• Startsidan
• Artiklar
• Gårdar till salu
• Privatannonser
• Företagsannonser
• Om Länstidningen
• Kalender
• Forum
• Kontakta oss

• Boxholm
• Finspång
• Kinda
• Linköping
• Mjölby
• Motala
• Norrköping
• Söderköping
• Vadstena
• Valdemarsvik
• Ydre
• Åtvidaberg
• Ödeshög

 

Länstidningen i Kinda

Kinda kommuns webbplats
Om Kinda kommun på Wikipedias webbplats
Om Kisa på Wikipedias webbplats
Kinda Kanals webbplats
Kindaturisms hemsida
Kinda biblioteks webbplats
Kindagurkas webbplats
Kisa Sportklubbs webbplats

Välkommen till Länstidningens sida med material om Kinda kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Kindabygden.

Temakryssning med politiker

Kinda kanals sträckning bjuder på många underbara utsikter, här vid Ulvesund.

Det sägs att ”Kinda har vatten och fjäll”. Vattnet var i fokus på föreningen Kinda Kanals Vänners kryssning på Åsunden. Politiker och tjänstemän deltog för att berätta om den vattennära utvecklingen.

Text och bild: BO BÄCKMAN

För tredje året i rad anordnade föreningen Kinda Kanals Vänner i samarbete med Rederi AB Kind och AB Kinda Kanal en temakryssning där politiker och tjänstemän inbjöds att delta. De två tidigare kryssningarna har utgått från Tullbron i Linköping, den ena norrut och den andra söderut. Årets kryssning utgick från Rimforsa hamn vid Björksund. Kind styrde norrut över Järnlunden fram till bron för väg 34 där skepparen vände fören söderut. Resan gick förbi Ulvesund och tillbaka, med en liten avstickare till Skedvid kanals mynning.Kinda Kanals Vänners ordförande, Bengt Senneberg, hälsade passagerarna välkomna.
– Vi har åkt norrut och söderut längs kanalen i Linköping på de föregående kryssningarna. Därmed var det slut på väderstreck så nu tyckte vi att det var dags att förlägga en kryssning hit.

Fortsättning publicerad 20100910

Love & Peace in Kinda

Mycket folk hade samlats på torget i Kisa för att delta i manifestationen ”Love & Peace in Kinda”.

Sång, musik, poesi och samtal mellan människor. Det var viktiga ingredienser när Love & Peace in Kinda genomfördes på torget i Kisa fredagen den 20 augusti – en manifestation för mångfald och tolerans.

Text och bild: JAN HULTMAN

Bakom manifestationen stod föreningen Vänskap över alla gränser, en förening som funnits i över tio år och som samlar föreningar, organisationer och privatpersoner i Kinda – människor som på olika sätt arbetar för att motverka tendenser till främlingsfientlighet, berättar vice
ordförande Erik Björklund som också jobbar som flyktingsamordnare i Kinda kommun.

Fortsättning publicerad 20100903

Livet går som en (kalv)dans

Jan och Katarina Persson tillverkar kalvdans - en lite udda produkt som säljer bra. Råmjölken
kommer från ett 30-tal olika leverantörer i Östergötland och förvaras fryst så att kalvdansen kan tillverkas året om.

– Mat är det vi kan och det vi har sysslat med hela livet. Vi kan inte lämna Gärdala, där vi har bott sedan 1978 – det är vår plats på jorden. Så när vi slutade driva butik så var vi tvungna att hitta något annat inom matområdet som vi kunde jobba med – det blev ett kalvdansbageri som vi har
utvecklat med andra produkter.

Text och bild: JAN HULTMAN

På taket till en före detta livsmedelsbutik vid rondellen i Rimforsa sitter en skylt där det står Rimfood AB – kalvdans, sallader, senap, ostkaka. I mitten av 90-talet köpte Janne och Katarina Persson lokalen när Konsum lade ner sin butik. De öppnade först en Matnära-butik som sedan blev en av de första Tempo-butikerna i landet. – Vi hade öppet 9-21 varenda dag hela året. Vi hade ledigt tre söndagar på tre år, berättar Janne med ett snett leende.

Fortsättning publicerad 20100827

Från Rimforsa till Berlin

Erkki Saikkonen och Gunilla Wermstedt startade sin fotobokhandel i Rimforsa i maj 2007. Det mesta av försäljningen sker via nätet, men nu tar de på allvar steget ut i världen genom att etablera sig i Berlin.

– ”First we take Manhattan... then we take Berlin” sjunger Leonard Cohen i en av sina sånger. För oss blir det Rimforsa först och sedan Berlin, men vi har skojat om Manhattan också. Det säger Gunilla Wermstedt som tillsammans med Erkki Saikkonen driver fotobokhandeln Neva
Books i Rimforsa. I september börjar de sälja sina böcker i ett galleri i centrala Berlin.

Text och bild: JAN HULTMAN

Neva Books & Pics startade sin verksamhet i maj 2007. Bokhandeln är nischad mot fotoböcker och tanken var från början att det skulle vara en ren nätbokhandel, men det blev också en liten butik och ett lager i en annan byggnad. Verksamheten har vuxit så att Gunilla och Erkki nu söker efter nya och större och mer ändamålsenliga lokaler i samhället. Och dessutom tar man nu
alltså steget ut i Europa – varför det?

Fortsättning publicerad 20100820

Sveriges mest extrema träbåt

Kopia nummer 2 av Ivar Kreugers passbåt Svalan ligger i Kinda Kanals Veteranbåtklubbs hamn i Rimforsa under sommaren. I boken Svenska träbåtar kan man läsa: ”Passbåtar brukar man kalla alla snabbgående båtar som inte är racerbåtar men heller inte inredda eller beboeliga. Det finns i princip inga stuvutrymmen eller plats för att övernatta i en passbåt.”

Hon ligger förtöjd vid Kinda Kanals Veteranbåtklubbs brygga. En fröjd för ögat med sina smäckra linjer i blänkande mahogny. Ett riktigt kraftpaket. Men vad gör Svalan - Sveriges mest extrema träbåt - i Rimforsa?

Text och bild: JAN HULTMAN

Historien började för nästan ett sekel sedan då ”tändstickskungen” Ivar Krueger ville ha en snabb båt för att snabbt kunna ta sig till och från sin ö Ängsholmen i Stockholms skärgård. En av landets skickligaste konstruktörer av snabba båtar, Ruben Östlund, fick 1927 uppdraget att konstruera en båt som skulle göra 50 knop – det fick kosta vad det ville. Östlund ritade en enstegs hydroplanbåt som var 11,4 meter lång.

Fortsättning publicerad 20100813

Årets Horn-marken

Stewe Gustafsson skulle ge en av sina kända luftgitarrshower. Medan han väntade passade han på att besöka smådjursutställningen.

Årets Horn-marken blev en het historia. Marknaden var, trots 34 graders värme, lika välbesökt som alltid. Den har det mesta i en hemtrevlig blandning av gammalt och nytt. Bygdens rötter hålls levande.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Många anser att Horns marknad är den trevligaste. Med sin medvetet återhållna storlek, lokala profil, bygdens samverkan och blandning av gammalt och nytt så får den en alldeles egen hemtrevlig atmosfär. Konceptet har man bibehållit under marknadens 18 år.
- Det är en jättebra marknad, säger Gun-Britt Monell, bygdens välkända kulturprofil. Hela bygden ställer upp och marknaden ska bygga på samverkan.
Gun-Britt var den som hittade på att ha en marknad i Horn. Hon har sedan dess deltagit i ledningen för den, men tonar ned sin egen roll.
- Det är alla tillsammans som gör marknaden bra, säger hon.
- Vi tar emot högst 110 knallar. Marknaden blir ju inte roligare för att det finns 7-8 stycken av varje sort.
- Syftet med marknaden är just att det ska vara en liten intim marknad.

Fortsättning publicerad 20100806

Årlig allsångskväll i Kisa

Allsångsledaren Fred Johansson får publiken att klämma i och sjunga med under allsångskvällen i Kisa hembygdsgård förra året.

Gösta och Lena Linderholm samt Inger ”Pippi” Nilsson är några av huvudpersonerna när det den 27 juli är dags för den årliga allsångskvällen i Kisa hembygdsgård.
– Det brukar bli en höjdarkväll med bra artister, härlig omgivning och mängder av folk, säger Gudrid Hansen, marknadsföringsansvarig för allsången 2010.

Text: ANDREAS NORLÉN
Bild: ING-MARIE WALLIN

Kvällen anordnas av Föreningen Kisaallsång till Bertil Nilssons minne. Bertil Nilsson var en känd Kindaprofil – politiker, kulturpersonlighet och innovatör – och han höll i allsångskvällarna 1953-1964, då de också drog storpublik till hembygdsgården. Dessutom var han förstås pappa till skådespelerskan Inger Nilsson, som för alltid kommer att förknippas med sin roll som Pippi Långstrump i tv-serien från 1969 och de tre långfilmerna om Pippi, som spelades in 1970-1973. Föreningen bildades för att återuppliva allsångskvällarna till hans minne och den första av de nya allsångskvällarna ägde rum 2007. Redan premiäråret kom 700 besökare, ett antal som 2008 hade vuxit till 900. Vi svenskar kan uppenbarligen aldrig få nog av att sjunga tillsammans oavsett om det gäller körsång eller allsång.

Fortsättning publicerad 20100723

En av sommarens 19 vägkyrkor

Klockstapeln är från 1998, men byggd på samma plats som den ursprungliga.

Väster om sjön Striern, ca en mil sydost om Rimforsa, ligger Hägerstad gamla kyrka. Stenkyrkan, vars äldsta delar är från slutet av 1100-talet, ligger vackert inbäddad bland gamla lönnar och almar, omgiven av en låg stenmur. I sommar är vägkyrka här, och på vardagar kan man få sig både andlig och lekamlig spis till del och så förstås titta på den gamla kyrkobyggnaden.

Text och bild: JAN HULTMAN

Kyrkorna ligger tätt i den här delen av Kinda. Tjärstad, Kättilstad och Hägerstad kyrkor ligger alla inom synhåll, eller kasthåll (se nedan), från varandra och i Hägerstad finns dessutom två kyrkor – den gamla medeltida och en från mitten av 1800-talet. Men det är den gamla kyrkan som vi stannar till vid en het fredagseftermiddag i juli när solen steker. Den gulgröna skylten ”Vägkyrka” pekar upp mot kyrkan och prästgården intill – det är faktiskt den gamla landsvägen vi åker på. Genom en port i det knuttimrade faluröda sockenmagasinet kommer man in på det som en gång var kyrkogården. Idag finns bara några gravar kvar. Här tar Gunilla Berg Samuelsson och Margareta Johansson emot med kaffe och dopp.

Fortsättning publicerad 20100716

Småstjärnor på Levande Torg

Levande Torg i Kisa är en mer än tioårig tradition som äger rum på fredagar under sommaren.

Strålande högsommarväder och mycket folk var det när årets upplaga av Levande Torg i Kisa sparkade igång fredagen den 2 juli. Och för programmet denna dag stod ung domarna – det var sjungande småstjärnor som framträdde på scenen utanför biblioteket.

Text och bild: JAN HULTMAN

Levande Torg är vid det här laget en väl inarbetad sommartradition i Kisa. Fredagar är normalt torgdagar, men Levande Torg är en extrasatsning då det bjuds program av olika slag och ytterligare utbud i torghandeln. Mannen bakom idén med det som så småningom skulle bli Levande Torg är kulturarbetaren Matte Liegnell, som i slutet av 90-talet tyckte att något borde göras för både barn och äldre i kommunen.
– Det började med att jag ville göra något ”allmännyttigt” – en rolig dag för ungarna. Tanken var att göra det på ideell basis, enkelt och gratis för barnen, berättar Matte som också gärna ville göra något för de äldre i kommunen.
– Jag spelade mycket på ålderdomshemmet och märkte att de gamla sällan kom ut. Så jag tänkte att en dag för de äldre också skulle vara något att satsa på. Jag samlade ihop 20 polare och så tog vi ut 20 gamla i rullstolar på torget och bjöd på tårta och program.

Fortsättning publicerad 20100709

Viktig transportled jubilerar

Från Vårdnäs hembygdsförenings arkiv av fotograf Ivar Andersson: Nya slussen i Brokind. En central funktion för Kinda Kanal var transport av timmer och trävaror

Den 13 juli 1810 öppnades den första Kinda Kanal för trafik mellan Horn och Labbenäs i
norra Stora Rengen. I år gör också M/S Kind sitt femtionde år på kanalen. Jubileumen firas med olika aktiviteter.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Idén om en”båtled” togs för första gången upp formellt vid ett sammanträde i Linköping 16-19 januari 1751. Bland sammanträdeshandlingarna fanns en promemoria ”Om en canals och
båtleds inrättande i Stångs åer”. 1810 blev idén verklighet. Med anledning av den första
Kinda Kanals 200-årsjubileum samordnar Kinda kommun och AB Kinda Kanal olika aktiviteter i samarbete med Växtkraft Kinda. Rederi AB Kind firar samtidigt passagerarfartyget M/S Kinds 50:e år på kanalen.

Fortsättning publicerad 20100702

Här berättas nio mil båthistoria

Bland de spännande föremålen i museet återfinns även gamla foton från kanalen.

Som vanligt hölls kanalmuseet vid Brokinds sluss öppet under Kindadagen. Här finns både verktyg och dokument från kanalbygget jämte foton och annat.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Bredvid Brokinds sluss finns ett litet hus där ett kanalmuseum inryms. Föreningen Kinda Kanals Vänner och kanalbolaget har sammanställt verktyg och redskap från kanalbygget. Där finns också fotografier, ritningar och skisser.

Fortsättning publicerad 20100624

KindaMat på Levande Torg i Kisa

Carolina Ericsson ska försöka få fart på produktion och konsumtion av närproducerad mat i Kinda.

I Kinda finns, odlas och produceras råvaror av olika slag. Nu har projektet Kinda- Mat dragits igång för att utveckla området med närproducerat, visa upp vad Kinda kan erbjuda och inspirera fler att sätta igång med produktion.
– Det handlar om att engagera lokala producenter, konsumenter, politiker, skolor, matbutiker, restauranger med flera, säger projektledaren Carolina Ericsson.

Text och bild: JAN HULTMAN

Initiativet till KindaMat kommer från Växtkraft Kinda som i april bjöd in till en första träff för att spåna idéer. Och idéer finns det, intygar Carolina.
– Det finns massor av sprudlande tankar, nu gäller det att försöka skapa något av engagemanget.
KindaMat är till en början ett två månader långt Leader- projekt där Carolina ska jobba halvtid med att lokalt odlat och producerat ska synas på Levande Torg i Kisa på fredagar under sommaren. Den 30 juli är det KindaMat som står för hela programmet på torget.
– Tanken är att konsumenter och producenter ska se att det finns en marknad för närproducerat.
Carolina Ericsson bor på Björksnäs gård strax utanför Kisa. Det är en gammal släktgård där hon bott i 20 år med sin familj. Björksnäs är en skogsgård och dessutom har man inhyrningsverksamhet för hästar och uthyrning av hus – sommartid till tyskar och vintertid till danskar.

Fortsättning publierad 20100618

Hetsig debatt om Björksund

KSAU-politiker fr v Ing-Britt Andersson (S), Solveig Danielsson (KD), Anders Ljung ( C), Åke Almqvist (M) och Sigvard Olsson (S) samt fastighetschef Gösta Gustavsson och kommunchef Anders Lind deltog i informationsmötet i Godtemplargården, Rimforsa, den 1 juni.

– Varför omyndigförklararni Rimforsaborna? Ni kör med falskspel – är ni egentligen intresserade av vad vi tycker? Det har gått prestige i det här – ni borde börja om från början! Ser ni inte vilket engagemang det finns? Ta vara på det!

Text och bild: JAN HULTMAN

Känslorna svallade, skratt, burop, applåder och anklagelser om lögn ven genom luften i Godtemplargården när ett 70-tal rimforsabor mötte kommunstyrelsens arbetsutskott som kallat till informationsmöte om Björksund den 1 juni. KSAU har bestämt sig för att föreslå kommunfullmäktige att sälja fastigheten Björksund – en mycket känslig fråga för många rimforsabor. Och politikerna fick försvara sig bäst de kunde mot de både pålästa och uppretade personer som kommit till mötet för att visa sitt missnöje .Frågan om vad Björksund ska användas till har en lång bakgrundshistoria. Mötena och diskussionerna har varit många. De som vill ha kvar fastigheten vid Åsunden menar att området är av stort rekreationsvärde. En försäljning skulle riskera tillgängligheten för allmänheten.

Fortsättning publicerad 20100611

Miljöriktig energi i Kinda

Vindkraft, biogas och närvärme projekteras

En projektansökan är inlämnad och om allt går enligt planerna så drar en förstudie igång i augusti. Det handlar om att projektera för byggande av vindkraft, biogas- och närvärmeanläggningar i södra Kinda.

