Länstidningen i Boxholm

Boxholms kommuns webbplats
Boxholm Osts webbplats
Ångfartyget S/S Boxholm II:s webbplats
Om Boxholm på Wikipedias webbplats
Boxholms IF:s webbplats
Boxholms biblioteks webbplats
Boxholm Ståls webbplats
Boxholmshus webbplats

Välkommen till Länstidningens sida med material om Boxholms kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Boxholm.

Härlig musikhelg i Malexander

Hanna Elmquist och Svante Thuresson såg ut att trivas tillsammans på scenen.

Svante Thuresson och Hanna Elmquist genomförde en härlig konsert tillsammans med skickliga musiker en fredags kväll i Malexanders föreningshus. På lördagen var det en stämningsfull konsert i Malexanders kyrka med helt andra musiker och en helt annan repertoar.

Text och bild: GEN LARSSON

Äntligen kom den populäre Svante Thuresson till Malexander. Han var inbokad till förra sommaren men fick lämna återbud på grund av sjukdom samma dag som konserten skulle gå av stapeln. Den kvällen räddades av jazzsångerskan Rigmor Gustafsson som med mycket kort
varsel kom och gjorde en bejublad konsert till arrangörernas stora glädje.

Fortsättning publicerad 20100903


Lyckad bockjaktspremiär

Andreas Karlsson, Ronny Fridh och Peter Davidsson vid den nyfällda bocken.

Halv fyra på morgonen den 16 augusti ringde väckarklockan hos - får man anta - tre förväntansfulla jägare. De, som så många andra jägare, skulle denna morgon ge sig ut på premiären för årets bockjakt.

Text och bild: Klas Johanssom

Pyrschjakt, som många väljer att kalla denna jaktform, är ett namn som kommer från tyskans pürsch och som betyder smygjakt. De jägare som Länstidningen stämt träff med berättar att
egentligen så smyger de inte utan de står mest stilla och väntar. Vakjakt är nog ett mer lämpligt namn på jaktformen. Ronny Fridh, Peter Davidsson och Andreas Karlsson jagar alla nära Svärdsvik öster om Malexander. Dalberga heter jaktlaget. Denna morgon, som är den första bockjaktsdagen, är det alltså tre i Dalberga jaktlag som tagit sig ut i skogen, även om de egentligen är 12 personer i jaktlaget.

Fortsättning publicerad 20100827


Ingen är som Björn Ranelid

Björn Ranelid gjorde stor succé när han framträdde på Gjestgifveri Sommarhagen i Malexander i mitten av juli.

”Ingen talar som jag. Ingen skriver som jag. Men jag är ingen utan min publik.” Orden kommer från Björn Ranelid som gjorde stor succé vid sitt framträdande på Gjestgifveri Sommarhagen i Malexander en kväll i mitten av juli.

Text och bild: GEN LARSSON

Ordet och kärleken var genomgående teman vid Ranelids författarframträdande. Han talade snabbt och med stor inlevelse till den intensivt lyssnande publiken. Ett hundratal personer hade kommit och många fler var intresserade men det fanns inte plats för fler den här kvällen. – Biljetterna var slutsålda en månad före Ranelids framträdande, berättar bibliotekschef Lena Johansson. Intresset för den här kvällen har varit väldigt stort.

Fortsättning publicerad 20100820


Lyckade måndagsträffar

Anders Hylén har fått ta i rejält för att få många besökare till måndagsträffarna i Boxholms Folkets park, men den här säsongen har varit lyckad med som mest 450 - 500 besökare vissa av kvällarna.

År 2008 startade Anders Hylén ”Måndagskvällar i parken” och bjöd in ”motormänniskor” från olika håll. Årets säsong har lockat bra med folk, 150 – 500 personer per kväll. Anders Hylén är nöjd och funderar på hur träffarna ska utvecklas – kanske ska det bildas en ideell förening som tar hand om arrangemangen?

Text och bild: KLAS JOHANSSON

En av de vackraste folkparkerna i landet, den finns i Boxholm, det är det nog många som skriver under på. Den anrika parken invigdes 1928, men tidigare fanns det en folkets park på en helt annan plats i det växande samhället. I Boxholms Folkets park har många kända artister
uppträtt, men mest folk genom åren har nog Boxholmsdagen dragit, en gång ett årligt återkommande arrangemang mellan åren 1958-1976, som fick nära på varenda boxholmare att ta sig till parken, åtminstone de första åren. Men det var då, och Anders Hylén tyckte det var väldigt sorgligt att se den gamla parken stå oanvänd. Det var något han ofta funderade på,
han passerar parken nästan dagligen på väg till sitt arbete.

Fortsättning publicerad 20100813


Kulturvecka på Hesters gård

Gårdens ägare Carl Henrik Brun står vid den spännande ånglokomobil som han införskaffat och lagt ner mycket tid och kraft på att renovera.

Mitt emellan Boxholm och samhället Sommen är gården Hester belägen. Den ligger alltså inte långt från Smålandsgränsen, och namnet Hester lär ju också betyda ”gränstrakt”.

Text och bild: KLAS JOHANSSON

På gården Hester har det under en sommarvecka genomförts en ”kulturvecka”. Här finns olika historiska samlingar att ta del av, som till exempel ett vagnsmuseum, gamla bilar, snickerimuseum, och inte minst, ”3 x Brun”, med utställning av akvarell och textil. Varje dag klockan 15.00 under vecka 27 så har det varit föredrag av olika personer. Lennart Råsberg har pratat ”Hågkomster om vägfarare”, Caroline Brun har pratat ”hatten är huvudsaken”, ”man tager vad man haver” och om Hesters gästgivaregård. Catarina Bruns ämne har varit ”att måla akvarell”, och Cathrine Mikaelsson pratade ”huskurer, örter och salvor”. Första gången man inbjöd allmänheten till gården Hester var för cirka fem år sedan. Förra året höll man öppet en hel vecka, precis som i år.

Fortsättning publicerad 20100806


Hela familjen jagar skärmar

Pappa Jens, mamma Annika och barnen Sanna, Hannes och Charlie är redo för nästa stortävling i Närke.

Sol, bad, avkoppling. Det är väl så de flesta av oss njuter av semesterdagarna. Sköna och lata dagar… Visst, ibland försöker vi ju aktivera oss också. Några föredrar fiske, andra besöker diverse sevärdheter såsom museer och annat, i varje fall om vädret är dåligt. Vissa tycker ju om att shoppa och ta sig till ”det stora varuhuset”. Men familjen Fasth från Boxholm gör något helt annat! De tillbringar många av sommarens dagar i orienteringsskogen!

Text och bild: KLAS JOHANSSON

Sport och idrott har alltid varit något självklart för det äkta paret Jens och Annika Fasth. Pappa Jens sysslade som ung med både fotboll och ishockey, och senare blev det också motocross liksom innebandy. Innebandy var den sport där Jens lyckades bäst, och han hade också erbjudande att spela för såväl KFUM Linköping och Jönköping, då elitserieklubbar. Jobbet i Boxholm gjorde dock att han stannade på hemmaplan. Orientering var tills för cirka tre år sedan något helt främmande för Jens , även om den sporten ”ligger i släkten”, för Jens farfar Carl-Axel Wågman (död 1984) var en stor profil i Boxholms OK. Mamma Annika hade en fantastisk karriär inom terräng- och banlöpning.

Fortsättning publicerad 20100723


Utebingo lockar till Boxholm

Helene Svanströms stämma ljuder över nejden när dragna nummer ropas ut.

Det är en av sommarens vackrare dagar när Länstidningen tar sig till Boxholms IF:s fotbollsarena Svartåvallen. Men denna söndagseftermiddag spelas det inte fotboll på den natursköna arenan utan något helt annat är på gång. På B-planen står det bilar i långa rader, och det ska spelas bingo.

Text och bild: KLAS JOHANSSON

Varje söndag, från början av maj fram till oktober månad så arrangerar Boxholms IF utebingo på Svartåvallen. Hela den perioden kan de närboende under söndagarna höra när bingonumren ropas ut i högtalarna. Under vinterhalvåret är det bingo inomhus i Parketten (en stor lokal i samhället) som gäller. Det är fortfarande någon halvtimma kvar tills bingospelandet drar igång, och många är i full färd med att inhandla bingobrickor. Andra har redan gjort sig beredda att börja spela. De sitter antingen i sina bilar eller också bredvid på filtar eller i campingstolar. Kaffetermosarna står inom behagligt räckhåll hos de flesta. Bekvämt ska det vara! Mitt under bingospelandet är det en paus på tjugo minuter. En person i ett stort gäng bingospelare plockar då fram en grill och fixar grillad korv till hela gänget!

Fortsättning publicerad 20100716


Smal & krokig blev bred & rak

Östergötlands nytillträdda landshövding, Elisabeth Nilsson, höll ett vackert tal vid invigningen.

Under 1990-talet gjordes en enorm förbättring av vägen från Malexanders festplats och vidare mot Kisa, eller väg 580 som den ju egentligen heter. Den tidigare krokiga och smala grusvägen förvandlades till en rak och bred landsväg som borrade sig fram rakt igenom den steniga och kuperade terrängen. Det var ett jättelyft för Malexanderbygden då den vägen stod klar!

Text och bild: KLAS JOHANSSON

Men förbi Lillsjön och uppför "festplatsbacken" lämnades vägen den gången orörd. Nu har dock den skadan tagits igen och en rejäl upprustning av "den felande länken" har gjorts. Kurvor har fasats ut och vägen har breddats, detta till en kostnad av 4,5 miljoner kronor. Onsdagen den 30 juni var det högtidlig invigning av den förbättrade vägsträckan. Vid den sagolika utsiktsplatsen, där för övrigt en avkörningsficka gjorts, hölls invigningen. Detta i ett alldeles utmärkt "invigningsväder". Omkring 120 personer hade kommit för att ta del av invigningen. De välkomnades av vacker musik framförd av Boxholms musikkår, samt snittar och cider. Håkan Jutterdal från Malexander byalag började med att hälsa alla varmt välkomna. Först ut av talarna var Boxholms kommunalråd Per-Arne Larsson:
– Det är med stor glädje jag står i den här backen nu, men jag har stått i den här backen fler gånger. Utan glädje! Det var nästan så man gick ur bilen för att lyssna om det kom någon timmerbil då man skulle uppför här och då det var halt ute…

Fortsättning publicerad 20100709


Lika självklart som färskpotatis

Trångt kring stången blev det. Det gick åt dubbla ringar för alla som ville dansa till favoriter som ”Små grodorna” och ”Prästens lilla kråka”.

För många i Ekebytrakten, och självklart också från socknens tätort Boxholm, är midsommarfirandet vid hembygdsgården Boden lika självklart som midsommarens sill och
färskpotatis, och för all del – nubben!

Text och bild: KLAS JOHANSSON

Så har det varit i många år, för redan någon gång på 30- talet lär midsommarfirandet vid Boden ha startat. Det vill säga kort efter att Ekeby Hembygdsförening bildats, vilket skedde år 1930. Det är nämligen Ekeby Hembygdsförening som arrangerar midsommarfirandet vid hembygdsgården Boden, och det är föreningens klart största arrangemang varje år. Föreningens övriga aktiviteter brukar vara Valborgsmässofirande, torpmärkning (tillsammans med Boxholms Orienteringsklubb och Föreningen Krafttaget), en gökotta och Ekebydagen (i år den 5 september).

Fortsättning publicerad 20100702


Prisad möbelsnickare i Boxholm

Mats Karlsson, Årets Företagare i Boxholm, tittar ut genom ett av sina runda fönster.

Mats Karlsson på Sofielunds Träprodukter har utsetts till Årets Företagare i Boxholms kommun. Priset utdelades vid kommunfullmäktiges sammanträde den 21 juni.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

På Sofielunds Träprodukter tillverkar Mats Karlsson exempelvis runda fönster som nästan alla dörrtillverkare i Sverige köper. Fönstren tillverkas i olika material, träslag och naturligtvis storlekar. Den datastyrda fräsmaskinen har betytt mycket och underlättar fönsterproduktionen. – Det går snabbare och enklare med maskinen, framhåller Mats Karlsson. Kunderna kan också designa sina egna fönster och få dem tillverkade hos Sofielunds Träprodukter.

Fortsättning publicerad 20100624



Boxholm är en energikommun

Ett av nio miljömål är att fram till 2012 skall transportsektorns årliga förbrukning av fossila bränslen ha minskat med 25 procent jämfört med 2000.

Boxholm är en av 22 kommuner i Sverige, som beviljats medlemskap i nätverket Klimatkommunerna. Beslutet om medlemskap har fattats efter att Klimatkommunerna granskat Boxholms arbete med klimatfrågorna och konstaterat att ambitionsnivån är tillräckligt hög på i första hand fyra områden.

Text: ALEX SVENSSON

Boxholms medlemskap har beviljats efter att föreningen Klimatkommunerna genomfört ett utvärderingstest, där man tittat på det totala klimatarbetet i kommunen. I Östergötland är Linköping den enda kommunen förutom nu Boxholm, som ingår i nätverket. Boxholms kommun tog redan 2002 fram en lokal energiplan, där kommunens långsiktiga riktlinjer lades fast. Där poängteras att kommunen strävar mot att skapa ett hållbart energisystem, som fungerar i samspel med naturligt förekommande kretslopp, är baserat på förnybara energikällor och en effektiv energianvändning. I energiplanen framhålls att Boxholm skall så långt det är möjligt bli självförsörjande på energi. Kommunen skall ha en trygg och effektiv energiförsörjning till konkurrenskraftiga villkor.

Fortsättning publicerad 20100618


Premiärtal för landshövdingen

Boxholm bjöd på festlig nationaldag

Östergötlands nya landshövding, Elisabeth Nilsson, höll ett uppskattat premiärtal i Boxholm på Nationaldagen. Det blev ett festligt och soligt nationaldagsfirande i Folkets Park med många fina programpunkter.

Text och bild: GEN LARSSON

Besökare i alla åldrar kom till Folkets Park i Boxholm för att fira Nationaldagen tillsammans. De bjöds på ett varierat program och vädret var det allra bästa. Särskilt intressant var det naturligtvis att vår nya landshövding höll sitt premiärtal i Boxholm.
– Det är naturligtvis mycket roligt för oss att hon ville komma hit, säger Lena Johansson, bibliotekschef i Boxholm, som var den som lyckades får hit vår nya landshövding på självaste Nationaldagen.
– Det gäller bara att våga fråga och den här gången gick det väldigt bra, konstaterar Lena med ett leende.
Elisabeth Nilsson hade inte tillträtt sitt nya ämbete när hon talade i Boxholm, men hon hade hunnit flytta in i slottet i Linköping. Först på måndagen den 7 juni var hennes första arbetsdag.
– Det känns faktiskt lite nervöst, inledde Elisabeth Nilsson sitt tal, men jag är väldigt tacksam för inbjudan och tycker att ni har ordnat ett fantastiskt program här i Boxholm.

Fortsättning publicerad 20100611


39 båtlag i Gäddfestivalen

Jerker Fridh från Boxholm blev totalsegrare i Gäddfestivalen med en gädda på 7.540 gram.

För sjätte året i rad genomfördes lördagen den 29 maj årets Gäddfestival på sjön Sommen. 39 båtlag från fyra fiskeklubbar runt sjön deltog i fisketävlingen.

Text: GEN LARSSON
Bild: PETER PETERSSON

Klubbarna som deltog i Gäddfestivalen var Asby-Torpa, Sommen, Boxholm och Malexander.
– Vädret var bra för fisket, konstaterar C-G Andersson, samordnare i Malexander Sportfiskeklubb, även om det var kallt.
Det var endast 11 grader i vattnet. Dessutom var det lite olika förutsättningar vädermässigt. Bäst väder var det i Boxholmsfjärden och Malexanderområdet. Tävlingen pågick mellan klockan 09.00 och 14.00 och fiskelagen utgick från respektive hemmahamn där de också gick i mål för invägning och prisutdelning. Endast den största gäddan från varje båt får vägas in. Totalsegare i årets tävling blev Jerker Fridh från Boxholm med en gädda på 7.540 gram.

Fortsättning publicerad 20100604


Boxholmstjej i Göteborgsvarvet

På väg till starten. Carina startar i grupp nummer 11.

”Jobbigaste varvet enligt många deltagare”. ”Fantastiskt många löpare gjorde fantastiskt stora insatser idag!” Så står det på Göteborgsvarvets hemsida. Ett gäng av dessa fantastiska löpare kommer från Boxholm, bland annat Carina Andersson som sprang Göteborgsvarvet för tredje gången.

