• Startsidan
• Artiklar
• Gårdar till salu
• Privatannonser
• Företagsannonser
• Om Länstidningen
• Kalender
• Forum
• Kontakta oss

• Boxholm
• Finspång
• Kinda
• Linköping
• Mjölby
• Motala
• Norrköping
• Söderköping
• Vadstena
• Valdemarsvik
• Ydre
• Åtvidaberg
• Ödeshög

 

Länstidningen i Linköping

Linköpings kommuns webbplats
Om Linköpings kommun på Wikipedias webbplats
Om Linköping på Wikipedias webbplats
Linköpings universitets webbplats
Linköping Hockey Clubs webbplats
Linköpings flygplats webbplats
Universitetssjukhusets webbplats
Linköpings stifts webbplats
Tekniska verkens webbplats
Flygvapenmuseums hemsida

Scan satsar på Linköping

Länsrådet Magnus Holgersson, landshövding Elisabeth Nilsson och kommunalrådet Mats Johansson (S) närvarade vid invigningen av Scans nya distributionscentrum.

Scans nya distributionscentrum, NDC, i Linköping invigdes med tal av VD Denis Mattsson, landshövding Elisabeth Nilsson med flera. Bring Frigoscandia kommer att sköta driften av NDC
som tillför hundratalet nya arbeten. Ett hundratal inbjudna gäster bjöds på buffé och guidad
visning.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Under högtidliga former invigde Scan sitt nybyggda Nationella Distributionscentrum, NDC, i Linköping. Anläggningen är en av Sveriges mest moderna distributionscentrum. Härifrån kommer
varor att distribueras till grossister inom dagligvaruhandel, restaurang, storhushåll och direktkunder. NDC ger hundra nya arbetstillfällen och ska vara i full drift vecka 40.

Fortsättning publicerad 20100903

Patienten fortsatt i centrum

Levi Eckeskog (KD) landstingsråd, Göran Gunnarsson (C) ersättare för landstingsrådet Sven Eric Nilsson, Gun Jareblad (FP) landstingsråd, Marie Morell (M) landstingsråd och Christian Gustavsson (M) landstingsråd, Levi Eckeskog (KD) landstingsråd.

Alliansen i Landstinget i Östergötland har presenterat sin valplattform. Patienten sätts
även i fortsättningen i centrum och Östergötland ska ingå i en större hållbar region.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Allianspartierna i Landstinget har presenterat sin valplattform. Under ett år har arbetet med den pågått. På tio sidor presenteras ett stort antal åtgärder och mål. Ledorden är tillgänglighet, kvalitet och delaktighet. Det finns även en målsättning att Landstinget i Östergötland ska ingå i en större region 2014. – Planen innehåller inga revolutionerande nyheter, vi vidareutvecklar samma linje
som vi haft den gångna mandatperioden, berättar Marie Morell (M).

Fortsättning publicerad 20100827

Ministerbesök i Östergötland

Biståndsminister Gunilla Carlssons besök i Östergötland avslutades på Tekniska Verken i Linköping.

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har besökt Östergötland för att bland annat träffa organisationer, myndigheter och företag som är verksamma inom biståndet. Landshövding Elisabeth Nilsson deltog under dagens besök på Kriminalvården i Norrköping och Tekniska Verken i Linköping.

Bild: ÅKE E:SON LINDMAN

På förmiddagen besökte man Kriminalvården i Norrköping och träffade generaldirektör Lars Nylén och internationella medarbetare på temat civil kompetensuppbyggnad. Kriminalvården har i dag personal verksamma i bland annat Haiti, Liberia och Kosovo. Landshövding Elisabeth Nilsson var värd för en lunch på Linköpings slott. Där samlades företagare, myndigheter och organisationer i Östergötland, på temat aktörssamverkan och diskuterade hur man på bästa sätt kan arbeta tillsammans för att förbättra samverkan kring biståndsfrågor. Dagen avslutades med ett besök på Tekniska Verken där ministern träffade bland andra tf VD Anders Jonsson.

Fortsättning publicerad 20100820

Fri fart längs kanalen

Lasse Häggblom i sin mahognyracer Cigarren susar förbi i dryga 40 knop. Han har byggt den utifrån ritningar från 1926.

Linköping är staden där allt händer. Lördagen den 31 juli var det dags för den årliga racerbåtsuppvisningen Fri fart på Göta kanal. 2 000 båtintresserade samlades utanför Museihuset vid Göta kanal inte långt från Ljungs slott för att beskåda det finaste av det fina när det gäller klassiska racerbåtar.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

År 2004 genomfördes den första racertävlingen utefter kanalen. Högsta hastighet för ordinarie sjötrafik är satt till max 4,8 knop, men vid dessa tillfällen råder fri fart. Då drar de riktigt potenta båtarna upp farten rejält och hamnar över 50 knop. Under första träffen var det åtta båtar som visades upp, varav flertalet var tillverkade av mahogny. Till årets show fanns det 36 båtar anmälda
varav 25 visades i kanalen. Av dessa var det bara en båt som var i mahogny. De andra var av andra träslag, plast eller plåt.

Fortsättning publicerad 20100813

Fjordhästpremiering

Uppladdning inför premieringen. Många känner nog fjordhästen i den här munderingen.

Det var en viktig dag för de fjordhästar som nyligen samlades för premieringen på Brunnstorp. Hästarna bedömdes av domaren Ronny Jonsson. Rasens norska rötter hålls levande genom utbytet med Norge.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hos Göran Axelsson, på Brunnstorp utanför Vikingstad, hölls åter en fjordhästpremiering. 21 hästar bedömdes av domaren Ronny Jonsson som vid sin sida hade domarsekreteraren Susanne Grönqvist. Ungefär hälften av hästarna fick minst 40 poäng. Fyra treårsston fick diplom och ett fick Agrias pris. Fjordhästen finns i många länder över världen. Den internationella fjordhästföreningen, Fjord Horse International (FHI), vill underlätta utbytet mellan länderna och har därför bland annat utarbetat en gemensam domarhandbok.
- Det är roligt att få vara här i Brunnstorp, säger Lars–Fredrik Cederblad, ordförande i Östergötlands fjordhästförening och stuteriägare med ett tjugotal fjordhästar. Det här är en bra plats.
- Bedömningen här idag ser till sådant som huvud, hals, bål, skritt och trav, berättar Lars-Fredrik.

Fortsättning publicerad 20100806

Nykil fick egen sockendräkt

Folkungagillet väntar vid stången.

Midsommarfirandet på Dalby Hembygdsgård i Nykil, blev en fest i härligt högsommarväder med Folkungagillet, kaffe, ungdomscirkus och annat. Besökarna kunde också passa på att få en visning av Nykilsdräkten av Barbro Ragnar.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Dalby hembygdsgård tillhör Nykils hembygdsförening. Upplevelsen av den genuina svenska sommaridyllen under midsommaren är föreningen stolt över att kunna ge. Nykil har en egen sockendräkt, som under midsommarfirandet visades upp av Barbro Ragnar. Hon är den som, genom ett tygprov i en gammal vävbok, satte igång processen till det som blev Nykilsdräkten . På logen i Dalbys ladugård har hembygdsföreningen inrett en textilhörna. Förutom skåpen med urval av äldre textil så står tre dockor iklädda sockendräkten. Barbro Ragnar berättade för intresserade besökare hur den kom till.
– Det började med att jag fick den här vävboken från 1930-talet, berättar hon och visar en bok där en liten tygbit sitter fastsatt på ett uppslag.
– Tygprovet kallades Nykilstyget. Jag blev intresserad och började forska i tygets historia.

Fortsättning publicerad 20100723

Skälstenar och rågångar

En skön fikapaus i hagen innan jakten på fler rågångar och skälstenar tog vid.

Studiecirkeln ”Var har du din rågång?” avslutades i fält med fynd av några fina skälstenar. Ämnet är nytt, trots att det handlar om fornlämningar.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Efter en idé och initiativ av Ingmar Carlsson, ordförande i Wists hembygdsförening, har en studiecirkel om skälstenar och rågångar genomförts. Anders Vistby har i JUF:s regi tagit fram en studieplan och studiematerial och startade i samarbete med Studiefrämjande en studiecirkel i ämnet. JUF står för Jordbrukare-Ungdomens Förbund som bildades 1918, och är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. JUF verkar för att aktivera ungdom kring jordbruk, natur och miljö samt stimulera till kulturell verksamhet. Cirkelavslutningen, som gav mersmak, hölls en härlig försommarkväll i fält med fortsatt letande efter skälstenar och rågångar. Sedan århundraden har markeringar av gränser och rågångar mellan gårdarna haft stor betydelse. Man räknar med att flera skälstenar fortfarande står på sin plats sedan 1200-talet.

Fortsättning publicerad 20100716

Möte över sockengränserna

Guiderna Bo Garpevik, Bengt Dolfén och Lotta Tiitso från Malexanders Hembygdsförening berättade häpnadsväckande historier från bygden.

Trots att det var ”dagen efter” det pampiga prinsessbröllopet hade 44 ressugna individer gnuggat sömnen ur ögonen, och anslutit till sällskapet som skulle följa med på Vårdsbergs Hembygdsförenings sommarutflykt den 20 juni.

Text och bild: FREDRIK HÄGER

Färden gick denna gång till södra Östergötlands intressanta och ”outforskade” trakter. Resmålet var Malexander och ett besök på den vackert belägna hembygdsgården Södra Sand vid sjön Sommen. I skuggan av Linghems jättelika spannmålssilo parkerade de små bilarna tätt intill varandra tidigt på söndagsmorgonen. Deltagarna trippade ut från fordonen och tog plats i Wärnelius komfortabla buss. Färden söderut kunde starta. Bussen vaggade fram på ringlande vägar förbi sjöar och genom skogar, och för de slättbor som blickade ut genom fönstren var det en smula exotiskt att komma till välbeväxta trakter med berg och djupa dalar. Så rullade bussen in på hembygdsgårdens gräsplan. De kunniga guiderna Bo Garpevik, Lotta Tiitso och Bengt Dolfén från Malexanders Hembygdsförening hälsade sällskapet välkomna och berättade om bygdens spännande historia.