Text: JAN HULTMAN
Bild: CHARLOTTE RYDSTRÖM

För några månader sedan besökte Anders Pettersson från Hjovind i Hjo Kisa och berättade hur man i Västergötland lyckats med att bygga vindkraftverk som redan efter några år betalat sig och ger en rejäl avkastning – trots att investeringskostnaderna ligger på 25-30 miljoner kronor per vindkraftverk. Besöket ledde till att en grupp på sju personer från Horn, Hycklinge och Kisa den 1 maj gjorde ett studiebesök hos Hjovind.
– Vi tittade på kraftverket och de möjligheter som finns. I Hjo har de massor av planer. De ska bygga ytterligare minst fem vindkraftverk på den nuvarande anläggningen och de projekterar dessutom nya anläggningar.

Fortsättning publicerad 20100604

Frälsarkransvandring i Rimforsa

Som sig bör vid en invigning klippte Martin Lönnebo ett band.

När Martin Lönnebo i mitten av 1990-talet pensionerades som biskop i Linköpings stift gav han sig ut för att båtluffa i den grekiska övärlden. Strandsatt på en liten ö av en tidig höststorm började han skissa på det som skulle komma att bli Frälsarkransen – ett redskap för ”den jäktade människan att närma sig sitt inre liv”.

Text och bild: JAN HULTMAN

Idag finns Frälsarkransen över hela världen och på Kristi Himmelsfärdsdag invigde Martin Lönnebo en permanent ”Frälsarkransvandring” på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. – I Frälsarkransen finns egentligen ingenting som är mitt. Allt är en fördjupning av den kristna tron. När jag slutade min aktiva tjänst tänkte jag att jag ville göra något som kunde vara till hjälp för människor. – Västerlandets kris är framförallt en andlig kris. Andens frukter fattas, men dem kan man söka efter i Frälsarkransen.

Fortsättning publicerad 20100528

Trä- och bildhantverk

Per och Anna Helldorff bakom lanthandelsdisken under premiärdagen. En del av diversehandelns sortiment finns kvar.

Om Per Helldorff hade fått som han velat så skulle Christoffer Polhem ha gjort det. Men eftersom han varit död i nästan 260 år kunde han inte komma. Så Per Helldorff fick själv göra det som en av hans idoler skulle ha gjort – nämligen inviga Pers mekaniska kabinett i den gamla affären i Svalsjö. Och det gjorde han med hjälp av en knäpphärvel...

Text och bild: JAN HULTMAN

En knäpphärvel, vad är det? undrar kanske någon. Jo, det är en apparat som man förr använde för att nysta garn och samtidigt mäta det. När ett visst antal varv garn nystats upp knäpper en liten spärr till. Per Helldorff gillar knäpphärvlar. Han gillar det mesta som rör på sig med hjälp av vevar, kugghjul och andra mekanismer. På Kindadagen den 16 maj öppnade Anna och Per Helldorf den gamla affären i Svalsjö för besökare. De köpte den för ett år sedan och har förvandlat den till en trä- och bildverkstad med tillhörande utställningslokal, butik och kafé.

Fortsättning publicerad 20100520

Hon har keramiken som hobby

Tulpanvaser hör till Lena Sjömans favoritalster. Hennes keramik är kraftfull och rustik och skärven ska gärna synas.

I ett gammalt missionshus vid vägen mellan Hycklinge och Björkfors bor Lena Sjöman. Här har hon också sitt företag Ålhult krukmakeri – en ”avancerad hobbyverksamhet” som hon själv uttrycker det – öppet för besökare sommartid. Hon är kulturantropologen som flyttade från
Latinamerika till Kinda och sadlade om.

Text och bild: JAN HULTMAN

Lena börjar med att be om ursäkt för röran i ”bönesalen” som hon kallar det stora rummet i det gamla Salemkapellet i Ålhult. Under den långa och hårda vintern har det inte varit så mycket aktivitet här, men nu har hon börjat göra i ordning inför Kindadagen den 16 maj då hon hoppas att det ska komma lite folk. – Jag har inte så många besökare här, förklarar hon. Det här ligger ju lite avsides.

Fortsättning publicerad 20100515

Årets företagare i Kinda

Göran Tell bakar 10 000 tårtor om året

10 000 tårtor om året! Det är en del av vad Årets företagare i Kinda kommun producerar. Han heter Göran Tell och driver sedan 25 år Richts konditori i Kisa.

Text: JAN HULTMAN

– Det är alltid roligt att få en sådan här utmärkelse. Och det kom överraskande. Jag har ju hållit på sedan jag var 17 år, säger Göran Tell, idag 54 år. Han är uppfödd i branschen och har gått den långa vägen.
– Jag har gått en del kurser genom åren, men det mesta lärde jag mig här som lärling på konditoriet som jag tog över efter min pappa för 25 år sedan.

Fortsättning publicerad 20100507

Festligt, folkligt och fullsatt

”Den ort som inte satsar på kultur och idrott är dömd att gå under!” sa Lena Adelsohn Liljeroth i sitt invigningstal.

– Jag är glad och nästan rörd över att så många kommit hit till invigningen. Folkbiblioteken har enormt viktig roll vi förstår nog inte alltid vikten av det fria ordet!
Det sa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth när hon fredagen den 23 april, passande nog Världsbokdagen, invigde det nya biblioteket i Horn.

Text: JAN HULTMAN
Bild: RUNE JONSSON

Det var många horn- och kindabor som hittat till biblioteket i Horn denna småregniga fredagseftermiddag för att delta i den festliga invigningen av de nya lokalerna. I vimlet sågs bland många andra en glad bibliotekarie Mona Ljunggren, bibliotekschefen Thomas C Ericsson, kultur- och fritidsförvaltningens chef Jerker Carlsson, fastighetschef Gösta Gustafsson och ett antal kommunpolitiker. Kultur- och fritidsförvaltningens ordförande Lena Käcker Johansson inledde med att förklara att detta var en stor glädjedag.
– Idag är det på dagen fem år sedan vi invigde de nya bibliotekslokalerna i Rimforsa och nu har vi tre jättefina bibliotek i kommunen!

Fortsättning publicerad 20100430

Inspirationsdag om mathantverk

Ing-Marie Johansson, HargOdlarna, Anne-Marie Hultberg, Solmarka Bageri, Eivor Olsson, Brostorps Hemlagade, Bodil Cornell, Eldrimner och Åke Karlsson, Krokeks gård delade med sig av sina kunskaper om mathantverk.

Småskaligt mathantverk är en bransch på uppåtgående i landet. År 2007 fanns ca 1000
mathantverksföretag i Sverige och år 2018 räknar man med att antalet ska ha tiodubblats. För att det målet ska uppnås är det nationella centrat för mathantverk, Eldrimner, ute på turné i landet för att inspirera och ge råd. Torsdagen den 15 april hade turen kommit till Östergötland.

Text och bild: JAN HULTMAN

Ett tiotal personer hade samlats i HargOdlarnas gårdsbutik utanför Kisa för att få information och låta sig inspireras. Där fanns både de som redan bedriver någon form av mathantverk och de som står i begrepp att starta. Bodil Cornell, verksamhetsledare på Eldrimner, nationellt
centrum för mathantverk, informerade om den organisationen, Ing-Marie Johansson berättade om Harg- Odlarnas produktion av marmelad och sylt, Anne-Marie Hultberg om Solmarka Bageri
utanför Kalmar, Eivor Olsson om Brostorps Hemlagades produktion av ostkaka och ost och Åke Karlsson om sitt gårdsslakteri i Kolmården.

Fortsättning publicerad 20100423

Oviss framtid för Villa Björksund

Villa Björksund är en originell grosshandlarvilla som uppfördes för snart 100 år sedan. Dess
framtid är oviss.

Framtiden för Villa Björksund i Rimforsa är oviss. Kinda kommun diskuterar med två grupperingar om att sälja eller arrendera ut den originella byggnaden som uppfördes omkring 1915. Områdets historia är däremot tämligen väl känd. Går man längre tillbaka i tiden finner
man att platsen varit bebyggd och bebodd även långt innan villan byggdes.

Björksund är en så kallad grosshandlarvilla och uppfördes ursprungligen som sommarbostad. På 1940-talet förvärvades den av Stockholms stad och användes till och
med 1997 som sommarkoloni för barn från huvudstaden. Med sitt läge precis vid vattnet
är den självklart en perfekt plats för allehanda sommaraktiviteter. Sedan 2001 ägs villan av
Kinda kommun. Den har arrenderats av föreningen Fokus Björksund de senaste åren, men arrendeavtalet gick ut i februari 2010 och frågan om villans framtid har därför blivit högaktuell.

Fortsättning publicerad 20100416

Kråkslottet som blev krukmakeri

Mellan två och tre ton lera per år passerar Anneli Janssons händer när hon drejar sin brukskeramik.

När man kör riksväg 34 genom Kisa kan man inte undgå att lägga märke till det vackra gula huset med torn som ligger i norra änden av samhället. Med sitt speciella utseende sticker det ut och de flesta dagar om året brinner det marschaller vid infarten och det betyder att Hjortslunds
Ateljéer är öppet.

Text och bild: JAN HULTMAN

För 11 år sedan köpte Anneli och Bertil Jansson det Kmärkta men förfallna huset och förvandlade det till bostad och krukmakeri. Hjortslund byggdes i början av 1800-talet och förvandlades i slutet av det seklet till privatmuseum för konst, vapen och antikviteter av jägmästare Erik G:son Hjort. Efter Hjorts död 1922 skingrades samlingarna och huset
förföll. Anneli och Bertil Jansson hittade fastigheten av en slump en höstdag 1999. Då hade Hjortslund stått obebott i cirka 15 år. Det förfallna kråkslottet har nu renoverats pietetsfullt och till advent 2000 öppnades krukmakeri och utställningslokal för allmänheten.

Fortsättning publicerad 20100409

”En överlevnadsstrategi”

De stora energiföretagen är redan på gång med byggandet av vindkraftverk. Detta utesluter dock inte privata initiativ, menar Charlotte Rydström.

– Det här är jättespännande och jag tror att det finns förutsättningar för privatpersoner att bygga vindkraftverk i Kinda. Vi skriver redan på ett Leader-projekt i Horn och Hycklinge som ska sökas genom Växtkraft Kinda. Det säger Charlotte Rydström som arbetar som landsbygdsutvecklare i kommunen.

Text: JAN HULTMAN

Det är nog mer än en privatperson och företagare som fått hicka när de öppnat de senaste månadernas elräkningar. Säkert har de flesta funderat på hur elpriserna skulle kunna sänkas.
För ett par veckor sedan besökte Anders Pettersson från Hjovind i Hjo Kisa och berättade för ett drygt 20-tal personer hur man i Västergötland lyckats med att bygga vindkraftverk som redan
efter några år betalat sig och ger en rejäl avkastning – trots att investeringskostnaderna ligger på 25-30 miljoner kronor per vindkraftverk.

Fortsättning publicerad 20100401

Åtvidabergsgruppen ställde ut

Börje Johansson, här med sin akrylmålning "Varifrån? - och sedan?" får representera Åtvidabergsgruppen.

Det var elva år sedan sist. Men nu har det visats konstverk från Åtvidabergsgruppen på Kisa Bibliotek igen.

Text och bild: PER SJÖSWÄRD

Utställarna var: Rune Haettner, Helena Hovenberg, Kåre Jernling, Börje Johansson, Rolf U Karlsson, Gösta Hugo Kloste, Bernt Lindersson, Ingvar Lindsten, Ulf Nilsson och Lars Arne
Paulsson. Utställningen invigdes musikaliskt genom Carina Johansson, ursprungligen från
Kinda, men numera bosatt i Karlskrona som professionell musiker i Marinens Musikkår.
Besökarna bjöds på hennes vackra klarinettspel i en varierad repertoar. Sedan blev det verbal invigning. Ingen mindre än författaren Gudrid Hansen från Horn som, utklädd till tant, roade publiken i en monolog före de formella invigningsorden. (Gudrid Hansen har tidigare under flera år drivit Café Columbia i Kisa).

Fortsättning publicerad 20100326

Populärt att studera musik

Läsåret 1984/85 startades en musikkurs på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. Den 12-13 mars var det dags för 25-årsjubileum och ett 70-tal tidigare elever dök upp – bland dem 11 av de 16 som gick den allra första årskursen. – Mycket trevligt, tycker Kenneth Berrio- García som var en av de första eleverna och idag är lärare och en av två föreståndare för Musiklinjen.

Text och bild: JAN HULTMAN

Många glada miner, mycket minnen och mycket musik var det självklart på jubiléet. Under de 25 åren har ca 450 personer gått musikutbildningen på Liljeholmen. Av de 11 förstaårseleverna som var med på jubileet jobbar nio med musik idag – som kantorer eller musiklärare. Kenneth Berrio-García och hans fru Anita är två av dessa och de jobbar båda på Liljeholmen – som gitarr- respektive sångpedagog.

Fortsättning publicerad 20100319

Ungdomslots i Kinda

Lena Johansson flyttade till Kinda för fem år sedan. Hon tycker att det är en fördel i jobbet som ungdomslots att se saker lite utifrån och kunna ifrågasätta utan förutfattade meningar.

– Min dröm är att starta ett ungdomskafé i Kinda, en plats där ungdomar kan träffas och bara hänga och där det finns vuxna att prata med. En meningsfull fritid är viktig. Många av ungdomarna
trivs i Kinda och vill bo kvar här – det måste vi uppmuntra! Det säger Lena Johansson,
ungdomslots och ungdomarnas röst i Kinda.

Text och bild: JAN HULTMAN

För drygt ett år sedan började Lena Johansson jobba halvtid som ungdomslots i Kinda kommun. Tjänsten hade då funnits i två år och det fanns ett så kallat ungdomsråd där ungdomar skulle få komma till tals. – I ungdomsrådet var det bara ett fåtal ungdomar som
deltog och det var sådana som redan var aktiva på olika sätt. Det var väl bra, men det var inte representativt för alla ungdomar i Kinda, så jag la ner det helt och började söka upp ungdomarna där de fanns, säger Lena. Jag är mycket på fritidsgårdarna, Allhamraskolan, Jobbcollege osv.

Fortsättning publicerad 2010312

Gästgiverier och skjutsstationer

Kisa Wärdshus är ett av få gästgiverier som fortfarande drivs som restaurang och hotell. Till
höger Tingshuset. I Kinda fanns gästgiverier också i Rimforsa, Årteflod, Stora Flarka och
Vårdslunda.

Kommunikationer har alltid varit viktiga för människor. Idag tar vi för givet att vi kan ta oss dit vi vill med bil, buss, tåg, båt eller flyg - eller i cyberrymden med hjälp av internet. För bara ett drygt sekel sedan var detta inte självklart på något sätt. Att ta sig fram till lands var ett tidskrävande och ofta farligt äventyr som bara de bättre bemedlade i samhället ens kunde överväga.

Text och bild: JAN HULTMAN

Hur det kunde gå till och hur kommunikationerna till lands var organiserade berättar Kaj Kjellström i sin bok Östgötska Gästgivaregårdar. Östgötska Gästgivaregårdar handlar om de ca 130 gästgiverier och skjutsstationer inom nuvarande Östergötlands län som ingick i rikets
kommunikationssystem. På drygt 300 sidor beskriver Kaj Kjellström dessa och även ett 30-tal gästgiverier och skjutsstationer i angränsande län.

Fortsättning publicerad 20100305

By-mack till byn?

Närmare 30 personer från olika håll i Östergötland hade kommit till Allhuset i Björkfors för att höra mer om By-macken.

– Kan man starta en mack och kanske en tillhörande livsmedelsbutik så leder det till att hela bygden får ett lyft! Men för att det ska fungera så måste idén vara förankrad bland människor i bygden. Det är samverkan och samförstånd som är lösningen. Det sa Owe Nordling från Hela Sverige Ska Leva i Värmland där man drog igång Bymacken som ett pilotprojekt våren 2008.
Lördagen den 13 februari informerade han om By-Macken i Allhuset i Björkfors.

Text och bild: JAN HULTMAN

Det var Länsbygderådet och Oppeby Bygderåd som bjudit in till informationsdagen och på plats fanns intresserade från bl a Björkfors, Björsäter, Ulrika, LRF och Länsstyrelsen. Owe Nordling började med att berätta om bakgrunden till By-Macken och om problematiken när lanthandel och bensinmack försvinner från en ort. – Vi vet att när man tar bort en mack från lanthandeln så tar det bara 2-3 år innan butiken försvinner. Och vi vet att när butiken så läggs
ner så sjunker huspriserna med 10-20%, sa han och berättade att det var våren 2007 som man fick klart för sig att 2 000 av landets 3 700 bensinmackar var på väg att läggas ner. Hela Sverige Ska Leva drog då igång projektet ”Landsbygden behöver drivmedel” och våren 2008 anordnade man en drivmedelskonferens i Kil.

