemma hos Kristina

Gourmetostar i eget mejeri på Hejtorps gård

Kristina Carlsson hos sina tre bockar. Steget att byta jobb från maskininjengör till mejerist var stort, men idag är ostarna vida omtyckta.

FINSPÅNG (LT)

På gården Hejtorp i Doverstorp söder om Finspång, driver Kristina Carlsson och hennes familj ett företag som omvandlar gräs- och aspbark till de allra delikataste ostar, allt under egen kontroll. På gården som är runt 13 ha ängs- och hagmark i sluttningen ner mot sjön Glan håller vi omkring 120 getter av Svensk lantras. Av dessa är för närvarande 45 mjölkgivande tre bockar och resten killingar på ett eller två år berättar Kristina.

  Arealen här hemma räcker inte riktigt till för att försörja djuren, men på sommaren skeppas olika lag med icke-mjölkande djur ut på öar, dels i Glan, men främst till Aspöja i skärgården där de gör stor nytta som buskröjare. Jag har en kompis som har får på Aspöja, och mina getter är ett utmärkt komplement då de äter aspsly, vilket det finns väldigt gott om längs stränderna där ute.

Mjölken från getterna tar Kristina om hand i det egna gårdsmejeriet där hon tillverkar riktigt högklassiga ostar av ett 20-tal modeller. Ostarna är naturligtvis getostar, men finns i alla typer såväl färskostar, hårdostar, vitmögel eller grönmögel.

– Det finns så mycket mer än Chevre skrattar mejeristen Kristina som satt lokala namn på sina ostar. Där finns Doversund, Risinge Rulle, Sankta Maria och icke minst Blå Dover som är en långlagrad grönmögelost.

– Den blir bäst av den fetare vårmjölken, och om den får lagras till jul så är den i alla fall min favorit, säger Kristinas make Mattias, som i dag sköter kvällsmjölkningen, men annars har ett heltidsjobb utanför gården.

Getterna som ger mellan en och fem liter mjölk per dag, mjölkas morgon och kväll. En mjölkget väger omkring tio procent av en mjölkko och ger omkring tio procent så mycket mjölk. För att göra ett kilo ost går det i medeltal åt 12 liter getmjölk. För komjölk gäller tio liter och för fårmjölk endast sex liter.

För att hålla i sina produkter så långt det går, säljs omkring 75 procent av produktionen i den egna butiken. Resten levereras huvudsakligen till vissa restauranger som kontinuerligt använder Hejtorpsost i sina menyer.

Förutom osten så säljer Hejtorp en hel del killingkött. Runt hälften av killingarna är ju bockar. Dessa föds upp ute på öarna under sommaren och slaktas sedan på hösten. Killingkött är ju lite ovanligt, men fantastiskt fint och liknar viltkött genom att det är ganska magert. Efterfrågan har ökat, men eftersom killingarna vid slakt väger runt tio kg så blir det ju inga mängder.

– I min filosofi ligger att ta tillvara allt som går, så även killingskinn tas omhand och blir väldigt trevliga när de kommer från beredningen berättar Kristina.

En ny verksamhet som ytterligare ökar den vertikala integrationen är en servering där man, på plats kan avnjuta en enklare måltid typ soppa med ett gott bröd – och ost såklart. Helt nytt, och inte riktigt färdigt när Länstidningen var där, är den stora matsalen under tak med fönster ut mot hagarna och sjön. Här kan vi ta emot en hel busslast med människor, vilket är en verksamhet som ökat och där vi samarbetar med Björke vävstuga.

Kristina och Mattias köpte gården Hejtorp 2004 från allmänna arvsfonden. Släkten som ägt gården i sju generationer hade då dött ut. Sista ägaren hade haft den som sommarbostad sedan 1960-talet och markerna var igenvuxna, allt var svårt förfallet eftersom ingen verksamhet bedrivits på många år. Kristina, som är utbildad till maskiningenjör, jobbade då på SAAB men kände stress och tryck som inte var bra. Samtidigt fanns en dröm att få jobba med djur.

– Det var ett stort steg att totalt byta livsstil, att börja bygga upp en förfallen, mindre gård och att samtidigt hantera alla vanliga livsfrågor med tre barn och familj, förklarar Kristina.

2007 hade hon utbildat sig till mejerist och kunde starta det egna gårdsmejeriet. Med otrolig energi, fantasi och vilja har dom nu skapat ett typexempel på vertikal integration i småbruk som inte gör dom rika, men som fungerar alldeles utmärkt och ger en rimlig avkastning och en bra levnadsmiljö.

Tack vare getterna är nu markerna öppna igen. Nästa steg som Kristina börjat testa i liten skala är att växla in lite får. Detta för att få en effektivare betning, men också för att kunna bredda ostsortimentet genom att göra fårost också.

– Problemet är möjligen att vårt Tetris-spel med olika djurgrupper i olika hagar vid olika tidpunkter då blir ännu svårare, men det fixar sig nog på något sätt, skrattar Kristina. Till detta har hon god hjälp av sina tre bordercollies Kip, Joe och Zed som liksom sin matte älskar att jobba tidigt och sent, vardag som helgdag.

”Det bästa med mitt jobb är att få vara med från att gräset växer till att de färdiga ostarna serveras till gästerna”, avslutar Kristina.

Text och bild: LASSE JOHANSSON

Share