Fortsättning publicerad 20100709

Mellan jord och bord

För andra året hölls Hushållningssällskapets dag på Klostergården i Vreta Kloster. I år var allmänheten inbjuden. Tusentalet besökare passade på att få en inblick i dagens komplexa jordbruk och Hushållningssällskapets verksamheter.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hushållningssällskapet iÖstergötland arrangerade för andra året Hushållningssällskapets dag på Klostergården, Vreta Kloster. I år lockade den tusen besökare. Konsumenter, producenter, Hushållningssällskapets egen personal och andra fick träffa varandra.

Fortsättning publicerad 20100702

Stipendier i Linköping

Shiba Younos, Katedralskolan, tar emot sitt stipendium av Lars Ödkvist.

För 149 år sedan delade Wiknings-Commissionen i Linköping för första gången ut stipendier till talangfulla skolelever som förtjänar uppmuntran. Nyligen var det dags för högtidlig stipendieutdelning igen då sju elever uppmärksammades.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

”Non semper otium” är Wiknings-Commissionens valspråk och betyder fritt översatt; ”möda först sedan vila”. Detta har man gjort sedan sjusovaredagen den 27 juni 1839, då fyra glada muntergökar från Linköping dristade sig att skapa ”den outgrundliga och till sitt ändamål
sympatiska och överraskande Wiknings-Commissionen”. Grundaren Lars Gideon Wikbladh och hans tre kamrater har fått sina efterföljare under mer än 165 år. Sedan dess har man firat sjusovaredagen med pompa och ståt i den så kallade Wikningssexan på högtidsdagen.

Fortsättning publicerad 20100624

Säteriet visat för allmänheten

Parken med säteriets huvudbyggnad i fonden utgör en anslående vy. Men bron bör beträdas med varsamhet.

Linköpingsborna anar att stora arbeten pågår vid Lambohovs säteri, men knappast något går att se utifrån. En kväll i slutet av maj hade därför länsmuseet och andra berörda myndigheter öppnat dörrarna för en visning. Tillfället var annonserat och lockade bortåt 300 personer – långt fler än arrangörerna hade vågat hoppas på.

Text och foto: PER-OLOF OLSSON

Dagen hade varit regnig, men lagom till visningen försvann molnen och solen kom fram. Svalorna svischade pipande runt och gav sommarkvällskänsla. Kvällen började med en allmän information på tunet intill stallet. Sedan delades gästerna in i grupper för att guidas runt till det som kan visas. Det är nämligen så att huvudbyggnaden ännu disponeras av familjen Cederbaum som sålde säteriet till Linköpings kommun 1966. Den byggnaden kan därför inte visas, men mycket annat finns att se. Generellt är byggnaderna stadda i förfall. Färgen flagnar och puts har rasat på de vackra byggnaderna. Men värre är att hussvamp och källarsvamp har fått grepp på många ställen. Mycket har renoverats, men de pengar som anslagits räckte inte på långa vägar. Det handlar hela tiden om miljonbelopp. Hur många beror på vad man avser att göra och hur mycket.

Fortsättning publicerad 20100618

Festival med välfyllt program

Festivalgeneralen Marie Lennartsson hälsade alla hjärtligt välkomna, även sagofigurer.

Linköpings hamnfestival erbjöd många attraktioner. Där fanns masspaddling, vattenskoteruppvisning, prova- på stationer, artister som uppträdde, utställare och mycket mer. Peter Siepen var konferencier och satte sin uppskattade prägel på presentationerna.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Det låter kanske en aning märkligt att slättstaden Linköping kan ha en hamnfestival, men där finns en hamn och för hundra år sedan var den en av Sveriges största insjöhamnar, enligt en del källor den största. För fjärde året anordnades en hamnfest, i år kallad hamnfestival. Där fanns utställare från många olika verksamheter, serveringar, scener där artister uppträdde, uppvisningar både på land och vatten, vattenrutschkana och en hel del annat. Traditionen med högsommarvärme under evenemanget kunde inte upprätthållas i år, men stundtals blev det riktigt varmt ändå. Hon finns överallt på området, hamnfestivalgeneralen Marie Lennartsson. Det är mycket att hålla reda på och allt ska förhoppningsvis fungera smidigt. Marie har skött det här evenemanget sedan starten 2007 och kan det här, även om det är stressigt.

Fortsättning publicerad 20100611

Vårdnäs frivilliga resursgrupp

Storleksprovning av FRG-västen. Från vänster: Royne Forss, Ove Bernfort och Margareta Holmström.

Nyligen bildades Vårdnäs frivilliga resursgrupp. På ett möte i Vårdnäs hembygdsgård diskuterades formerna för arbetet tillsammans med representanter från Linköpings kommun.

Text och bild: BO BÄCKMAN

När något inträffar som kräver extra insatser och kommunens ordinarie resurser inte räcker till så finns möjligheten att använda en frivillig resursgrupp, FRG. De har en bred kompetens som kan användas för varierande insatser som att hjälpa hemtjänsten, transportera personer och förnödenheter, upprätta radiokontakt när telefonnätet inte fungerar och att bemanna uppsamlingsplatser vid stora olyckshändelser. I Vårdnäs socken har en frivillig resursgrupp bildats och man håller på att arbeta fram de former som den ska verka under.Några möten
med bland andra Linköpings kommun har hållits och ett uppföljande möte hölls i Vårdnäs hembygdsgård.

Fortsättning publicerad 20100604

En naturlig och ren energikälla

Forsen sedd från norr med det gamla vattenkraftverket från 1908 till vänster i bild (rött tegel) samt nuvarande station till höger.

Vattenkraften är en naturlig och ren energikälla som inte skadar eller förorenar naturen när den produceras. Andra stora fördelar med vattenkraften är att den är effektiv, billig, regler-, lagrings- samt förnyelsebar. En sådan anläggning byggdes redan år 1908.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Tekniska Verken äger idag 38 vattenkraftverk av varierande storlek. Dessa är byggda mellan 1906 och 1997. Tillsammans producerar de cirka 330 GWh (miljoner kilowattimmar) under ett
"normalår". Det motsvarar 1 320 vindkraftverk av den typ som står vid E 4 invid Roxen. Vattenkraftsutvinning vid Tannefors har gamla anor. Redan 1908 byggdes det första vattenkraftverket i Tannefors. Det var i drift fram till år 1940. Denna station ersattes år 1950 av den nuvarande anläggningen som finns placerad på en holme mellan fallet och de nuvarande
slussarna. Mellan åren 1991-1999 rustade man upp anläggningen i flera etapper.

Fortsättning publicerad 20100528

Förskolan i Örtomta får ett år till

Samling kring förskolans framtid.

Förskolan i Örtomta var på väg att läggas ned inom kort. Föräldrarna i Örtomta synade och underkände argumenten för nedläggningen och ifrågasatte hanteringen. Det lönade sig.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Förskolan i Örtomta skulle enligt ett färskt beslut läggas ned. Som skäl till nedläggningen
angavs sådant som bristande barnunderlag, dåliga lokaler och dyr drift. Från talet om en ny större förskola som bättre kan möta behovet kom istället nedläggningsbeslutet och föräldrarna kände sig därför tagna på sängen. Föräldrarna mobiliserade sig snabbt. De undersökte och underkände punkt för punkt i de argument som framfördes för att lägga ned. Kommunen lyssnade och rev upp beslutet. Förskolan får ett år till och tillsammans ska alla berörda under tiden arbeta fram en långsiktig lösning i Örtomta.

Fortsättning publicerad 20100520

Gratis tips och råd för huset

Arkitekten Tomas Nyström och stadsträdgårdsmästaren Lotta Johansson gav råd till besökarna.

Ett arrangemang på Östergötlands länsmuseum kallat ”Hus, hem & trädgårdsjour” hölls för första gången. Det var ett samarbete mellan Arkitekturmuseet, Stockholms läns museum, Östergötlands
länsmuseum och Sveriges Arkitekter Östergötland.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Gratis tips och råd till den som renoverar eller har byggplaner erbjöds på Länsmuseet i Linköping. Under fyra timmar kunde allmänheten utan kostnad konsultera en arkitekt, antikvarie eller stadsträdgårdsmästare. Arrrangemanget, som hölls för första gången, kallas Hus, hem & trädgårdsjour. Det är ett samarbete mellan Arkitekturmuseet, Stockholms läns museum, Östergötlands länsmuseum och Sveriges Arkitekter Östergötland.

Fortsättning publicerad 20100515

En kvadratmeter konst

De tretton östgötska konstnärer som deltar i en projektet ”En kvadratmeter konst”.

I år fyller Skådebanan 100 år och lokala initiativ uppmuntras. Med projektet ”En kvadratmeter
konst” vill Nya Skådebanan i Östergötland sätta fart på diskussioner och ge upplevelser. En konstnär från varje kommun i länet deltar.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Skådebanans 100 årsjubileum kommer att firas på riksnivå med ett stort kulturpolitiskt
seminarium i Stockholm. Från riksplanet är uppmaningen till de regionala organisationerna att själva ta initiativ under jubileumsåret. En ”Kvadratmeter konst” är ett konstprojekt Nya Skådebanan Östergötland genomför. En konstnär från varje kommun i Östergötland har inbjudits för att medverka i ett kollektivkonstverk och vandringsutställning.

Fortsättning publicerad 20100507

Scouter på återträff

Gänget församlat på trappan.

En träff för de som varit scouter i Misssionskyrkan mellan 1957 och 1967 anordnades i Östra Skrukeby missionshus. På programmet stod tipspromenad, korvgrillning, fika och en film från scouttiden.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Det var en god uppslutning med uppemot trettiotalet anmälda till den återträff för de som varit SMU-scouter för 50-60 år sedan. Alla fem ledarna kom och stämningen var god redan från början. Utanför missionshuset i Östra Skrukeby satt två dockor i naturlig storlek iklädda scoutskjortor. De fanns där lite på skoj, men blev också en passande inramning till träffen. Scoutskjortor, skoj, tillsammans. Tommy Sennehed och Kenneth Karlsson samordnade träffen för de som varit scouter i SMU för länge sedan.
– Det hade på senare år varit mycket prat om att träffas igen, men nu äntligen blir det av, sa Tommy.
– Några har hållit kontakten under åren, men inte alla. Det kan hända mycket på femtio år så alla var inte lätta att få tag på.