Text och bild: GEN LARSSON

Årets Göteborgsvarv, det 31:a i ordningen, gick av stapeln lördagen den 22 maj och var ett av de allra tuffaste. Drygt 58.000 löpare var anmälda och 38.459 genomförde loppet enligt Göteborgsvarvets hemsida. Efter en mycket kall inledning av våren bjöd lördagen på ett riktigt sommarväder med 26 grader varmt i skuggan. Härligt för publiken men mycket jobbigt för löparna. Många fick avbryta loppet och många fick tas till sjukhus, de flesta på grund av utmattning och vätskebrist.
– Det var verkligen jättejobbigt, säger Carina Andersson från Boxholm efter loppet.
– Jag är inte alls nöjd med min tid för jag hade satt som mål att springa på två timmar. I stället tog det två timmar och tjugofyra minuter och förra året sprang jag på två och sjutton. Förnuftet säger att jag borde vara nöjd med min tid med tanke på omständigheterna men känslan säger något annat.

Fortsättning publicerad 20100528


Kvarnkulla har gamla anor

Margareta och Göran Friberg framför det vackra boningshuset på gården Kvarnkulla i byn Björke i Åsbo.

Som ung drömde Göran Friberg om att utbilda sig till skogvaktare. Så blev det inte men en del av drömmen förverkligades när han och hustrun Margareta övertog släktgården Kvarnkulla i början av sjuttiotalet. Göran har gjort mycket arbete med gården och i naturen runt omkring.

Text och bild: GEN LARSSON

Gården Kvarnkulla i byn Björke i Åsbo utanför Boxholm har anor ända från 1500-talet och har funnits i Göran Fribergs släkt sedan 1941. Görans pappa hade lanthandel, sågverk och lastbilsåkeri i Björke och när gården köptes arrenderades den till en början ut och familjen
bodde kvar i lanthandelsbyggnaden. – På den tiden var Björke en livaktig bygd, berättar Göran.
Här fanns två skolor, församlingslokal, lanthandel och vi hade till och med eget postombud. Det var en härlig miljö att växa upp i. Nu ser det annorlunda ut men glädjande nog är husen i Björke
befolkade.

Fortsättning publicerad 20100521


Äntligen spelas fotboll igen

Malexanders IF spelar i gröna dräkter och så här såg laguppställningen ut vid lördagens match mot Västerlösa GoIF.

Malexander har en stark fotbollstradition och efter nästan sex år utan eget lag gläds byn över att äntligen ha ett lag med i seriefotbollen igen. Trots att vädret var allt annat än bra ställde publiken upp på lagets första hemmamatch lördagen den 8 maj. Hemmamatchen spelades mot Västerlösa GoIF och vanns med 3-2 efter en nervpirrande andra halvlek.

Text och bild: GEN LARSSON

Fotbollsverksamheten i Malexander lades ner 2004. Då hade man samarbetat med Strålsnäs FF under två år medan Strålsnäs hemmaplan gjordes om. När samarbetet upphörde fanns det inte längre något underlag för ett eget lag i Malexander. Men hösten 2009 startade man upp igen
efter initiativ från några spelsugna fotbollskillar från Boxholm. Laget spelar i division sex Västra Östergötland.

Fortsättning publicerad 20100514


Familj med musiken i fokus

Malin och Anders träffades genom körsången. Sonen Theodor är fem år gammal.

Anders Nyström är kantor i Boxholms församling och en populär och välkänd körledare i trakten. Han tycks ständigt vara i farten. Just nu pågår de sista förberedelserna kring en Vivaldikonsert
som ska hållas lördagen den 8 maj i Boxholms kyrka. Vid konserten medverkar gästsolister från Italien.

Text och bild: GEN LARSSON

Anders Nyström är en glad och lite småsprallig smålänning som hamnat i Boxholm på grund av kärleken. Han är bosatt på Götevi gård tillsammans med hustrun Malin och sonen Theodor. Anders har många järn i elden och i hans arbete kretsar det mesta kring musik. Förutom kantorsjobbet leder Anders två körer (en period var det tre), Ekeby Prismakören och Malexander kyrkokör. Han trivs i Götevi, som ligger en dryg mil från Boxholm, men är ändå lite kluven till att bo
på landet.

Fortsättning publicerad 20100507


Här är det aviga helt rätt

Här förs en del av vårt svenska kulturarv vidare.

Under sex måndagkvällar i vår har flitens lampa lyst starkt på övervåningen i Boxholms församlingshem. Det har stickats och virkats så det stått härliga till under församlingsassistent Susanne Mideskog-Wass ledning.

Text och bild: GEN LARSSON

Det är alldeles tyst i församlingshemmets övervåning när jag tar trappan upp klockan halv sju på måndagskvällen. Jag börjar undra om jag tagit fel på dag, för jag vet att tjejerna i gänget som sitter och handarbetar är både glada och pratsamma. Nej, jag har inte kommit fel för när jag kommer upp möts jag av sju handarbetande kvinnor, alla strängt upptagna med stickor och virknålar. När jag påpekar att jag trodde att jag tagit fel på dag säger Anna Mjörnemo:
– Det här är inte ett dugg socialt om du trodde det. Det här är mental träning på hög nivå.
Så bryter skrattet ut och sedan är det inte ett dugg tyst längre. Roliga kommentarer och skämtsamma repliker blandas med gapskratt och en och annan allvarligt ställd fråga till ledaren Susanne.

Fortsättning publicerad 20100430


Så här skulle alla hästar ha det

Elin gillar scrapbooking och har gjort fina album med bilder på hästarna.

De fem hästarna på gården Bensätter i Åsbo bor i ett stall som inte liknar något annat. Stallet, som är ombonat och hemtrevligt, är dekorerat med fina målningar och i fönstren finns det gardiner och blommor. Allt är mycket prydligt och rent, med var sak på sin plats.

Text och bild: GEN LARSSON

– Jag trivs när det är ordning, säger Elin Johansson, men det är också viktigt för hästarnas säkerhet att det inga grejer ligger framme som de kan skada sig på. Det är trevligt när det ser städat och fint ut och jag får känslan av att hästarna också trivs då. Jag städar lite varje dag och
gör en grundligare städning varannan månad ungefär. Elin Johansson är 22 år och bor på gården Bensätter i Åsbo som ligger drygt en och en halv mil från Boxholms tätort. Elin flyttade hit med sin familj när hon var 7 år. Farmor och farfar bodde på gården och Elins föräldrar byggde om ett mindre hus på gården till en modern bostad. Eftersom farföräldrarna inte längre hade några djur byggdes ladugården om till stall. – Vi har alltid haft husdjur hemma, berättar Elin, och när vi flyttade till landet skaffade vi både ankor och höns.

Fortsättning publicerad 20100423


Vill ha ett Hälsans Hus i Boxholm

Anita drömmer om ett ”Hälsans hus” i Boxholm där många olika verksamheter som syftar till att hjälpa folk att må bättre skulle kunna inrymmas.

Anita Carlsson i Boxholm tror på alternativa behandlingsmetoder vid olika smärttillstånd och för att behandla stressymtom. Hon har ett förflutet inom vården, både i landstinget och i kommunens äldreomsorg och driver sedan 2004 framgångsrikt en egen rörelse med alternativa behandlingsmetoder.

Text och bild: GEN LARSSON

Anita har egen erfarenhet av stress och utbrändhet och efter en sjukdomsperiod byggde hon upp den egna rörelsen ACA:s massage och kroppsvård i Boxholm. Rörelsen har gått bra från starten och hennes kunder är i åldrarna från trettio upp till nittio år. Efter att ha arbetat som
undersköterska inom Landstinget i 25 år blev Anita sjukskriven för högt blodtryck och utmattningsdepression. – Jag kände att jag ville göra något annat, berättar Anita. Jag hade börjat intressera mig för alternativa behandlingsmetoder och tog tjänstledigt för att gå en kurs i alternativ komplementär medicin i Båstad, där bland annat klassisk massageutbildning ingick.

Fortsättning publicerad 20100416


Premiär på mässa gav mersmak

Fredrik Svaton är ansvarig för näringsliv, turism och information i Boxholms kommun. Han är
mycket nöjd med den nya broschyren och hemsidan i Sommenbygdssamarbetet.

I mitten av februari deltog Boxholms kommun i en emigrationsmässa i den holländska staden Utrecht. Syftet med mässan, som arrangeras varje år, är att hjälpa de ”trångbodda”
holländarna att hitta någon annanstans att bo.

Text och bild: GEN LARSSON

Många länder deltog och Sverige var mycket väl representerat. För Boxholm och Ydre var det premiär, men det blir troligen en upprepning redan nästa år. Fredrik Svaton är ansvarig
för näringsliv, turism och information i Boxholms kommun. Han deltog på emigrationsmässan
tillsammans med Anna Sandhammar från Naturum. Anna representerade Ydre. – Vi får information om den här mässan varje år och nu tyckte vi det var dags, berättar Fredrik Svaton. Det
var mycket intressant och gav mersmak.

Fortsättning publicerad 20100409


Vår och sommarkläder visades

Caroline Brun, Ingela Liljegren, Kerstin Björkegren (även arrangör) och Ulla Blomqvist heter mannekängerna som visade kläder på Ladies Afternoon i Malexander.

Fräscha vår- och sommarkläder i olika kombinationer visades när Kerstin Björkegren
anordnade sin tredje ”Ladies Afternoon” i Malexanders föreningshus lördagen den 20 mars. När de fyra mannekängerna hade visat de sista plaggen blev det full fart fram till klädstängerna för
egna provningar.

Text och Bild: GEN LARSSON

På själva vårdagjämningen anordnade Kerstin Björkegren den tredje ”Ladies Afternoon” i Malexander. Kvinnorna som samlats i föreningshuset bjöds på en trevlig lördagseftermiddag med förtäring och kaffe, visning av vår- och sommarkläder samt försäljning av smycken och hudvårdsprodukter. Kerstin hade själv gjort maten och till servering och annan service hade hon tagit hjälp av döttrarna Elin och Malin och några av deras kompisar.

Fortsättning publicerad 20100401


Trädgårdsglädje med Hannu

Hemträdgårdsföreningens ordförande Håkan Danielsson (t h) var mycket nöjd att så många hade kommit för att lyssna till Hannu Sarenströms (t v) föreläsning.

Med en sprudlande entusiasm och kärlek till sitt ämne talade trädgårdsprofilen och författaren Hannu Sarenström till en intensivt lyssnande publik i Boxholm. Sarenström, som är känd bland annat från SVT:s Gröna rum, hade lockat många intresserade.

Text och bild: GEN LARSSON

Ett säkert vårtecken i Boxholm är när hemträdgårdsföreningen och biblioteket har sitt numera traditionella trädgårdscafé i samband med hemträdgårdsföreningens årsmöte. I år gick arrangemanget av stapeln tisdagen den 16 mars och biblioteket hade engagerat den populäre
trädgårdsprofilen och författaren Hannu Sarenström. Den här kvällen blev det publikrekord för trädgårdsarrangemanget med cirka nittio åhörare.

Fortsättning publicerad 20100326


En glädje att kunna hjälpa djuren

Margaretha Svensson, allmänt kallad Selma, och Eva Larsson i Malexander läser Länstidningen med stort intresse.

Margaretha Svensson, allmänt kallad Selma, har haft fullt upp i vinter med att mata rådjur. Inte mindre än nio rådjur har hon utfodrat sedan strax före jul. Varje dag kommer rådjuren till Selmas lilla radhus i Malexander för att äta kvällsmat.

Text och bild: GEN LARSSON

– Det började med att jag såg ett rådjur strax före jul äta av mina kantväxter på tomten, berättar Selma. Allteftersom vinterkylan höll i sig såg jag spår efter rådjur på tomten och inifrån huset hörde jag hur de åt. Jag upptäckte också att de åt av fågelmaten jag lagt ut. Då började Selma regelbundet lägga ut mat till rådjuren. Hon har lagt ner mycket pengar på äpplen, morötter, vitkål och viltfågelfrö vid det här laget. Med hjälp av färdtjänsten åker Selma till Boxholm för att handla mat eftersom det inte finns någon affär i Malexander. Fem stora säckar viltfågelfrö har Selma köpt hittills. Djuren har trampat upp en stig i snön rakt över Selmas tomt fram till matplatsen vid garaget. Även en och annan hare hittar till Selmas ”matställe”.

Fortsättning publicerad 20100319


Lantlig trend

Inger köper mycket från Danmark, bland annat en hel del möbler i vitt. Det kan gärna se lite använt ut, s.k. shabby chic.

Årets inredningstrend är lantlig. Trasmattor, lapptäcken, kuddar och blommiga krukor är populärt. Bland textiliernas mönster märks prickigt, rutigt, blommigt, randigt och färgerna går i ljusa pasteller. Det ska vara ljust och hemtrevligt och blommor som Mårbackapelargoner och
Saint Paula har kommit tillbaka.

Text och bild: GEN LARSSON

– Den här inredningstrenden har funnits ett tag och är nu större än någonsin, säger Inger Eriksson, som äger och driver två butiker, en i Boxholm och en i Sommen. Jag tror att trenden kommer att hålla i sig ett bra tag. Jag har nyligen varit på Formexmässan i Stockholm och den
största trenden inför hösten är det lantliga. Och visst blir man glad när man ser alla färger och mönster. Det känns hemtrevligt och tryggt på något sätt. Under de fem år ”Ingers blommor” har funnits i Boxholm har butiken utvecklats till en fräsch och välbesökt inredningsbutik.
Kunderna kommer från hela Östergötland och norra Småland. Butiken förändras ständigt och
det blir en ny upplevelse varje gång man besöker den.

Fortsättning publicerad 20100312


Populär gäst

Faster Inger t.v. och mamma Doris var med och lyssnade på Johan. ”Pratade mycket gjorde han redan som liten”, sa mamma Doris. ”Och skrev också, insköt faster Inger. Han kom och sålde egenhändigt gjorda tidningar till oss, och då var han inte gammal”.

Johan Birath drog ned skrattsalvor och appplåder när han pratade vid Röda Korsets kulturarrangemang i servicehuset Bjursdalen i februari. Det var många i publiken som känt Johan sedan barnsben och både mamma Doris och faster Inger fanns på plats för att lyssna.

Text och Bild: GEN LARSSON

Röda Korset i Boxholm bjuder in pensionärer till kulturarrangemang i servicehuset Bjursdalen en gång i månaden från februari till november. Arrangemangen är populära och brukar vara
mycket välbesökta. Årets kulturprogram inleddes av Boxholmsprofilen Johan Birath.
Elsa Gustafsson är sekreterare i Röda Korsets Boxholmskrets. När kaffet var urdrucket och lotterna sålda hälsade hon dagens gäst välkommen. Hon uttryckte sin glädje över att Johan Birath
tog sig tid att komma till februariträffen.

Fortsättning publicerad 20100305


Gynnsam vinter

Eric Carpholm tror att man med hjälp av flyginventeringen fångat in älgstammens storlek i Boxholm. Nu ska resultatet analyseras i detalj.

En tre dagars flyginventering av älgbeståndet i Boxholms skogar har nyligen avslutats och resultatet ska nu analyseras. Det är den största inventeringen som gjorts sedan början av åttiotalet. Drygt 300 älgar fanns inom området, vilket är något färre än man trodde. Men det kan ändå vara en något för stor stam i förhållande till fodertillgången, menar Eric Carpholm, vilt- och
skogsmästare i Boxholm.

Text : GEN LARSSON
Bild: ERIC CARPHOLM

Flyginventeringen med helikopter blev hastigt påkommen, berättar Eric Carpholm, ansvarig för jakt, fiske och fastigheter i Boxholms Skogar AB. – Förutsättningarna för en flyginventering är enormt bra den här vintern, säger Eric, så det var läge att passa på. För att kunna genomföra en flyginventering krävs att det är minst 30 cm snödjup och upplega (snötäcke) på träden. Då syns älgarna bra. Vi har inte haft de här förutsättningarna på 20 år. Den här inventeringen är ocksåmer heltäckande eftersom den senast stora inventeringen som gjordes i början av åttiotalet endast omfattade vissa delar.

Fortsättning publicerad 20100226





Växande utterstam

När det är en snörik vinter som i år är det lätt att identifiera utterspår och kanor. Här syns en
tydliga utterkana vid Svartån.

Att kontrollera utterspår och kanor är ett av Anders Wikströms fritidsintressen. Ett något udda intresse kan tyckas, men det Anders fascineras mest av och gläds över är att uttern är på väg
tillbaka i våra trakter. Ett tag såg det väldigt mörkt ut.

Text och bild: GEN LARSSON

1984 såg Anders sitt första utterspår och 1998 började han intressera sig på allvar för uttrarnas väl och ve. Trots sin idoga inventering har Anders bara sett en levande utter en
enda gång. – Jag tror att jag har sett en i vinter, säger Anders, men det var så kort stund att jag
inte är säker. Däremot har jag tagit emot döda uttrar. Om jag var väldigt intresserad av att se en levande utter så skulle jag kunna sitta på pass några timmar nattetid där jag vet att de håller till. Men det jag är nyfiken på är att se utterstammen växa.