Fortsättning publicerad 2010226

Hargodlarna fick pris

Ann-Sofie och IngMarie Johansson, Hargodlarna, flankeras av t v Börje Johansson, ordförande i kommittén som utser pristagarna och t h Bengt-Åke Karlsson, ordförande i Ekologiska Lantbrukarna i Östergötland.

Hargodlarna i Kisa är Årets ekologiska lantbrukare i Östergötland. Ann-Sofie Johansson och Ing-Marie Johansson fick ta emot utmärkelsen när östgötadistriktet av Ekologiska Lantbrukarna
hade årsmöte på Storgården i Rimforsa den 10 februari.

Text: JAN HULTMAN
Bild: GUNVOR BERGMAN

Ekologiska Lantbrukarna är de ekologiska böndernas fack- och intresseorganisation
Utmärkelsen Årets ekologiska lantbrukare går 2010 till Hargodlarna, Ann-Sofie Johansson och IngMarie Johansson, Hargs gård. Pristagarna startade företaget 1986 med självplock av
hallon och jordgubbar. Idag arbetar man istället med att ta fram högklassigt förädlade sylter och marmelader. Produkterna säljs till största delen lokalt och regionalt, men en liten del går också på export. Med det skulle man kunna tro att verksamheten gått från småskalig till storskalig produktion. Så är inte fallet. Ann-Sofie och IngMarie har envist hållit fast vid det småskaliga för att inte tappa den produktkvalitet som kännetecknar Hargodlarna.

Fortsättning publicerad 20100219

Under utveckling

En idéskiss över Tolvmannaområdet sommartid med camping, fiskedammar, motorbanor, äventyrsaktiviteter, scen och mycket annat. Tolvmannen AB och kommunen ska nu inleda ett samarbete kring planfrågorna.

Tolvmannabacken i Kisa har funnits i 51 år. Den är en av fyra alpina anläggningar i Götaland.
Nu ska området runt backen utvecklas och göras till en av de större åretruntanläggningarna
i södra Sverige med ett utbud av sport, äventyr, upplevelser, event och hälsa.

Text och bild. JAN HULTMAN

– Den bärande tanken är samla aktiviteter som tilltalar hela familjen, säger Roland Frithiofsson, vd för Tolvmannen AB som bildats för ändamålet. Det är full fart Tolvmannabacken denna kalla och snörika vinter. Alla liftar och nedfarter är igång, det finns
längdspår i området och en ishockeyrink. Vintersportare kommer både från när och fjärran. Men som bekant är inte alla östgötska vintrar lika snörika och Tolvmannabacken har på senare tid upplevt en rad gröna vintrar som har hotat hela anläggningens fortsatta existens. Det satte igång tankar om vad som kunde göras för att utveckla området. Växtkraft Kinda, där Roland arbetar som växtkraftmotor, såg till att en affärsplan jobbades fram under vintern 2009 och Växtkrafts styrelse tog efter det beslut om att bilda dotterbolaget Tovmannen AB.

Fortsättning publicerad 20100212

Kämpande byggderåd

Sven-Olof Eskilsson var med och startade Oppeby Bygderåd i början av 2000-talet.

– Om vi ska lägga ner arbete på att få fler människor att flytta hit till Björkfors så krävs vissa saker – att det till exempel finns förskola, skola och fungerande kommunikationer. Att försöka rädda den
busstur som kommunen har beslutat att dra in är därför en typfråga som Oppeby Bygderåd
driver. Det handlar om samhällsnytta!

Text och bild: JAN HULTMAN

Det säger Sven-Olof Eskilsson i Björkfors, styrelseledamot i Oppeby Bygderåd och en av de personer som var med om att starta bygderådet i början av 2000-talet. Han har just kommit hem från Kisa där han överlämnat ca 300 namnunderskrifter till kommunalrådet Anders Ljung.
– Det var namn som vi samlade ihop i Hägerstad och Oppeby på en vecka till stöd för den indragna morgonturen med buss 547 från Björkfors till Rimforsa.

Fortsättning publicerad 20100205

Nytt stationsområde

Stadsarkitekt Ture Göransson begrundar det vinnande förslaget för stationsområdet i Kisa.

Nytt stationshus, hotell och restauranger, en park, brandstation, sporthall och äldreboende.
Det är vad de vinnande arkitekterna i tävlingen om hur Kisas stationsområde ska se ut i framtiden tänker sig. ”Förslaget är spännande, och vi får se om det är möjligt att bygga allt eller något av detta”, säger Ture Göransson, stadsarkitekt i Kinda kommun.

Text och bild: JAN HULTMAN

Hösten 2008 gick Kinda med i den europeiska arkitekttävlingen Europan som en av fyra svenska orter. Tävlingen, som anordnas vartannat år, är öppen för arkitekter och blivande arkitekter under 40 år, lockade deltagare från 15 länder. 83.000 var deltagaravgiften.
– Egentligen var det bara tre svenska orter som skulle få vara med, men man tyckte att
Kisa var så spännande att det blev fyra, berättar Ture Göransson. De övriga orterna var Lerum, Mora och Östhammar. En jury bestående av nio personer från Sverige, Norge, Holland och Tyskland plockade sedan ut ett vinnande förslag för varje ort. Ordförande var stadsbyggnadsdirektören i Motala. Efter två intensiva jurysessioner i Stockholm och ett debattforum i Graz i Österrike enades juryn om att premiera 12 av de 142 inlämnade förslagen

Fortsättning publicerad 20100129


.

Skidanläggning öppen

Tolvmannabacken i Kisa är östra Götalands största alpina skidanläggning med fem liftar och sju nedfarter.

– Vi har haft en kanonöppning av säsongen med mycket natursnö och kyla. Det är vad vi behöver för att kunna göra konstsnö. Nu är alla nedfarter utom en öppna, säger en nöjd Jimmy Bexell, ordförande i Stiftelsen Tolvmannabacken som driver den alpina anläggningen i Kisa.

Text och bild: JAN HULTMAN

Tolvmannabacken är östra Götalands största alpina skidanläggning med fem liftar och sju nedfarter. Årets säsong inleddes på annandag jul och nu är samtliga nedfarter och liftar igång – för första gången på fem säsonger, berättar Jimmy Bexell.
– Och innan dess var det tio säsonger sedan hela backen var öppen.
Besökarna har redan varit många, även om Jimmy Bexell inte har någon exakt siffra att redovisa. Och de kommer från stora delar av södra Sverige.
– Förhoppningen är ju att det ska dyka upp utländska besökare också.
En amatör kan ju tycka att det inte ska vara nödvändigt att tillverka konstsnö när det finns så mycket natursnö, men Jimmy Bexell förklarar att en halmeter natursnö inte förslår långt när pistmaskinerna går i backen.

Fortsättning publicerad 20100122

Naturisbana på sjön

Naturisbanan kan användas för skridskoåkning med det går lika bra med spark eller bara en promenad.

Gnistrande snö, kallt och sol. Ett paradis för alla älskare av vintersport. I Tolvmannabacken i Kisa är tre nedfarter öppna och på sjön Åsundens is har en 12 km lång skridskobana plogats.

Text och bild: JAN HULTMAN

Långfärdsskridskoåkare vill ju allra helst ha blankis utan snö, men när nu snötäcket ligger tjockt över hela kindabygden så finns det ändå möjlighet att sätta på sig skridskornas och ta en tur. Kinda Naturisbana ekonomisk förening till att det plogas och hyvlas på Åsunden. Årets plogning startade 3-4 januari och banan är ca 12 km lång och sträcker sig från Rimforsa camping söderut efter sjöns östra strand, vänder vid Hovstad och går tillbaka efter den västra.
– Isen är hyfsad, säger Rick Veen som driver Björkfors vandrarhem och är en av de personer som är engagerade i att banan blir till.
Först kom det snö, sen tinade den och så frös det igen, och det innebär att isen är lite gropig, men det är inga problem att åka.
– Och isen är minst 20 cm tjock, på vissa ställen tjockare, tillägger John Savelid från Naturguiden.

Fortsättning publicerad 20100115

Lösning för kommuner

Centerpartisten Anders Ljung har varit Kindas kommunalråd i sju spännande och intensiva år.

-Det är svårt att sia om framtiden, men jag tycker att det ser bra ut för Kinda framöver, om vi bara kan hålla i ekonomin. Vi har några stora frågor att ta tag i 2010 – det handlar om aktivitetscentra i Kisa och Rimforsa, Resecentrum och Tolvmannadalen i Kisa.
Det säger Anders Ljung (C), kommunalråd som suttit på sin post i snart två mandatperioder – sju år som han tycker varit mycket intensiva och spännande.

Text och bild: JAN HULTMAN

Kinda är en liten kommun i södra Östergötland. Invånarantalet minskar sakta men säkert och ligger nu en bit under 10 000-strecket. Att vara en liten kommun är både positivt och negativt, menar Anders Ljung.
– Det positiva är att det är litet avstånd mellan kommun och invånare. Det är lätt att få kontakt med politiker och tjänstemän om man vill. Det svåra är att det kan vara knepigt med ekonomin. När befolkningsunderlaget minskar så minskar skatteintäkterna. Vi får också en större ande äldre kommuninvåna.
När Anders Ljung tillträdde som kommunalråd befann sig den kommunala ekonomin i utförsbacke. 2003 pekade siffrorna på ett underskott på 15 miljoner. Anställningsstopp och inköpsstopp blev den beska medicinen och 2005-06 vändes underskottet till ett rejält överskott som innebar att kommunen kunde lyfta av hela den tunga ekonomiska ryggsäcken.

Fortsättning publicerad 20100108

En bisyssla

Janek Hasselblad med en pigtittare som äldsta dottern ska få.

– Jag tycker att det mesta inom hantverk är roligt. Det allra roligaste är när man får variera sig i jobba i olika material och att till exempel tillverka knivar som förenar smide, trä och läder.
Det säger Janek Hasselblad i Nyängen, Kättilstad. Sedan mitten av 90-talet har han ägnat sig åt hantverk som en viktig bisyssla.

Text och bild: JAN HULTMAN

Det sprakar från vedspisen i köket som värmer huset denna ruggiga decemberdag. På gården utanför går fyra jämtgetter omkring. Familjen Hasselblad föder upp denna utrotningshotade getras. De mölkar också getterna och tillverkar mesost och färskost. Janek har också gjort hårdost vid några tillfällen. På gården finns också gammaldags dvärghöns, kindahöns och ”en hel hög katter”.
– Det är skönt at bo så här på landet. Man får vara mycket utomhus och det är bra för barnen, säger Janek.
På köksbordet har han tagit fram några av de föremål han tillverkat – små och större skedar, kåsor, smidda haspar och knivblad och en pigtittare.
– Jag har hållit på med teckning och slöjd sedan barnsben. Sedan har jag gått en del kurser och läst mycket och provat mig fram. Det blir att jag gör lite av varje men aldrig i några större kvantiteter.

Fortsättning publicerad 20091218

Hantverk & pyssel

Marie Svensson och Lena Nilsson driver Pappersloppan och Lenas Konstigheter.

Sedan Rimforsa Foto stängde igen för ett tiotal år sedan har butikslokalen på Kalmarvägen haft ett antal olika hyresgäster. Den senaste är två butiker i en som öppnade lagom till 1:a advent – Pappersloppan och Lenas Konstigheter. Här säljer Marie Svensson pysseltillbehör och Lena Nilsson egentillverkat hantverk.

Text och bild: JAN HULTMAN

Lena Nilsson har i många år tillverkat och sålt hantverk på annan plats i Rimforsa. När hennes tidigare kompanjon flyttade till Linköping var Lena tvungen att se sig om efter en ny lokal. Av en händelse stötte hon ihop med Marie Svensson på julmarknad på Björksund 2008. De började prata om ett samarbete och den idé som då föddes har nu blivit verklighet. Lena har, som hon säger, alltid hållit på att pyssla medan Marie hållit på i ett par år med att stämpla, tillverka kort och presenter.
– Jag hörde att det fanns fler här i trakten som tyckte om att pyssla så jag tänkte att det kunde finnas efterfrågan på material, säger Marie. Scrap-booking är något som jag själv inte håller på med, men som är mycket populärt, och material och tillbehör är detsamma som till annat pyssel.
Och hennes tanke verkar vara riktig, för det har varit en strid ström av intresserade sedan butiken slog upp dörrarna.

Fortsättning publicerad 20091211

Julbordstider

Kerstin Eriksson är husmor på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa.

Advent är inte bara mörker och kyla – det är också ljus och värme och...mat! Nu lever vi i julbordstider – det stora frosseriets tid. Sill, fläsk, korv, köttbullar, rödkål och allt det där andra goda. Dagens julbord har formats av traditioner, religion och folktro och det fortsätter att formas av intryck från nya matkulturer som gör entré i vårt land.

Text och bild: JAN HULTMAN

Julbordet kan väl sägas vara en variant av det svenska smörgåsbordet, som har sina anor från 1700-talets första del. Från början var det ett brännvinsbord där en del salta rätter, bröd och smör serverades till suparna. Det gående bordet är dock inte så ”typiskt svenskt” som vi kanske tror, utan egentligen ett engelskt serveringssätt. Men vårt julbord, eller vår tradition av festande vid juletid, kan också knytas till det fornnordiska Midvinterblotet och hedniska offerriter. Man drack jul (hur det gick till finns målande beskrivet i Frans G Bengtssons ”Röde Orm”), och ett julöl hör ju fortfarande julbordet till. Liksom fläsket, förstås. Inget julbord utan julskinka, men maten har också traditioner från den kristna fastan. Lutfisken kom in på julbordet under reformationen. Under 1800-talet och i början av 1900-talet formades det julbord som vi har idag. Hur det ser ut kan variera över landet, men det finns en del rätter som är givna på alla julbord.

Fortsättning publicerad 20091204

Bonde – en livsstil

Peter och Anna tillsammans med barnen Oscar och Alice.

– Att vara lantbrukare idag är mer än ett jobb. Det finns inga pengar i lantbruk, så det är mer en livsstil att vara bonde idag.
Det säger Peter Karlsson som tillsammans med sin fru Anna Rundh Karlsson dels driver gården Nystad i Opphem och dels ett företag som sysslar med allt möjligt – från klövverkning till bygge och att köra lastbil.

Text och bild: JAN HULTMAN

Det är en regnig novemberdag i Opphem. I ladugården på Nystad gård håller Anna och Peter på att strö för sina 50 frigående köttdjur. Det är simmenthaler och en herefordtjur. Anna och Peter köpte Nystad gård på 38 ha 2006. De arrenderar dessutom Värna på 50 ha och Bersebo på 40 ha, den sistnämnda gården tillsammans med granngården. Ungefär hälften av arealen är betes- och hälften åkermark. Den gamla ladugården, som höll på att falla ut över vägen, är snart färdigreparerad, ett bostadshus har rivits och ett renoverats. I ladugården ska det också bli kontor på övervåningen och en lägenhet för Bo på lantgård.
– Vi har byggt flexibelt så att det går att använda byggnaderna till olika verksamheter, säger Peter som ursprungligen kommer från Kisa.
Sedan 13 år driver han företaget Peters Lantbruksservice AB. Från början handlade verksamheten om just lantbruksservice, men idag sysslar man med mycket annat också.

Fortsättning publicerad 20091127

Positiva politiker

Malin Gustafsson är samhällsvägledare.

– Jag tycker att det här är jättepositivt! Det är ju inte direktdemokrati, men det är ett sätt att bredda underlaget för medborgarinflytande.
Det säger Pia Tingvall (C), kommunpolitiker i Kinda och medlem i styrgruppen för den medborgarpanel som funnits på försök sedan början av 2009.

Text och bild: JAN HULTMAN

Medborgarpanelen är ett projekt som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) driver som ett försök att öka dialogen med medborgarna på lokalplanet. Kinda kommun fick en förfrågan om att delta i projektet och kommunens demokratiberedning tyckte att det var värt ett försök. Kinda är den enda östgötakommun som deltar. Den som vill vara med i medborgarpanelen anmäler
sitt intresse till kommunen och för sedan svara på ett antal frågor via e-post eller sms.
– Vi marknadsför inte det här särskilt mycket, men våra politiker pratar mycket om det när de träffar fl. Det är uppe på alla medborgarträffar och efter sådana träffar brukar det anmäla sig några nya intresserade, berättar Malin Gustafsson, samhällsvägledare och ansvarig tjänsteman.
Medborgarpanelen har idag 88 medlemmar 52 män och 36 kvinnor. 42 personer bor i Rimforsa, 34 i Kisa, 8 i Horn och 4 i Björkfors. Medelåldern är hög, 47,8 år.