Fortsättning publicerad 20100430

Dålig lönsamhet, men framtidstro

Lars-Gunnar Carlsson Swedbank, Folke Anderson, LRF Konsult, Peter Borring, regionordförande LRF samt Gustav och Rune Andersson, lantbrukare på Boarp Mellangård.

Årets lantbruksbarometer visar fortsatta problem med lönsamheten inom lantbruket. Endast var fjärde lantbrukare ansåg att lönsamheten var bra under 2009. Optimismen ökar dock inför 2010.

Text och bild: BO BÄCKMAN

På Boarp Mellangård utanför Nykil presenterades året lantbruksbarometer från LRF. Rune och Gustav Andersson, lantbrukare på gården, Peter Borring, LRF, Lars-Gunnar Carlsson,
Swedbank och Folke Anderson, LRF Konsult deltog. Lantbruksbarometern kommer varje år. Rapporten redovisar lantbrukarnas uppfattning om det aktuella läget. Intervjuer med 3 807
lantbrukare ligger till grund för den senaste rapporten. De genomfördes av Sifo på uppdrag av LRF, LRF Konsult och Swedbank. Rapporten visar på ett mycket ansträngt läge inom jordbruket,
men att det samtidigt finns en ökande framtidstro och en stor trivsel med arbetet.

Fortsättning publicerad 20100423

Trädgårdsföreningen inför 2010

Området vid gamla plantskolan ska omgestaltas och en det blir en trevlig entré från Lasarettsgatan in i parken, landskapsarkitekten heter Helena Hasselberg.

Redan 1859 instiftades Linköpings trädgårdsförening. Detta skedde vid ett sammanträde på Linköpings slott. Initiativet till en östgötsk trädgårdsförening lär ursprungligen ha kommit
från en trädgårdsintresserad präst i Söderköpingstrakten, prosten Petter Nejdel i Skönberga. Trädgårdsföreningen i Linköping är ett stort grön- och parkområde i den centrala tätorten och
har en yta om cirka 13 ha.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Kommunen har sedan parkens tillkomst sett till att hålla den levande. Den gamla restaurangen som uppfördes så tidigt som 1881 brann ner till grunden vid en häftig brand 1977. Byggnaden kal lades i folkmun för "Trägår'n" och kom på den tiden att bli en symbol för sommaren. Den var också en naturlig samlingspunkt vid studentfesterna ända fram till branden. Den branden förde dock det med sig, att de ansvariga såg nya möjligheter att utveckla parken. Bland annat lät man också för ett antal år sedan anlägga en liten bäck som idag stillsamt flyter genom parken och mynnar ut i en vacker damm.

Fortsättning publicerad 20100416

Daniel valde lantbruket

I den nya djurhallen har Daniel Germundsson ungdjuren. Han tycker om att se djuren växa upp och ser till att de har det bra.

Lantbrukaren Daniel Germundsson utanför Linghem fick utmärkelsen Årets ungdomsstipendiat
på LRF:s regionstämma. För honom har det varit ett naturligt val att satsa på och verka inom
lantbruket.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Daniel Germundsson arrenderar gården Stratomta Mellangård utanför Linghem av Håkan och Irene Andersson. Han är mjölkbonde, odlar spannmål och har en del entrepenaduppdrag. Gården har en anställd, Urban Andersson. Lantbruket drivs ihop med pappan, Anders Pär, som har gård i Bankekind. Nyligen fick Daniel utmärkelsen Årets ungdomsstipendiat på LRF:s regionstämma.

Fortsättning publicerad 20100409

Unik målning visades

Medlemmar i hembygdsföreningen betraktar målningen. På vänster sida, vid dukens överkant, står Vårdsbergs Hembygdsförenings ordförande Bengt Isaksson.

Vårdsbergsborna blev stumma av förundran när en gammal målning togs fram i samband
med Vårdsbergs Hembygdsförenings årsmöte den 21 mars.

Text och bild: FREDRIK HÄGER

Målningen avbildar en biblisk historia hämtad från Första Krönikeboken 15:e kapitlet där Konung David spelar med sin orkester till Mikals förtret. Historiken kring målningens tillkomst är dock höljt i ett dunkel. Säkert är att den en gång i tiden varit uppsatt på läktaren i Vårdsbergs
kyrka men övriga fakta är inte klarlagda. Frågan om målningen kom på tal när en av hembygdsföreningens medlemmar skulle göra en intervju om gamla tider i Vårdsbergs
socken. Detta ledde till ett besök i sockenarkivet där målningen förvaras. Hembygdsföreningens ordförande Bengt Isaksson kom då på idén att visa upp målningen vid det kommande årsmötet.

Fortsättning publicerad 20100401

Apoteket Svalan i ny regi

Therése Malmberg, apotekschef, tycker nyordningen känns bra. Hon visar här hur den nya
kassen ser ut.

Den 15 mars tog Apoteksgruppen över 150 apotek runt om i landet, varav 12 i Östergötland.
De ska drivas av småföretagare och entrepenörer. Apoteket Svalan i Ljungsbro är ett av apoteken som övergått i ny regi.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Avskaffandet av apoteksmonopolet betyder en del förändringar för personal och kunder. Det betyder också att en del apotek har nya namn. För de receptbelagda medicinerna blir det ingen skillnad mot förut, oavsett apotek, men det receptfria sortimentet kan variera både i utbud och pris mellan apoteken. Apoteksgruppen äger över 150 apotek runt om i landet. De ska säljas för att drivas av småföretagare och entrepenörer i Apoteksgruppens kedja. Apoteket Svalan i Ljungsbro är ett av tolv apotek i Östergötland
som den 15 mars öppnat som apotek i Apoteksgruppen. Vem som köpt och ska driva vart och ett är ännu inte klart.

Fortsättning publicerad 20100326

Jubilaren Birger jarl i ny bok

Maria Bergström, manus och Anne-Lie Sahlin, research, visar upp den tecknade boken om Birger jarl.

En tecknad bok om Birger jarl har kommit ut och presenterades på Slotts- och Domkyrkomuseet
i Linköping. Samtidigt redovisades att Birger jarl, mannen bakom kvinnofriden, kommer att stötta
kvinnoprojekt under jubileumsåret.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I år firas 800-årsjubileet av Birger jarls födelse. Det var Birger jarl som på tolvhundratalet införde de välkända fridslagarna med kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och tingsfrid. Planeringsgruppen för Birger jarls 800-årsjubileum har därför beslutat att stödja lämpliga kvinnofridsprojekt. Begreppet kvinnofrid kvarstod i lagboken till 1864 och återkom 1998 i form av lagstiftningen mot grov kvinnofridskränkning. Birger jarl lät också ändra arvslagstiftningen så att även döttrar fick ärva

Fortsättning publicerad 20100319

Fastighetsägande förr och nu

Ett hundratal hade samlats till årets seminarium i Södras regi. Närmast Björn Holmgren,
Åtvidaberg, ordförande i förtroenderådet för Östgöta södra sbo och värd för seminariet.

Den som äger en skogsfastighet kan ha skäl att inte bara se framåt. Detta stod klart vid årets Södra-seminarium för skogsägare i Östergötland och Tjust. Där var det fastighetsaffärer, fastighetsgränser och fastighetsvärden både förr och nu som stod i fokus.

Text och bild: VEINE EDMAN

Tidigare har dessa årliga seminarier arrangerats på Klefstad, men i år var det förlagt till Stiftsgården i Vårdnäs. Dryga hundratalet deltagare hade tagit sig dit i det vintriga väglaget. Årets värd var Östgöta södra skogsbruksområde, vars förtroenderådsordförande Björn Holmgren välkomnade.Om Bo Jonsson Grip som på 1300-talet ägde gårdar i 340 socknar och byggde upp storgods som Bjärkaholm (Bjärka-Säby), Vinäs och Gripsholm, talade Anders
Bockgård, själv skogsbrukare på Nämndemansgården i Skrickerum men också lokalhistoriker
och författare. I fjol kom han ut med boken ”Drotsen Bo Jonsson Grip – välgörare och brutal imperiebyggare”.

Fortsättning publicerad 20100312

Matlän i århundraden

De välsorterade specerihandlarna visar gärna upp vad de har att erbjuda kunderna. Visst är det vackert och tilltalande för ögat!

Om frågan dyker upp, vad är den bästa maten, blir naturligtvis det entydiga svaret: lokalt
producerade läckerheter från Östergötland. Lokal produktion ger korta transportvägar och pinfärska varor för konsumenterna. Låt oss titta närmare på några organisationer som arbetar för
god matkultur i Östergötland. På slutet kommer ett middagstips.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Vi kan gå tillbaka åtskilliga hundra år i tiden. Inom vårt län med sitt slättland och bra jordar har det alltid funnits de bästa förutsättningarna för att odla jordbruksprodukter. Den möjligheten har naturligtvis våra lantbrukare tagit till vara, till stor glädje för länets innevånare. Redan så tidigt som under 1500-talet kunde dåvarande biskop Brask sitta uppe i Linköpings hus, det som vi dagligt tal kallar slottet, och gripa in på diverse så kallad kalasmat, varvid han lät läckerheterna passera gommen och lyftas mot högre höjder. Säkert lät han dessutom matens smak förhöjas med ett gott vin.

Fortsättning publicerad 20100305

Lokal samdistribution

Representanter för flera verksamheter var samlade.

I samband med att Östgöta Mjölk introducerade sin egen Herrgårdsost i sortimentet passade man också på att tillsammans med andra aktörer berätta om arbetet med samdistribution
av lokalt producerade livsmedel.

Text och bild: BO BÄCKMAN

För ett år sedan lanserade sju mjölkgårdar i Östergötland ett närproducerat alternativ: Östgöta Mjölk. Sortimentet omfattande mjölk och vispgrädde. Några månader senare kom fil och nu
finns deras första ost. Tillsammans med flera andra lokala aktörer arbetar Östgöta Mjölk för en samdistribution. Målsättningen är att transporterna ska kunna ske med biogasdrivna lastbilar
av den typ som Slaka Potatis visade på mötet och är den första i Sverige.