Fortsättning publicerad 20100219


Mjölksyrade grönsaker

– Att ha en mage i balans är viktigt för hälsan, säger Eva Insulander, på företaget Tistelvind i
Boxholm. Mjölksyrade grönsaker innehåller snälla och hjälpsamma bakterier.

Tistelvind är ett familjeföretag i Boxholm som producerar mat med goda egenskaper. Råvarorna är ekologiskt odlade och alla produkter är kravmärkta. Trots att företaget är småskaligt är Tistelvind störst i Sverige på mjölksyrade grönsaker.

Text och bild: GEN LARSSON

Eva Insulander på Tistelvind märker att intresset för ekologisk odlad mat och kravmärkta
produkter ökar. Maten har blivit sämre genom åren och många letar efter bättre alternativ.
Matintresset är stort i Sverige och konsumenterna vill ha bra produkter som är bra för kroppen.

Fortsättning publicerad 20100212


Klimatsmart panna

Samtliga sex hus inklusive verkstad och spannmålstork på Boxholms Säteri värms upp med halmbalspannan.

Sedan tre år tillbaka värms boningshusen och de andra byggnaderna på Boxholms Säteri
upp med hjälp av en dansk halmbalspanna. Christian Örup är nöjd med investeringen
och med att ha en miljövänlig uppvärmning.

Text och bild: GEN LARSSON

Den här kalla vintern har verkligen satt många på prov. Regina och Christian Örup på Boxholms Säteri är vänliga nog att ta emot mig för en kort intervju om uppvärmning trots att Christian haft två hektiska dygn med anledning av sönderfrusna ledningar. Christian fick skjuta
upp en planerad skidresa till Italien på grund av detta. – Ja det har varit körigt nu
ett par dygn, säger Christian. Jag måste boka om min biljett och flyga på måndag istället för i eftermiddag. Vi hade trettio minusgrader natten mellan lördagen och söndagen och ett elavbrott gjorde att några rör frös sönder för oss. Det blir en dyr historia för bland annat frös det i vår spannmålstork.

Fortsättning publicerad 20100205


Motion och motivation

Friskvårdschef Lotta Karlsson (på golvet) på Boxholms simhall tycker det är roligt att få många nya besökare i simhallen. Här visar hon några deltagare tillrätta i ”vita gymmet”.

Ett knappt trettiotal kvinnor i Boxholm har bestämt sig för att 2010 ska bli året då överflödskilona ska bort en gång för alla. Nu ska det skaffas nya bra vanor inom kost och motion. Till sin hjälp för att nå målen har kvinnorna coacher från företaget Itrim i Motala samt personal på Boxholms simhall.

Text och bild: GEN LARSSON

Nytt år och nya möjligheter. Ett av de vanligaste nyårslöftena är nog att minska i vikt och att börja ett mer hälsosamt leverne. Tidningsartiklar, böcker och teveprogram ger oss goda råd i
massor om hur vi ska gå till väga. Men även om motivationen är stark kan det vara svårt att nå sina mål på egen hand.
– Det här är sista gången jag gör ett försök att nå och behålla min normalvikt, säger
en av deltagarna i viktminskningsprogrammet. Jag tror att jag kommer att lyckas
den här gången och det känns jättekul att vi är så många som kan stötta och peppa varandra.

Fortsättning publicerad 20100129


Djuren trivs i kylan

Nötkreaturen på Moo Södergård i Malexander har inga problem med vinter, snö och kyla.

Lantbrukaren Thomas Ekman på Moo Södergård i Malexander har inga problem med vinter och snö. Det har inte heller hans 45 nötkreatur. Men Thomas tycker att början av det här året varit lite väl kall. Det kunde räcka med tio minusgrader säger han.

Text och bild: GEN LARSSON

När Länstidningen anländer har Thomas precis hämtat ett nytt lass virke i skogen. Det är första dagen på ett bra tag som kung Bore släppt taget om kylan så pass att det går att arbeta i skogen. Termometern visar på cirka tio grader, det är den tionde januari och trots att det är söndag har Thomas tänkt sig att jobba i skogen hela dagen.
– Ja, nu måste jag passa på. Det har varit alldeles för kallt för att arbeta i skogen ett bra tag nu, säger Thomas.
Gården Moo Södergård är sagolikt vackert belägen i en dalgång söder om Malexander. Trakten är omvittnat vacker på sommaren, men även nu är det som en tavla. Träden och marken är snötäckta, allt är gnistrande vitt, rent och fint. I hagen utanför ladugården står Ekmans djur och tittar nyfiket. Thomas är född och uppvuxen i Moo Södergård och hans far drev traditionellt lantbruk här fram till att Thomas och hans familj tog över 1990. 2002 slutade Thomas med mjölkdjur och på gården finns numera enbart köttdjur.

Fortsättning publicerad 20100122


Ett tufft jobb

Håkan Bolin och Anne-Charlotte Nilsson tycker inte att det är så besvärligt att cykla trots snön och kylan.

Det är sagolikt vackert, men bistert kallt, när brevbärarna i Boxholm gör sig redo för att dela ut posten till kommunens postmottagare på fredagsmorgonen. Fyra bilar och två cyklar packas med post innan det bär iväg åt olika håll.

Text och bild: GEN LARSSON

Att kolla brevlådan tillhör en av dagens höjdpunkter för många. Men hur är det för yrkeskåren som förser oss med tidningar och post när vi får en riktigt kall och snörik vinterperiod som nu?
– Vi tänker nog på vädret på ett annat sätt än folk i allmänhet, säger Agneta Dungmark, som också arbetar som tidningsbud. Vår arbetsmiljö påverkas i hög grad av vädret.
Åtta anställda, varav tre heltider, arbetar på postkontoret i Boxholm. Agneta har stor erfarenhet av brevbärarjobbet. Med sina 26 anställningsår är hon den som arbetat längst i gänget. Boxholm lyder under Tranås postdistrikt och brevbärarna börjar arbeta vid olika tider på dagen. De första anländer klockan sex på morgonen och postkontoret i Boxholm är bemannat till kvart över sex på kvällen.

Fortsättning publicerad 20100115


Nya ramar

Åsa startade egen verksamhet i varsamt renoverad liten röd stuga.

Det är en ren glädje att besöka Åsas Rammakeri i Strålsnäs. Det sprakar i den gamla vedspisen och runt om på väggarna hänger vackra och annorlunda inramningar. Huset lär vara Strålsnäs äldsta och renoveringen har skett varsamt.

Text och bild: GEN LARSSON

– Vi valde att inte K-märka huset, säger Åsa, eftersom vi behövde modernisera för att kunna använda det till min verksamhet. Mitt inramningsmaterial kräver jämn värme. Men vi har behållit ursprungskaraktären på huset och renoverat det varsamt.
Det lilla röda huset ”följde med” när Åsa och hennes familj köpte sitt hus 1994. Boningshuset är byggt 1912 och här har familjen också bevarat mycket av den gammaldags charmen. Åsas kreativa ådra märks i inredningen. Åsa utbildade sig till konstinramare i Tranås 2005 – 2007. Det var den första kullen i en nystartad Ky-utbildning som gick ut och Åsa fick jobb direkt på Tranåslist AB i Sommen. Tidigare hade Åsa arbetat med barn i flera år, hon utbildade sig till barnskötare i Linköping direkt efter skolan. När barnen var små arbetade hon som dagmamma.
– Det var en ren tillfällighet att det blev just konstinramning, berättar Åsa. Jag var sugen på att göra något nytt och mamma såg en annons om den här utbildningen.

Fortsättning publicerad 20100108


Mer smak av ost

Årets framtidslöfte, Emma Erlandsson, berättade om sitt intresse för matlagning.

Emma Erlandsson, den unga och framgångsrika kocken från Boxholm, gjorde ett uppskattat besök på Boxholms bibliotek den 7 december. Hon presenterade bland annat sin bok ”Mer smak av ost” och bjöd på lite smakprover.

Text och bild: GEN LARSSON

– Jag är en riktig matnörd, inledde Emma sin presentation, och jag har varit intressserad av matlagning så länge jag kan minnas.
Emma berättade vidare om sitt matintresse, sitt framgångsrika år och sitt arbete i Växjö för ett 40-tal åhörare som kommit till biblioteket. Hon visade bilder från olika evenemang hon deltagit i. Dessutom hade Emma gjort lite smakprov som hon serverade tillsammans med glögg. Boxholm Ost bjöd på olika sorters ostar så det blev en riktig matfest, något som uppskattades av alla. Emma Erlandsson kan se tillbaka på ett otroligt framgångsrikt år.

Fortsättning publicerad 20091218


Full fart

Barnen trivs i gula huset.

I familjedaghemmet ”Gula huset” i Strålsnäs är det full fart nu före jul. Det ska bakas och pysslas och den årliga julfesten ska förberedas. Familjedaghemmet ligger i lantligt vacker miljö och ibland på sommarhalvåret händer det att kor går och betar i trädgården.

Text och bild: GEN LARSSON

I två år har Strålsnäs dagbarnvårdare haft sin verksamhet i Gula huset tre dagar i veckan. För två år sedan kom en ny bestämmelse att dagbarnvårdarna inte får arbeta mer än fyrtio timmar i veckan, vilket kan vara svårt att åstadkomma när man har många barn med olika tider. Därför inrättade kommunen gemensamma lokaler för kommunens dagbarnvårdare där verksamheten förläggs tre av veckans fem dagar. På så sätt kan alla ”dagmammor” få en ledig dag i veckan.
– I början tyckte vi det kändes lite konstigt för vi har ju varit vana vid att alltid vara i våra egna hem med barnen hela veckorna, säger Berit Johansson som arbetat som dagbarnvårdare i många år. Men nu tycker vi det fungerar väldigt bra och det är skönt med en ledig dag i veckan.
Strålsnäs tillhör Boxholms kommun och ligger cirka sex km utanför tätorten. Här arbetar tre dagbarnvårdare som tillsammans, just nu, har 19 barn i åldrarna ett till fem år inskrivna. Ibland hinner barnen fylla sex år innan de slutar. Deras gemensamma lokal kallas för Gula huset och ligger vid Strålsnäs herrgård. Landskapet runt omkring är öppet och vackert. På våren finns det både kor och får i närbelägna hagar och strax intill flyter Lillån.

Fortsättning publicerad 20091211


Nybliven företagare

Johan kan inte tänka sig att bo i stan.

Johan Gustafsson är 19 år och nybliven företagare. Han bor på en gård i Ekeby drygt åtta kilometer utanför Boxholm. Än så länge bor Johan i föräldrahemmet och på gården bor också farmor och farfar. Johan kan absolut inte tänka sig att bo i en stad.

Text och bild: GEN LARSSON

När jag just anlänt till gården Hageby Solgärde kommer Johan körande med gårdens stora traktor. Han har varit och hämtat en kärra som farfar lånat för att köra granris för att täcka jordgubbsplantorna med.
– Vi hjälps åt här på gården med det mesta, säger Johan. Jag tittar in till farmor och farfar nästan varje dag för att se om det är något de behöver ha hjälp med eller bara för att prata en stund. Och farmor bjuder mer än gärna på mat eller fika.
Johan tog studenten i år. Han har utbildat sig till trädgårdsanläggare vid Himmelstalundsgymnasiet i Norrköping. Under hela gymnasietiden pendlade Johan till Norrköping.
– Jag kunde inte tänka mig att bo där, det skulle bli alldeles för mycket ”dötid”, säger Johan. Jag måste alltid ha något att pyssla med.
De första två åren blev det tre och en halv timma per dag i pendlingstid. Johan tog mopeden från Hageby till Boxholms station och pendeltåget. Det sista året blev det smidigare sedan Johan fått sitt körkort och kunde köra till Mjölby där pendeltåget går oftare. Johan ångrar inte att han valde den här utbildningen.

Fortsättning publicerad 20091204


Gemenskap och glädje

Familjen Sundelius är stolta och glada över nya ridhuset.

En dröm är förverkligad för familjen Sundelius på Ljungby gård. Ridhuset med extra bra och skonsamt underlag för hästar och ryttare stod klart i oktober och aktiviteterna är i full gång. En helg i mitten av november hade nybildade Väderstad hästsportförening sin första träning i anläggningen.

Text och bild: GEN LARSSON

Det är full fart vid det nya ridhuset i Ljungby Ridcenter när Länstidningens utsända anländer. På gårdsplanen står Jonas Kall från Appuna och Johnny Svensson från Alvastra och grillar hamburgare och korv som de serverar tillsammans med goda tillbehör. De tillhör den nybildade klubben VHSK, Väderstad häst -sportklubb. Klubben har abonnerat ridhuset för att ha sin första egna träning under lördagen och söndagen och de har engagerat tränaren och dressyrdomaren Gunnel Fonserius-Jonsson från Stock holm som tränare. Meningen är att hon ska komma någon gång varje månad för att träna olika ekipage i ridhuset i Ljungby. Andreas och Jenny Sundelius är fjärde generationen som bedriver lantbruk på Ljungby gård. Andreas föräldrar bor på gården i en egen villa. Nuvarande produktionsinriktning är dikobesättning om ca 100 nötkreatur av raserna Charolais, Hereford och Aberdeen Angus.

Fortsättning publicerad 20091127


Azin går i pension

Ett vanligt hundliv ser ju onekligen rätt så behagligt ut.

Efter en framgångsrik ”utställningskarriär” ska Afghanhunden Azin gå i pension. Han är svensk och dansk utställningschampion, men nu ska den vackra pälsen klippas bort och det blir inga mer utställningar.
– Nu ska Azin få leva ett riktigt hundliv, säger matte Kerstin.

Text och bild: GEN LARSSON

Afghanhunden Azin bor hos familjen Fritz i en villa i Boxholm tillsammans med sin kompis Eros . Azin köptes för att Eros skulle få sällskap. Att Azin skulle bli en så framgångsrik utställningshund anade man inte. Kerstin är den i familjen som arbetar med hundarna och har det största intresset.
– Jag började redan som ung att träna min bror Mikaels labrador. Vår egen första hund var en Cocker spaniel och en tid hade vi Flatcoated retriever. Under den tiden bodde vi i villa i Boxholm med våra tre barn. Jag hade ingen tid att träna och tävla och jag var trött på att dammsuga hundhår. Så när hundarnas liv var slut bestämde jag mig för att vi inga mer hundar skulle ha, säger Kerstin.
Mellan åren 1985 och 1992 bodde familjen Fritz på landet strax utanför Boxholm. Kerstin, som har ridit sedan hon var barn, hade både egna och inhyrda hästar i Kohagen som deras ställe hette. Här föddes också de tre barnen, Henrik 1985, Johan 1989 och Stina 1992.

Fortsättning publicerad 20091120


Går inte i stöpet

Det går åt många händer när det stöps ljus i Birgittastugan.

För tredje året i rad stöpte Malexander kyrkliga syförening ljus i Birgittastugan en tisdag i början av november. Verksamheten var igång från tidig morgon till sen kväll. Ljusen ska bland annat säljas vid olika julmarknader och intäkterna från försäljningen går till välgörande ändamål.

Text och bild: GEN LARSSON

– Det här är en viktig verksamhet så det får inte gå i stöpet, skojade Leif Svensson från Saxabäcken.
Leif var ansvarig för ljusmassan och rörde frenetisk i grytan samtidigt som han fiskade upp de gamla ljusvekarna.
– Nej det gör det säkert inte sådana ljus som ni är i Malexander svarade Länstidningens utsända snabbt.
Skämt åsido, när man stöper ljus är det mycket som ska klaffa. Om ljusen ska bli bra måste stearinmassan vara riktigt blandad och lagom varm och till det krävs kunskap och noggrannhet. Bo Garpevik i Malexander är ”arbetsledare” och den som har störst erfarenhet av ljusstöpning i sällskapet.
– Det började när min hustru Christina var kyrkvärd i Malexander kyrka, berättar Bo. Hon tyckte att det borde göras något av de mängder med ljusstumpar av ren stearin som fanns i kyrkan. Vi har stöpt ljus hemma i bland och hade utrustningen så det var bara att sätta igång.

Fortsättning publicerad 20091113


Margit är sysselsatt

Margit virkar ihop den lilla rosa babyfilten.

Margit Stenqvist i Boxholm håller på med sin 27:e virkade babyfilt, en vacker filt med mormorsrutor i rosa nyanser. Filtarna packas i Röda Korsets babypaket som skickas till krigs- och katastrofhärjade områden i världen. Strax före jul fyller Margit 96 år.

Text och bild: GEN LARSSON

Margit är född och uppväxt i Kärna socken i Linköping. Mamman var sömmerska och när Margit var 16 år gammal började hon på syateljé där hon lärde sig tillskärning och sömnad. Margit fortsatte med yrket i alla år tills synen började bli dålig, hon var då närmare 90 år.
– Det fanns ingen konfektion förr i tiden så jag har alltid haft väldigt mycket arbete, säger Margit. Jag har sytt brudkläder, festkläder, klänningar, kjolar, blusar, ja allt. Det har varit mycket nattarbete och att sy i stark belysning har nog förstört mina ögon. Men jag har alltid trivts med arbetet och det har varit roligt att komma i kontakt med så mycket folk.
På grund av kärleken hamnade Margit i Boxholm. Hon träffade sin Carl Stenqvist på dans i Folkets Park och 1935 gifte de sig och köpte ett hus i Fällhagen.
– Carl var vällare på bruket och han var mycket aktiv inom olika föreningar, berättar Margit.