Fortsättning publicerad 20091120

Byggboom i nordafrika

Dan Forslund är platschef för Kindasågen i Kisa.

Kindasågen i Kisa har hittills klarat lågkonjunkturen utan att varsla eller avskeda personal. En av orsakerna finns att hämta i nordafrikanska länder som Marocko, Algeriet och Tunisien. Länderna söder om Medelhavet har det senaste året blivit en av Södra Timbers storkunder.

Text och bild: ALEX SVENSSON

Kindasågens platschef Dan Forslund berättar att länderna i Nordafrika har en ung befolkning, som på senare tid har fått råd att efterfråga nya bostäder och att det råder en byggboom i området. Det har skapat en kraftigt ökad efterfrågan på virke från Sverige till bland annat fönster, dörrar och annan inredning. Efterfrågan på sågade trävaror ökar även inom Sverige.
– Rotavdragen är en bidragande faktor till att byggvaruhusen köper mer virke, men även husfabrikerna märker av en större marknad, förklarar Dan Forslund.
Även om lågkonjunkturen inte medfört att anställda vid Kindasågen fått lämna företaget, har antalet tjänstemän minskat av helt andra orsaker.
– Södra Timbers anläggningar i Kisa och Åtvidaberg har genomfört ett stort omställningsprojekt på tjänstemannasidan, som medfört att behovet av anställda minskat, säger Dan Forslund.

Fortsättning publicerad 20091113

Väntar på beslut

Hackelområdet i Rimforsa har nu röjts.

För ett år sedan överlämnade utredarna Thomas Fransson och Johan Igheimer sitt förslag till utvecklingsplan för Hackelområdet i Rimforsa till Kinda kommun. Först om några veckor, drygt ett år senare, kommer deras förslag upp till diskussion i kommunfullmäktige.
– Ingenting har hänt, säger utredarna.
– Helt enligt tidsplanen, säger kommunstyrelsens ordförande Anders Ljung (C).

Text och bild: JAN HULTMAN

I april 2008 fick Thomas Franssons och Johan Igheimers bolag Rimpact AB i uppdrag av kommunen att utreda och ta fram en finansieringsplan för utveckling av Hackelområdet i Rimforsa. Den 20 oktober samma år överlämnades en förberedande affärsplan till kommunen där man skissar på ett aktivitetscenter och bostäder som skulle självfinansieras genom bl a näringslivssatsningar och inflyttning av nya kindabor.
– Vi ser Rimforsa som ett attraktivt område för inflyttning genom närheten till Linköping, som är den stora motorn i fjärde storstadsregionen. En satsning på Rimforsa är bra för hela kommunen, så det handlar om att se på Kinda i ett helhetsperspektiv och att investera på rätt sätt. I det synsättet är en utveckling av Hackel en positiv satsning för hela Kinda, säger Thomas Fransson.
Kinda blöder invånare och medelåldern stiger. Det innebär att skatteintäkterna på sikt kommer att minska.

Fortsättning publicerad 20091030

Omsorg & bra råvaror

Vinnande recept för Årets östgötakock.

– Det var kul att vinna och det kändes som om jag var värd det! Det som jag står för när det gäller matlagning har jag fått uppskattning.
Det säger Årets Östgötakock 2009, Andreas Johnsson, kock på Storgården Kurs & Konferens i Rimforsa, som vann tävlingen under mässan Östgötamat i Linköping.

Text och bild: JAN HULTMAN

En förrätt bestående av helstekt vildandsbröst med ravioli, getost, bondbönor, minirödbeta och parmesan och en huvudrätt på svampstekt hjortinnanlår med svartkål, Karl-Johansvamp, vildsvinsbacon, torkad Santalinatomat och selleripuré var det som föll juryn på läppen bildligt och bokstavligt talat när Årets östgötakock utsågs för femte året.
Varför ställer man upp i en matlagningstävling?
– Jag kände att jag behövde en utmaning och sätta lite press på mig själv så att jag utvecklas, svarar Andreas som kom till Storgården för 3-4 år sedan efter att ha jobbat i vimmerbytrakten, på båtar och även utomlands.
Sin kockutbildning fick han i Gamleby.
– Under åren på Storgården har jag utvecklats mycket. Jag har fått fria händer och jag har utvecklat detta med lokala råvaror och byggt upp ett jättebra nät av leverantörer, säger Andreas och talar lyriskt om dagsfärska grönsaker, ägg och andra produkter.
–Jag prisar mina producenter, de är fantastiska!

Fortsättning publicerad 20091023

Nio mil

Kinda kanal är ett kulturhistoriskt byggnadsminnesmärke av riksintresse.

Växtkraft Kinda i samarbete med NuLink, Kinda Kanal AB och Regionförbundet Östsam söker EU-medel från den regionala fonden till en gemensam förstudie för en blivande affärsplan för Kinda Kanal och dess sjösystem. Satsningen syftar till att utveckla besöksnäringen genom lokala entrepenörer.

Text och bild: BO BÄCKMAN

AB Kinda Kanal ägs av Landstinget i Östergötland, Linköpings kommun, Kinda kommun samt Göta Kanalbolag. Den kom till som transportled, men är idag en ren upplevelseattraktion. Kinda kanal är ett kulturhistoriskt byggnadsminnesmärke av riksintresse. Många utredningar har de senaste åren gjorts om Kinda Kanal och många diskussioner har förts. Kommunerna Kinda och Linköpings är överens, det är dags för handling. Man vill genom förstudien skapa en gemensam målbild av alla de möjligheter till entreprenörskap som måste utvecklas längs kanalen. Växtkraft Kinda har jobbat mycket med området vid Tolvmannabacken för att förnya och ta tillvara den potential som finns där. Tanken är att det ska finnas 20-25 aktiviteter i ett ”året-runt-upplevelse-område” som drivs kommersiellt och beräknas ge 50 helårsarbetstillfällen. Det har nu bildats ett dotterbolag till Växtkraft Kinda, AB Tolvmannen, som ska fortsätta att utveckla Tolvmannaområdet.

Fortsättning publicerad 20091016

En pipmakare

”Jag gör saker hela tiden, men aldrig i större serier” säger Kjell.

När Kjell Axelsson i Rimforsa tillverkat sin första visselpipa av rådjurshorn blev den efterfrågad och han gjorde fler. Efterfrågan är stor, men han utvecklar hela tiden andra saker som smycken och vinlådor.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Sedan 2001 bor Kjell Axelsson och hans fru Kerstin i Rimforsa. Han föddes i Opphem, men flyttade därifrån och har senast arbetat många år som polischef i Västmanland. Nu är han tillbaka i Kinda som pensionär och har blivit pipmakare. Det finns sådant som sker av tillfälligheter och utvecklas till något mera. Kjells visselpipor kom till på det viset. En granne skaffade en valp. Kjell tyckte han behövde inkallningspipa.
– Jag går hem och gör en visselpipa, sa han.
Han använde rådjurshorn till visselpipan som blev mycket lyckad. Valpen lärde sig inkallning, andra uppmärksammade visselpipan och ville ha en de med.
– På den vägen är det, konstaterar Kjell.
Pipan har utvecklats från en ren bruksvisselpipa till en som även tjänar som smycke.

Fortsättning publicerad 20091009

Livskvalitet i Svalsjö

Åke Kammar tillsammans med sin jaktkamrat, drevern Figo.

– Här är det livskvalitet att bo. Sjövattnet är dricksvatten, svampen, bären, fisken, kräftorna och djuren är schyssta. Jag njuter av livet – jakt, fiske och vedhuggning. Det säger Åke Kammar som återvänt till sin födelsebygd Kinda och Svalsjö efter att ha bott i Skänninge, Mantorp och Mjölby under sitt yrkesverksamma liv. Cirkeln är sluten, som han själv uttrycker det.

Text & bild: JAN HULTMAN

Åke har jagat sedan 1960-talet och sedan 1971 är han med i Svalsjö jaktlag som arrenderar 1 228 hektar av Boxholms skogar. I jaktlaget ingår tolv personer.
– Nio av oss är i 70-årsåldern nu och tre i 30-årsåldern. Och det är dåligt med återväxten. Det är ju ganska dyrt att vara med i jaktlaget, vi betalar 10.000 per medlem, och det är mycket för en ungdom som vill börja jaga, säger Åke och berättar att han har en idé om att starta en juniorförening i jaktlaget.
– Ett annat alternativ är att fyra ungdomar kunde dela på en plats – då kostar det inte mer än 2.500 per person.
Älgjakten står för dörren. Svalsjö jaktlag ska skjuta två hondjur och tre kalvar i år.
– Jag sköt min första älg, en kalv, 1974. Sedan dess har det blivit så många kalvar för min del under åren att de andra kallar mig för ”baby killern”, säger han och skrattar.

Fortsättning publicerad 20091002

Fölträff & specialkaka

Engla och Eva Wallin klappar Rebecka.

Det började 1994 med att Maggie von Wachenfeldt i Slätmon hade några elever som skulle göra studiebesök hos Ingegerd Haraldsson i Yxefall för att titta på hennes halvblodsföl. Besöket, med efterföljande fika, blev så trevligt att det har blivit en tradition. Och ingen fölträff utan avslutande fika med ”fölkaka”.

Text och bild: JAN HULTMAN

För 15:e året i rad är det fölträff denna soliga fredagseftermiddag i mitten av september. En grupp på ett tiotal kvinnor i olika åldrar står och tittar på Ingegerds två föl Lisen och Rosen som går i en hage intill Ingvor Gustavssons gård i Yxefall. Besöket hos Ingegerd och Ingvor är det avslutande stoppet för dagen. Man har tidigare hälsat på hos Ing-Marie Gutman och Pia Johansson.
– Vi lyssnar vilka det är som har föl och så bestämmer vi helt enkelt ett datum då vi ska titta på dem, förklarar Ingegerd. Hur många vi är som deltar är lite olika år från år. Men vi som varit med från början är jag, Maggie, Ingvor och Ing-Marie Gutman.
– I år är det fyra halvblodsföl vi har tittat på, och de är de finaste i Kinda, enligt oss, säger Maggie von Wachenfeldt och ler.

Fortsättning publicerad 20090925

Fler jägare behövs

Uppsiktsjakt ett sätt att värva unga.

– Vi tar med unga grabbar och tjejer ut i skogen där de får vara med på jaktdagar – stå på pass, titta på och lära sig av vana jägare. Vi har hållit på med detta i 3-4 år nu. Problemet är att få ungdomar att gå upp klocka sju på morgonen!

Text: JAN HULTMAN

I de flesta jaktlag är det dåligt med nyrekryteringen. Många jägare börjar bli till åren komna. I Kinda prövar man sedan några år tillbaka modellen med uppsiktsjakt. Kurt Johansson, Kisa, medlem i Väsby jaktlag har varit med om detta, men berättar att inte varit så lätt att få med några intresserade ungdomar ut i skogen i gryningen.
– Nej, på morgnarna har det varit svårt, men lite lättare i augusti när det är bockjakt och man går ut senare på dagen.
Väsby är ett gammalt jaktlag som jagar i Slätmon på 670 ha av Kinda kommuns mark. Den bästa jakten i det området är älg. Det är inte så mycket vildsvin som håller till just på Väsbys marker nu därför att skogen huggits ut.
– Vildsvinen vill ha täta buskage för sina daglegor, förklarar Kurt och påpekar att vildsvin inte är något lätt jaktbyte.

Fortsättning publicerad 200900918

Bra energialternativ

Upp till 15 vindkraftverk år 2015 och 20 stycken år 2020. Det är ambitionsnivån för utbyggnaden av vindkraften i Kinda kommun. Ännu finns inga vindkraftverk i kommunen men tillstånd har beviljats för ett verk strax öster om Kisa och bygglov för tre stycken i nordvästra delen av kommunen.

Text: JAN HULTMAN

Den totala elförbrukningen i Kinda ligger idag på ca 170 GWh (gigawatt-timmar) per år. Enligt den vindkraftsplan som kommunen nu har tagit fram så skulle 10 vindkraftverk ge 50 GWh/år och 20 stycken 100 GWh/år. Ett vindkraftverk på 1 MW kan varje år producera 2 500 MWh hushållsel till 500 villor.
– Det finns ett stort intresse för vindkraft, säger Jonny Andersson som varit projektledare i arbetet med vindkraftsplanen.
Både större företag och en del privatpersoner har hört sig för. Det företag som fått bygglov för tre kraftverk har en ansökan inne om att få bygga fler. Arbetet med vindkraftsplanen inleddes i april 2008 och under sommaren har den varit på utställning. Nu ska synpunkterna sammanställas och i slutet av oktober är det meningen att planen ska upp i kommunstyrelsens arbetsutskott.

Fortsättning publicerad 20090911

Tillverkar fällkniv

Janne Hansson och Pekka Ronkainen skruvar ihop sina knivar.

– Att tillverka en fällkniv är en större utmaning än att göra en vanlig kniv. Det passar inte alla – man måste ha tålamodet och finmotoriken som krävs och man får inte vara stressad.
Det säger Anders Hedlund från Lysekil som lärde ut konsten under fyra dagar i slutet av augusti på Kalvudden i Rimforsa.

Text & foto: JAN HULTMAN

Att det krävs ett enormt tålamod förstår man när Janne Hansson från Värmdö berättar att han nog skruvat ihop och tagit isär sin fällkniv 100 gånger under de två och en halv dagar kursen pågått när Länstidningen hälsar på i timmerhuset på Kalvudden. Janne sitter med alla delar till kniven framför sig på bordet – bladet, liners, ryggen, skalor och bolster. Alla delar har han tillverkat själv av råmaterialen titan, rostfritt stål och mikarta. De tunna sidorna är tillverkade av titan därför att det är ett segt, lätt och hårt material som inte rostar. Det rostfria stålet är beständigt, härdbart och överkomligt i pris. Mikarta, som används till handtaget, är ett material tillverkat av linnetyg som är pressat med expoxiharts. Det tål allt och är lätt att jobba i. Janne Hansson smider egna knivblad hemma, men det är första gången han är på knivkurs.
– Efter varje slipning, filning och borrning måste delarna skruvas ihop för att se om allt stämmer. Det handlar om precision. Just nu försöker jag ställa in fjädern som ska låsa bladet.

Fortsättning publicerad 20090904

Ett späckat program

Bertil och Anneli Jansson driver Hjortslunds Ateljéer.

Östgötadagarna bjuder på en hel del upplevelser och aktiviteter i Kinda. Vad sägs om dragspelsstämma, brukshundsuppvisning, skattjakt, och en rad smakupplevelser.
- Och jag vet att det händer mer än vad som finns med i programmet, säger Ann-Louise Södersten på Kinda Turistbyrå.

Text och bild: JAN HULTMAN

Vid Storgatan i Kisa ligger ett annorlunda k-märkt 1800-talshus med torn på. Det heter Hjortslund och där finns sedan hösten 2000 Hjortslunds Ateljéer där Anneli och Bertil Nilsson skapar handgjord brukskeramik i stengods.
- Vi har varit med på ÖstgötaDagarna tidigare, säger Bertil Jansson och vi gör inget annorlunda än det vi normalt sysslar med. Besökarna får följa arbetet i krukmakeriet och handla i butiken. Men en skillnad finns, och det är att vi bjuder alla besökare på fika den helgen.
Vid Storgatan, i centrum av Kisa, ligger ett ännu äldre hus, nämligen Café Columbia – den byggnad som på 1800-talet var apotek och Sveriges första Emigrantbyrå. På övervåningen finns Emigrantmuséet och på nedre botten kan man fika och prova en ”kindaklämma”.

Fortsättning publicerad 20090828

Rogivande jakt

Två troféer som Ulrik och hans son Tobias skjutit.

– Bockjakt är speciellt för mig, därför att man kan gå ut en skön sommarkväll eller -morgon utan att behöva klä på sig en massa. Det är mer av ensamjakt och man får se många andra djur också.
Det säger Ulrik Saanum på Basunda gård i Björkfors. För första gången på 16 år ska han jaga bock på sina egna marker. Den 16 augusti är det premiär för bockjakten i södra Sverige.

Text & bild: JAN HULTMAN

Från 16 augusti till 30 september är det tillåtet att jaga hornbärande råbock. Det handlar enbart om smyg- och vaktjakt. Inga hundar får användas och endast kulvapen. Från 1 oktober till 31 januari är alla rådjur lovliga.
– Man vet ofta hur många bockar man har på sina marker och var de befinner sig. Man jagar ofta ensam och smyger upp på ett hygge eller en klövervall. Det är en rogivande jakt. Antingen går man ut på eftermiddagen tills det skymmer eller så går man ut en morgon tills solen går upp, säger Ulrik Saanum som själv började jaga i unga år.
Intresset har gått i arv till hans söner.
– På rådjur är det ingen kvotering längre. Det har varit ganska dåligt ett tag, men nu ökar antalet igen. Men man ska ju aldrig skjuta mer än man kan ta till vara, påpekar han.
Ofta sparar man unga bockar och skjuter de som är på topp, dvs 6-7 år gamla.
– Vi räknar med att skjuta ett par fina, gamla bockar i år. Jag har inte jagat bock här på mina egna marker på 16 år. Jag har brukat sälja min jakt, berättar Ulrik.