Fortsättning publicerad 20100226

Stipendium utdelat

Från vänster: Gunnel Lovang, Margareta Kristenson, Klas Kristenson, Gunnar Svensson, Inger Svensson, Ulrik Lovang och Edvard Lovang.

Klas Kristenson och Gunnar Svensson blev de första att få Lovangstipendiet från Torbjörn Lovangs minnesfond. De tog emot sina priser under Lovanggruppens Lantbrukskonferens på Torpa Gård utanför Borensberg.

Text och Bild: BO BÄCKMAN

Lantbrukskonsulten Torbjörn Lovang avled hastigt för ett år sedan. Många ville visa sitt deltagande. För att hedra Torbjörn Lovangs minne instiftades en minnesfond som ska belöna personer som i Torbjörns anda arbetat i lantbrukets tjänst. 225 000 kronor insamlades
till fonden. I år, 2010, delades för första gången stipendier ut från fonden. Det skedde under
Lovanggruppens Lantbrukskonferens. Gunnar Svensson och Klas Kristenson fick 15 000 kronor vardera för sina insatser för lantbruket. Jurymedlemmar var Ulrik Lovang, Edvard Lovang och
Gunnel Lovang samt Anki Sjöberg och Per Axelsson.

Fortsättning publicerad 20100219

Bestorp och Brokind

Här ser vi Vårdnäs kyrka som ligger
bara ett stenkast från hembygdsgården.

Även Bestorp och Brokind bör räknas som utvecklingsorter, tycker centerorganisationerna
i Vårdnäs. Eftersom de båda orterna ligger vid en järnväg finns också möjligheter till en lokal tågtrafik till och från Linköping.

I förslaget till gemensam översiktsplan för Linköping och Norrköping, som just nu är utställt, talas om ”ett rikt varierat utbud av bostäder och boendemiljöer med mer attraktiva alternativ än idag”. Bostäderna ska framför allt erbjudas i de båda städerna, men dessutom utpekas de närmaste tätorterna runtom som utvecklingsorter. Vi har inga invändningar mot att dessa orter utvecklas, men vi frågar oss varför Bestorp och Brokind inte nämns, skriver vårdnäscentern
som diskuterade saken vid sitt årsmöte och beslutade yttra sig till kommunen över planförslaget.

Fortsättning publicerad 20100212

1000-årig kyrka

S:t Larskyrkan vid korsningen S:t Larsgatan – Storgatan i riktning mot nordost

Sankt Lars kyrka ligger i korsningen Storgatan och S:t Larsgatan i centrala Linköping och
är helgad åt Sankt Laurentius. Den har en historia som sträcker sig cirka 1000 år tillbaka
i tiden, innehåller både nytt och gammalt och är verkligen värd ett besök. Detta gäller
såväl gammal som ung.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Arkeologiska utgrävningar mellan åren 1956-1958 har visat på en romansk 1100- talskyrka och före den en stavkyrka. Enligt en uppgift från 1200-talet ska stenkyrkan ha invigts under biskop Kols tid (1171-1195) och ska redan då ha varit helgad åt S:t Laurentius. Men troligen
handlade detta om en nyinvigning efter det att tornet hade byggts. Stenkyrkan är troligen från 1100-talets första fjärdedel. Under den nuvarande kyrkan finns en krypta med rester av den äldre kyrkan med bland annat ett väl bevarat högaltare och några gravar. Några fynd av Eskilstunakistor med lock i sten visar, att området där kyrkan ligger varit kristen begravningsplats redan under
1000-talet. Kyrktornets fyra nedre våningar är medeltida

Fortsättning publicerad 20100205

Stad i mörker

Carl Milles staty Folke Filbyter blickar ut över Stora torget

En stad visar ett ansikte under dagtid då dess innevånare är igång med sina dagliga verksamheter. Men sedan kommer den tid som kallas kväll. Då kan man få en annan bild av samma stad.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Klockan har just passerat 18 och den andra föreställningen denna söndag, ljus och ljudspelet mot slottets södra fasad uppe vid Borggården vid Linköpings slott, har avslutats. Bara några minuter senare ligger platsen mer eller mindre öde. Besökarna har försvunnit in i de smala gränderna eller hämtat sina bilar från den intilliggande parkeringsplatsen. Nu står jag här ganska ensam och förbereder min hemfärd. Skulle ta mig hela vägen ner utmed Storgatan ända ner till Stångån innan det var dags att ta bilen hem. Ser mig omkring och kan snabbt notera, att gatan bort mot Domkyrkan har en väldigt vacker belysning. Längre bort ligger
kyrkan i ett djup mörker.

Fortsättning publicerad 20100129

Motorcykelstaden

Den nya säkerhetshallen under uppförande. Den beräknas bli klar under sommaren 2010.

Linköping är staden där idéer blir verklighet. Så har uttrycket myntats. Många säger också att Linköpings Motorstadion är Möjligheternas Arena. Anläggningen som faktiskt är Europas mest kompletta anläggning för motorsport och som årligen arrangerar cirka 60 nationella och internationella tävlingar. Tävlingar som lockar tiotusentals entusiaster varje år.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Ute på Motorstadion som idag har en total yta om 75Ha, finns idag en mångfald banor och varierande terräng för olika behov och ändamål. Årligen arrangeras här ca 60 nationella och internationella tävlingar. Tävlingarna lockar tiotusentals entusiaster varje år och totalt upp emot cirka 250 000 besökare! Linköpings Motorstadion drivs av Linköpings Motorsällskaps regi, och är en av landets största motorklubbar. Den stora klubbens resurser behövs, och behövs verkligen när de stora aktiviteterna drar igång. Aktiviteter som pågår runt på arenorna, och under hela året. LMS består av en huvudstyrelse samt sektionsstyrelser enligt följande, (För mc): speedway, motorcross, roadracing (Roadracingbanan kallas i folkmun vanligtvis för ”Sviestadsbanan”), trial samt enduro. (För bilar): rally, folkrace, banracing, go-cart samt miniracing. Sektionsstyrelserna sköter sektionernas egna tävlingar och andra löpande beslut som berör sektionen.

Fortsättning publicerad 20100122

Utsikt Nät AB lyser

Mikael Mueller är driftledare

Utsikt Nät AB är ett helägt dotterbolag till Tekniska verken i Linköping. De är specialister på nät och förser regionen med ett förstklassigt el- och bredbandsnät samt kvalificerade helhetslösningar för utomhusbelysning. Allt lagt med fokus på tillgänglighet och kvalitet.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Huvudkontoret ligger utmed Stångån strax intill Nykvarns sluss. Här finns all spetskompetens samlad som säkerställer, att människorna ute i kommunen alltid har tillgång till ett säkert elnät 24 timmar om dygnet och under årets 365 dagar. Man kan kanske inte lova en 100 procentig tillgång till el, men i genomsnitt får du som kund i alla fall en genomsnittlig tillgång på el 99,995 % av tiden. Det är ju inte så tokigt! Tekniska verken har det övergripande ansvaret för, att kunden får sin el levererad ”fram till dörren”. Nätet sträcker sig ungefär upp till Ljungsbro i norr, Mantorp i väster, Gistad i öster och Brokind i söder. I detta stora upptagningsområde har man i dagsläget 72000 elkunder, och i denna kundkrets ingår 1000 företag som är så kallade effektkunder, det vill säga medelstora och stora företag som är energislukande.

Fortsättning publicerad 20100115

Kokkonst av konstnärer

Pia Göransson Lie, Lena Wiklund, Mats Fredrikson, Karin Klöör, Stina Opitz, Christina Ruthger, Stefan Hammenbeck, Cecilia Uhlin.

Kokkonst på Krogen Amerika är titeln på boken som i dagarna givits ut av Krogen Amerika Grafikcentrum i Östergötland. Den innehåller verk av 18 konstnärer, recept, lite grafikhistoria och inte minst en del om huset.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I boken ”Kokkonst på Krogen Amerika” serveras konst och recept av 18 konstnärer verksamma på Krogen Amerika Grafikcentrum i Östergötland. I slutet av boken finns även en presentation av konstnärerna. Tack vare medel från Westman-Wernerska fonden har utgivningen av boken varit möjlig. Intäkterna från försäljningen går till verksamheten. I boken ges några skildringar av själva huset och dess historia. Det är återuppfört 1704 efter den stora branden som ödelade mycket av staden. Huset har haft en brokig historia med tidvis dåligt rykte. När verksamheterna med tiden upphörde förföll huset och tjänade som lager åt en möbelfirma. Rivningsbeslutet från 1968 glömdes bort och huset stod kvar. Under det sena 1970-talet kom en eldsjäl vid namn Karl-Otto Orrhagen att vara den avgörande för att rädda och renovera byggnaden till att 1983 bli Grafikcentrum.

Fortsättning publicerad 20100108

Inga fördomar

Eva Secher, Vikingstad, är säljare av traktorer på Lantmännen Maskin i Linköping.

Få kvinnor har just det här jobbet. Eva Secher från Vikingstad, väster om Linköping, är en av dem. Hon säljer traktorer. Och har gjort så i ett drygt halvår.
– Jag ångrar inte mitt val. Det känns jättebra, intygar hon.

Text och bild: LEIF LARSSON

Eva har haft många arbeten i sitt liv, har stannat sex, sju år på de flesta ställen. Hon har gått lantbruksutbildning på bland annat Vretaskolan, Sveriges lantbruksuniversitet och i USA och är även diplomerad marknadsekonom. I grunden är hon säljare och trivs med kundkontakt och kundservice. I början på 2009 bytte hon firma i Linköping. Slutade sälja bilar på Rejmes och började sälja traktorer på Lantmännen Maskin.
– Jag blev tillfrågad och det krävdes viss övertalning. Jag trivdes mycket bra på Rejmes men hade en liten längtan tillbaka till lantbruk. Dessutom var det en utmaning. Jag skulle sälja Claas-traktorer och de är relativt nya på marknaden, de introducerades i Sverige sommaren 2007.
Hon upptäckte snart att det är skillnad på att sälja bilar och traktorer. På bilfirman var det intensivt och krav på flera avslut i veckan. Att avyttra en traktor tar längre tid.

Fortsättning publicerad 20091218

Ragge gillar hästjobb

Ragnar ”Ragge” Holm, Linghem, kör med häst i skog.