Fortsättning publicerad 20091106


En drömkonsert

Bel Cantokören från Norrköping.

En konsert som berörde! Det var mångas omdöme efter konserten ”Spirituals” som framfördes i Ekeby kyrka söndagen den 25 oktober. Lisa Tilling är producent och dirigent för konserten, en konsert som hon drömt om att få göra i över fem år.

Text och bild: GEN LARSSON

– Jag känner bara en stor tacksamhet över att ha fått göra det här och att få arbeta tillsammans med de här fantastiska musikerna och sångarna. Och med Marcus Birro som jag arbetat tillsammans med i flera andra sammanhang tidigare, säger Lisa Tilling.
Konserten bygger på klassiska negro spirituals i arrangemang av sopransaxofonisten Anders Paulsson Det ingår också en svit som heter "Feet of Jesus" av den amerikanska kompositören Judith Cloud. Lisa har hämtat inspiration till konserten från en skiva och hon har handplockat de som hon ville arbeta tillsammans med.
– Mycket bygger på att jag kunde engagera Mikael Sundvall, sopransaxofonist från Linköping, säger Lisa. Han är helt fantastisk.
De övriga medverkande som Lisa engagerat var Bel Cantokören från Norrköping, Ann-Christin Hallgren, sopran och frilansande sångsolist från Norrköping, Anders Eksmo, baryton och ”tilll vardags” kommunalråd i Söderköping samt Ulf Tellin, orgel, organist i Hedvigs församling i Norrköping.
– Fantastiska musikmänniskor allesammans, säger Lisa med värme i rösten.

Fortsättning publicerad 20091030


Stadsorientering

Stolt segrare i ”kändislaget” blev Johan Birath.

Närmare 60 personer trotsade snålblåsten för att stadsorientera i Boxholm för den goda sakens skull lördagen den 17 oktober. Hade vädret varit bättre skulle deltagarantalet nog varit högre tror arrangörerna.

Text och bild: GEN LARSSON

Först ut på orienteringen var ett gäng lokala ”kändisar”. Johan Birath tog lugnt och säkert hem segern bland dessa. Förtrytelsen över att ha fått starta som förste man i handikappklassen gick snart över i stolt segerkänsla. Hur enkelt som helst klarade Johan de nio kontrollerna. En del kontroller var listigt placerade så en och annan ovan orienterare villade bort sig lite och tappade därmed tid. Alla som ville kunde delta i orienteringen. Inga förkunskaper behövdes och det var valfritt att gå, lunka eller springa. Funktionärerna gav tydliga instruktioner och var mycket pedagogiska när de visade helt ovana orienterare till rätta. Bland de som deltog i orienteringen fanns en hel del ungdomar, bland annat årets konfirmandgrupp. Karl-Johan Norén var tävlingsansvarig och också idékläckare till aktiviteten.
– Bakgrunden är att vi för ett antal år sedan hade ett orienteringsläger för konfirmander i Boxholm, berättar Karl- Johan. Inom kyrkan hade man en särskild budget för detta, det blev lite pengar över och kyrkokamreren har bett mig hitta på något med anknytning till orientering.

Fortsättning publicerad 20091023


Populär författare

Populäre författaren Håkan Nesser gästade Boxholms bibliotek.

Att Håkan Nesser är en populär författare är inte att ta miste på. Ett 80-tal personer, många tillresta från olika delar av länet, hade kommit till Boxholm för att lyssna till den populäre författaren och ingen behövde bli besviken. Det var Nessers andra framträdande på Boxholms bibliotek.

Text och bild: GEN LARSSON

– Det är roligt att vara tillbaka i Boxholm igen, inledde Nesser sitt framträdande på Boxholms bibliotek på torsdagskvällen. Han fortsatte med att be om ursäkt ifall han skulle upprepa sig.
– Ni som har hört mig förut kanske känner igen en del av vad jag säger, sa han. Det får ni ha överseende med. När jag skriver är jag mycket noggrann, det är svårare att vara det när man talar. Och om ni inte tycker att det jag säger överensstämmer med det jag skrivit så tro på det senare, sade han med ett leende.
Nesser berättade att han började skriva efter sin skilsmässa i mitten av 80-talet.
– De veckorna jag inte hade ansvar för våra två barn upptäckte jag plötsligt att jag hade mycket ledig tid, sade han. Så började mitt författarskap.
I slutet av 90-talet slutade Håkan Nesser att arbeta som gymnasielärare i svenska och engelska på en skola i Uppsala och blev författare på heltid.

Fortsättning publicerad 20091016


Expert på vilda djur

Natur och djur är det bästa Lars Dungmark vet.

Lars Dungmark i Boxholm är inte bara jägare, han är också en riktig naturmänniska och en mycket skicklig och flitigt anlitad konservator. En semestervecka sparar Lars alltid till älgjakten men det är inte den jakten han tycker är allra roligast.

Text och bild: GEN LARSSON

Hemma hos Agneta och Lars Dungmark på Övre vägen i Boxholm finns det gott om djur. Lars uppskattar att han har ungefär 50 olika arter vid det här laget. Det är en märklig och mäktig känsla att stå bland alla dessa vackra fåglar och djur som ser så levande ut. Att det krävs stor skicklighet för att utföra ett sådant arbete råder det ingen tvekan om. Det senaste djuret Lars gjort i ordning till sig själv är ett mäktigt vildsvin. Annars tar Lars numera inte hand om så mycket till sig själv utan han gör mest jobb åt andra. Och han har fullt upp, en halvtidstjänst räknar Lars med att han lägger på verksamheten. Det kommer hela tiden nya jobb och nu när älgjakten börjar blir det en topp. Efter vår pratstund ska Lars på ett möte med sina jaktkamrater för att planera höstens höjdpunkt. Lars tar alltid ledigt en vecka till älgjaktspremiären. Då packar han mackor med stekt ägg och kaffetermosen i ryggsäcken innan han ger sig iväg i arla morgonstund.

Fortsättning publicerad 20091009


Flytten blev ett lyft

”Det finns ett stort intresse för indianhantverk”, konstaterar Hans Karmesten.

Flytten ut på landet blev ett lyft för Ihreen Svensson och Hans Karmesten, såväl för dem personligen som för deras två relativt nystartade företag. De bor i ett gammalt, vackert, rött trähus på gården Bensätter ett par mil utanför Boxholm.

Text och bild: GEN LARSSON

Gården Bensätter, med sina tre boningshus, ladugård och stall är vackert belägen i Åsbo, ett par mil utanför Boxholm. Naturen är öppen och inbjudande och alldeles inpå knuten går hästar och betar. Hans och Ihreen flyttade till Bensätter för ett år sedan. Tidigare bodde de i en tvårumslägenhet i Mjölby.
– Jag är från Aneby från början, berättar Ihreen, och jag kände mig ganska isolerad i Mjölby. Det var inte så lätt att komma i kontakt med folk så när jag kände behov av att prata brukade jag åka hem till Aneby för att träffa släkt och vänner. Vi tittade efter hus på landet i Småland men så blev det här huset ledigt.
Hans syster och hennes familj bor på gården, som är en familjegård, och när ett av gårdens hus blev ledigt flyttade Ihreen och Hans dit, något de inte ångrar.
– Vi trivs jättebra, säger Ihreen. Jag har blivit hembjuden till grannar här fler gånger redan än under tiden vi bodde i Mjölby. Här umgås man och pratar med varandra på ett annat sätt. Vi kan också ta emot vår stora familj enklare eftersom huset är så stort.

Fortsättning publicerad 20091002


Konsten att plöja rätt

Vejne Weideborg tog hem DM-titeln för Östergötland.

Lördagen den 19 september avgjordes DM i hästplöjning för Östergötland och Småland i ett strålande sensommarväder vid Boxholms herrgård. Sex ekipage, två från Östergötland och fyra från Småland, tävlade.

Text och bild: GEN LARSSON

I Sverige har man tävlat i hästplöjning ända sedan i början av 1800-talet, med ett ganska långt uppehåll i mittten av 1900-talet. Det är en konst och en utmaning att få en teg, åkerbit, perfekt genomplöjd. Det är en tuff sport där det mesta hänger på hästarna men också föraren måste vara väldigt koncentrerad och noggrann. De sex ekipagen som tävlade i Boxholm hade två och en halv timma på sig att plöja 800 kvadratmeter var. Det finns elva bedömningspunkter i hästplöjning. Man använder sig av en enskärig plog av gammalt märke och hästarna ska vara minst fyra år gamla och i god kondition med välskötta hovar. Tegen, som lottas ut, ska vara perfekt plogad för att högsta poäng, 110, ska uppnås. Att Småland och Östergötland genomför tävlingar gemensamt är inte ovanligt.
–Vi brukar samarbeta, berättar tävlingsansvarige Göran Johansson, lantbrukare från Hårkrankeryd som liggger strax utanför Tranås.

Fortsättning publicerad 20090925


Knackar dörr

Lennart Gustafsson, hemmafixare och Mathias Sundin, dörrknackande folkpartist.

Mathias Sundin, folkpartist och oppositionsråd i Norrköping, har som målsättning att slå svenskt rekord i dörrknackning. Mathias kandiderar till riksdagen och han värvar röster genom dörrknackning på amerikanskt vis. Minst 10 000 östgötska dörrar ska han knacka på innan målet är nått.

Text och bild: GEN LARSSON

Genom dörrknackning ska Mathias Sundin värva röster i Östergötland. Fram till valet ska han knacka på 10 000 östgötska dörrar och hittills har han knackat på knappt 1600. Det innebär att Mathias har drygt 8 000 dörrar kvar att knacka på. Det svenska rekordet i dörrknackning har migrationsminister Tobias Billström (M). Inför valet 2006 knackade han på 10 000 dörrar. Men inspirationen till att knacka dörr fick Mathias när han under sex veckor medverkade som volontär under presidentvalet i USA. Att knacka dörr i USA kallas skoläderpolitik.
– Jag gillar deras sätt att ha direktkontakt med väljarna, säger Mathias. Det är när man talar direkt med människor som man får klart för sig vad den enskilde medborgaren vill.

Fortsättning publicerad 20090918


Östgötadagarna

Hur kul som helst tyckte guldsmeden.

Marita Carlborg Olsson, välkänd guldsmedsmästare med egen ateljé i Blåvik, medverkade för första gången vid Östgötadagarna. Många besökare kom till hennes ateljé under helgen och Marita är glatt överraskad över gensvaret.

Text och bild: GEN LARSSON

Marita Carlborg Olsson är positivt överraskad över hur trevligt det var att visa sin ateljé och butik under Östgötadagarna.
– Jag har fått frågan om jag velat vara med tidigare, men inte riktigt känt mig lockad eftersom det innebär en hel del arbete. Det var egentligen först när Peter Sterne, som driver Torpöns färjeläge, undrade om jag inte kunde vara med i år som jag bestämde mig. Vi samarbetar sedan tidigare i Torpöslingan, en slinga på fyra mil med olika besöksmål med hantverk och mat bland annat. Nu är jag väldigt glad att jag var med under Östgötadagarna. Det var hur kul som helst och jag fick besök av många trevliga människor.
Marita berättar att det kom närmare femtio personer under lördagen. Något färre besök blev det på söndagen, framförallt på förmiddagen då det regnade ganska mycket. Marita Carlborg Olsson tog sitt gesällbrev 1971 och fick sitt mästarbrev 1995. Hon har drivit sin egen verksamhet sedan 1972. Under de senaste trettio åren har hon haft femton separatutställningar.

Fortsättning publicerad 20090911


Väver vänskapsband

Birgitta Karlsson sitter vid Elsas vävstol.

Ett antal kvinnor i Boxholm har gjort en annorlunda kulturgärning som bidrar till att föra det litauiska kulturarvet vidare. Det började med en insamling av vävstolar för ett par år sedan till Boxholms vänort Plunge i Litauen.

Text och bild: GEN LARSSON

– Det finns ett stort intresse för hantverk i Litauen och det finns många duktiga litauiska konsthantverkare. Vävningen är dessvärre en kunskap som försvann mer eller mindre under sovjettiden. Då fick man inte ha egna vävstolar i hemmen, det var endast i fabriker det skulle vävas, berättar Karin Knutsson, en av de drivande i föreningen Vänner Emellan.
Föreningen ägnar sig åt hjälpverksamhet till framförallt staden Plunge i Litauen. Vänner Emellan har funnits sedan 1999 och Plunge är numera vänort till Boxholm. Många hjälpresor till Plunge har gjorts, många litauer har besökt Boxholm och vänskapen mellan orterna växer sig allt starkare. Vävprojektet startade för ett par år sedan och det började med att begagnade vävstolar samlades in för att skeppas över till Plunge. Därefter var det kunskapen som behövdes. Genom en privat donation blev det möjligt att genomföra en genomtänkt utbildning av väverskor i Plunge. Birgitta Karlsson, som är nybliven pensionär från sitt arbete som fritidsledare inom äldreomsorgen i Boxholm, blev den drivande i det projektet.

Fortsättning publicerad 20090904


Lockande veteranrally

Gabriel Källming och Alexander Widén har det skönt medan Alexanders morfar Kenneth Widén kör.

Boxholms centrum invaderades av veterantraktorer förra lördagen. Modeller och ålder varierade på såväl traktorer som förare. Endast två kvinnor deltog som förare och de tog hem både första och andra platsen i tävlingen.

Text och bild: GEN LARSSON

För sjätte året i rad arrangerade Staffansbo skolas bygdeförening veterantraktorrally, i år med rekordmånga deltagare. Den här gången hade man valt att köra en sväng i Boxholms centrum och vidare upp mot industrilokalen på Järnvägsgatan, där föreningen Vänner emellan har sin verksamhet. Här finns gott om utrymme för såväl skrymmande ekipage som publik och tävlingsansvarige Torbjörn Nilsson är tacksam mot lokalens ägare för att de fick ha sin samling där. Här kunde både publik och förare njuta av grillad korv samtidigt som de gamla traktorerna beskådades och diskuterades. Här utförde också förarna tävlingens praktiska prov. Det ena provet gick ut på att ett streck ritades på ett av traktorns hjul, sedan skulle föraren på känn köra sin traktor så att hjulet snurrade exakt ett varv. Med en speciell mätskiva kollades sedan hur exakt föraren hade kört sitt fordon. I det andra praktiska provet var traktorn inte alls inblandad.

Fortsättning publicerad 20090828


Rockar & lockar

Erik Thermaenius, Joakim Dembro & Josefine Rafeldt .

När Sommen Waterboys band gör några exklusiva spelningar under sommaren i Malexander strömmar publiken till. Bandet som bara existerar under sommaren har spelat ihop sedan början av 1990-talet.

Text och bild: GEN LARSSON

Det svänger om bandet Sommen Waterboys och publiken är alltid med. Ett par, tre gånger under sommaren brukar publiken i Malexander få komma loss till det rockiga bandet. Bandets konstellation varierar lite från sommar till sommar beroende på vilka medlemmar som finns tillgängliga. Det är endast Peter Larsson, trummisen, som är fast boende i Malexander, de andra är sommargäster och kommer från olika platser i Sverige. De är mycket populära och de lockar publik i alla åldrar, från de allra yngsta och någon gräns uppåt finns inte. Numera brukar bandet inte behöva repa inför spelningarna, de bara kör.
-Vi brukar träffas kvällen innan och gå igenom spelschemat, berättar Peter Larsson. Vi har en del låtar som vi alltid kör och sen brukar publiken komma med önskemål. Det är mycket improvisation och vi har som sagt alltid publiken med oss och det är kul.
En av den här sommarens spelningar var på restaurang Hönsa-Lottas onsdagen den 29 juli. Då hade bandet också engagerat några gästartister bland annat sångerskan Josefin Rafeldt från Kisa.

Fortsättning publicerad 20090821


En kastrullresa

Jenny Samuelsson, ursprungligen från Kisa, har vana vid att köra traktorer.

På Malexander camping landade ett glatt och ovanligt gäng en fredagskväll i slutet av juli. Med sina veterantraktorer och ovanliga ”husvagnar” väckte de stor uppmärksamhet.