Fortsättning publicerad 20090821

Rock, bilar & nostalgi

Naturligtvis ska det vara en bil vid macken.

På den gamla BPmacken, Nostalgimacken, i Björkfors var det Rock´n Roll i sommarkvällen. För åttonde året stod Anders Berglund från Motala för underhållningen.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Publiken är trogen och det kom som vanligt många klassiska bilar. Varje år sedan 2001 hålls en Rock´n Rollkväll på nostalgimacken i Björkfors. I år var det nionde året för evenemanget och åttonde året med advokaten och rockprofilen Anders Berglund från Motala. Han hör numera till den här kvällen på året, med sina skivor och anekdoter.
- Folk kommer och frågar när Anders Berglund ska komma, berättar Siewert Johnsson som tillsammans med sin fru, Kersti, sköter den numera riksbekanta gamla BPmacken.
De skulle bli väldigt besvikna om han inte kom på Rock´n Roll-kvällen.Kersti och Siewert är vana med besökare. Förutom biloch mc-klubbar så kommer många andra besökare, en del riktigt långväga. På rockkvällen blev det tydligt att många besökare kommer tillbaka. De flesta tycktes vara bekanta med paret och hemmastadda på macken. Stundtals såg det ut som en kompisträff där alla känner varandra. Kersti och Siewert hälsade hjärtligt på alla. En rock´n roll-kväll betyder också bilar och mc från förr. Bland stora amerikanska bilar syntes även några europeiska pärlor. Klassikerna parkerades på mackens område och gav den rätta inramningen för en rockkväll på en nostalgimack. Längs vägen växte samtidigt raden av besökarnas parkerade bilar allt längre ut från Björkfors.

Fortsättning publicerad 20090814

Dröm om ett bättre liv

Gun-Britt Monell vid den minnessten som hedrar de 1 900 personer, som utvandrat till Amerika från Horn och Hycklinge.

För tio utvandrare från Horn fick drömmen om ett nytt och bättre liv i Nordamerika ett tragiskt slut när ångaren Titanic sjönk intill ett isberg i Atlanten natten till måndagen den 15 april 1912.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: PEDER HERRSTRÖM

Gun-Britt Monell har omfattande kunskaper om allt som hänt i Horn och Hycklinge genom tiderna. Vi ber henne berätta om omständigheterna kring katastrofen, som fortfarande lever i minnet hos många släktingar till de förolyckades efterlevande.
- Historien börjar egentligen med att Sigrid Brogren från Långebro i Horn utvandrade till Amerika, där hon gifte sig med Ernst Danbom 1911, förklarar Gun-Britt.
- Samma år reste paret Danbom på bröllopsresa till Horn, där sonen Gilbert föddes hösten 1911. Sigrid hade en syster, som hette Alfrida och hade fem barn med sin make Anders Andersson.
Vid den här tiden rådde något, som kan betecknas som en ”Amerikafeber” i det område, som numera utgör Kinda kommun. Sammanlagt 1 900 personer utvandrade enbart från Horn och Hycklinge under åren 1846-1930. Till deras minne har hembygdsföreningen nyligen rest en minnessten, som enligt planerna skall omges av just 1 900 mindre stenar. Vid invigningen av minnesmärket lades tio stenar på plats till åminnelse av de tio, som följde Titanic i djupet.

Fortsättning publicerad 20090807

Slåtterängar & rödingar

Magnus Wadstein slår den här ängen med lie.

På gården Rödingehult i Kindaskogen har många generationer och ägare avlöst varandra. Man lever inte längre av gård och mark, men de fina artrika slåtterängarna sköts fortfarande om och har blivit skyddade inför framtiden.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I början av 1980-talet köpte Ulf Wadstein gården Rödingehult. Han var egentligen en slättbonde, men han hade ett stort naturintresse och trivdes bäst i skogen. Gården och markerna runt omkring med närheten till sjön avgjorde saken. Det är mycket skog på gårdens etthundratio hektar. Efter Ulfs bortgång äger nu sonen Magnus och hans syster gården. Här har familjer levt i århundraden eller ännu längre. Stockbåten av tall som hittades vid Rödingehultsjöns strand är med hjälp av kol-14-metoden daterad till 900 talet och har kanske tillhört någon som bodde på platsen där gården ligger idag. Boningshuset är uppfört 1704, men var från början sannolikt betydligt mindre än idag. Genom åren har gården byggts till och överallt syns spåren efter de som verkat på platsen. En tydlig påminnelse om att det förr sett annorlunda ut är alla små skogsvägar som skymtar mellan träden. Oftast är de igenvuxna, på väg att återerövras av naturen. 1952 var sista året man hade djur på gården. Under en del tider har det varit många boende i Rödingehult. Åtminstone en av familjerna som bott här hade nio barn. Pigor och drängar har det också funnits på gården. Från trakten har också soldater hämtats till olika krig.

Fortsättning publicerad 20090724

Unika Ydrefors

Beatrice Österlund och Amelia Ragnar jobbar på Brosjögården.

På slingriga vägar tar man sig till det lilla samhället Ydrefors i södra delen av Kinda kommun - vägar så som de var förr i tiden, även om de numera är asfalterade. Ydrefors är unikt såtillvida att orten delas mellan två landskap, tre kommuner och tre socknar. Omkring detta kan man fundera över en fika på Brosjögården.

Text och bild: JAN HULTMAN

Landskapen är Småland och Östergötland och kommunerna Vimmerby, Kinda och Ydre. Ydrefors skiftas upp i socknarna Tidersrum, Södra Vi och Svinhult. Och inte långt härifrån rinner Stångån upp. Med utsikt över Brosjön och badplatsen ligger Brosjögården. Lokalen invigdes av landshövding Björn Eriksson i juli 2002. Ydrefors Samhällsförening, som bildades 1990, byggde Brosjögården och driver verksamheten idag. Ydreforsborna hade tidigare haft den gamla skolan som samlingslokal, men när den skulle säljas av kommunen tyckte föreningen att den var för dyr och beslutade sig i stället för att bygga en egen lokal. Eldsjälarna bakom bygget var Gun och Lennart Qvarfordt.
- Med hjälp av mycket ideellt arbete, ALU-jobbare och många sponsorer kom Brosjögården till, berättar Marie Ragnar som är kassör i Samhällsföreningen och en av ett tiotal personer som hjälper till att driva sommarkafét.
- Tidigare hade vi kafé i Bollklubbens lokaler här intill, men köket där var inte godkänt för servering, så efter några års dispens beslutade vi att bygga om köket i Brosjögården.

Fortsättning publicerad 20090717

Gillar landsbygden

Det är en vacker sommardag när jag möter författarinnan Gerda Antti i hennes hem i Tomestorp utanför Kisa. Här har Gerda bott sedan 1964 och hon älskar sin plats på jorden. Det blir ett samtal om stort och smått. Gerda är en riktig landsbygdsmänniska. Hon tycker mycket om att gräva i sina land och att måna om sina odlingar.

Text och bild: GEN LARSSON

-Jag har tänkt mycket på det där med vår plats på jorden, säger hon. När jag flög till Berlin för en tid sedan tittade jag ner och såg alla åkrar, gärden och skogar. Då kände jag så starkt att det är av jorden vi lever. Här växer maten vi lever av, tänkte jag. Vi hör ihop jorden och vi. Det vi människor måste göra är att ta hand om jorden på bästa sätt. Vi har fötts och vi kommer hit och jorden tar emot oss med mat. Vi behöver mat och jorden behöver oss för att kunna ge oss denna mat.
Gerda bjuder på gäddfärsbiffar och färskpotatis med jordgubbar till efterrätt. Det smakar gott. Hon berättar att hon varje dag lagar ordentlig mat till sig själv. Maten är som sagt viktig. Gerda Antti är född i en lantbrukarfamilj i Övertorneå och hon flyttade till Stockholm 1950 då hon gifte sig med författaren Walter Ljungquist. Hennes man, som var betydligt äldre, gick bort 1974. Gerda berättar att hon är något av en ensamvarg. Men hon säger att hon för den skull inte skulle vilja bo helt ensam ute på landet. På gården Tomestorp finns ett större hus där gårdens ägare bor och två flygelbyggnader varav Gerda och en familj till bor i den ena. Grannarna ovanpå är västgötar och tillsammans har de odlingar och några bisamhällen.
- Mannen sköter grävningen och jag sköter rensningen, säger hon. Jag gillar att hålla på i jorden och det är tänkvärt att se hur väl utrustade med rötter ogräsen är.
På gården finns också två stora växthus och i det ena har Gerda sina odlingar mest tomater och gurka. Men det finns också ett aprikosträd, ett persikoträd och vindruvsrankor.

Fortsättning publicerad 20090710

Hallstad ängar

Vid sjön Järnlunden väster om Rimforsa ligger en säregen och unik slåtteräng. Inte på någon annan äng på det svenska fastlandet växer en så stor mängd lindar.

Text och bild: JAN HULTMAN

Och lindarna hamlas dessutom – det vill säga de beskärs som förr i världen, då löven blev till vinterfoder åt djuren. Hallstad ängar är ett riktigt smultronställe som dessutom har en fin badplats som passar extra bra för små barn. Till Hallstad ängar är det lätt att ta sig med bil. Det är väl skyltat från rondellen vid Kinda Motell. Väl framme finns en rejäl parkeringsplats med informationstavla och toaletter. Efter att ha gått på den smala träbron över Hallstadån är man inne i ängen som är naturreservat sedan 1979.
Ängen har böljande och mjuka former med få stenblock. Och det som är speciellt är de märkligt formade lindarna – ett par hundra är utspridda över området. Det är gamla, knotiga och ihåliga träd som fått sitt utseende genom den så kallade hamlingen. Kvistarna bands förr till kärvar som torkades och gavs till främst får och getter under vintern. Under ett par tusen år, fram till mitten av 1800-talet, var ängen grunden för det svenska jordbruket. Utan ängshö kunde inte kreaturen överleva vintern och utan kreatur fick man ingen gödsel till åkrarna.

Fortsättning publicerad 20090703

Det blev succé

- Jag är jättenöjd! Vi har haft fullt med besökare på många arrangemang, många föreningar har ställt upp och jobbat och vi har fått ett gensvar ute i bygderna som går att utveckla. Samarbetet mellan kommunerna har också fungerat och vi har haft roligt. Det här är något vi ska göra om vartannat år, tror jag.
Det säger Jerker Carlsson, chef för kultur -och fritidsförvaltningen i Kinda kommun när han avslutningsdagen summerar Kindas och Ydres gemensamma Amerikavecka 2009.

Text & foto: JAN HULTMAN

Amerikaveckan avslutades med kyrkrodd och högmässa i en närmast fullsatt kyrka i Norra Vi. Efter nio dagar av utställningar, släktforskning, konserter, musikaler, guidningar, föredrag och mycket mycket annat är det ett gäng trötta men nöjda arrangörer som hört landshövding Björn Eriksson avsluta veckan på trappan till kyrkan. Mycket planering och slit har det varit men resultatet ger mersmak, det är tydligt.
-De enda förväntningarna som inte infriats är egentligen antalet besökare från USA. Vi hade drygt 70 personer inbokade men som avbokade på grund av den ekonomiska situationen, säger Margareta Carling som varit projektledare.
Men ett par ungdomar från Fairfield, Iowa har varit med hela veckan liksom Randy Maluchnik, county commissioner från Carver, Minnesota, med fru Suzette. Amerikanska ambassaden var också representerad under Peter Cassel-dagarna.
- Men vi har lockat många lokala besökare – både från våra kommuner men också utsocknes, säger Jerker Carlsson.
- Det visar att vi nått ut bra med marknadsföringen, inflikar Margareta. Och så har vi ju lärt oss en del den här första gången – till exempel att vi borde ha alla arrangemang på både svenska och engelska.
- Ja, det har vi lärt oss, instämmer Jerker. Liksom att vi måste vara väderoberoende. Det måste finnas en möjlighet att flytta arrangemang inomhus. Och att vi måste utbilda lokala gudier i Kinda.

Fortsättning publicerad 20090626

Emigrantmuseet 30 år

När Emigrantmuseet i Kisa firade 30-årsjubileum i lördags, skedde det med stark tro på framtida tillväxt. Det antydde landsantikvarie Maria Jansén i sitt högtidstal och det bekräftas av Kisas kultur och fritidschef Jerker Carlsson.

Text: ALEX SVENSSON

– Det är glädjande att kommunen har planer på att göra Emigrantmuseet mer tillgängligt genom de framtidsplaner, som finns för museet, sade Maria Jansén mot slutet av sitt tal.
– Andra lokaler finns i Röda längan i anslutning till Café Columbia, där samlingarna nu visas på övervåningen, förklarar Jerker Carlsson.
– I Röda längan kan Emigrantmuseet förfoga över mer än dubbelt så stora lokaler. Kommunen äger Röda längan och nu handlar det om att finansiera kostnaderna för nödvändiga renoveringar.
Maria Jansén inledde sitt tal med att berätta om hur hon som 8-åring fick sina första kontakter med släktingar från USA, som var på besök hos hennes familj. Efter den inledningen kom hon in på utvandringen från Kisa och Kindabygden.
– Kanske var även mina förfäder inspirerade av Peter Cassel, som startade den svenska organiserade utvandringen och som grundade den första svenska kolonin New Sweden i Iowa, sade hon.
– Redan 1845 avreste Peter Cassel med familj, släkt och vänner till Amerika. Sällskapet bestod av 21 personer. Vid denna tid fanns i Kisa apotekare Carl Gustaf Sundius, som drev en emigrantbyrå i sitt apotek i nuvarande Emigrantmuseets byggnad, där också Café Columbia är inrymt.

Fortsättning publicerad 2090619

Kisa firade

- Idag firar vi att vi bor ett land som under 200 år gått mot en allt större frihet och öppenhet. Yttrandefriheten och meddelarfriheten är mycket viktiga i en demokrati.
Det sa Justitiekanslern Göran Lambertz som var årets högtidstalare vid Nationaldagsfirandet på Kisa hembygdsgård.

Text & foto: JAN HULTMAN

Det var en god uppslutning på hembygdsgården den 6 juni, trots att regnet hängde i luften och några stänk föll. Från torget i Kisa marscherade man med fanor i täten och till toner och rytmer från musikkåren. Mona S:t Cyr hälsade, på den lokala nationaldagskommitténs vägnar, alla välkomna och påminde om att vi i år firar att det är 200 år sedan Sverige fick sina grundlagar genom att 1809 års regeringsform antogs.
- Vi har gått från att ha varit ett av de mest krigförande länderna till att bli ett av de mest fredliga, påpekade hon.
Göran Lambertz anknöt också till 1809 års regeringsform i sitt högtidstal. Han gick bakåt i 50 årskliv och påminde om 1959 då Ingemar Johansson blev världsmästare, 1909 års storstrejk, 1859 då Darwin publicerade ”Om arternas uppkomst” och 1809 då Sverige förlorade Finland och vi fick vår moderna konstitution. Göran Lambertz är född och uppvuxen i Kisa och i sitt tal underströk han den stora betydelse det haft för honom att få växa upp i en trygg och lugn miljö.
- Det är bra att tänka på det när man, som jag, fått en massa makt. Jag hoppas att Kisa och Kinda är lika bra på att erbjuda en så'n miljö idag.
Han berättade om hur en utskällning han som konfirmand fått av kyrkoherde Sköld, något han aldrig glömt.
- Men av den lärde jag mig hur viktigt är att kunna förlåta och gå vidare. Det är en viktig del i kärleken och tryggheten mellan människor. Sveriges senaste 200 år har inneburit en resa mot allt större frihet och öppenhet, påpekade Lambertz.

Fortsättning publicerad 20090612

En skön vårvandring

Blåsipporna lyser bland de torra löven, fåglarna kvittrar lustfyllt och solen bränner mot kinden. Vattnet från bäcken är iskallt och smakar lika friskt som fjällvatten. Jag befinner mig på vandring längs Östgötaleden mellan Rimforsa och Ulrika. Tiden är mitten på april.