För ett antal år sedan konkurrerade traktorn ut hästen som arbetsredskap men nu är fyrfotingen tillbaka på allvar. Inte minst i skogen där Ragnar Holm kör med sina fjordingar.
– Det blir mer och mer hästar i skogsarbetet, bedyrar han.

Text och bild: LEIF LARSSON

Ragnar ”Ragge” Holm, 67 år, från Linghem, någon mil utanför Linköping, har följt hästens statuskurva. Från ovärderlig i skogs- och lantbruk, sedan utkonkurrerad av traktorn och till senare tids återkomst som arbetsdjur.
– Det har blivit en ren explosion av hästar på landsbygden. Många är ridhästar men det blir även allt fler körhästar i skogen, konstaterar han.
Ragge, som han gärna vill kallas, är uppvuxen på Halleby säteri ett par mil öster om Linköping. Där var hans far smed och redan 1949 körde sjuårige Ragnar häst med hästräfsor.
– Det var inte så noga med regler på den tiden, säger han med ett skratt.
På gården fanns 20 hästar och blott en traktor. Hästarna gjorde nästan allt arbete. När Ragge flyttade tio år senare var fördelningen ingen häst och bara traktorer. Ragge startade åkeri 1970, sålde det 1990 och var sedan anställd hos nye ägaren.

Fortsättning publicerad 20091211

Trivsamt seniorboende

Anita Cetrelli visar upp sin vackra balkong.

Många äldre ställs någon gång inför frågan – kan jag/vi bo kvar i huset? Kanske har man fått problem med att gå i trapporna eller att sköta om den alltför stora trädgården som måste ha en kontinuerlig tillsyn för att den ska vara som man har tänkt sig. Då kan det vara dags att sälja och flytta in i ett så kallade seniorboende. För att få flytta in måste man vara mellan 55-70 år.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

I korsningen S:t Larsgatan – Torkelbergsgatan mellan Tinnerbäcksbadet och hotell Ekoxen ligger sedan 1995 ett centralt beläget seniorboende. Det är ett stort komplex med hela sex våningar i form av ett U och en fantastisk trädgård som vänder sig från gatan och dess buller. Bo Sundbergs Arkitektkontor i Linköping under ledning av arkitekten Jan Wahlstein fick i början av 1990-talet uppgiften att ta fram idéer och ett komplett ritningsunderlag för ett kommande seniorbygge. Skanska ansvarade för byggnationen av kvarteret som blev inflyttningsklart 1995. År 1996 köpte Mannerssons Fastighets AB i Linköping fastigheten, och är fortfarande dess ägare och förvaltare. Inom husets väggar finns det hela 77 lägenheter. Nere i källarplanet finns det ett stort centralgarage.

Fortsättning publicerad 20091204

Varierad verksamhet

En solig sommardag med gudstjänst i det fria.

Vårdnäs Hembygdsförening har sedan starten 1977 hunnit bli välkänd. Främst är det hembygdsgården med dess populära och välbesökta evenemang som folk tänker på, men föreningen gör också mycket annat.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Platsen Vårdnäs är på tre sidor omgiven av sjön Stora Rängen. Vårdnäs erbjuder en härlig natur- och kulturmiljö som hänför de flesta besökare. Ger man sig upp till kyrkan och åker några meter till finns Vårdnäs Hembygdsgård som drivs av Vårdnäs Hembygdsförening. Föreningen bildades 1977 och har idag drygt 500 medlemmar. Hembygdsparken grundades 1983 och redan 1984-86 uppfördes logen från 1780, den första byggnaden på hembygdsgården, ditflyttad från Koppertorp, Vårdnäs. Nu finns flera byggnader där och hembygdsgården är välbesökt. Vårdnäs socken sträcker sig vida omkring. Hamra, Gärdala, Hulta, Fjälla, Bestorp, Sätra, Brokind och Svartmåla ligger i socknen. I socknen finns många sommarbostäder, vilket avspeglas bland medlemmarna.

Fortsättning publicerad 20091127

Krävande sport

Alain Roland visar upp vad en av hans hästar kan i barockridning.

Om en ryttare vill ägna sig åt något utöver det vanliga och inte endast kunna behärska de vanligaste turerna. Vill man utföra det där extra, som att exempelvis kunna driva hästen utan att använda sig av tömmarna, bara med hjälp av benen, då ska man lära sig barockridning.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

I Skedas södra utkant strax utanför Linköping ligger Ängstugan om 30 ha. En ridskola i den högre klassen som idag har cirka 30 hästar, de allra flesta hingstar. Ridskolan ägs idag av paret Alain Roland och Maria Uhrström. Marias pappa kom från Capri i Italien, och hennes mamma från finsk-isländsk börd. Alain är född och uppvuxen i Sydfrankrike, i de då otillgängliga träskmarkerna i Camargue, strax norr om Saintes Maries de la Mer. Hans pappa var kavalleriofficer, och hans morbor ägde en gård full med hästar. När han var 14 år började han uppträda inför publik med sin häst Estoneo, en Camarguehingst som han hade fått av sin morbror. Estoneo var med honom under 39 år. Så småningom blev han specialist på att rida på Camarguetjurar och var under 10 år champion i detta. När han var 32 år fyllda och på topp bestämde han sig för att sluta. Packade ihop sina saker och flyttade till Sverige 2002 för att visa människorna där den ridkultur och teknik som han hade vuxit upp med, utvecklat och dessutom förfinat.

Fortsättning publicerad 20091120

Välkommen till Länstidningens sida med material om Linköpings kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Linköping.

Ett yrke i tiden

Yngve Alexandersson jobbar med en ring inne på verkstaden.

Man skulle kunna uttrycka saken som att de gamla silversmederna var drivna i sitt yrke. Att driva fram en silverkanna ur en rund plåt är inget som man gör i en handvändning. Men de som är intresserade av konsten, kan åtminstone idag via olika studieförbund få grunden genom att genomgå en grundkurs i detta ämne.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

På Storgatan 25 i Linköping finns sedan 2007 ett företag som drivs och ägs av Susanne Berlin. Där finns också hennes sambo och medarbetare Yngve Alexandersson. Redan 1998 ville Susanne prova på det där med att jobba i silver. Vid den tiden vände hon sig till Medborgarskolan och fick sin första kontakt med silversmide, det var också där hon träffade Yngve som då var lärare i just silversmide. Han hade vid denna tid hållit i och ansvarat för denna verksamhet under 10-12 år. För att erhålla en riktigt gedigen utbildning i silver- eller guldsmedsyrket kan man idag vända sig till Konstfack som har många specialister på detta område. Yngve kunde berätta, att han har 31 år i yrket alltsedan han började som lärling hos guldsmeden Wissing och lärde sig yrket från grunden. Under åren som gått har han hunnit med att både vara anställd samt att vara ägare. Sedan fyra år tillbaka har han ägnat frågan att innefatta stenar alltmer, samt att designa smycken efter kundens önskemål.

Fortsättning publicerad 20091113

Bevarar konsten

Dag Dahlstedt monterar typer till ett snabbjobb för en kund.

Idag sitter tidningsfolket bakom sina datorer och skapar dagens tidningar med en rasande fart. Från ett fingertryck via en dator och ett elektroniskt sätteri och ut till tidningspressen tar det bara några sekunder. Värre var det under 1400-talet då varje bokstav skars ut i trä och med stor möda fogades samman till ord.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Redan på 1100-talet använde kineserna lösa typer för skrift. Vinpressar hade också använts i några hundra år för att göra tryck på tyger. I Tyskland föddes 1399 i Mainz Johannes Gensfleisch zur Laden zum Gutenberg. Han var en tysk uppfinnare och brukar beskrivas som "boktryckarkonstens fader". Han dog 1468 och begravdes i Franciskankyrkan i Mainz. Gutenbergs främsta verk är den 42-radiga Bibeln, även kallad Gutenbergs Bibel eller Mazarinbibeln, som han tryckte 1454. Den bestod av två delar och sammanlagt 643 blad, 1286 sidor, och är ett praktverk med vackra illuminationer och anfanger. Han signerade inte ett enda av sina verk. Endast några få år efter det att den första boken tryckts i Sverige1483 fick Östergötland sitt första tryckeri. Det var Vadstena kloster som fick ett eget tryckeri under våren 1495. Det blev dock ett kortvarigt företag för ”under nattten efter Sankt Calixtus (15 oktober) uppkom en häftig vådeld i nya sjukstugan.

Fortsättning publicerad 20091106

Potential tas till vara

Kjell Klintberg framför en informationstavla i Berg.

Ett stort turismprojekt har precis inletts i Vreta Kloster med omnejd. Ambitionerna innefattar fler turister, ökat utbud av turistattraktioner och utveckling av befintliga turistmål. Och påspädningen ska vara avsevärd.
– Det är min fasta övertygelse att det kan bli verklighet, säger Kjell Klintberg, Ljungsbro, huvudansvarig för projektet.

Text och bild: LEIF LARSSON

Det hela är ett Leaderprojekt kallat Vreta Besök som spänner över 1,5 år och som fått ja hos Leader Folkungaland. Ansökan från den ideella föreningen Vreta Kloster Turism är på 970 000 kronor och cirka 300 000 kronor är beviljade i en första etapp.
– Föreningen samrådde med Folkungaland och det mynnade ut i att ansökan delades upp i tre delprojekt, berättar Kjell.
Turismprojektet blev möjligt tack vare ett förarbete i flera steg. En förstudie i ämnet turism i Vreta Klosterbygden blev startskott. När den redovisades råkade Kjell Klintberg vara med på det mötet. Han intresserade sig direkt och blev medlem i Vreta Kloster Turism. Det var i maj 2008. Han är den pensionerade polisen som nu lägger sitt krut på turismen. Kjell började med att medverka till att förbättra föreningens hemsida där mycket av materialet från förstudien lades in. Två studenter från turismlinjen gjorde en broschyr byggd på materialet. Därmed var en grund lagd för att få både kunna söka ett Leaderprojekt och även få turismföretag i trakten att förstå att turismivrarna menade allvar.

Fortsättning publicerad 20091030

Matstolthet

En del av den välbesökta mässan.