Text och bild: GEN LARSSON

Både unga och gamla ingår i sällskapet som kommer från Vimmerby, Gullringen och Södra Vi. Intresset för veterantraktorer är gemensamt liksom humorn och lusten att göra något ovanligt. Förra året åkte sällskapet till Gotland och var ute i hela nio dygn. I år blev det en kortare färd över Malexander och sedan vidare med färjan över Torpön och mot Norra Vi.
-På Gotland väckte vi stor uppmärksamhet, berättar Jörgen Esping. Där är det inte lika vanligt med veterantraktorer som här. Kaptenen och besättningen på färjan var väldigt intresserade. Eftersom våra ekipage var så stora fick vi betala i längdmeter på färjan, vilket visade sig vara billigare än ordinära campingekipage och det var ju kul och överraskande.
Sällskapet, som påminner om ”Kastrullresan” (barnboken av Edit Unnerstad), väckte stor uppmärksamhet även på de östgötska vägarna. Många kom fram och ville prata och barnen ville gärna upp och provsitta ”fikavagnen” som körs av Jenny Samuelsson från Gullringen. Jenny och Niklas Larsson med barnen Emilia och Tim och hunden Rutan campar i en ombyggd militärvagn, en gammal kokvagn, som Niklas traktor drar.

Fortsättning publicerad 20090814


Succé för Rigmor

Många hade lockats till musikkvällen i Malexander.

Jazzsångerskan Rigmor Gustafsson fick helt säkert nya fans efter sitt bejublade framträdande i Malexanders föreningshus fredagen den 24 juli. Hon räddade kvällen genom att göra ett snabbt inhopp då den sedan länge inbokade artisten Svante Thuresson låg sjuk i influensa.

Text och bild: GEN LARSSON

Det var inte utan att arrangörerna satte morgonkaffet i halsen när Svante Thuresson meddelade att han låg sjuk i influensa samma dag som den slutsålda konserten skulle gå av stapeln.
-Alla förberedelser hade nästan gått för bra. Vi har arbetat med det här sedan mars månad och man tror inte att det är sant när något sådant här inträffar. Men Rigmor Gustafsson räddade kvällen åt oss, säger Krister Larsson, initiativtagare och en av arrangörerna till musikkvällen.
Den här lilla tjejen med sin fantastiska röst tog publiken med storm. Hon fick bara en kort stunds repetition med musikerna innan konserten. Det är bara riktiga proffs som klarar något sådant. De skickliga musikerna som kompade Rigmor var jazzpianisten Daniel Tilling, Stockholm, basisten Per Lidgren och trummisen Anders Gustafsson. De båda sistnämnda är bosatta i Tranås.

Fortsättning publicerad 20090807


Årlig sommarauktion

Marianne Örtlund från Linköping, visar upp en duk som såldes för 650 kr.

Fina handarbeten, bröd, sylt och hemstöpta ljus – allt hade en strykande åtgång vid lördagens sommarauktion i Malexander. Generositet, glädje och social gemenskap är syföreningens ledord.

Text och bild: GEN LARSSON

Köpglädjen var liksom stämningen god och det var publikrekord när Malexanders kyrkliga syförening hade sin årliga sommarauktion vid Birgittastugan. Även i år kunde auktionen hållas utomhus trots ett envist regnande under förmiddagen. Hjälpsamma karlar från Malexanders byalag såg snabbt till att sätta upp ett par stora partytält på gården, där de drygt 100 besökarna kunde bänka sig. Men vädrets makter var på syföreningens sida och det föll endast några droppar regn under auktionens gång. Rutinerade auktionsutroparen Rune Johansson var i god form och skämtade glatt när han svingade sin klubba. Han har lett auktioner i Malexander
i ett trettiotal år och tidigare varit handlare i Malexander så han är väl bekant med många i trakten. Diakon Helene Cederlöw inledde auktionen med en predikan där hon också berömde gruppen kvinnor för det fina hjälparbete de gör.
-Resultatet blev över 15.000 kronor totalt med auktion, lotteri och kaffe, berättar syföreningens kassör Jane Bornsäter-Svensson.
Det är netto, för allt som såldes var skänkt av syföreningens medlemmar och andra.

Fortsättning publicerad 20090724


Missionshus 100 år

Sångarbröderna Hugo-gruppen sjöng när missionshuset firades.

Varför ett missionshus när det finns en kyrka. Svaret på den frågan som pastor Lars Magnusson ställde i ett av sina inlägg var kanske lättare att förstå i mitten och slutet av 1800-talet då väckelsen gick över landet än idag då ekumeniskt samarbete är ledande tankegångar mellan olika trosinriktningar.

Text och bild: STEN-ÅKE ANDERSSON

I den vackraste tid av sommaren och till tonerna av bland annat psalmen ”Här vid stranden nära vattnet, finns en plats som ger mig ro” av Rangwei Axellie firades den 100:e födelsedagen av tillkomsten av Blåviks Missionshus alldeles vid strandkanten av sjön Sommen. Mötesledare för dagen var Blåvikskommittens ordförande Torgny Veibäck som kunde hälsa en överfylld kyrksal välkommen samt inledde med några passande ord ur Apostlagärningarna om den första församlingens tilkomst. I en minnesskrift från 50-årsfirandet den 18 maj 1959, som senare föredrogs av Elisabeth Hurtig, fick man veta hur det gick till när tankarna om ett eget bönehus väcktes i bygden. Liksom över hela landet påverkades även Blåvik av den evangeliska väckelsen vilket ledde fram till Missionshusbygget. Det religiösa uppvaknandet tog sig uttryck i en stark reaktion mot det som uppfattades som en maktkyrka och det som uppfattades som namnkristendom och syndigt leverne. I Blåvik verkade bland andra åren 1877-1887 en kapellpastor Oskar Wågman, hans och andras arbete resulterade så småningom i bildandet av en bekännelsekristen församlig. Väckta över sin synd och frälsningslängtan bad menigheten om nåd och förlåtelse, detta ledde till fram till medveten tro.

Fortsättning publicerad 20090717


Niklas tog SM-guld

Niklas Helgesson från Boxholm började boxas när han var tio år. Han var minst i Mjölbyklubben och hade svårt att hävda sig till en början. I april orsakade 17-årige Niklas en av de största skrällarna i svensk boxningshistoria när han vann senior-SM i sin viktklass. Han besegrade en tre år äldre, tio centimeter längre och i allas ögon solklar vinnare.

Text och bild: GEN LARSSON

När Niklas började boxas som 10-åring var det mest för att hänga med sin ett och ett halvt år äldre storebror Robin. Robin har slutat boxas nu men Niklas satsar helhjärtat på sporten. Att bröderna Helgesson överhuvudtaget började med boxning är mamma Maritas förtjänst. Hon ville att pojkarna skulle ägna sig åt någon sport under vinterhalvåret. Under sommarhalvåret var det fotboll som gällde för familjen Helgesson, även för storasyster Martina. Niklas var en lovande fotbollsspelare men han tycker det är roligare med boxningen.
-I fotbollen är man beroende av de andra i laget, säger han. I boxningen har man bara sig själv och man kan inte skylla på någon annan om det går dåligt.
Bröderna Helgesson boxades till en början i BK Dacke.
-Jag var yngst och fick stryk hela tiden, säger Niklas och skrattar.
Men så småningom gick det allt bättre för Niklas och han gick vidare till BK Akilles i Norrköping som är en större klubb med mer möjligheter. Det blev långa resor till träningen, 11 mil totalt varje gång.

Fortsättning publicerad 20090710


Birath-båt på Sommen

Ångfartyget S/S Boxholm II med en duktig berättare som Johan Birath ombord och sjön Sommen är en ovanligt lyckad kombination. Berättarturerna har blivit mycket populära och biljetterna tar snabbt slut.

Text och bild: GEN LARSSON

Att ta en tur med det över hundra år gamla ångfartyget S/S Boxholm II på den vackra sjön Sommen med Johan Birath som berättare. Bättre kan inte sommaren inledas. För sjätte året i följd var det onsdagen den 24 juni dags för sommarens första berättartur. Efter en lång period med dåligt väder hade plötsligt sommaren återvänt och färden blev solig om än lite blåsig. Kvällens berättare, Johan Birath, är flitigt anlitad och mycket populär.
-Den här sommaren har jag valt att berätta om olika platser runt sjön Sommen, säger Johan.
Hans underhållande föredrag innehöll historik kring många av de platser båten passerade. Johan berättade om människor som bott runt sjön, om folktro och original. Han berättare också om sin egen barndoms somrar vid Fiskarp. När Johan behövde en paus tog sonen Erik över.
-Jag har bland annat berättat om Boxholms bruksmuseum där jag arbetat några somrar, säger Erik.
På museet finns det en körbar modell av Boxholm II som är tillverkad av Ingvar Rydeljung. Den är väl värd att komma och titta på. Erik är ledig den här sommaren. Han studerar, som han själv säger, med förhoppningen om att så småningom bli präst. Johan Birath efterlyser fler berättare.
-Det här är så populärt och jag skulle önska att fler kunde ställa upp som berättare. Det är både uppskattat och mycket trevligt, säger han.

Fortsättning publicerad 20090703


Berest snickare

Pauli Lyytinen i Boxholm bygger ett timmerhus i Malexander som ska vara inflyttningsklart i höst. Resten av året ägnar han sig åt att bygga upp hyvlerier och utbilda människor i olika delar av världen inom hyvleri- och förädlingsindustrin.

Text och bild: GEN LARSSON

På en naturskön tomt i centrala Malexander växer ett vackert finskt timmerhus fram i rask takt. Kunden som har köpt huset ska använda det till sommarbostad. Pauli Lyytinen vet inte riktigt hur många timrade hus han byggt vid det här laget. Det Pauli dock alltid vetat är att han vill arbeta med trä.
-Det finns så stora möjligheter med det materialet, säger han och pekar mot en trädstam intill.
1989 byggde Pauli Lyytinen sitt första timmerhus i Malexander till sig och sin familj. Till en början var det ett sommarhus, men sedan några år tillbaka bor familjen där året runt. Träteknik Pauli Lyytinen AB är ett enmansföretag och sommarhalvåret ägnas åt att bygga timmerhus Timmerhusen kommer i byggsatser från ett företag i Finland, Finnlamelli, och virket som används är furu eller gran. Pauli föredrar gran, som är ett ljusare träslag, men det är en smaksak menar han. Kunden bestämmer för övrigt helt hur huset ska vara.
-Jag arbetar tillsammans med kunden från idé till färdig produkt. Jag skickar skisser till Finland och tillbaka kommer ritningar med färdiga förslag. Så håller vi på tills kunden är helt nöjd.
Vid det här laget har Pauli varit med om att bygga många timmerhus runt om i Sverige. Flera av dem ligger runt sjön Sommen. Parallellt med huset i Malexander bygger han också ett hus i Norrköping. Alla hus är vinterbonade. En del hus används till sommarbostäder och en del är året-runt-bostäder.

Fortsättning publicerad 20090626


Okänd målning

Någon gång på 60-talet gjorde den kände boxholmskonstnären Eskil Nordell en målning på ena långsidan av en liten ladugård mitt i centrala Boxholm. Det är inte många som känner till den här målningen tror nuvarande ägarna familjen Åkesson.

Text och bild: GEN LARSSON

Huset på Nygatan i Boxholm byggdes 1910. Den lilla ladugården är från samma årtal och i mycket gott skick. När man står i trädgården, på sutteränghusets baksida, har man en känsla av att befinna sig mitt i en lantlig idyll. Den höga syrenhäcken ger ett bra insynsskydd mot Parkgatans hyreshus. De välskötta trädgårdslanden, det lilla växthuset och ladugården bidrar till den idylliska känslan.
-Vi använder ladugården till förråd, säger Sven Åke, men man kan se på golvet var korna har stått och var hönsburarna suttit, men hönsluckan har jag spikat för. När jag rödfärgade ladugården för några år sedan hittade jag tidningar från 1910 inkilade i springor.
Vid ladugårdens ena gaveln ligger två utedass och den ena tillhör Åkessons granne. Tomtgränsen går mitt emellan dassen som nu används nu till förråd och familjen Åkessons förvarar ved i sitt. Går man ut genom den öppningen i syrenhäcken och passerar mellan de två hyreshusen kommer man fram till Parkgatan och då är man ett stenkast från Boxholms centrum.
-Vi köpte huset för tjugo år sedan, berättar Janet och Sven Åke. Det har varit fyra eller fem ägare totalt till huset. Vi har kvar ritningarna från 1910 och även ritningar över om- och tillbyggnader som gjorts genom åren.

Fortsättning publicerad 20090619


Tistelvind expanderar

Tistelvind har just slagit upp portarna till sin nya butik i musteriet. Här säljs deras mjölksyrade grönsaker tillsammans med ett tiotal nya produkter, bland annat spännande såser, kryddiga grönsaksblandningar och nyttiga drycker.

Text och bild: GEN LARSSON

-Tanken på en butik har funnits länge, säger Eva Insulander. Det är många som vill se hela vårt sortiment, inte minst turister. Ett tag funderade vi på att bygga något intill våra odlingar men vi kom fram till att den här lösningen var bäst.
Tistelvind har förädlat sina grönsaker och kryddor i musteriet sedan 15 år tillbaka. Då var musteriet sedan länge historia och lokalen hade använts till bland annat lagerlokal. Kakel och klinker fanns kvar sedan musteriets tid så grunden till livsmedelshantering fanns. Ombyggnader och förbättringar har gjorts under åren samtidigt som Tistelvinds verksamhet har utökats och nu har garaget på gården byggts om till en liten butik. Tistelvind är ett familjeföretag som driver ekologisk odling i växthus och på friland. Hela produktionen är kravmärkt. Paret Eva Insulander och Tom Olefalk sköter verksamheten tillsammmans med två anställda. Tom Olefalk har odlat grönsaker sedan 1974 då han tog över handelsträdgården Dyrshagen i Boxholm. På 1980-talet påbörjades egen förädling i liten skala. Verksamheten utvecklades och man började sälja mjölksyrad vitkål och morötter till hälsokostbutiker och sedan har det rullat på. Produkterna har blivit alltmer populära och tillverkninge har effektiviserats.

Fortsättning publicerad 20090612


Bästa kockeleven

Emma Erlandsson från Boxholm går sista året på Hotell- och restaurangprogrammet på Dackeskolan i Mjölby. Trots alla vinster den skickliga kockeleven kammat hem under det senaste året är hon inte det minsta kaxig.

Text: GEN LARSSON
Bild: GEN LARSSON & MIKE ISAKSSON

Många ställde sig undrande till Emmas gymnasieval efter högstadiet. Med MVG i alla ämnen utom idrott låg vägen öppen för henne, men det enda Emma ville göra var att lära sig kockyrket.
-Jag har alltid älskat att laga mat, berättar Emma. Jag vet inte riktigt varifrån jag fått intresset, men jag tror det är från farmor. Farmors kåldolmar var något alldeles extra. Hon hade nog tyckt det var roligt att få uppleva mina framgångar, men tyvärr gick hon bort när jag var elva år.
Det första året blev lite kämpigt eftersom inte alla i klassen var lika studiemotiverade som Emma och några av hennes kompisar. Men det blev bättre under andra och tredje året, mycket tack vare läraren Katarina Westlund.
-Hon är väldigt duktig och inspirerande, säger Emma. Och mina höga betyg har jag haft nytta av. Det krävs mer matte än man kan tro för att komponera recept.
Den första tävlingen Emma vann var en pumpatävling på Öland hösten 2008. Det var en lagtävling och i Emmas lag deltog Sofie Tollander och Anna Skog som går i samma klass som Emma. De lagade en trerätters meny med utvalda råvaror varav pumpa skulle finnas i en av rätterna. Priset var att få vara med och se tävlingen ”Årets kock” i Göteborg i januari.
-Vi fick träffa och även hjälpa kockarna lite under tävlingen. Det var jätteroligt, säger Emma

Fortsättning publicerad 20090605


Tomter vid Sommen

Nu har ännu fler männniskor hittat sitt sommarparadis vid sjön Sommen. Av de 41 nya tomterna som gårdarna Liljeholmen och Hårdaholmen i Blåvik har haft till försäljning är bara fem osålda. Stefan Andersson, som äger gården Hårdaholmen, och Helena Björnum som förvaltar Liljeholmen var de som kom med idén till de nya tomterna.

Text: GEN LARSSON

Sommaren 2003 gick Stefan Andersson i den igenvuxna skogen mellan gårdarna Hårdaholmen och Liljeholmen och funderade på hur ett tomtområde skulle kunna passas in i terrängen.
-Vi insåg vad som var möjligt att skapa av detta fantastiska område vid Sommmens bästa del med en fin sjöutsikt, säger Stefan
Stefan berättar vidare om hur han gick runt i snårskogen med karta och kompass och gjorde en idéskiss till det nya tomtområdet. Han kontaktade berörda på Boxholms kommun som blev väldigt intresserade. Nästa steg var att en släkting till Helena Björnum, gjorde en programhandling som godtogs av kommunen. Efter detta engagerades en konsult som gjorde detaljplanen.
-I början var en del av de boende i området avvisande, säger Stefan. Men nu tror jag att alla är nöjda.
Efter en hel del ändringar stod den slutgiltiga planen klar i oktober 2005 och den godtogs utan ett enda överklagande.
-Vi har tagit bort det mesta av skogen men lämnat kvar en del värdefulla träd till ett parkliknande område. Av ett helt igenvuxet bete där man knappt såg handen framför sig blev det 41 villatomter.