Text och bild: ANNIKA ÅBERG

Med buss 540 tar man sig snabbt och enkelt från Linköping till Rimforsa där etappen börjar. När jag går mot Hallstad ängar känner jag ryggsäcken skava mot höftbenen. Det är första tältvandringen för säsongen. De hamlade lindarna som möter mig är groteskt stympade, men skänker platsen en säregen skönhet. Hallstad ängar är väl värt ett besök, om inte annat för den fina rastplatsen vid Järnlundens strand. Vattnet i sjön är av ypperlig kvalitet och den fina stranden är som gjord för ett dopp. Medan jag ordnar turens första lunch rusar min hund som en galning längs strandlinjen, och plumsar ut i sjön. Jag blundar. Det är skönt att vara på vandring igen. Den organgemarkerade leden fortsätter på andra sidan vägen och det blir stigning upp mot berget, som erbjuder en vidunderligt vacker utsikt mot nejden. De flata klipporna är en perfekt rastplats. Skogen jag går igenom är lätt kuperad och ställer inga höga krav på orken. Efter några kilometer kommer jag fram till en våtmark. Det finns en spång, men den ligger nästan 20 cm under vatten. Skaften på mina kängor är låga, så jag har inget val: kängorna åker av och jag vadar genom det iskalla vattnet och kliver barfota över. Vid Lilla Kullgölen blir det åter en paus. Den minimala sjön ligger inbäddad i skogen och vattnet är mörkt av humus.

Fortsättning publicerad 20090605

Viltsafari i Kinda

Giraffer, elefanter, lejon och noshörningar i all ära – men varför lägga tiotusentals kronor på en safari i Afrika när man kan uppleva exotiska vilda djur på mycket närmare håll? Vad sägs om älgar, dovhjortar, vildsvin eller mufflonfår i den trolska vildmarken i södra Kinda.

Text: JAN HULTMAN
Foto: PER SVENSSON BORRUD

För fjärde sommaren anordnar Per Svensson Borrud viltsafari i Kindabygden. Torsdagkvällar under tiden 18 juni - 27 augusti kör man i konvoj om max fem fordon på småvägar i södra delen av kommunen och även in i grannkommunen Åtvidaberg. Mellan fordonen håller man kontakt med komradio och guidningen sker på svenska, engelska och tyska.
- Vi har mest utländska gäster – danskar, tyskar och holländare, berättar Pelle. Förra året hade vi till och med ett spanskt bröllopsfölje. Då fick vi verkligen improvisera guidningen på flera språk.
- För de utländska besökarna är vår natur förtrollande och exotisk. Vi har nästan 500 sjöar i Kinda och många av deltagarna, särskilt holländare, står ofta bara och njuter av naturen och tystnaden.
- Vi gör många stopp under de fyra timmar som safarin pågår. Vi visar djurspår, spillning och berättar mycket om djuren. Chansen finns att få se rådjur, grävling, räv, mufflonfår och hare. Men det är mest dovhjort vi ser och älg blir det ungefär varannan gång.

Fortsättning publicerad 20090529

Tömkörning i Slätmon

- Mjuka händer, böjda armbågar och tunga axlar, Ida! Det är jätteviktigt. Maggie von Wachenfeldt står i ena änden av ridhuset i Berga. Hon pratar i en mikrofon och har en högtalare på magen så att tjejerna som övar tömkörning hör hennes instruktioner, råd, tillsägelser, beröm och anekdoter.

Text & foto: JAN HULTMAN

Ida Ekholm tömkör 27 år gamle Apollo, en klipsk häst som alltid testar vem det är som bestämmer. Apollo skrittar, travar och galopperar först i böjt spår åt båda håll och även i rakt spår.
- Alla hästar, även ridhästar, behöver tömöras, förklarar Maggie och fortsätter:
- Det är gymnastik för hästen utan att ryggen belastas, och hela livet mår en häst bra av tömörning. Och samma sak gäller för oss människor. Tömkörning är ett utmärkt komplement till ridning – både hästar och ryttare mår bra av det.
- Man tömkör för att sätta hästen i balans, få igång blodcirkulationen och för att träna symmetri. Precis som människor är vänster- eller högerhänta så har hästar en bra och en sämre sida.
- Vi ska träna både oss själva och hästen att bli mer liksidiga. Och man gör det utan ryttare för att iaktta hur hästen rör sig. Man ser hästens styrkor och svagheter på det viset.
Att tömköra är en konst som man lär sig så småningom, berättar Maggie. Till sin hjälp har man delade tömmar och en piska. En gång i månaden anordnar hon tömkörning. Maggie pratar oavbrutet – det är en strid ström av råd, tips, tillrättavisningar, förklaringar till hur man ska göra och varför, uppmuntran, beröm och även anekdoter från hennes 20-åriga erfarenhet av arbete med hästar.

Fortsättning publicerad 20090522

Amerikavecka på gång

En tidig morgon i maj år 1845 lämnade en grupp på 21 personer Kisa socken för att bege sig till Göteborg där de den 15 juni steg på Briggen Superb, som förde dem över Atlanten. Denna utvandring kom att utgöra den första större organiserade utvandringen från Sverige. I år uppmärksammas detta med en stor Amerikavecka med mängder av program den 12-21 juli i både Kinda och Ydre kommuner.

Text och bild: JAN HULTMAN

Ledare för Kisa-gruppen var den 55-årige självägande bonden och byggmästaren Peter Cassel från Bjerkeryd. Gruppen bestod av hans familj och några goda vänner och i Göteborg anslöt ytterligare fyra personer. Cassels grupp grundade "New Sweden", den första svenska kolonin i Iowa. Peter Cassel hade blivit god vän med apotekaren Carl Gustaf Sundius i Kisa. Sundius drömde om Amerika som ”Frihetens land” och han öppnade Sveriges första resebyrå för emigranter i samma lokaler som Kisa Emigrantmuseum nu ligger. Enbart från Kinda utvandrade över 7 000 personer åren 1845-1920. Fem år senare, våren 1850, utvandrade en grupp på 15 personer från Västra Ryds socken i Ydre. Bland dem fanns en viss Anders Pettersson, 38 år gammal. I USA ändrade han sitt namn till Andrew Peterson. Han hamnade först i Iowa men flyttade senare till Minnesota. Andrew Peterson förde dagbok under hela sitt liv och det är dessa dagböcker som ligger till grund för Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Andrew Peterson är alltså verklighetens Karl-Oskar. Båda dessa händelser, som inträffade för cirka 160 år sedan, uppmärksammas under Amerikaveckan som öppnas kvarteret Vråken i Kisa av landshövding Björn Eriksson den 12 juni och avslutas den 21 juni i Norra Vi i Ydre.

Fortsättning publicerad 20090515

Årets ledarstipendium

- Det kom som en fullständig chock! Jag blev alldeles tyst i telefonen när jag fick veta att jag fått det här stipendiet. Det är ett erkännande av det arbete vi håller på med.
Det säger Marie Regnér, Hägerstad, som fått årets ledarstipendium i Kinda. Hon får det för sitt entusiastiska arbete som inspirerar ungdomar i Rimforsa Jaktvårdsförening.

Text & foto: JAN HULTMAN

- Jag trodde att kultur- och fritidsnämndens ordförande ringde för att prata om aktiviteter i samband med skolavslutningen. När hon sa att det gällde ledarstipendiet som trodde jag att hon ville ha förslag på personer som gjort sig förtjänta av det. Men när hon sa att jag hade fått det, ja, då blev jag tyst, säger Marie och skrattar.
- Sedan tänkte jag att det är väl en glasvas och ett diplom,. Men det var innan jag fick veta att det är 10 000 kronor.
- Det är ju inte för att hamna i tidningen jag håller på med det här, men det är ett erkännande av det vi håller på med i föreningen. Jag är ju inte den enda som jobbar med det här.
Marie är uppvuxen i en jägarfamilj i Mantorp och har alltid varit intresserad av jakt och hundar, av födsel och ohejdad vana, som hon själv uttrycker det. I slutet av 1980-talet flyttade hon till Hägerstad och engagerade sig i Rimforsa JVF.
- Själv är jag ingen särskilt duktig skytt. Men min sambo och dotter är duktiga.

Fortsättning publicerad 20090508

"Är du cp eller..?"

- Cp-skadan är inte det viktigaste i mitt liv. Jag har inte min identitet i mitt handikapp – jag är så mycket mer. Och det gäller alla människor – den kanske största utmaningen för oss är att gilla den vi är. Det säger Jonas Helgesson, författare, ståuppkomiker, golfare, nygift och...cp-skadad.

Text & foto: JAN HULTMAN

Med mycket humor och värme berättar Jonas Helgesson om hur det är att leva livet - trots en cp skada. Mellan 50 och 100 föreläsningar och föreställningar gör han per år runt om i landet. Nyligen var det Kindas tur att få ta del av hans tankar kring vad som gör livet värt att leva, när han besökte Liljeholmens folkhögskola.
– Måste man heta Markoolio eller Ernst Kirchsteiger för att vara lycklig? frågade Jonas Helgesson retoriskt åhörarna inledningsvis.
Svaret på den frågan är naturligtvis givet, men just det att gilla den man är och att fokusera på det man kan istället för tvärtom är Jonas Helgessons budskap.
– Man kan tycka att en så’n som jag dragit en nitlott i livet, men även en så’n som jag och du kan bli lycklig – för lyckan sitter här inne, säger han och pekar på hjärtat.
– När jag vaknar varje morgon tänker jag: Nej! Cpskadad en dag till! När ska det sluta...? Publiken skrattar gott när Jonas Helgesson vänder på våra fördomar. Enligt statistiken har 95% av oss någon gång sagt: ”Är du cp, eller...?”.
– Alla människor har ett värde och alla kan vara med och ge något till andra. Jag vill visa på att alla duger som de är och skapa förståelse för att alla människor är olika men unika. Att vi är olika är en förutsättning för att samhället ska fungera. Vi ska inte förändra olikheterna – de ska uppskattas.

Fortsättning publicerad 20090430

Mitt i prick!

Med ett vant klipp av det blågula bandet förklarade landshövding Björn Eriksson den elektroniska markeringen på kulskyttebanorna i Opphem invigd. Därefter fick markägaren Gösta Ehrenborg äran att skjuta det första skottet – mitt i prick!

Text & foto: JAN HULTMAN

Mitt i prick var också namnet på den jakt- och utelivsmässa som anordnades i samband med invigningen lördagen den 18 april och den lockade många besökare i det vackra vårvädret. På skjutbanan i Opphem har det bedrivits skytte sedan 1930-talet. Då var det mauser som gällde. 1941 bildades Rimforsaortens Lokala Jaktvårdsförening och sedan 50-talet är det olika former av jakskytte. Nu har kulskyttebanan alltså fått en modern elektronisk utrustning som två sekunder efter att kulan träffat visar resultatet på en datorskärm. Det är dubbelt så snabbt som tidigare och köerna blir kortare. 200.000 kronor har anläggningen kostat och med hjälp av bidrag från Leader Sommenbygd och Kinda-Ydre Sparbank har föreningen samlat ihop den summan.
- Men ni har valt fel invigare, sa landshövdingen innan han klippte bandet. Jag är en darrhänt astigmatiker – i vår familj är det hustrun som vinner skyttetävlingarna!
Björn Eriksson berättade att han har en stark koppling till skytte genom att sitta i Svenska Skidskytteförbundets styrelse.

Fortsättning publicerad 20090424

Snickare Ulf

– Det här med trä har alltid legat mig varmt om hjärtat – jag har det nog i blodet!
Det säger Ulf Larsson. Efter 30 år som anställd startade han 2005 ett eget företag i Rimforsa – Norra Kinda Träteknik – som specialiserar sig på nytillverkning i gammal stil.

Text & foto: JAN HULTMAN

Ulf Larsson är möbel- och modellsnickare i botten. Mellan 1975 och 2005 var han anställd på Saab i Linköping som verktygskonstruktör, arbetsledare och så småningom produktionsledare för formgivande verktygstillverkning. Men 2005 hade Saab outsourcat hela den verksamheten och Ulf stod inför ett val – att söka nytt jobb eller att starta något eget. Familjen hade då köpt Råsätter Gård i Rimforsa och där såg han möjligheterna att bygga om ett av uthusen till snickeri.
– Det är alltid tufft i början innan allt sätter sig, berättar Ulf. Men kundkretsen har vuxit genom mun-tillmun- metoden. Jag har aldrig behövt annonsera. Bra gjorda jobb är den bästa reklamen.
– Min filosofi är renovering och nytillverkning i gammal stil. Det finns ju ingen anledning att jag skulle tillverka sådant som IKEA gör. Folk vänder sig till mig när de inte hittar det man söker på marknaden.
– På 1950 – 1970-talen skulle allt gammalt ut, det var modernt som gällde. Nu ska det gamla fram igen, och då finns det t ex inte spröjsade fönster, kopplade fönster eller pardörrar att köpa. Så för min del handlar det om att åka ut till kunderna och ta mått och att tillverka. Det blir alltid enstyckestillverkning, aldrig någon massproduktion, säger Ulf.
Hans kunder är framför allt privatpersoner, många sommarstugeägare, och byggfirmor.
–Det kommer andra byggnadssnickare som behöver specialtillverkade grejer – t ex profilerade lister som inte finns att köpa idag.
Några ekonomiskt dåliga tider tycker han inte märks av för hans del. ROT-avdragen finns ju igen, även om det inte gäller tillverkning, men väl montering. Så jobb finns det, så pass mycket att Ulf känner att han skulle behöva hjälp. Men steget till att anställa någon känns stort, tycker han.

Fortsättning publicerad 20090417

Öppet hus

Öppna lektioner, föreläsningar, konsert och nattbio stod på programmet när det var Öppet hus på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa lördagen den 28 mars.

Text och bild: JAN HULTMAN

Anhöriga till nuvarande kursdeltagare, tidigare elever och folk som var nyfikna på folkhögskolans kursutbud besökte Liljeholmen och kunde ta del av ett stort utbud. Lektionerna i bild och musik var öppna, bibelkursens bildprofil visade bilder och keramik och den allmänna kursen visade hur man gör animerad film. Åsa Molin föresläste på förmiddagen och på eftermiddagen var det direktsänd föreläsning via video med Shane Claiborne från Philadelphia, USA. På kvällen var det konsert med några av singer/songwriterkursens elever och Sofie Larsson, Firstnighter, med band från Linköping. Öppet Hus-dagen avslutades med att skolan släcktes ner under en timme för att uppmärksamma Världsnaturfondens Earth Hour och därefter visades nattbio.

Fortsättning publicerad 20090409

Massivt mottagande

Torget i Kisa var fyllt av kindabor när Let’s Dancevinnaren Magnus Samuelsson på söndagseftermiddagen den 29 mars fick ett mottagande värdigt en OSeller VM-guldmedaljör! Med kommunstyrelsens ordförande Anders Ljung i spetsen hyllades världens starkaste och Sveriges mest dansante man 2009.

Text och foto: JAN HULTMAN

Det var säkerligen ett par tusen personer som mött upp för att möta Magnus Samuelsson som anlände till torget tillsammans med sin familj i en öppen Cadillac. Blommor, tal och presenter väntade när Magnus klev upp på det lastbilsflak som fick tjänstgöra som scen. Kommunen, Växtkraft Kinda, Företagarna och Svensk Handel gratulerade med en resa för två till Nordkalotten, kommunchef Anders Anders Lind utnämnde Magnus till Kindaambassadör och räddningschefen Thomas Blixt, som själv röstat för 400 kronor under finalkvällen, utnämnde danskungen till hedersbrandchef. Magnus själv var märkbart tagen av det stora antal människor som mött upp och han tackade för allt stöd.
– Nu är det var skönt att vara tillbaka i Kinda, och att få vara Magnus igen. Vad är Operkällaren mot torget i Kisa? Efter att ha dansat i fyra månader i sträck ska det bli skönt att få umgås med familjen och köra lite fyrhjuling.

Fortsättning publicerad 20090403

Drivande visionärer

- Rimforsa är en ort som är attraktiv att satsa på. Närheten till Linköping och den fjärde storstadsregionen och ett fantastiskt läge med Kinda kanal och tre sjöar som möts gör att det finns en stor utvecklingspotential!

Text och bild: JAN HULTMAN

Det menar tankesmedjan Vision Rimforsa, som under det senaste halvåret presenterat en rad idéer om hur detta ska gå till. Och tankarna verkar nu ha slagit rot – många människor hör av sig och är intresserade. Nu måste också Kindas politiker ta tag i detta. Tankar och idéer hade legat och grott hos rimforsaborna Johan Igheimer och Thomas Fransson under en tid. När utveckling av Hackelområdet i Rimforsa kom på tal för några år sedan fick de båda i uppdrag att utreda hur området skulle kunna användas för t ex idrott, utbildning, boende, besöksnäring m m.
- Kinda är en kommun med negativ befolkningsspiral – både antals- och åldersmässigt. Något måste göras. Kommunen har satt upp ett mål att Rimforsa ska växa med 700 personer till 2015, men det finns ingen strategi för hur det ska gå till, säger Johan Igheimer. Men orten har ett guldläge med närheten till Linköping och den fjärde storstadsregionen. Det måste naturligtvis utnyttjas. Vi måste hänga med i omvärldsutvecklingen.