Mässan Smaka på Östgötamat hölls för tredje året i rad i Linköpings Konsert och Kongress. Där hölls även tävlingen Årets Östgötakock 2009 som vanns av Andreas Johnsson på Storgården i Rimforsa. Östgötska matproducenter, restauranger och matintresserade samlas numera varje år för att provsmaka, debattera och handla på mässan Smaka på Östergötland.

Text och bild: BO BÄCKMAN

På dagens program fanns bland annat Matupproret, dukningstävling, Östgötakock 2009, potatisprovning, korta föredrag och de intervjuer som dagens konferencier Claes-Göran Österlund passade på att göra. Årets matdebatt var ”Hur kan den offentliga maten bli klimatsmart och närproducerad?” Louise Alenbrand från Östgötamat ekonomisk förening visade en ny märkning för närproducerade östgötska produkter.
– Närproducerat används slarvigt, berättar hon. Bara något producerats i Sverige så kallas det ofta för närproducerat. Det är inte det som menas med ordet.
– Det här har skapat ett behov av ny märkning som kan knytas till plats. Vad är närproducerat i förhållande till var jag bor?
– Bästa sättet att vara miljösmart är att handla rätt mat och att inte slänga mat. Jag tror närproducerat värderas högre och inte slängs lika lättvindigt. Det är dags att byta till en miljösmart lunch.
– Det är viktigt att vi blir matstolta i Östergötland.

Fortsättning publicerad 20091023

Vikingabad i en tunna

Slussvaktar Lars Johansson vid en av sina badtunnor.

Lars Johansson är slussvaktare vid Kinda Kanals sluss i Sturefors. Han är en mångsysslare som bland annat tillverkar badtunnor som han säljer eller hyr ut. De är populära och tillför något extra för fester och annat.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Vad som är badsäsong tål att diskuteras, i alla fall om man räknar in de vedeldade badtunnor Lars Johansson tillverkar. Ett ”Vikingabad” fungerar, enligt honom lika bra den kallare delen av året som på sommaren. På hans hemsida står det: ”Att sitta i det varma vattnet och se vattenångan stiga mot den klara stjärnhimlen när temperaturen kryper ner mot minusgrader är en oförglömlig upplevelse.” Lars Johansson är slussvaktare vid Kinda Kanals sluss i Sturefors, men han tillverkar också badtunnor som han säljer eller hyr ut. I höstsolen passar han på att utföra lite underhåll på en, minst sagt, ovanlig släpvagn. Det är en specialbyggd sak, en av hans mobila badtunnor.

Fortsättning 20091016

Klimatsmart macka

Sarahs tävlingsmacka.

Sarah Edelmalm från Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping kvalificerade sig att bli en av tolv finalister i Mack-SM som hölls inför publik på Noliamässan i Umeå. Hennes macka, Klimatsmart Änglagård, gav henne segern i distriktsmästerskapet och därmed platsen bland finalisterna. De tävlande är bagare och konditorer från hela landet.

Text: BO BÄCKMAN
Bild: STUDIO LIVERPOOL & DACKE, Motala

Sarah går livsmedelsprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium och ska börja tredje året där i höst. Hon tycker om att baka och laga mat, fast det här med mackor kändes lite nytt.
Är inte mackor din specialitet?
– Nej, inte alls. Jag håller mest på med annat, men tyckte det lät kul med mackor. Vår lärare tipsade om tävlingen, berättar Sarah. De flesta i min klass deltog i distriktsmästerskapet som hölls i Åtvidaberg.
Distriktet är inte bara Östergötland utan även Småland. Man har sju distrikt i landet.
Vad gör en macka läcker?
– Det måste vara en bra kombination på den och inte för många saker. Man ska kunna urskilja de olika ingredienserna.
Sarahs tävlingsmacka består av lammrostbiff, bönröra, färskostkräm på rågbröd med äpplen och valnötter.
Hur fick du idén till just den
här mackan?
– Jag funderade en dag på hur den skulle vara, vad som passade ihop och så. Min lärare föreslog lamm som är ett mer miljövänligt alternativ till annat kött. Det tyckte jag var en bra idé.

Fortsättning publicerad 20091009

Tryggt luftrum

På Malmen känner man styrka och hopp inför framtiden.

Nuvarande Malmen kom till så tidigt som 1911. Flygbaronen Carl Cederström fanns där. Jaktflottiljen F3 fanns där. Flygvapnets centrala verkstäder, CVM, finns där och det gör också Helikopterflottiljen sedan 1998.

Text: FRITZ WIDQVIST
Foto: JÖRAN FORSMAN

Det är sen eftermiddag och solens strålar slickar startoch landningsbanorna ute på Malmen. Medan jag står och iakttar området hör jag det omisskännliga ljudet från ett antal mullrande motorer som närmar sig österifrån bakom Malmskogen. Tre stycken Augusta109 LUH, helikopterflottiljens senaste tillskott, med den militära beteckningen HKP15 dyker upp. De sveper fram över träden, gör en vid båge in över Malmen och närmar sig, medan de långsamt sänker sig ner över flygfältet, för att några sekunder senare hovra en meter över banan medan de taxar fram till sina uppställningsplatser utanför hangaren. Då det smattrande ljudet har dött ut, kliver besättningarna ut ur sina helikoptrar, lämnar över till markpersonalen, och vandrar in mot hangaren för att utföra en debreefing på hur deras uppdrag genomförts, om de hade några problem eller svårigheter med att utföra sina uppdrag.

Fortsättning publicerad 20091002

Lärorikt i Äppellunden

Femtiotalet vetgiriga hade kommit till Äppellunden.

Äppellunden är nu full av äpplen, men det är inte lätt att veta av vilka sorter de är. För att öka våra kunskaper om äpplen hade Kulturkraft Slaka och Trädgårdsföreningen Blåklinten bjudit in pomologen Håkan Svensson från välkända Julita gård till en informationsdag. Femtiotalet personer hade hörsammat annonser och inbjudningar och fick sannerligen en givande dag.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Lördagen den 12 september bjöd på härligt väder och i lunden hade Kulturkrafts Lena Olsson, Blåklintens Rita Ottosson och deras vänner dukat upp med informativt material i form av äppelsafter, äppelkakor och annat. Anette Lundborg demonstrerade äppeltorkning i en elektrisk svamptork. Pomologen Håkan Svenssson visade och beskrev olika äppelsorters karaktärsdrag. En kniv och kunskaper är det som behövs. Några av de närvarande hade tagit med egna äpplen i hopp om att äntligen få klarhet i vilka sorter de har. Men det är inte lätt eftersom nya sorter uppstår hela tiden. Varje kärna är genetiskt ny. Varje kärna ger därför i princip en ny sort. Det kan jämföras med att ett barn må vara likt sin förälder, men faktiskt är en egen individ. Ska man behålla exakt samma sort måste man använda vegetativ framtagning, det vill säga ympning eller okulering. På så vis håller man sorten precis.

Fortsättning publicerad 20090925

Historisk färd

Inloppet till Hackefors sluss.

Föreningen Kinda Kanals Vänner anordnade för andra året en kvällskryssning med passagerarbåten M/S Kind. Liksom vid förra tillfälllet var politiker och tjänstemän från Linköpings kommun inbjudna. Det blev en trevlig informativ resa med en givande dialog.
Text och bild: BO BÄCKMAN

Många av kommunens projekt och planer berör direkt eller indirekt Kinda Kanal/Stångån och den vattennnära miljön. Samtidigt finns kanalens behov av underhåll och utveckling. Kanalvännernas initiativ till kryssningar där man tillsammans med politiker och tjänstemän kan ha ett utbyte av varandra har mottagits mycket positivt. Passagerarna ges en inblick Linköpings utveckling och byggplaner samt lite historisk bakgrund. Förra året gick kryssningen från kanalkontoret vid Tullbron till Roxen och tillbaka. I år styrde Kind uppströms till Hjulsbro och tillbaka. Medlemmar i Kinda Kanals Vänner, delar av styrelsen för AB Kinda Kanal, tjänstemän, politiker med flera fanns med ombord. Bland politikerna fanns namn som Linnéa Darell, Kärstin Brattgård och kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall, vilka kommit av eget intresse.

Fortsättning publicerad 20090918

En miniatyrjärnväg

Hans Hellsten smörjer loket Brasken innan avgång.

Många tar tåget mellan Aspnäs och Öfvre Mutebo. Hans Hellstens miniatyrjärnväg lockar och fascinerar besökare i alla åldrar. På tomten finns även Järnvägscaféet som hans fru Monica Bödker sköter.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Mutebo-Aspnäs Miniatyrjärnväg och Café ligger nära Skeda Udde och drivs av makarna Hans Hellsten och Monica Bödker. Den byggdes 1997-98 och öppnade för allmänheten 1999. Man har nu 3-4000 besökare per säsong. Alla besökare åker inte med tåget. En del fikar bara på Järnvägscaféet som sköts av Monica eller kommer för något evenemang som en jazzkväll eller teater. Varje sommar ges teaterföreställningar på Järnvägsscenen. I år spelade Linköpings Fria Amatörteater ”Jubiléet” av Anton Tjechov. Hans Hellsten hade inte räknat med eller planerat att hans intresse för att bygga stora modeller av lok skulle leda till att ha en egen miniatyrjärnväg som dessutom var öppen för allmänheten. Han beskriver tillkomsten av järnvägen som en ”delvis slumpmässig process”.

Fortsättning publicerad 20090911

Gammalt & nytt

Eva Ahlström, ägare till hantverksgården.

Det där med hantverk ligger rätt i tiden. Kanske vill folk gå tillbaka i tiden för att hitta det mer ursprungliga och genuina i tillvaron. En person, Eva Ahlström ute på Hantverksgården, inte långt från Ledbergs kyrka, har tänkt till och skapat en intressant miljö där kunderna kan botanisera i allsköns trevligt hantverk.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

För ett femtiotal år sedan lät Karin och Harry Karlsson bygga en ladugård på sina ägor strax utanför Ledbergs kyrka Gården hette på den tiden Lårbo. Själv var Harry både bonde och grävmaskinist. Gården kom att befinna sig i familjen Karlssons ägo under flera år framåt i tiden. Eva Ahlström valde som ung att skaffa sig utbildning till skräddare. Hon fortsatte sedan sin vidareutbildning till att bli inredningssömmerska. Hon jobbade hela fjorton år på företaget Hemtex med inredningsfrågor. Efter det att hon och hennes man hade fått sitt andra barn tog hon tjänstledigt för att förverkliga sig själv. Redan som tonåring hade hon närt en hemlig dröm, drömmen att starta eget. Det tog hela tio år innan rätt tillfälle infann sig. Av en händelse fann paret Eva och Tomas Ahlström vad de letade efter. Ett underbart hus ute på landet. De fann vad de sökte efter ute i Ledberg.