Fortsättning publicerad 20090529


Nostalgi i Bjärsjö

I södra Östergötland, nära gränsen till Småland, ligger Bjärsjö. Här har Eva Lidman hittat sitt paradis efter att ha flyttat runt en hel del i Sverige. I ett gammalt torp på gården visar hon sin stora samling av framförallt kaffekoppar och kaffekannor. Man kan också köpa en kopp – då blir man bjuden på kaffe av Eva.

Bild och text: GEN LARSSON

Bjärsjö är en liten by med bondgård, boningshus, en liten sjö och mycket vacker natur. Under de elva år Eva har bott här har hon successivt gjort om torpet från 1890 så att hennes omfattande samling får plats. Och allt började med farmors kaffekanna.
-Jag fick en vacker kaffekanna efter farmor av min far när jag hade flyttat hemifrån och ett par år senare hittade jag en liknande kanna på auktion. Efter en tid hittade jag en till och nu fick jag inse att jag är född med ”samlarsjäl”. Två saker som passar ihop kan vem som helst skaffa, men tre saker är början till en samling. Tänk på det, säger Eva och skrattar.
Evas samling omfattar omkring 550 olika kannor plus en hel del andra saker. 2007 övertog hon en samling kaffekoppar, cirka 2 500 stycken, med en del tillhörande kannor från en gammal ungdomsväninna, Gunles Lewander på Gotland. En del av hennes koppar finns med i boken ”Koketta Kaffekoppar” som utgavs av Sveriges Radios förlag 1997.
-Ovetande om varandra hade vi samlat på ungefär samma saker, säger Eva. Jag såg henne i ett teveprogram och tog kontakt.
Eva är född på Gotland och har bott i Stockholm i 25 år. Sin första second-hand-affär startade hon 1980. I Bjärsjö har hon och hennes tre katter hittat ”sin plats på jorden” som hon säger. Hennes samling är omfattande. Numera försöker hon låta bli att köpa mer och hon tycker själv att hon blivit duktig på det.

Fortsättning publicerad 20090522


"Den digitala klyftan”

Inga-Britt och Sven Andersson från Malexander är väldigt glada över att de anmälde sig till bibliotekets datakurs för nybörjare. Nu mejlar de till barn, barnbarn, släkt och vänner och söker information på nätet om olika saker. Räkningarna betalas också via nätet numera. Än så länge hjälper barnen till med det, men det är bara en tidsfråga tills Inga-Britt och Sven klarar det själva.

Text och bild: GEN LARSSON

Inga-Britt och Sven är ett bra exempel på vilken skillnad det gör när man väljer att lära sig att använda datorn och Internet i stället för att stå utanför. Undersökningar visar att varannan östgöte inte använder Internet eller är mycket ovana användare. Inte helt oväntat följer detta utbildningsnivåer och ålder och de största klyftorna finns i mindre kommuner och på landsbygden. I Sverige som helhet använder två av tre vuxna svenskar Internet dagligen, men spridningen till nya grupper går inte alls fort så klyftorna ökar. När biblioteket i Boxholm och Medborgarskolan hade information om projektet ”Den digitala klyftan” och datakurserna för nybörjare kom Inga-Britt och Sven Andersson för att lyssna.
-Jag fick övertala Sven att följa med, säger Inga-Britt, som hade sett informationen på biblioteket. Föreläsningen var väldigt intressant tyckte både jag och Sven, ändå var han tveksam till att gå en kurs. Men jag sa att antingen går vi båda eller så får det vara och då ställde han upp, säger hon och skrattar.
För snart 10 år sedan övertog Inga-Britt och Sven en dator av ena dottern. Det var mest Inga-Britt som använde den, hon brukade skriva dagbok för skoj skull.

Fortsättning publicerad 20090515


140 släktingar

I ett fullkomligt strålande försommarväder samlades drygt 140 personer i Malexander för en släktträff i lördags. Det var första släktträffen för ättlingarna till Albert och Lovisa Andersson från gården Bösebo som ligger mellan Boxholm och Malexander.

Text och bild: GEN LARSSON

Albert, född 20 februari 1865, och Lovisa, född 15 januari 1870, fick 14 barn, två av dessa dog i ung ålder, 4 respektive 7 år gamla. Dessutom hade Lovisa tre missfall, hon fick uppleva otroliga 17 graviditeter. Tolv barn som var födda mellan 1889 och 1914 växte upp och fick egna familjer.
-Konstigt nog har alla stannat i Sverige, säger Ola Gustafsson, men troligtvis är det som Johan Birath sade vid sitt kåserande att de hade det relativt bra med den tidens mått mätt, så ingen behövde väl emigrera. Bösebo var en ganska stor gård på den tiden.
Ola Gustafsson från Boxholm var den som fick idén till släktträffen.
-Det var så att en bror till min morfar gick bort och han hade testamenterat sin kvarlåtenskap till sin sambo eftersom han inte hade några efterlevande kvar i livet. Då är det ju så att släktingar ska godkänna testamentet och eftersom jag och mina syskon är äldst på vår sida så fick vi ett papper att skriva på från Fonus, säger Ola Gustafsson och fortsätter:
- Jag blev lite nyfiken och undrade om Fonus tagit reda på alla namn och ringde dit och bad om en kopia. När jag sen såg alla namn så väcktes mitt intresse för en släktträff och på en fest för några år sedan nämnde jag detta för min syssling Kerstin som också bor i Boxholm. Då gör vi det sa hon och sedan drog vi igång.

Fortsättning publicerad 200090508


Livet som bonde

Per-Arne Löfving i Skärlunda norrgård, Malexander, trivs med livet som bonde även om han tycker att det har blivit mer ensamt med åren. Han tror inte att det finns någon generation som har fått vara med om så stora förändringar inom lantbruket som den han tillhör.

Text och bild: GEN LARSSON

Skärlunda norrgård ligger mycket vackert på en höjd med utsikt över öppet landskap och dalgångar och det är inte långt till sjön Sommen. På 1800-talet var Skärlunda en egen by men består nu av tre gårdar, norrgården, mellangården och sörgården (precis som i Bullerbyn och minst lika vackert och idylliskt). Till Skärlunda norrgård hör 58 hektar åker- och betesmark och 105 hektar skog. Huset, som tidigare låg i Skärlunda by och var ett gästgiveri, flyttades vid laga skiftet 1855 till den plats det ligger nu.
-Den första Löfvingen, Jakob, var från Torpön, berättar Per-Arne. Han var pipare (klarinettspelare) i armén och kom till knekttorpet Brännstugan, som ligger 1,5 km härifrån, 1762. Han kom ensam, endast 15 år gammal, det tycker jag är helt otroligt.
Sedan dess har Löfvingarna bott kvar i trakten, men av någon anledning bara de på den manliga sidan. Per-Arnes mamma tillhörde en gammal Malexandersläkt och Skärlunda norrgård köptes av Per-Arnes morfars far 1907. Per-Arnes far Per och hustrun Margit drev ett traditionellt lantbruk med både mjölk- och köttdjur, grisar och höns och Per-Arne, som är enda barnet, fick tidigt börja hjälpa till.

Fortsättning publicerad 20090430


Följer sitt ursprung

Hon heter Two Feathers, har indianskt ursprung och är sedan januari i år på vandring. Alla sina ägodelar (förutom gitarren, trumman och danskläderna) bär hon med sig. Mitt i centrala Mjölby övernattade hon i en skogsdunge och i Boxholm stannade hon ett par nätter vid Timmerö camping.

Text och bild: GEN LARSSON

Two Feathers berättar om människors reaktioner när hon började följa sin andlighet och sitt ursprung. Mestadels är reaktionerna positiva. Likgiltighet är något hon aldrig möter. Hon har ingen fast bostad och sitt uppehälle förtjänar hon genom sporadiska enskilda konsultationer inom healing och andlig vägledning. Hon håller ibland föreläsningar om shamanism eller om sin egen livsresa och ibland magiska aftnar med dans, musik och jojk. Hon har uppträtt tillsammans med Roger Pontare och de har ett par föreställningar inbokade i sommar. Hon berättar om när de uppträdde Kiruna för höjdarna inom gruvindustrin med celebra gäster från Kanada och Japan. Svenska kungligheter fanns också på plats, det visste alla utom Two Feathers. Hon fick det klart för sig när Prinsessan Victoria kom fram på planet hem och tog hennes händer och tackade för en fin föreställning.
– Så nu kan jag kalla mig hovnarr, skrattar hon.
Men att boka Two Feathers numera är svårt eftersom hon lever utan almanacka och fast postadress. Man får fånga henne i flykten.
– Det är andarna som för mig dit jag behövs, menar hon själv.

Fortsättning publicerad 20090424


Sannas bästa vän

Nora är en kraftfull och pigg rottweiler. Hon är fjorton och ett halvt år gammal vilket är en ovanligt hög ålder för den här rasen. Förutom att Nora är lite stel i sina leder har hon inga ålderskrämpor.

Text och bild: GEN LARSSON

När Länstidningen är på besök är det släktträff i sommarhuset Österås i Malexander och många hundar är på besök. Nora – the grand old lady – är den som bestämmer över alla unghundar och det respekterar de förstås.
– Det här är min tredje hund, berättar Sanna Ljung, Noras matte. Jag har haft tax och dalmatiner tidigare men så blev jag intresserad av att träna och tävla i bruksgrenar och ville därför att min nästa hund skulle vara en brukshund. Jag ville gärna arbeta med bevakningshundar och då måste man ha en robust hund som klarar tuffa nattpass.
Sanna gjorde noggranna efterforskningar innan hon köpte Nora. Slutligen föll valet på en välmeriterad kennel i Kode utanför Göteborg och det valet har Sanna aldrig ångrat.
– Nora har varit till stor glädje, säger Sanna. Det har aldrig varit några problem vare sig med andra hundar eller med våra barn och deras kompisar. Hon är stabil, sällskaplig och aktiv.

Fortsättning publicerad 20090417


Rekordmässa

Samlarmässan i Boxholm, söndagen den 22 mars, lockade rekordmånga försäljare och besökare. Utbudet var väldigt varierat, allt från antikviteter av hög kvalitet till vanliga loppisgrejer.

Text och bild: GEN LARSSON

Claes-Göran Klereborg ordförande i Mjölby frimärksklubb är sedan några år tillbaka ansvarig för samlarmässan i Boxholm.
– Vi tog över samlarmässan i Boxholm för några år sedan, berättar Claes-Göran. Tidigare var det Boxholms samlarklubb som ansvarade för engagemanget. Men när eldsjälarna blev äldre och ingen till slut orkade ordna med det fick vi möjlighet att ta över. Tidigare hade Mjölby frimärksklubb en mässa på hösten här på Parketten, eftersom vi inte har någon bra lokal i Mjölby. Det passade oss bra att ta över mässan efter samlarklubben för våren är en bättre tidpunkt för den här typen av aktivitet.
Klereborg berättar att man i år slagit rekord både vad gäller försäljare och publik. Förra året kom 26 försäljare och i år var det 38 stycken. Cirka 500 personer besökte mässan och förra året var det cirka 400. Klereborg berättar att han har haft fullt upp inför mässan. Det krävs mycket förarbete med inbjudningar och anmälningar. Utbudet på mässan var väldigt varierat, allt från väldigt gamla saker till så gott som nya. Försäljarna kom från stora delar av Östergötland och Småland. Längst ifrån var ett par från Västervik.

Fortsättning publicerad 20090409



Unikt drama

Lars Tilling, känd från radio och TV och numera boxholmsbo, uppför sitt långfredagsdrama ”I Dina Händer” i Ekeby kyrka lördagen den 4 april. Han menar att det är första gången ett drama med detta tema skrivits sedan Bachs Matteuspassion och att det aldrig någonsin tidigare gjorts av en svensk.

Text och bild: GEN LARSSON

Den 4 april uruppförs Tilllings långfredagsdrama ”I Dina Händer” för rocksångare, sopran, kör, piano, stråkkvartett, synthesizer och elbas i Ekeby kyrka. Idén om ett långfredagsdrama har funnits länge men det var först när Lars kom i kontakt med rocksångaren Leo Nielsen i Norrköping som det blev verklighet.
– Leo har en fantastisk röst som kan nå oanade höjder, säger Lars. Han är en superbegåvning. Han ska vara Jesus var det första jag tänkte när jag hörde honom förra hösten.
Det var också Leo som kom på namnet till dramat. Det var Lars dotter Lisa, som bor i Norrköping och är ett känt namn i musikkretsar, som hörde Leo sjunga och presenterade honom för Lars.
– Berättelserna som långfredagsdramat grundar sig på är det bästa som skrivits anser jag, säger Lars.
Lars är född och uppväxt i en frireligiös familj. Han är yngst i syskonskaran och har sedan han lämnade barndomshemmet inte varit aktiv i någon kyrka. Men han säger att han alltid har känt stor fascination för berättelserna i Bibeln.
– Även om jag inte är religiös så har jag har alltid haft Gud i närheten. Någonting finns kvar och jag vill nog påstå att jag är relativt sentimental, men det hör kanske till åldern, funderar han.

Fortsättning publicerad 20090403


Trädgård som tillflykt

Trädgårdens läkande kraft. Så var namnet på den föreläsning författaren, journalisten och fotografen Ingela Bendt höll på biblioteket i samband med Boxholms hemträdgårdsförenings årsmöte. Ingela Bendt är född och uppväxt i Mjölby och nästan 70 personer hade kommit för att lyssna till henne.

Text och bild: GEN LARSSON

-Det här är dock inte någon bok som handlar om trädgårdars läkande kraft i praktisk mening, inledde Ingela sin föreläsning. Boken handlar framförallt om en fantastisk och ovanlig trädgård och om en intressant och ganska skygg människa.
Ingela har sin bostad på Södermalm i Stockholm och är lycklig ägare till en kolonilott i Erikdalslundens koloniträdgårdsförening. Ingela berättar att idén till boken föddes genom en ganska långsam process.
-Jag har ofta gått strandpromenaden längs koloniträdgårdarna vid Årstaviken och nästan alltid har jag saktat in stegen vid en hemlighetsfull trädgård med ett grönt hus och en glasveranda.
När Ingela skulle bygga ett nytt hus på sin kolonilott gick tankarna till det gröna huset. Hon berättar att hon så småningom fick chans att tala med ägaren, en man vid namn Hans Drost. Han är född och uppväxt i Tyskland och han berättade för Ingela att han varit landskapsarkitekt och att huset varit nominerat till Träpriset. När Ingela frågade Drost om hon kunde få intervjua honom för att göra en artikel fick hon ett bestämt nej. Men så skickade hon honom sin bok ”Ett hem för själen”, en bok om Ellen Keys Strand, som kom ut år 2000. Och det var början till en vänskap som så småningom resulterade i boken om Hans Drost och hans trädgård.

Fortsättning publicerad 20090327


Vem vet mest?

Carl-Johan Noréns årliga frågesport i mars är lika populär från år till år. I år hade 36 lag samlats på Parketten Boxholm för att gnuggga geniknölarna. Det tidigare rekordet var 35 lag. Det är nu 18 år sedan starten och endast ett år har frågesporten ställts in.

Text och bild: GEN LARSSON

-Jag har lovat mig själv att i alla fall hålla tjugo frågesporter innan jag ens funderar på att sluta säger Carl-Johan, som till vardags är journalist på Östgöta Correspondenten.
Frågesporten är helt Carl- Johans idé och från början var det som ett led i insamlingsarbetet för Lutherhjälpen. Numera går hälften av intäkterna till Svenska kyrkans internationella arbete och hälften till Boxholms orienteringsklubb, där Carl-Johan är aktiv. Medlemmar från orienteringsklubben och Svenska kyrkan, och även andra ideella krafter, ställer upp och arbetar under frågesporten. Det går åt en hel del funktionärer för att det hela ska gå i lås. De kluriga frågorna står Carl-Johan själv för, år efter år. Totalt är det 12 frågeomgångar med nio frågor i varje omgång. Det finns ingen chans för deltagarna att förbereda sig, variationen och Carl-Johans uppfinningsrikedom är stor. Ett bevis för detta är att inget av lagen tog någon fullpoängare i den första halvan av frågesporten.
-Det är mycket ovanligt, medger Carl-Johan, som också säger att det varje år blir lite diskussioner kring några frågor. Men det var ovanligt lite diskussioner i år, fortsättter han.

Fortsättning publicerad 20090320


Käringarna kör så det ryker

Nu är de tillbaka igen. De tuffa kärringarna från Boxholm. Men den här gången är de snarare tuffa brudar än kärringar. Och den här gången heter det inte kärringkabaré utan käringkabaré.