Fortsättning publicerad 20090327

Fyra tomma nävar

– Vi började med fyra tomma nävar. Sedan har det gått fort. Idag äger vi tre gårdar. Visst har det varit både skratt och tårar under de här elva åren, men för det mesta har det varit roligt. Det visar att ingenting är omöjligt om man bara vill något och är beredd att jobba hårt.

Text och bild: JAN HULTMAN

Det säger Michaela Nilsson som tillsammans med sin man Thomas Knutsson äger och driver Eneby Norrgård mellan Horn och Hycklinge i Kinda. Michaela är uppvuxen i Tannefors i Linköping och Thomas kommer från Kisa. 1994 bestämde de sig för att hyra gården Sörby. De skaffade till att börja med några höns, en gris och en häst. Och genom bekantas bekanta fick de så småningom höra talas om Eneby Norrgård, som var till salu.
– Flera banker gjorde narr av oss när vi sökte lån, berättar Michaela.
Men 1997 kunde de ändå köpa gården och sedan dess har det bara rullat på. Ibland lite väl fort, tycker hon.
– Vi jobbar i stort sett jämt, men vi är väl också såna människor som vill ha lite fart i våra liv, säger Michaela och ler.
– Man måste tycka om det här om man ska orka upp halv fem om morgnarna och inte sen komma hem förrän vid halv tio, instämmer Thomas.
När Michaela och Thomas gifte sig 1998 fick de sin första tjurkalv i present och år 2000 hade de 50 nötdjur. 2004 byggde Thomas ett nytt stall för dagens 250 djur. Att Thomas på egen hand byggde stallet ledde till att startade en byggfirma och under 2008 byggde han, tillsammans med andra hantverkare, tre ladugårdar och en maskinhall.

Fortsättning publicerad 20090320

Många firade missionsförsamlingen

- Likt ringar på vattnet har trosvissheten gått ut från detta missionshus, byggt av sotiga bräder från ett kolhus av fattiga, sjuka och undernärda men trosvissa människor!

Text & bild: JAN HULTMAN

Det sa Elsa Segersteén när Björkfors missionsförsamling firade sitt hundraårsjubileum lördagen den 7 mars.
Elsa Segersteén var en av ett drygt 40-tal personer som samlats i det röda missionshuset i Björkfors för att fira att det var 100 år sedan missionsförsamlingen bildades. Närmare bestämt var det den 4 mars 1909. Församlingens förste ordförande var skräddare Fallin.
Missionshuset, som är 28 alnar långt och 16 alnar och 9 tum brett - ”en tiondel av storleken på Noaks Ark”, invigdes pingsthelgen 1913, och då hade man bakat så att det räckte till 750 personer!
Hundraårsjubiléet inleddes med en gudstjänst där Tell Altemar, en av församlingens tidigare pastorer, predikade på det passande temat ”minnen”. För sången stod Solveig Eng och Birgitta Erdtman. Kyrksalen var möblerad med dukade bord där det serverades både smörgåstårta och tårta medan Håkan Holgersson ledde en kavalkad av minnen från de hundra åren, under den imponerande takkronan från Åtvidaberg och den Kristusbild som skänktes av Svea Hoffstedt och som hängt på väggen i 80 år.

Fortsättning publicerad 20090313

Effektiv Kindasåg

- Jag ser på framtiden med stor tillförsikt. Nu håller vi på för fullt och effektiviserar och anpassar kostymen efter förutsättningarna. Målsättningen med den nya organisationen är att bli ett mycket konkurrenskraftigt sågverk. Det säger Dan Forslund, platschef på Kindasågen i Kisa.

Text & bild: JAN HULTMAN

Under hösten 2008 gjorde Dan Forslund och Anders Nilsson en utredning på uppdrag av skogskoncernen Södra, som äger sågverket. Syftet var att reda ut hur sågen skulle öka lönsamheten och skapa större konkurrenskraft. Resultatet av det arbetet blev att sänka kostnaderna med drygt 20 miljoner kr under 2009 och att samtidigt öka produktiviteten.
- Det vi redan har genomfört är en minskad bemanning med 20-25 personer på enheten Kinda-Åtvidaberg, säger Dan Forslund. Nu har vi ett 80-tal kollektivanställda i Kisa och 37 i Åtvidaberg. Till detta kommer en gemensam administrativ avdelning med 13 tjänstemän.
- Den åtgärden står för drygt hälften av kostnadssänkningen. Den resterande delen åstadkommer vi med besparingar och genom att produktionen blir effektivare. Vi har investerat i ett antal år nu och båda sågverken är moderna.
Södra köpte Baro Wood i Åtvidaberg i mars 2007 och med de två sågverken uppnår man synergieffekter, säger Dan Forslund.
- I Kisa sågas de grövre dimensionerna och i Åtvidaberg de klenare. Vi utnyttjar de två sågverkens styrkor på ett bättre sätt och får ett bättre råvaruutnyttjande. Tillsammans kommer vi upp i 345 000 kubikmeter på ett år.
Men precis som de flesta andra branscher känner träindustrin av lågkonjunkturen. Och just sågverksbranschen är tidig i både nedgång och uppgång, berättar Dan Forslund.

Fortsättning publicerad 20090306

Tignemåla kulturarv

Alla har vi gått i skolan och alla har vi minnen från skoltiden – både ljusa och fina och en del som kanske inte är så fina. Men vår allra första skolfröken – visst minns vi henne! Den som vill göra en nostalgitripp, eller ta reda på hur det var att gå i skolan för 50-60 år sedan, kan med fördel besöka Tignemåla skolmuseum mellan Törnevik och Rimforsa.

Text & foto: JAN HULTMAN

På slingriga vägar genom skogar och hagar kommer man till det idag ganska avlägset belägna röda hus som en gång var en centralt placerad skola för barnen som bodde i byarna Törnevik och Sonebo och i torpen på Västerskog. Hit traskade de, ofta barfota, för att få sin undervisning av fröknar som Karolina Schultz och Lilly Stjärne eller magister Emil Falk. De som hade längst fick gå 3,5 kilometer. Tignemåla skola togs i bruk 1877. Från början var det varannandagsläsning, men antalet barn i bygden ökade och 1931 byggdes skolan till och man införde skolgång varje dag i veckan. 1924 hade man också byggt en lärarbostad, där skolans siste lärare Emil Falk flyttade in. Efter andra världskriget började avfolkningen av landsbygden och 1952-53 las Tignemåla skola ner.
100 år efter skolans invigning köpte Emil Falks son Börje skolhuset som sommarstuga. Vid hundraårsfirandet anordnades en återträff för gamla elever och då kom tanken på att göra skolan till ett museum upp. Börje Falk började ta emot grupper för visning. Och när han och hans fru Inger 1988 flyttade in permanent kom museiverksamheten igång på allvar.

Fortsättning publicerad 20090227

Banta bort koldioxiden

– Alla är vi medskyldiga – det är det som gör det här så svårt och ogripbart. Men jag har inte gett upp. Jag är optimist. Eftersom vi har ställt till det här på Jorden så borde vi också kunna ställa det till rätta.
Det säger Staffan Lindberg – artist, musiker och koldioxidbantare. I förra veckan besökte han Rimforsa med sin klimatchockföreställning ”Det finns bara dåliga kläder”.

Text & foto: JAN HULTMAN

Översvämning och förödande bränder på samma gång i Australien. Torka i Kina. Utrotningshot mot isbjörnen när polarisen smälter. Exemplen på vad växthuseffekten har för inverkan på vårt klimat blir fler och fler. Det är inget hemskt framtidsscenario – framtiden är redan här. Alla de växthusgaser vi människor släpper ut – koldioxid, metan, vattenånga och lustgas – värmer upp planeten med förödande konsekvenser. Nyårsdagen 2007 bestämde sig Staffan Lindberg för att försöka visa att en privatperson kan minska sina utsläpp av växthusgaser till en hållbar nivå. En hållbar nivå är 2,5 ton i koldioxidutsläpp. En svensk släpper i genomsnitt ut elva ton per år. En ganska rejäl bantning som Staffan skulle försöka sig på. Hans försök skildrades i tvprogrammet ”Vädrets makter”.
– Jag har umgåtts mycket med meteorologer, och ett problem med det är att man får veta en massa saker som gör det jobbigt att leva. Till exempel att utsläppen av växthusgaser ger självförstärkande effekter – mindre snö och is ger högre temperatur, tundrorna tinar upp och metan frigörs, varmare hav och sämre skogstillväxt innebär sämre koldioxidupptag osv. Eller med ett staffanlindbergskt perspektiv:
– Vi får tråkig vinter, svenskar kan inte åka skidor, svenskar blir deppiga och åker till Thailand, klimatpåverkan ökar...
Hushållen bidrar med över hälften av koldioxidutsläppen – direkt och indirekt. Och undersökningar visar att det finns ett klockrent samband mellan inkomst och utsläpp. Ju mer pengar vi har att göra av med desto mer utsläpp producerar vi.

Fortsättning publicerad 20090220

Ny attraktion i Kinda

– Det här ger en vision framåt för hur vi ska utveckla Rimforsa och göra området attraktivt
Det sa Lena Käcker Johansson, ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Kinda kommun när hon lördagen den 7 februari invigde den nya inomhushallen för fotboll.

Text & foto: JAN HULTMAN

Många rimforsabor hade mött upp för att ta en titt på den nya fotbollshallen, som är inrymd i ett magasin bredvid silon i Rimforsa. Kinda Mässingssextett satt i planens mittcirkel och spelade och i ena hörnet vankades gratis korv med bröd. Tre och en halv månad har det tagit att bygga om plåtmagasinet till en inomhushall med konstgräs. Fotbollsplanen är totalt 32 x 43 meter, och planen har officiella mått för femmannalag, dvs 25 x 38 meter. Mål finns för både elvamanna- och femmannalag. Magasinets hela yta utnyttjas, men det finns inte plats för vare sig omklädningsrum eller toaletter. Därför står toalettvagn uppställd utanför. Någon värme finns inte heller i hallen, utan vintertid är det varma kläder, mössa och vantar som gäller.
- Det här blir en tillgång för alla fotbollsklubbar i Kinda, säger Jonny Andersson som varit projektledare för ombyggnaden.
- Mellan en och en och en halv miljon kommer det att kosta när allt är klart. Kinda kommun har köpt magasinet av Lantmännen och äger det, men skötseln av hallen kommer förmodligen att läggas ut på Rimforsa IF, berättar förvaltningschef Jerker Carlsson.
Thomas Fransson från Rimforsa IF är belåten och han ser också att det är andra idrotter än fotboll som har glädje av hallen:
– Det betyder ju att det blir mer plats för andra idrotter i Åsundahallen!
Och bland åskådarna denna dag spekuleras det i vad inomhushallen skulle kunna användas till, förutom fotboll: volleyboll och badminton,eftersom det är högt i tak, boule, landhockey...är några av förslagen. Och så skulle man kunna ha konserter.

Fortsättning publicerad 20090213

Inflytande via sms

Kinda kommun är på väg att dra i gång en unik aktivitet för att stärka demokratin och medborgarnas inflytande. Via sms och e-post kan den enskilde svara på frågor som rör kommunen.

Text: LEIF LARSSON

– Frågorna blir av enkelt slag, såna som man kan svara ja eller nej på. Det blir ett sätt att känna av vad folk tycker och tänker, konstaterar Malin Gustafsson, samhällsvägledare i kommunen.
Det börjar med att medborgaren i Kinda kommun anmäler sig, exempelvis via kommunens hemsida, som intresserad av det hela. Sedan skickar politiska nämnder och kommunstyrelsen frågor som rör kommunen till medborgaren via sms eller e-post. Denne svarar, troligen blir det ja- eller nej-svar som är möjliga.
– Det går inte att ställa vilka frågor som helst, de måste vara enkla som inte kräver så mycket bakgrundsförklaring. Vi har gjort ett litet test och ställde då frågan: Ska kommunen satsa ekonomiskt på Tolvmannabacken? Det är ett exempel på vilka typer av frågor det kan bli, säger Malin Gustafsson.
Hittills har 30 personer anmält sig som intresserade av att delta i det som kallas medborgarpanel.
– Det är nog fler än vi väntat oss. Men de det är svårt att veta eftersom det är nåt nytt och vi inte har nåt att jämföra med. Det går fortfarande att anmäla sig via hemsidan, upplyser Malin Gustafsson.
Kommunstyrelsen är i skrivande stund i full färd med att fundera vad premiärfrågan ska handla om.
– Den första frågan ska skickas ut om två-tre veckor, sa Malin Gustafsson i slutet på januari.
Kinda kommun är tämligen ensam om denna variant av att sprida demokrati och ge invånarna chansen att påverka.

Fortsättning publicerad 20090206

Åsundens isbana

En kall vinter där sjöarna fryser innan snön kommer ger fina skridskoisar. Åsunden i Kinda är en lång och utmärkt sjö för just långfärdsskridskoåkning. På norra delen av Åsunden har några företagare gått ihop och bildat en förening som ser till att en bana plogas och underhålls.

Text: JAN HULTMAN
(Foto: Naturguiden)

För att isbanan ska hålla en god kvalitet krävs att isen plogas och sedan skrapas med en specialtillverkad hyvel. Föreningen Kinda Naturisbana har med hjälp av Leader+ Sommenbygd, bidrag från Kinda kommun, Regionförbundet Östsam, Linköpings Långfärdsskridskoklubb och många ideella insatser kunnat göra nödvändiga investeringar och insatser för att sköta banan.
I år markerades och plogades en 6,5 km lång bana den 3 januari när isen var 11 cm tjock. Banans maximala sträckning ligger på ca 17 km. Starten sker lämpligen vid Rimforsa Camping , där det finns möjlighet att parkera biolen, och banan går utefter östra kanten förbi Rimforsa Strand och ner till strax söder om Storgården där den vänder och går tillbaka norrut på Åsundens västra sida.
-Vi har haft en del folk från Linköpings Långfärdsskridskoklubb som har åkt i år, men det har varit fina isar överallt så det har inte varit så stort behov av en plogad bana ännu, säger Rick Veen på Björkfors vandrarhem. Men banan är markerad och så fort snön kommer så plogar vi den.

Fortsättning publicerad 20090130

Sagolika Sommenbygd

Att få flera utländska turister att upptäcka Sagolika Sommenbygden och stanna längre är den målsättning som näringsliv och kommuner runt sjön Sommen kommer att satsa än på utifrån den besöksundersökning som genomförts i form av ett Leaderprojekt.
- I Kinda kommun kommer vi satsa ännu mer på att använda den gemensamma Sommenkartan för att knyta ihop flera olika aktiviteter och intressanta resmål och nå ut med information via internet, framhåller Charlotte Andersson vid Turistbyrån i Kinda.

Text och bild: SOLVEIG AGNEVIK

För första gången har Sommenbygden används som analysenhet för att få fram faktaunderlag om utländsk turism i Sommenbygden, vilken innefattar Boxholm, Kinda, Tranås och Ydre kommuner. Tre olika enkätundersökningar har använts under 2008 för att få fram utländska besökares synpunkter.
a) Vid turistbyråerna har en dator med internetuppkoppling varit tillgänglig för utländska besökare att fylla i ett 20-tal frågor (147 deltagare).
b) turistföretagarna har genomfört intervjuer utifrån en mall med ungefär 25 frågor (103 deltagare).
c) turistföretagarna och kommunernas turistbyråer har i en enkät gett sin syn på utländska turismen (13 deltagare).
Genom att använda enkät a och b insamlades synpunkter från sammanlagt 250 deltagare. Dessutom fick man genom enkät a med turister som endast passerade området och genom enkät b samlades synpunkter in från gäster som övernattade och stannade längre i området.
Enkät c har genom synpunkter och erfarenheter som näringsidkarna har kompletterat bilden på ett bra sätt.

Fortsättning publicerad 20090123

Neva Books & Pics

Idag slår bokhandlare igen sina butiker på löpande hand. Kvar finns snart bara de stora bjässarna, med ett begränsat sortiment.
Internet har tagit över bokförsäljningen. Men det finns undantag. Tvärsemot strömmen går en liten specialbokhandel i glesbygd.