Fortsättning publicerad 20090904

Ålbeståndet ökar

Richard Fordham förbereder ålutsläppet.

Varje år planterar Tekniska Verken ut en mängd små ålar för att kompensera för det hinder som vattenkraftstationerna utgör mot ålens naturliga vandring. En av de platser där ålyngel sattes ut i år var vid en brygga intill koloniområdet Emmalund i Linköping. Där släpptes 16 160 små ålar ut i vattnet.

Text och bild: BO BÄCKMAN

I år släpps totalt omkring 118 000 små ålar ut på åtta olika platser i vattendragen där Tekniska Verken har vattenkraftstationer. Dessa utgör ett hinder mot ålens naturliga vandring och Tekniska Verken kompenserar detta genom utplanteringen som regleras i vattendomen. Svenska Fiskerivårdsförbundet bistår vid utplanteringen som sker efter tillstånd från Länsstyrelsen. Vattendomen reglerar hur många ålar som ska sättas ut per år. På en del platser ges istället ekonomisk kompensation. Vattendomen fonderas i de fallen hos fiskeriverket varifrån pengar kan sökas för olika ändamål. Under perioden 1999-2009 har 1 283 000 stycken ålar satts ut. Inget utsläpp skedde år 2003 på grund av ett upptäckt virus hos ålarna. Den uteblivna utsättningen kompenserades följande år. I år sätts ål för sjuhundra tusen kronor ut i vattnen. De kostar alltså ungefär 5,90 styck.

Fortsättning publicerad 20090828

Levande landsbygd

Eva lastar ägg på en förpackningsmaskin.

Det gäller att hålla landsbygden levande. Med denna bedrift har de båda bröderna Peter och Anders Wilhelmsson lyckts ganska väl. Deras gård Täljestad ligger belägen mellan Törnevalla kyrka och östra Skrukeby inte långt från E4s nya sträckning.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Trakten kring Törnevalla har en gammal historia som sträcker sig tillbaka i tiden från ett tidigt 1100-tal då kyrkan byggdes. Den förföll emellertid under århundraden. Under slutet av 1700-talet planerade man inför en ny kyrka. Den kyrka som alla bilister kan ser då de passerar utefter den gamla sträckningen av E4an. Bevis för att trakten har varit levande finns i form av flera gamla gravfält som; Täljestad gravfält, Hallstra gravfält och fornborg, Reva gravfält samt Törnevalla gravfält. Den gamla fornborgen som låg på en höjd inte långt från Täljestads by användes under orostider för att söka skydd. Denna plats beräknas ha tillkommit under den yngre järnåldern, det vill säga från 500e.kr till omkring 1050 e.kr. De första riktiga gårdarna finns daterade så tidigt som i slutet av 1300-talet, där man bland annat nämner Täljestads by, Östra Skrukeby socken, Åkerbo härad där den förste ägaren rätt och slätt kallades för Gunnar i Täljesta.

Fortsättning publicerad 20090821

Traditionella metoder

Håkan Jansson under arbete vid en av bandsågarna.

Under ett besök i Gamla Linköping kan den intresserade botanisera i det som sker inne i den ”gamla stadsdelen”. Plötsligt dyker skylten ”Träsnideriet är öppet. Välkomna!” upp bland de små pittoreska bakgatorna. Väl inne i affären hittar man den ena vackra träprylen efter den andra från Kanevads Träsnideri.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Gunnar Kanevad, grundare till Kanevad i Linköping AB, har hunnit bli 79 år och var tidigare teknisk tecknare på dåvarande CVM, numera kallat FFV Malmslätt. Han hade under många år varit intresserad av just trä i alla dess former, och suttit och täljt olika figurer ute i huset i Berg norr om Linköping. Hans tankar växte sig starkare och han hade ett behov av att uttrycka sina tankar för att forma om trä till både abstrakta, men också begripliga former. De fungerade både i läge och form så bra, att de fortfarande i dag fyller sitt behov för verksamheten - en verksamhet som med hjälp av ett intensivt arbete skapade förutsättningar för att Kanevads skulle kunna etablera sig i branschen - att skapa träkonst i alla dess former. Gunnars arbeten började snart uppmärksammas av människor både i och utanför länet, och redan 1967 hade han en temautställning, ”Leksaker”, hos Konsthantverkarna i Stockholm. Utställningen skapade ringar på vattnet, och fram till år 2005 har Gunnar medverkat i trettionio utställningar i Sverige och utomlands. Bland de mera kända utställningarna kan nämnas utställningen 1977 på Zeist Slott i Holland och Ateljé Blue i Paris.

Fortsättning publicerad 20090814

Slut på slöseri

Eva Gustavsson, Annika Lillemets & Kicki Österman.

När barnen i en förskola i Linköping en tisdag bjöds på köttfärslimpa med potatis, sås och pizzasallad hamnade nästan tio kilo mat från mottagningsköket i soptunnan. De otroliga mängder mat som kastas bort i alla led från producent via handel till privata hushåll och storkök har inspirerat Eva Gustavsson med Matupproret i Linköping att starta en kampanj mot slöseriet tillsammans med Klimataktion.

Text: ALEX SVENSSON
Foto: OLOV ÖBERG

Kampanjen mot matslöseriet genomförs i form av en tävling med tre grenar som fått namnen Restfix, Storfix och Ordtävlingen. Syftet är att öka medvetandet om behovet att minska spill i hantering och konsumtion av mat och att få fram bra recept på klimatsmart mat. I klassen Restfix skall de tävlande komma in med recept på klimatsmart mat att laga hemma genom att ta vara på överbliven mat. Tävlande under rubriken Storfix skall producera recept på klimatsmarta, hälsosamma och snabblagade rätter för storkök av rena, säsongsanpassade råvaror. Rätterna får inte innehålla nötter, mandel, jordnötter, kiwi eller skaldjur, men behöver inte innehålla rester. Ordtävlingen går ut på att hitta på ett nytt positivt och klatschigt, kort och koncist ord för ”matrester”. Ytterligare information om tävlingarna finns på nätet under adressen www.matlink.se.

Fortsättning publicerad 20090807

Första, andra & tredje...

Paret Forsberg med en boklåda för 50 kronor.

Ett äldre allmogehem och mycket annat auktionerades ut på Auktionshuset i Gistad. Vanliga och ovanliga saker gick under klubban.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Varje år hålls omkring tjugofem auktioner i Auktionshuset i Gistad. Det har funnnits där i tio år och auktionerna är välbesökta. Det mesta som auktioneras ut blir sålt. Om det av någon orsak blir något kvar så återgår objektet till säljaren eller lämnas till välgörenhet. I enstaka fall kan objektet återkomma vid nästa auktion
- Vi försöker hålla hyggliga auktioner som har något för alla, säger auktionsförättaren Roger Mårtensson som driver verksamheten.
- Grunden för varje auktion är ett antal dödsbon eller stärbhus som vi kallar dem. Dessa kompletteras med mindre partier varor. Om vädret tillåter så börjar auktionen alltid utomhus under perioden april till oktober.
- Det är för att få lite känsla av bondauktion och är ett bra sätt att komma igång, berätttar Roger Mårtensson. Efter en stund så fortsätter auktionen inomhus.
Innan auktionen var det en sista visning. Besökarna passsade på att ta sig en runda bland föremålen för att bestämma sig för om och vad de skulle bjuda på. Där fanns verkligen ”något för alla”:glas, porslin, gamla och nyare möbler, prydnadssaker, tv, vitvaror och mycket annat som Luxorradion från 1920/30-tal, Buddhafiguren och den uppstoppade orren.

Fortsättning publicerad 20090724

Håller gräset kort

Ägare till dessa får är Peter Andersson, Dala gård.

Den bästa klippmaskinen på våra ängar och i beteshagarna är våra djur. Detta faktum upptäckte Linköpings kommun för ett antal år sedan. Därför släppper lantbrukare från trakten ut sina får på bete, som håller snyggt på samma gång som djuren kan äta sig mätta. Tjänster och gentjänster skulle man kunna säga.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Redan under mitten på 1990-talet upptäckte Linköpings kommun att de skulle ha stor nytta av att tamboskap betade i de olika hagarna runt om i kommunen. Ett både enkelt och effektivt sätt att för kunna bevara och öppna upp hagmarkerna. I dagsläget har kommunen hag- och ängsmarker på ett tjugotal ställlen från Malmslätt med Tokarpshagen i väst, Rävkullen i Berga till Kråksången i Linghem i öst, varav naturligtvis Tinnnerö är det enskilt största området. Här finns det förutom ängar och hagar även gårdar som är i kommunens ägo. Idag finns det i Linköping fyra kommunekologer. Sigrid Gustafsson är en av dem. Hon har jobbat med bland annat skogs- och naturvård sedan sex år tillbaka, och det har fallit på hennes lott att bevaka att kommunens hagar sköts på ett effektivt och ekologiskt sätt. Hon berättade att:
– Under år 2005 började man med en inventering för att hitta lämpliga platser där fåren kunde gå på bete under sommarhalvåret. Skälet till detta var, att man hade upptäckt att det skedde en successiv igenväxning i naturen, varför det fanns all anledning att iordningställa dessa områden.

Fortsättning publicerad 20090717

Kunskap om ortnamn

Intresset för historia och traditioner ökar, inte minst när det gälller den egna hembygden. Inom Hägerstad - Kettilstad Hembygdsförening tog man fasta på det och bjöd in språkprofessorn Jan Paul Strid från Linköpings Universitet att föreläsa om ortnamn.