Text & bild: GEN LARSSON

”Var är mitt ansikte!?”. ”Det här är inte mina kläder!!!”. ”Stoppa en kudde under kjolen så du ser tjock ut!”. ”Hjälp jag kommer inte ihåg texten!” Stämningen är uppsluppen, en viss premiärnervositet kan skönjas och skratten är många när kvinnorna samlats för en av sina många repetitioner. Förra året gjorde de succé med Kärringkabarén och de tre föreställningarna på Folkets hus i Boxholm blev snabbt utsålda. Åtta glada amatörer, varav de flesta är från Boxholm, är på gång igen. Med fast hand regisserar rutinerade Birgitta Wigforss de spelglada damerna. Det blir sammanlagt ett par hundra timmars repetitioner och det går
åt mycket kaffe.
– Folk fattar nog inte hur svårt det är att göra en sådan här revy, menar Birgitta.
Den nya revyn heter KäringKabarén 2 - återkomsten. Med nya sketcher, nya sånger och nya danser men med samma gamla kärringar. På det snygga reklambladet, med foto av Anders Hylén och layout av William Wigforss, sitter Birgitta på en häftig motorcykel flankerad av åtta häftigt klädda och skitsnygga kvinnor. Det är svårt att fatta att hälften av dem uppnått ensionsåldern och en del mer därtill.

Fortsättning publicerad 20090313

Våren har anlänt

Det säkraste vårtecknet är när söndagsturerna är slut och i dag är det den näst sista turen för den här säsongen, sade Klas Johansson, initiativtagare och ansvarig för de allt populärare söndagsturerna i Boxholm. Trots Vasaloppet hade drygt hundra personer kommit till Laxberg, där Svartån börjar sin färd genom Östergötland, för att höra dagens talarelandshövding Björn Eriksson.

Text & bild: GEN LARSSON

-Jag tyckte detta var en utmärkt plats för landshövdingen att tala på, säger Klas, som också var mycket nöjd med tillströmningen av folk och både glad och lite förvånad över söndagsturernas dragkraft. Det är roligt att ett så enkelt koncept lockar så mycket publik varje gång, summerar han, samtidigt som han tycker att det är lite vemodigt att det snart är slut för den här säsongen.
Efter att Klas välkomnat besökare och talare inledde Per-Olov Ruberth, som bland annat arbetar ideellt för Boxholms bruksmuseum, med att berätta om dagens samlingsplats. Han nämnde att det finns flera olika Svartåar i Sverige, men för oss i Östergötland finns förstås bara en. Dammen med timmmerränna vid Laxberg byggdes 1922 till en kostnad av 238.000 kronor och det var dåvarande Boxholms AB som bekostade arbetet. Lösflottning av timmer pågick fram till 1958. Det fanns ett förslag till vattenreglering vid Laxberg redan 1874 och vid den tiden skulle det kostat drygt 8.000 kronor. Att det inte blev något bygge då berodde på att dåvarande landshövding Robert De La Gardie motsatte sig detta. Här fann Per-Olov en naturlig övergång till att hälsa Björn Eriksson välkommen. Trots en pågående förkylning var Björn Eriksson på ett strålande berättarhumör. Publiken fick en resumé över Erikssons karriär och hans tid som landshövding i Östergötland. Han citerade sin mamma vid ett par gånger, mammors betydelse vad gäller goda råd ska inte underskattas, inte ens för en landshövding. Mamman, som i sin yrkesverksamma tid var anställd av Postverket, tyckte det var mycket bra när sonen blev statligt anställd.

Fortsättning publicerad 20090306


Temat var ärtgrönt

Att göra en tiara med matchande halsband och armband till en brud är det roligaste uppdrag Barbro har fått och något hon gärna gör igen. Tiaran gjordes på silvertråd med sötvattenpärlor och Swarowskikristaller och temat var ärtgrönt. Barbro Jansson, utbildad geovetare och nybliven boxholmare, har smycketillverkning som hobby.

Text: GEN LARSSON
Bild: BARBRO JANSSON & GEN LARSSON

Intresset för att göra smycken började när Barbro själv skulle gå på bröllop för ett antal år sedan. Hon var bosatt i Västerås och hon hade skaffat en speciell klänning men inte hittat något passande smycke. Då hjälpte en kompis till att göra ett smycke som blev jättebra. Barbro, som är pysslig av sig och bland annat har ägnat sig åt broderi, fastnade totalt.
-Men efter ett tag upptäckte jag att smyckena jag gjorde inte riktigt var min egen stil, säger Barbro, så jag gjorde ett uppehåll. Jag började mer och mer fundera på vad min egen stil egentligen var och till slut kom jag på det och lusten att tillverka smycken infann sig igen.
Så tog Barbros smycketillverkning riktig fart och kollegor på jobbet och vänner i kören ville köpa. Hon deltog på julmarknader och ryktet om hennes smycken spred sig. Men det har hela tiden varit på hobbynivå. Barbro har också hållit homeparty, kurskvällar och smycketillverkning på möhippor.
Ganska nyligen flyttade Barbro till Boxholm och det var kärleken som tog henne till Östergötland. Via Internet träffade hon sin Patrik. Patrik Johansson driver företaget Boxholm Järn och Bygg som han övertog av sin pappa Stig för ett tiotal år sedan. Tidigare bodde Barbro i Västerås där hon arbetade på Länsstyrelsen med frågor som rör handeln för utsläppsrätter inom industrin. Hon är utbildad geovetare och utbildad inom miljöskydd. Barbro och Patrik hade kontakt ett bra tag innan flytten till Östergötland blev av.

Fortsättning publicerad 20090227


Man ska ha husvagn

I väntan på att de nya husen blir klara bor två familjer från Boxholm i husbil och husvagnar. De flyttade i början av december och har, bortsett från besök hos släkten, firat både jul och nyår i husvagnarna. Ett halvt respektive ett år tar det innan de kan flytta in i villorna i området de döpt till Gläntan.

Text & bild: GEN LARSSON

Yngve och Annika Johanssson har bott 19 år i Hesters skola som ligger på en höjd ca sex km utanför Boxholm. Nedanför huset passerar riksväg 32 mot Tranås. Barbro Friberg och Svante Karlsson har varit hyresgäster hos Johanssons i fyra år. Mellan familjerna har en varm vänskap utvecklats. Det var Annika och Barbro som började tröttna på den alltmer ökande trafiken, framförallt den tunga lastbilstrafiken. Båda familjerna har hund och katter och det kändes oroligt med vägen så nära. Men eftersom alla trivdes så bra i området var en flytt någon annanstans inte något alternativ. Då beslöt familjen Johansson sig för att sälja huset och köpa tre tomter i Broby, som gränsar till Hester, men ligger en bra bit ifrån vägen in emot skogen. I ett vackert öpppet område omgivet av lövskog med en liten skogsbäck intill ligger tomterna som döpts till Gläntan 1,2 och 3.
Grävningar av ledningar för vatten, avlopp och bredband är klart sedan en och en halv månad. Hela 130 meter fick man borra för att komma åt vatten, men det resulterade i ett otroligt klart och friskt dricksvatten. Bredband har dragits från en brunn i Hester fram till Friggeboden, som också fungerar som tvätt- och torkrum.
– Det är inte alla som har bredband i uthuset, skrattar Yngve.
Yngve Johansson kommer att bygga det mesta av de två husen själv. Den tredje tomten får vänta. Husen de valt är lösvirkeshus av en modell som heter Lärkan och kommer från Fiskarhedenvillan. Det är enplanshus med en invändig boyta på 127,2 kvadratmeter. Husen levereras i numrerade paket där allt material är tillkapat. Den 20 april kommer Annika och Yngves hus och en månad senare kommer det andra huset. Och då måste grunderna vara klara.

Fortsättning publicerad 20090220


Lars bryggde vin i USA

När Lars Hektor från Boxholm numera ska köpa en flaska vin är han kräsen. Utan att egentligen ha planerat det har han blivit en riktig vinkännare. Han har upplevt något som de flesta bara kan drömma om, nämligen att arbeta hos en vinodlare i USA:s mest kända vindistrikt.

Text & Bild: GEN LARSSON

Vid två tillfällen har Lars arbetat hos en vinodlare i Napa Valley, som ligger norr om San Fransisco i Kalifornien. Detta är USA:s mest kända vindistrikt och några av de allra finaste vinerna kommer härifrån. Här finns också en vinskola, Wine Making School. Allt hade sin början vid sommarstället i Arnäs när några bekanta till familjen Hektor kom på besök tillsammans med ett par från USA, Rollie och Sally Heitz. De förälskade sig i sjön Sommen och köpte ett sommarställe på Ydresidan. Här tillbringar de två månader varje sommar. Familjerna umgås på fester och när Rollie berättade om sin vinproduktion var Lars väldigt intresserad. Han blev erbjuden att komma och arbeta under vinskörden. Efter moget övervägande med sin familj åkte Lars över till USA den 10 oktober 2006 och stannade i fem oförglömliga veckor. Med nya vinkunskaper, fylld av spännande upplevelser och med mängder av foton, återvände Lars till familjen i Sverige och sitt arbete som utlastare på Boxholm Stål och som lagcoach i Boxholms innebandyklubb.
-Det blev en otrolig upplevelse, berättar Lars. Först var jag orolig för att inte kunna göra någon nytta, men det släppte snart. Under de fem veckor jag var där fick jag vara med på allt och jag jobbade allt ifrån två till tolv timmar per dag beroende på var och när vi åkte och skördade. Ett hårt men fritt arbete utan stämpelklockor.

Fortsättning publicerad 20090213


Populärt söndagsnöje

Varje söndag gästas Boxholm av människor från alla möjliga håll. Med spelsugen blick och humöret på topp anländer de strax efter lunch. Sommar som vinter. Arrrangörerna får mycket beröm för bingoverksamheten och snittet ligger på 180 bingospelare vintertid och mer än dubbelt så många på sommaren.

Text och bild: GEN LARSSON

Trots att det är fullsatt på Parketten är det alldeles tyst när Länstidningen anländer. Det enda som hörs är utroparen Elisabeth Collins röst: nummer trettioett – trea, etta. Alla sitter med nedböjda huvuden och fyller i sina bingobrickor. Spänningen känns i luften och plötsligt hör man någon ropa ”BINGO!”. Ett besviket sus hörs. Alla som satt och väntade på siffran som saknades... Men det kommer nya spel och nya chanser. Så kommer sista utropet före paus. Kaffekorgarna kommer fram och en del skyndar fram till serveringen. Humöret är på topp. Här hänger ingen med huvudet för att det ingen vinst blev den här gången. Man kommer också för en stunds gemenskap. Det är kul helt enkelt, tycker bingospelarna. Lars-Ove Strand är en eldsjäl inom Boxholms idrottsförening. Han har varit med länge och det är han som sköter allt det praktiska med bingon.
– Det är mycket jobb naturligtvis, säger Lars-Ove, men bingoverksamheten betyder väldigt mycket för föreningen. Den är vår klart största inkomstkälla.
Att bingoverksamheten i Boxholm är populär är inte att ta miste på. Soliga söndagar drar lika mycket folk som söndagar med sämre väder. Och folk kommer tidigt. Redan före klockan ett anländer de första besökarna. Bingon börjar klockan två. Det gäller att få bra platser. Stamgästerna har sina bord bokade på Parketten och det gäller att komma i tid, blir man försenad kan någon annan spelare ta platsen.

Fortsättning publicerad 20090206


Positiv PR

Onsdagen den 21 januari fick Boxholm besök av Marita Larsson och Nisse Boström samt teknikern Andreas Tosting från Radio Östergötland. De sände sitt förmiddagsprogram från Boxholm och radiopratarna var ”stationerade” på Boxholms bibliotek.

Text & bild: GEN LARSSON

Boxholm fick mycket uppmärksamhet och god PR när Nisse Boström och Marita Larsson sände Radio Östergötlands förmiddagsprogram från Boxholm. Bland de som medverkade var biblioteket som fick möjlighet att berätta om sin verksamhet och om de datakurser som startar nu i januari för rena nybörjare. Det är ett samarbete med Medborgarskolan inom projektet ”Den digitala klyftan”. Datakurserna har rönt väldigt stort intresse och har lockat mer än 70 deltagare. Många får därför vänta till hösten med att gå kursen.
Kerstin Björkegren, frånÖstgöta idrottsförbund, berättare om Linedance. Kerstin stod i startgroparna för en nybörjarkurs i Boxholm som hade sin första lektion på onsdagskvällen. Det pågår redan två kurser i Boxholm som Anna Sjöstrand från Mjölby leder. Dansen, som också är en sport, blir alltmer populär i Sverige och Nisse Boström gjorde ett försök att hänga med Kerstin i en dans.
Fredrik Svaton, näringslivsutvecklare i Boxholm, fick chans att berätta om näringslivet i kommunen.

Fortsättning publicerad 20090130


Farväl till Nisse P

Sångarbrödernas sånglustspel om antihjälten Nisse P är populära. De tre föreställningarna i november 2008 blev snabbt utsålda och många blev utan biljetter. Därför kördes två extraföreställningar föregående helg.

Bild och text: GEN LARSSON

I och med förra lördagens extra föreställningar är det dags att ta farväl av Nisse P, i alla fall för den här gången. Detta var den femte berätttelsen om mannen som alltid råkar ut för märkliga äventyr. I de tidigare föreställningarna har Nisse P rört sig ute i stora världen, men den här gången höll han till på hemmaplan. Till råga på allt var han riktigt nedstämd, ja för att inte säga
deprimerad. Han tog sina sista slantar och köpte en kista hos begravningsbyrån Bonus. Där erbjöds kistor med både inbyggd GPS, PC och hemmabiosystem, men Nisse valde en billigare variant.
Orsaken till Nisse P:s dystra sinnelag var att Storgatan i Boxholm blivit så ödslig. Affär efter affär har lagts ner och nu finns bara begravningsbyråer och frisörer kvar, tyckte han. Och i den nedlagda presentaffären Önskekälllan huserade ett antal glädjeflickor. Men allting ordnade förstås till sig när ryktet började gå att det fanns olja i Boxholm. Det var PO Turesson, känd profil och författare i Boxholm, som kommit över en karta som visade oljefyndet. Ryktet spred sig och gjorde att Boxholm bland annat fick besök av två araber. Deras version av Trollmors visa (ho aj aj aj aj Bush) var mycket rolig. Ja många var det som ville hitta oljan, bland annat ett par unga borrare som gjorde en skicklig version av Roy och Roger.

Fortsättning publicerad 20090123


Livsstil landsbygd

Mira och Magnus Gustafsson och deras barn, Melina och Mio, flyttade från villan i Boxholm till gården Lockarp för drygt ett år sedan. Magnus är snart färdigutbildad polis och Mira sköter sitt internetföretag från hemmet. De trivs väldigt bra i Lockarp, som inte haft några fast boende sedan mitten av 50-talet.

Bild och text: GEN LARSSON

-Det var jag som drev på flytten mest, säger Mira, som är född och uppväxt i Grebo utanför Linköping. Jag älskar djur och har alltid velat bo så här.
Mira och Magnus köpte Lockarp av ett par från Stockholm som har haft gården som sommarbostad. Lockarp ligger ca en och en halv mil från Boxholms tätort och det är ungefär en kilometer till närmaste granne.
Magnus är född och uppvuxen på landet, närmare bestämt i Slästorp, som inte ligger mer än 5-6 km från Lockarp. Hans föräldrar bor fortfarande där.
-Jag trivs väldigt bra på landet, men var ändå lite tveksam, säger Magnus. Men nu ångrar jag inte flytten.
Magnus är alldeles i slutfasen av sin polisutbildning. Han har utbildat sig på polishögskolan i Växjö och har mestadels bilat mellan skolan och hemmet. Han har räknat ut att det har blivit ca 12.000 mils bilkörning. Nu återstår en vecka till examen på skolan och därefter väntar ett halvårs aspirantutbildning i Motala.
-Jag har varit orolig för de här resorna, säger Mira, och det är skönt att han snart är klar nu.

Fortsättning publicerad 20090116


En solskenshistoria

Detta är en riktig solskenshistoria om katterna Doris och Måns i Boxholm. För drygt två och ett halvt år sedan drog de en riktig vinstlott när de hittades av ”rätt” familj. I gengäld har familjens livskvalitet ökat tack vare de nya familjemedlemmarna.