Text och bild: JAN HULTMAN

För två och ett halv år sedan fick Gunilla Wermstedt och Erkki Saikkonen en idé. Till Rimforsa Kulturfestival hade Erkki ordnat en utställning med den då nyligen bortgångne linköpingsfotografen Bernt-Ola Falcks foton. Efter utställningen blev det en del böcker med Bernt-Olas foton över och dem bestämde sig paret för att köpa in. Det blev början till en smärre framgångssaga. I maj 2007 slog Neva Books & Pics upp dörrarna till butik och lagerlokal i Rimforsa.
- Det skulle egentligen bara bli en internet- och postorderbokhandel, men butiken blev en bieffekt och nu kompletterar de varandra, säger Gunilla.
Internetförsäljningen är en förutsättning för butiken. Här i glesbygden behöver man mer än ett ben att stå på om det ska fungera.
Neva Books & Pics är en nischbokhandel som specialiserar sig på fotoböcker, och verksamheten har vuxit i det närmaste explosionsartat. Från noll anställda vid starten har man idag tre heltidstjänster fördelade på fyra personer.
- Dessutom sysselsätter vi en programmerare på deltid och vi lägger ut mycket arbete på en bokföringsbyrå. Så vi skapar fler arbetstillfällen i bygden, säger Gunilla.

Fortsättning publicerad 20090116

Elsa minns 40-talet

Är det någon som kan Rimforsa så är det Else Bönner. Hon är född i bygden och har bott här i hela sitt liv – och det vill inte säga lite. Else är nämligen född 1914 och är med sina snart 95 år en av Rimforsas och Kindas äldsta invånare.

Text och bild: JAN HULTMAN

Dessutom har hon varit med och skrivit en bok om sin hembygd. Så ska någon svara på frågan ”Var det bättre förr?” så är det väl Else... Hon skrattar gott och svarar efter lite betänketid:
- Ja, det är väl både och. Det som var bättre förr är att det var ett lite lugnare tempo på hela livet. Människor hade mer tid för varandra. Men vi har det ju mycket bekvämare idag och lättare att förflytta oss.
Else växte upp på gården Hackel i norra kanten av Rimforsa. Hon gifte sig med sin Anders 1939 och de tog över hennes föräldragård. Hon kan berätta mycket om sin uppväxt, men det som är lite extra intressant är att jämföra med hur det var för 60 år sedan – 1948 – när Länstidningen Östergötland grundades. Ja, Rimforsa är sig ju inte alls likt. Det bodde inte alls lika många människor här, men det fanns mång affärer och verksamheter – charkuteributiker, mejeri, livsmedelsbutiker, skoaffär, hotell, hattaffär, smedjor, kafé, skrädderi, bilverkstad, fotoaffär, polisstation... allt fanns! Idag finns inte mycket av den servicen kvar.

Fortsättning publicerad 20090109

Tankar om Tidersrum

Anna-Greta och Arne Isaksson bor idag i Kisa. Med trevligt luciakaffe välkomnas jag i deras hem och får höra många personliga tankar om Tidersrum för 60 år sedan. Idag bor det knappt 200 personer i socknen, men 1948 var det nog fyra gånger flera.

Text och bild: SOLVEIG AGNEVIK

Arne berättar hur han som 21-åring år 1948 blev klar med sin militärtjänstgöring. Före militära jobbade han hemma på faderns gård Storarp i Tidersrum. Det fortsatte han med nu också men det blev som extrajobb vid sidan av anställning hos sin farbror, som hade lastbilsåkeri.
– Jag jobbade extra i lantbruket för att kunna bo kvar hemma hos mina föräldrar och få lagad mat, berättar Arne med glimten i ögat. Men det innebar också att jag fick sköta ladugården varannan söndag. Vi hade 20-25 mjölkkor som skulle utfodras och mjölkas. Men vi hade mjölkmaskiner, som tur var. Tidigare när jag gick i skolan fick jag hjälpa till på morgnarna och mjölka för hand innan jag gav mig av till skolan. Jag tjänade nu 60 kr i månaden om jag jobbade mycket i jordbruket. Vi hade fyra hästar, som användes både i jordbruket och i skogen. Traktor skaffade vi inte förrän på 50-talet.

Fortsättning publicerad 20081219

Ny dialektordbok

Gun-Britt Monell är en av Östergötlands flitigaste författare. Hennnes lokalhistoriska intresse väcktes den 26 september 1938 när hennes gammelmorfar fyllde 88 år. Nu är hon aktuell med en ny dialektordbok som heter ”Ol som di ha’ begangne förr i Östergötlann’”.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– När jag gav ut min dialektordbok med ord från Horn och Hycklinge 2007 sålde den slut på 14 dagar. Det är klart att det känns väldigt inspirerande att arbeta i dessa tider, när dialekten har blivit ett hett ämne. Det gjorde att jag inte tvekade att göra en rejäl djupdykning i ord från hela Östergötland, berättar Gun-Britt Monell.
Dialektordboken har inte bara tillkommit till följd av hennes eget intresse, utan mycket tack vare läsare som har ringt och berättat om ord.
– Det är inte tillräckligt att bara översätta ordet till en direkt betydelse. Varje ord är därför placerat i ett sammanhang för att nutida läsare ska förstå. Det märks att männniskor idag tycker att det är roligt med dialekter. Det är många tv-program och böcker som görs om dialekter. Jag tycker det är viktigt att inte glömma bort att dialekter är en del av vårt gemensamma kulturarv som ska bevaras till kommande generationer. Det är kul att kunna använda dem någon gång, gärna för skojs skull om man gästar ett annat län, framhåller Gun-Britt Monell.

Fortsättning publicerad 20081212

Läckra julhjärtan

I drygt 50 år har man kunnat äta pepparkakor från Kisa och det så kallade Kisahjärtat har blivit en tradition över hela Östergötland. Pepparkakorna har dock inte bakats i Kisa hela tiden. Under de fem ägare företaget haft har det funnits på olika ställen, senast i Vadstena. Sedan fyra år tillbaka finns pepparkakorna dock åter i Kisa.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Numera ägs företaget av syskonen Lars-Erik Larsson och Ewa Stefansson, som mer eller mindre av en slump lyckades köpa maskinerna och efter en hel del bekymmer kunde återbörda dem till Kisa.
-Vi bakar endast hjärtan i två storlekar. Det blir för mycket jobb om man ska ställa om maskinen och göra pepparkakor i andra former, till exempel pepparkaksgubbar, förklarar Lars-Erik Larsson.
-Det är till stor del en säsongsprodukt,
tillägger han.
Förutom att han deltar i produktionen svarar Lars-Erik Larsson även för all logistik. Det betyder att han levererar alla pepparkakorna ut till affärerna med bil och släpvagn. Företaget säljer enbart till affärer och inte till privatpersoner. Varje runda är på ungefär femtio mil och omfattar Norrköping, Linköping, Motala, och så ner till Ödeshög och Tranås samt därtill alla mellanliggande orter..
Pepparkakorna bakas enligt ett över 50 år gammalt, hemligt och väl beprövat recept. Länstidningens provsmakande reporter kan intyga att det faktiskt är skillnad på pepparkakor och pepparkakor. Kisahjärtan är spröda och smakar helt annorlunda, jämfört med andra pepparkakor man köper i butikerna. De är verkligen smakrika och goda.

Fortsättning publicerad 20081205

Kindas röster i världen

Johnny Wallin är, som han själv säger, en glad radioamatör med hemort Kisa. Under hela sitt liv har han varit intresserad av radio på alla sätt. Som liten satt han och skruvade på sin kristallmottagare och försökte ratta in Radio Luxemburg, dåtidens enda sändare där man kunde lyssna på musik från den stora världen. Nu har han och andra radioamatörer en utställning på Kisa bibliotek.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Nu, när han nått pensionsåldern, har han lyckats samla på sig en mängd apparater av olika ursprung och ålder. Ni kommer väl ihåg de gamla, ofta klumpiga och tunga rörrradioapparaterna, via transistorernas födelse, varigenom apparaterna kunde göras betydligt mindre och bli var mans egendom, till dagens ipod och allt vad det heter. I dag kan man också koppla ihop radiointresset med datorer och få en helt annan nytta av sitt radiointresse. Att vara radioamatör var från början förenat med att kunna telegrafi och morsealfabetet, en nog så svår uppgift och det var ofta de som fått sin utbildning som telegrafister i det militära som fortsatte som radioamatörer. Till att börja med var syftet att hålla kontakten med likasinnnade över hela världen. För över de kortvågsband man sänder har man möjlighet att sända och ta emot signaler och meddelanden över hela jordklotet.
Vid Länstidningens besök på Kisa bibliotek hade radioentusiasterna riggat upp en apparat, med hjälp av vilken de sände kortvågor via telegrafi och hade direktkontakt med en sändare i Västra Sibirien. Datorn översatte de korta och långa signalerna till klartext på den stora skärmen, varvid man kunde se konversationen. En fantastisk utveckling.

Fortsättning publicerad 20081128

Det knallar i Kinda

I Kinda kommun, nästan på gränsen till Småland, ligger den lilla orten Ydrefors med runt fyrtio invånare. Här hålls julmarknad för fjärde året i rad på Brosjögårdens Camping, som ligger alldeles utanför samhället vid sjön Brosjön. Länstidningen besökte julmarknaden bland knallar, stora fågelhus, mindre holkar och en hel del annat – som det ska vara – när det lackar mot jul.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Brosjögårdens Camping är ett utmärkt ställe att hålla julmarknad på. Det finns gott om parkeringsplatser för besökarna och de 40-talet knallarna kunde välja mellan att stå ute eller inne, antingen i servicehuset eller i någon av de många stugorna som sommartid hyrs ut till hugade campare. Campingen ligger också mycket naturskönt med tillgång till bad.
– Förra året låg ett tunt täcke nysnö som gjorde att det var en härlig julstämning. I år är det plus tio grader och tidvis strålande sol, vilket säkert bidrar till att det kommit många besökare, säger ordföranden i Ydrefors Samhällsförening, Stig Blomberg.
I första hand verkade det som om knallarna kom från Kinda- och Ydretrakten, även om det fanns några få undantag. De flesta utställarna var inriktade på hantverk i form av stickade varor och träsniderier.

Fortsättning publicerad 20081121

Rydas vilda julbord

Nedre Ryda är en gammaldags by där husen ligger på rad som i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Gården ligger intill den stora sjön Åsunden med en fantastisk utsikt över sjön. I år bjuds det julbord på gården.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Åsunden är en klarvattensjö med en sjöyta på nära 6.000 hektar. Största djupet är 63 meter. Vattnet är rent och har dricksvattenkvalitet. Sjöns öppna delar är näringsfattiga, medan vikarna omgivna av öppet odlingslandskap är relativt näringsrika. Åsunden har många öar som bildar skärgårdsliknande områden med hällar och grund där de stora gäddorna står. Mer information om sjön Åsunden - bl a djupkartor mm - finner Du på sjöns egen hemsida www.asunden.com.
Höga berg, stora skogar och ängar runt gården erbjuder fina naturupplevelser. I år erbjuder Ryda Jakt och fiske förutom sin fina natur även ett hemlagat julbord. Sedan förra året har man byggt ut ett av husen till restaurang och erbjuder ett julbord med vilda inslag. Lise-Lotte Johnsson som tillsammans med sambon Henric Wiström driver restaurangen berättar att man satsar på ett ”vilt” julbord med allt som omgivningen ger. Vildsvin, älg och annat vilt från skogen. Gös och annan fisk från Åsunden. Kött kommer också från gårdens egna köttdjur. Efter det att julbordet avnjutits finns möjlighet att övernatta i någon av de fräscha gäststugorna. Restaurangen har fullständiga vin- och spriträttigheter och kan ta emot max 40 gäster.

Fortsättning publicerad 20081114

Karibisk värme

Det börjar så smått att lacka mot jul. Det märks särskilt på alla annonser om julbord som börjar dyka upp överallt. Det kanske fortfarande är så att vi helst inte vill tänka på att det ligger en vinter och lurar runt hörnet, men som krögare gäller det naturligtvis att vara ute i god tid.

Text och bild: KICKI WESTERDAHL

”Julbord” klingar välbekant och vi ser säkert skinkan och sillen som givna rätter på menyn. Men det finns också spännande alternativ i det stora utbudet, och Rimforsa Strand har under flera år erbjudit sina gäster en högst annorlunda taffel. Här lockar man nämligen med ett karibiskt julbord!
Just denna dag när jag kör mot Rimforsa för att träffa Veronika Eriksson på Rimforsa Strand, är det påtagligt tydligt att det trots allt kommer en vinter. Det är nämligen en hel del snö i både luften och på backen, och den första halkan har orsakat flera avåkningar lite överallt i Östergötland. Det är en ganska lämplig inramning när temat är julbord, men kanske lite väl kallt och blött för att vara de sista dagarna i oktober. Men det ruggiga vädret lämnar vi bakom oss när vi kommer in i Rimforsa Strands pampiga hall. En värmande eld i en stor öppen spis tinar effektivt upp min lite frusna lekamen, och som alltid så ökar en brasa mysfaktorn flera grader.
Veronika Eriksson är vd på Rimforsa strand, och berättar gärna om det lite annorlunda konceptet med ett julbord inspirerat av Karibien. Vi är nog flera som under våra mörka svenska vintrar drömt oss bort till en söderhavsö, men man behöver alltså inte bege sig så värst långt bort för att få en liten touch av varmare breddgrader.

Fortsättning publicerad 20081107

Förvaltar kulturen

En klar höstdag färdas jag genom ett vackert kulturlandskap öster om Kisa och kommer fram till Bennemåla Gård.

Text och bild: SOLVEIG AGNEVIK

Här bor familjen Maria och Börje Kindesjö och tre barn som snart är utflugna. Gården ligger vid sjön Fylllingen och består av 265 ha mark varav 230 ha är skogsmark. Familjen Kindesjö har utvecklat flera olika idéer till verklighet för att både de och andra ska kunna njuta av denna vackra natur i kulturbygd: uppfödning av avelsfår, bo på lantgård, hästar för bete, ridning och arbete, fiske, bastu med avstressningsrum.
- Vi flyttade hit 1998 då vi löst ut mina systrar och övertagit gården, berättar Maria Kindesjö. Men ända från mina uppväxtår har jag tillbringat somrarna här på Bennemåla Gård. Mina föräldrar älskade gården och gladdes åt när vi alla samlades här.
- Vi hade länge funderat på att flytta ut på landet. Vi ser en förmån i att få förvalta ett stycke kulturhistoria. Det är ett arbetskrävande men roligt sätt att leva och en bra plats för barnen att växa upp på, fortsätter Maria. När vi flytttade hit bodde vi i lillstugan och startade totalrenovering av huvudbyggnaden.
Huvudbyggnaden är från 1850-talet och är idag en modern bostad med vattenburen golvvärme i större delen av huset. Men den historiska hemtrevliga miljön har bevarats. Stora salen har helt bevarats med kakelugn, i köket har de gamla golvplankorna bevarats och spishällen med järnspis och bakugn är helt intakt att använda.

Fortsättning publicerad 20081031

Dialog om framtiden

Fyra områden som är centrala för alla som bor i Sverige, nämligen jobb och företagande, miljö, välfärd och öppenhet, har centerpartiet valt att fokusera sitt arbete på eftersom det gemensamma för dem är att förutsättningarna har ändrats — det krävs nya idéer.

Text: SOLVEIG AGNEVIK
Bild: ROSMARIE NELSON EKERÅ

Under hösten går Centerpartiets företrädare i hela landet ut till företagare, elever, organisationer och offentlig sektor för att lyssna och samla in underlag för att kunna utforma framtidens politik. En del av besöken är en enkät, vars svar samlas in för hela landet. På Framtidskonventet 15 – 16 november i Norrköping kommer resultaten med den nationella statistiken redovisas.
Just nu är centerpartister runt om i länet ute och träffar människor med olika erfarenheter och pratar med dem om deras tankar om framtiden. Riksdagsman Staffan Danielsson (c) var i förra veckan på företagsbesök tillsammans med politiker från Kinda kommun - miljö-bygg- och räddningsnämndens ordförande Göran Olsson och kommunstyrelseledamoten Rosmarie Nelson Ekerå.

Fortsättning publicerad 20081024

Tornhus och kräftfiske

Tornhus och spiror hör inte till vanligheterna på mangårdsbyggnader på den östgötska landsbygden. Flodhsgården i den sjörika sydöstra delen av Kinda kommun är ett undantag. Flodhsgården är veckans Gård till salu i Länstidningens artikelserie.

Text: ANDREAS NORLÉN

Flodhsgården är en av gårdarna i byn Vårdslunda. Dess originella huvudbyggnad lär ha uppförts år 1890. Dess färgsättning är traditionell - rött med vita knutar – men de båda tornhusen är onekligen annorlunda. På övervåningen innehåller ”tornen” varsitt smalt, litet rum. Det ena av rummen kan man endast nå från utsidan, genom att gå upp på taket till glasverandan och in genom en lucka. Glasverandan tillkom vid 1900-talets mitt och leder in
till den ursprungliga entréhallen. Därifrån kan man gå vidare in i salen till höger eller ett mindre rum till vänster. Mellan dessa rum återfinns köket, som också har en hall,samt badrummet.

Fortsättning publicerad 20081017