Text och bild: GEN LARSSON

Ann-Marie och Nils-Göran Andersson bor i ett villakvarter i Dalenområdet i Boxholm. Så gott som dagligen ser grannarna hur Nils-Göran tar en morgonpromenad tillsammans med katten Doris. Ibland stannar han och pratar med henne och då och då böjer han sig ner för att klappa henne. Doris följer Nils-Göran troget. Ibland stannar hon till för att göra sina behov. Det händer att Måns också följer med på promenaden, men han är yngre och lite mer livlig.
– Så fort jag börjar ta på mig skorna i hallen på morgonen kommer Doris springande, berättar Nils-Göran. Hon är alltid pigg på att följa med ut och sina behov gör hon alltid utomhus, hon går aldrig på lådan som Måns gör. Under hela promenaden spinner hon högt, så jag vet att hon gillar det.
Att familjen Andersson blev kattägare beror helt och hållet på en lycklig slump. Det hela började i maj 2006, då Ann-Marie tyckte att hon hörde något som prasslade i vassen i närheten av familjens sommarstuga.
– Jag såg skymten av en svart katt, berättar Ann-Marie, och vi hade lite lax hemma så jag satte ut en tallrik.
Katten var väldigt skygg, men maten åts upp, så Ann-Marie och Nils-Göran fortsatte att sätta ut mat. Familjens stuga ligger vid sjön Sommen, inte särskilt långt från Boxholm. När det blev dags att flytta hem igen efter sommaren var det självklart att katten skulle följa med.

Fortsättning publicerad 20090109


Malexander på 40-talet

– För 60 år sen då var jag ung och vacker, nu är jag bara ung, inleder Lars Malgeryd, 75 år, vårt samtal i den ombonade gula villan i Malexander där Lars och hustrun Birgitta bor. Nu bor knappt 300 personer i Malexander socken. För 60 år sedan var det cirka 750 personer i socknen.

Text och bild: SOLVEIG AGNEVIK

Lars växte upp på gården Malgeryd, fem km norr om Malexander by tillsammans med sina föräldrar Margareta och Arvid och två systrar. Som ende sonen var det självklart att Lars skulle jobba i jordbruket och skogen efter skolan.
– Jag slutade skolan då jag var i 13-14-årsåldern efter sex år i Ramfalls skola. Men redan innan dess var det många arbetsuppgifter som jag fick hjälpa till med: mjölka korna, utfodra djuren och sedan vid skördearbete och skogsarbete. Skoltiden avslutades med två korta vinterkurser där vi fick lära oss att skriva till kungen. Hur brev skulle ställas upp t.ex. Det var lite samhällskunskap också med inriktning på kommunnivå.
Hur upplevde du vardagen i Malexander 1948?
– Jag var 15 år då och var rätt nöjd med tillvaron. Jobbade mest och därutöver var jakt mitt stora intresse. Jag läste också lite lantbrukslära och matematik per korrespondens. Jag minns hur jag cyklade ner till posten en lördag och med spänning hämtade ett paket med en bok om lantbruk, som jag beställt. Sen var det hem och läsa.

Fortsättning publicerad 20081219


Allt fler torpvandrar

Intresset för torpvandringarna, eller söndagsturerna som de nu kallas, tycks bli allt större. Säsongens första vandring gick till hälsokällan i Österskogen där Lennart Johansson berättade för ett 70-tal intresserade åhörare.

Bild och text: GEN LARSSON

– Det här har blivit mitt skötebarn, berättade Lennart Johansson, om hälsokällan i Österskogen. Jag vet inte hur många skyltar och kåsor jag tagit hit genom åren. Jag har fått lite hjälp med tillsynen av ”huliganer”. Det är ofta folk hör av sig till mig när någon varit vid källan och ”stökat till”.
På sitt lediga och naturliga sätt berättade Lennart om hälsokällan. Det finns inga exakta uppgifter om hur länge källan har funnits eller hur länge man känt till den. I boken ”Jag var en herrgårdsflicka” av Margareta Lindström från 1964 berättar författarinnan om att Skogs-Sara hämtade sitt vattten i hälsokällan.
Skogs-Sara var en kvinna från Småland som bodde många år i Österskogen. Skogs-Sara levde mellan 1842 och 1929 och hennes tragiska historia finns nedskriven i olika verk.

Fortsättning publicerad 20081212

Klubbslag för miljoner

Nu har ”Einar i Pålsbo” gjort sitt sista utrop i Staffansbo skola. Efter trettio år som populär auktionsutropare lägger han ner klubban. Einar har ropat in flera miljoner kronor vid det här laget.

Text och bild: GEN LARSSON

Fullsatt, trångt, varmt, härligt och köpglad publik. Så kan man sammmanfatta auktionen i Staffansbo skola förra lördagen. Ett åttiotal personer från alla möjliga håll, bl.a. Tranås och Linköping, hade kommit. Det var Staffansbo kyrkliga syförening som hade sin årliga auktion. 16 flinka händer tillhörande åtta aktiva damer i Åsbo-trakten hade som vanligt varit flitiga under året.
Bland det som auktionerades ut fanns vackra handarbeten, både sytt, vävt och virkat, hemstickade strumpor och mycket hembakt och hemlagat, bl.a. ost och ostkaka.
– Vi har gjort det mesta själva, säger säger Inger Nilsson, ordförande i föreningen, men en del har skänkts av andra också.
Som vanligt inbringade den hemystade osten högst pris. Den här gången slogs alla rekord. Osten betingade ett snittpris på 495 kr kilot.
– Ja, det var helt otroligt, säger Inger. Vi vet att osten är populär men det här överträffade förväntningarna.
Det är Inger och Ellen Ahl som gjort de 24 ostarna. 200 liter mjölk gick det åt.

Fortsättning publicerad 20081205


Vänner emellan

Hjälporganisationen Vänner emellan i Boxholm har i snart tio år stöttat kamrater i Litauen.
– Bland dem som har det svårast är behovet fortfarande stort, upplyser Monica Karlsson, grundare till och ordförande i den ideellt arbetande vän- och hjälpföreningen.

Text och bild: LEIF LARSSON

Livsvillkoren blir bättre i Baltikum men än är hjälp utifrån välkommen. Vänner emellan startade 1999 och har i första hand bistått Boxholms litauiska vänort Plunge.
– Vår hjälp går till de familjer som har det svårast. Cyrulis, mottagarorganisationen i Litauen, arbetar med de 100 fattigaste familjerna i Plunge. Det är de som i första hand får kläder och möbler. Det som blir över delas ut till tio byalag, berättar Monica.
Skälet är att Cyrulis inte kan ta emot allt utan sänder vidare. För det är inga små mängder som skickas. När Länstidningen hälsar på har precis en långtradare packats till brädden och lämnat Boxholm.
– Det är sjunde sändningen i år och den går till orterna Birzai och Panevezys. Varje år blir det sju, åtta sändningar och långtradarna tar mellan 15 och 18 ton och rymmer 110 kubikmeter. De är fulla varje gång, förtäljer Monica.
Boxholmsföreningen anlitar oftast samma åkeri som tack vare hjälpsändningen får med sig ett lass hem till Litauen. Två gånger om året åker medlemmar i Vänner emellan till Baltikum. En veckas vistelse är det vanliga.
– Vi kontrollerar att allt kommer fram och att kläder delas ut och inte blir liggande.
Man hälsar även på hos familjer och olika institutioner för att se vad som kan behövas framöver.

Fortsättning publicerad 20081128

Ovanligt vildsvin

”Men kära nån, vad har du där?” Det var hustruns kommentar när maken Tord Brand kom hem med vildsvinet han just skjutit. Tord, som har jagat sedan han var i 18-årsåldern, har själv aldrig sett något liknande.

Text: GEN LARSSON
Bild: MONA BRAND

”Nu ska du få se något jag aldrig har sett tidigare”, sa Tord till sin hustru Mona när han kom hem med ett nyskjutet vildsvin på släpkärran den 4 november.
– ”Men kära nån, vad är det du har skjutit sa jag”. Vildsvinet var flerfärgat och håret lockigt. Pälsen såg ut precis som en del färgade hår på kvinnor brukar göra, säger Mona.
– Jag tyckte pälsen såg ut nästan som på en angorakanins fast den var sträv, säger Tord.
Det var vanligt grisborst men mycket längre och som sagt flerfärgat och lite lockigt.
Tord har varit pensionär en del år och har under sin tid som jägare skjutit ett tiotal vildsvin. Den här dagen var han ute på vildsvinsjakt vid Arrebosjön, utanför Boxholm. Han och hustrun Mona bor inte långt därifrån. Han jagade ensam.
– Jag hade inte suttit alls länge på passet när vildsvinet dök upp. Det var inte ett särskilt stort djur uppmärksammade jag. Jag trodde att det var en galt, det är det oftast när de kommer ensamma. Men jag väntade ett slag.
Tord berättar att när det kommer ett ensamt vildsvin måste man vänta ett tag ifall det kommer några griskultingar efter.

Fortsättning publicerad 20081121

En god bit ost

Centerpartiets ledande politiker inom kommuner och landsting i Östergötland träffas varje månad för att diskutera aktuella frågor och lära sig om länet.

Text och bild: SOLVEIG AGNEVIK

I oktober var det dags att besöka Boxholm. Då besöktes Boxholm Mejeri AB vars VD Thomas Lundh presenterade företaget och visade vid rundvandring i mejeriet hela processen från mjölk till ost.
Boxholm Mejeri AB är ett av de två kvarvarande privata mejerier i Sverige som tillverkar hårdost. Med gediget yrkeskunnande, modern teknik och – naturligtvis – färsk mjölk från gårdar i närområdet, har de specialiserat sig på olika sorters mild, lagrad och smaksatt ost. Det är mellan 10-15 gårdar som dagligen leverar mjölk till mejeriet. Varje dag köps in 60 000 liter mjölk som används till att producera 11 olika ostsorter. Ungefär 1700 ton ost tillverkas per år. Efterfrågan är större än produktionskapaciteten, så planer på utbyggnad av mejeriet finns. Senaste halvåret har efterfrågan ökat kraftigt.
Först i processen pastöriseras mjölken, därefter separeras mjölk och grädde. Mjölk och grädde blandas i lämpliga proportioner för den ost som skall tillverkas. Därefter tillsätts löpe och smaktillsats innan massan hälls i ostkar. Under fyra timmars tid vänds ostarna med en timmes mellanrum.

Fortsättning publicerad 20081114


Tid för julbord

Ekeberg var från början en mindre herrgård med mark, som uppfördes i början på 1800- talet och beboddes av familjer ur släkten Burén på Boxholms säteri, också ägare till Boxholms järnbruk.

Text: BJÖRN STRIDBECK

Tillhörande ladugård låg en bit bort och än i dag finns det en ladugård på samma plats (väl synlig från riksväg 32). Idag är Ekeberg ett värdshus och en av anhalterna på Länstidningens långa julbordsturné. Ekebergs värdshus ligger alltså i Boxholms kommun och det är Bengt Westerberg som styr och ställer på platsen sedan 13 år tillbaka. Här finns således stor rutin när det gäller hur ett riktigt julbord ska se ut och Bengt satsar på regionala produkter på sitt julbord.
– Till exempel kommer potatisen från närbelägna Mjölby, framhåller han.
I övrigt går han in för att skapa ett klassiskt svenskt julbord med kända rätter. Från och med den 30 november är det julbordsdags till och med den 14 december. På söndagar kan även allmänheten äta julbord, då det är öppet också för andra än förbokade grupper.
Boxholm är sedan länge en känd bruksort med allt vad det innebär av stål- och skogsföretag med hundraåriga traditioner och god matkultur. Den sistnämnda upprätthålls nuförtiden framför allt av värdshuset som ligger centralt i samhället.

Fortsättning publicerad 20081107

Glatt skällande i Rinna

Förra söndagen var det SM i Agility för blandrashundar i Boxholm. Arrangemanget hölls på Alla Sporters Center i Rinna utanför Boxholm. På lördagen var det utställning för blandrashundar.

Text och bild: GEN LARSSON

Det var ett glatt skällande som mötte besökarna i inomhushallen på Alla Sporters Center förra söndagen. Hundar i varierande storlek och utseende fanns på plats och det syntes att de riktigt älskade att komma upp på banan för att tävla.
Agility betyder vighet och snabbhet och de här hundarna visade att de var både snabba och viga. Med hjälp av röst och kroppsspråk fick de skickliga förarna sina hundar att utföra de olika momenten och många hundar skällde glatt hela tiden. Det syntes att hundar och förare hade riktigt kul tillsammans.
Ca 35 ekipage ställde upp i de olika klasserna, agility, hoppklass och parallellslalom. En del tävlande kom riktigt långväga ifrån. Det fanns deltagare från Umeå i norr och Höör i söder.
Ida Taipalensuu från Boxholm vann parallellslalom med sin hund Tuva, en blandning mellan bordercollie, schäfer och stövare.
-Vi tränar här varje vecka, berättar Ida. Man måste träna mycket för att nå resultat.
Och nu har träningen gett resultat. Ida och Tuva är ett jätteduktigt ekipage som kan ståta med titeln svensk mästare.

Fortsättning publicerad 20081031


Höns i villaområde

I den välskötta trädgården på Hasselstigen 1 i Boxholm trippar Gullefjun och Lotta försiktigt omkring. Trots att de är unga och bara har bott här en knapp månad verkar de hemtama och förtjusta i sina ägare.

Text och bild: GEN LARSSON

Gullefjun och Lotta är höns av rasen Brahma, en tung ras som är uppskattad för sin skönhet och sitt trivsamma sätt. Tibor Bakai, arbetar som tandläkare i Boxholm, och berättar så här om varför han har valt att ha just höns som husdjur.
-När barnen var små ville de gärna ha något husdjur. Min hustru Erika ville dock inte ha några djur inne i bostaden. Vid den här tidpunkten arbetade jag på folktandvården i Mjölby och där hade jag en arbetskamrat som hade Brahmahöns. Jag fastnade för dem för att de var så vackra och fridfulla.
Tibor, som är en händig hobbysnickare, fixade till vedboden och uthuset för trädgårdsredskap så att det också kunde inrymma ett hönshus. Här kan hönorna gå ut och in som de vill och här har de en speciell avdelning med sovpinnar. När familjen är hemma får de vistas i hela trädgården.
-Vi trivdes väldigt bra med hönsen. En tid hade vi också en tupp men han var inte lika lätthanterlig. Han skrämde vår lilla flicka Ester rätt rejält, berättar Tibor.
Så gick tiden, hönsen blev för gamla och hönshuset stod tomt en tid. Då började dottern Ester, som fyller tio år om några månader, och pappa Tibor att längta efter nya höns. Mamma Erika och storebror Peter är inte riktigt lika intresserade, även om Erika förstås hjälper till med den dagliga skötseln.

Fortsättning publicerad 20081024

Fler kvinnor jagar

Alltfler kvinnor i Sverige börjar jaga. Länstidningen har träffat två kvinnor i Boxholm som har jakt som intresse. Ann Elofsson och Birgitta Stahre är med i samma jaktlag och har också blivit vänner genom jaktintresset.

Text och bild: GEN LARSSON

Enligt en artikel från 12 augusti 2008 på Svenska jägareförbundets hemsida, www.jagareforbundet.se, finns det i jägarkåren alltfler kvinnor. 12 670 av Svenska Jägareförbundets 193 276 medlemmar är kvinnor. Därmed har andelen kvinnor stigit till 6,5 procent av medlemskåren, från 4,8 procent år 2000.
Två av dessa kvinnor är Ann och Birgitta från Boxholm. Birgitta, blir ensam kvinna i jaktlaget i höst, när hon sitter på sitt pass på premiärdagen. Ann får invänta resultatet och barnet som kommer i november. Men nästa år har jaktlaget båda sina kvinnor med igen.
Ann Elofsson flyttade till Boxholm 2003. Hon är ursprungligen från Kisa och maken Torbjörn är från Dalarna. Båda jobbar i Tranås och att Boxholm blev bostadsorten beror mest på att de hittade ett hus nära ett naturområde som passade familjen. Torbjörn jobbar för Holmen Skog och han jagar på företagets marker. Ann jobbar inom Tranås kommun och hon har varit med i jaktlaget i Boxholm i ungefär två år. Både Ann och Torbjörn är mycket intresserade av fågeljakt och den jakten bedriver de på östgötaslätten. Även om Ann tog jägarexamen först efter att ha träffat sin man, så började hennes jaktintresse tidigt.

Fortsättningen publicerad 20081017

Föreningsnotiser & möten
Senaste nytt hos våra föreningar...

Kl 15:48, 19 Aug
GRUPPMÖTE (C)
(Av: Anette)
Ödeshögs centergrupp inbjuder till gruppmöte måndagen den 23 augusti kl 19 i Ce... Kl 15:47, 19 Aug
BARNENS LÖRDAG
(Av: Anette)
Ringarums Hembygdsförening hälsar välkommen till Barnens Lördag på hembygd... Kl 15:47, 19 Aug
CENTERN I ÖDESHÖG
(Av: Anette)
Ödeshögs centerkandidater kommer att finnas på torget i Ödeshög fredagen d... Kl 13:21, 12 Aug
HEMBYGDSDAG I ÖDESHÖG
(Av: Anette)
Hembygdsdag i Ödeshög och hembygdsföreningens 75-årsjubileum. Söndagen den...
 
Länstidningen ökar
livsstil LANDSBYGD
Jordbrukarbanner
Ulf Holmertz
Johan Birath
Mikael Billemar
Andreas Norlén
Britta Andersson
Kungen