Text och bild: PER SJÖSWÄRD

Namngivningarna började ofta med sjöarna och närligggande fiskrika sjön Nimmern har anknytning till verbet "ta", vilket är samma sak som tyskans "nehmen". I Nimmerns norra ände ligger byn Drättinge, vars namn kommer av ordet "notdrätt", efter platsen där man brukade dra not. Sjön Åsunden är omgiven av åsar, och sunden har anknytning till våg eller vatten. Åsunden skulle kunna betyda "den som har åsar". Vårt svenska språk har sitt ursprung i det indoeuropeiska språket och vidare på utvecklingsstegen från detta finner man den germanska, sedan den nordgermanska och därefter den östnordiska språkgruppen, dit svenskan och danskan hör. Ortnamn som slutar på "- inge" är vanliga i Östergötland och har med vatten att göra. De kan härledas till tidig vikingatid och brukar beteckna bebyggelser i utkanten av de forna samhällena. I den centrala bebyggelsen uppträder namn som slutar på "- stad", "-by", "-gård". "-stad" kan stå för "ställe", "plats" elller "hägnader". Tolkningarna kan leda till skilda betydelser. Gården Säby kan betyda "gården vid sjön", men också anknyta till dess belägenhet i byn eller socknen, där ordet "söder" och den sydligast liggande bebyggelsen ingår i namnet.

Fortsättning publicerad 20090710

Sommarbuffé på slottet

Midsommarbuffé på Linköpings slott, det låter väl tråkigt och dötrist – eller alldeles, alldeles underbart! Gästerna hos landshövdingeparet strax före midsommar tyckte definitivt det sistnämnda.

Text och bild: HANS JOHANSSON

En stor skara människor från olika delar av Östergötland var inbjudna på midsommarbuffé till Björn och Helena Eriksson. På gästlistan stod personer som landshövdingeparet samarbetat med eller på annat sätt haft kontakt med under året. Bjudningen var ett sätt för landshövdingen och hans hustru att tacka för gott samarbete och trevliga kontakter. Björn och Helena Eriksson stod redo vid ingången till slottets representationsvåning och hälsade gästerna hjärtligt välkomna. Det dukade bordet dignade under allehanda läckerheter – från skaldjur och lax till fläskfilé – allt tillrett av Linköpings slotts skickliga matmor. När gästerna försett sig med mat, var det fri placering, vilket innebar att besökarna blandades runt borden på ett spännande vis. Därigenom åstadkoms samtal över såväl yrkesmässiga som geografiska gränser, på det sätt som landshövdingeparets bjudningar brukar göra. Av sorlet att döma blev det många intressanta diskussioner runt borden innan faten var tömda och alla mätta och belåtna vandrade nedför de månghundraåriga stentrapporna ut i solskenet på borggården.

Fortsättning publicerad 20090703

På spåret

Hemvärnets hundar ska inte bara kunna avslöja om obehöriga finns i eller passerat området. De ska kunna förmedla det till sin hundförare som varnas för faran. Med sin skarpa hörsel och goda väderkorn utgör hunden en viktig resurs inom försvaret.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Hundar har sina speciella förmågor, men också ett behov av att vara aktiva och gärna utföra en uppgift, ha något som är deras syssla. För Annlouise Niord var det en självklar sak att ge sin rottweiler Kendo en meningsfull aktivitet. Hon tycker själv om att hålla igång, så att utbilda Kendo till hemvärnshund ser hon som något mycket positivt. I försvarets broschyrer beskrivs hunden ibland som en ”biologisk sensor”, det vill säga att den kan upptäcka fienden långt innan människan har en aning om att andra finns i området. Bevakningshunden har i första hand till uppgift att varna sin förare för obehöriga. Träningen av hunden innefattar att både från fasta posteringar och längs patrullstigar lära sig att tydligt markera främmande närvaro för föraren. Hundföraren måste därför kunna tolka hundens signaler. Vid patrullering kan hunden följa spår genom vittring på marken, och avslöja personer som gömmer sig. De vanligaste raserna inom hemvärnet är rottweiler och schäfer, men alla raser tillåts om hunden uppfyller kraven. Genom brukshundsklubben väljs lämpliga hundar ut för utbildning.

Fortsättning publicerad 20090626

En spansk fluga

Man bruka säga, att historien upprepar sig. Inget nytt under solen. Och det gällde även kvällens föreställning av farsen Spanska flugan som gavs ute på Landeryds hembygdspark. Den såg dagens ljus så tidigt som 1914.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Spanska flugans originaltitel är: Die spanische Fliege, skriven av Franz Arnold och Ernst Bach. Den är en klasssisk fars som skrevs 1914 och är den mest spelade pjäsen av författarteamet Arnold & Bach. Den hade svensk premiär på Vasateatern i Stockholm redan 1914 med Olof Winnnerstrand i huvudrollen. 1981 återkom Spanska flugan till Vasateatern där den spelades 438 gånger med bland annat Carl-Gustaf Lindstedt, Inga Gill och Lassse Berghagen i huvudrollern. Nu var det alltså dags igen Den förväntansfulle publiken hade väntat en bra stund i den vackra försommarkvälllen ute i Landeryds hembygdspark innan det vara dags för insläpp. Inför säsongen hade man byggt upp en helt ny scen som låg helt under tak. Publiken hade fått tillgång till bekväma plaststolar med ryggstöd och praktiskt taget samtliga platser var slutsålda inför premiären.
– Ensemblen samlades första gången under januari och har sedan dess haft repetitioner två gånger i veckan. Vi har finputsat på allt i in det sista, och det var då vi fick in det riktigt fina flytet och replikerna satt som de skulle, berättar regissören Håkan Bäck.

Fortsättning publicerad 20090619

Modern tradition

Riddarspelen på Ekenäs slott samlade som vanligt mängder av besökare. Det är för många en tradition att tillbringa en eller två dagar i den historiska atmosfären och miljön. Man kommer för att se tornerspel, äta kanderade äpplen och gå runt på marknaden som erbjuder en spännande upplevelse i sig.

Text och bild: BO BÄCKMAN

När det stundar bröllop på Ekenäs slott kan det mesta hända. Prinsessan Honungsöga och Sir Patric ska vigas, men vad gör egentligen prinsessan och riddaren Svarta Korpen tillsammans? De tar alla chanser att smita iväg en stund för sig själva. Sådant går absolut inte för sig! Det måste göras upp och vad passar då bättre än ett tornerspel? Själva uppvisningen inleddes med att Sveriges Beridna Bågskyttar utförde några rafflande fartfyllda nummer som visade prov verklig skicklighet med pilbåge. Kungen med följe tog så plats på läktaren och de två lagen ställde upp sig. Förutom Svarta Korpen och Sir Patric deltog Silverbocken, Peter den Store, Pilgrimarnas Försvarare och Silvertranan. Efter att ett bondeuppror mot höga skatter slagits ned av livgardet kunde tornerspelet börja. När en riddare misslyckats blev han utbuad av publiken medan de väl utförda numren blev bejublade. Det ska vara så och publiken blev som vanligt tränad för detta innan föreställningen. Gycklargruppen Jauvet ställde traditionsenligt till det både för riddarna och för sig själva. De underhöll publiken med egna, ibland halsbrytande, nummer och bus. En av gycklarna sprang iväg med Svarta Korpens hjälm, något oförlåtligt. Hans straffades direkt av en mäkta förtretad Svarta Korpen genom att släpas efter riddarens häst runt banan.

Fortsättning publicerad 20090612

Upprorsmellis!

Hälsodagen på Tornhagsskolan i Linköping innehöll ett ovanligt inslag. Matupprorets lokala ambassadörer hade ordnat ett alternativt mellanmål som blev mycket uppskatttat av barnen.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Som lokala ambassadörer för Camillas matuppror genomförde Eva Gustavsson, Kicki Österman, Olov Fahlander och Annika Lillemets en aktion på Tornhagsskolans hälsodag. Under förmiddagen förberedde de ett speciellt mellanmål till eleverna. De bakade ekologiskt bröd och blandade en fruktsmoothie med ekologisk yoghurt. Källan till det så kallade matupproret finns i Svärdsjö i Dalarna och heter Camilla Sparring. Hon tycker det är dags att göra något åt hanteringen och synen på maten. På hennes hemsida står att läsa:
”Jag anser att det är en mänsklig rättighet att svenska barn, sjuka och äldre varje dag skall få äta sig mätta på god mat, lagad med omsorg och nära dem som skall äta den. Det gagnar både vår hälsa och miljö om vi tillsammans kan bryta trenden mot industrimat inom storhushåll och i livsmedelsbutiker.”
Camilla Sparring har fått flera priser för sitt arbete för hälsosammare, godare och miljövänligare mat som dessutom gynnar det närproducerade. Matupproret Linköping vill verka för en sundare helhetssyn på maten, där god smak och högt näringsinnehåll prioriteras högst.

Fortsättning publicerad 20090605

MTB-banan är invigd

Vreta Skid- och Motionsklubbs 24 kilometer långa MTB-bana invigdes av Anna Öhrnström, flerfaldig svensk mästare i MTB XC/Marathon. Drygt femtio cyklister deltog på en bana som under två års tid växt fram genom samarbete mellan klubben och markägare.

Text och bild: RANDI LÖFGREN

Den långa MTB-banan som Vreta Skid-och motionsklubb arbetat med i ett par års tid är nu verklighet. Lördagen den 16 maj var det dags för invigning av Tjugofyran. Som framgår av namnet är banan 24 km lång. Drygt femtio cyklister ställde upp och körde banan. Detta var ingen tävling med en segrare – utan ett lopp där alla är vinnare! Det är en flerfaldig svensk mästare i MTB XC/Marathon som inviger banan. Anna Öhrström, tidigare Enocsson, avslutade sin proffskarriär i mountainbikesporten 2007 och är nu ledare för Svenska Cykelförbundets utvecklingslandslag. I klubben har man sedan tidigare två korta banor på 1,5 km och 4 km. Den långa banan har man planerat och förberett under två års tid. Många timmar av ideellt arbete har lagts ned på att rensa de stigar och skogsvägar som ingår. Mountainbike är samlingsnamn för cyklar som framför allt är avsedda att köras i terräng. Sporten blev populär på 1990-talet.

Fortsättning publicerad 20090529

En lyckad förstudie

Intresset för Slaka Potatis projekt ”Klimatsmarta transporter med en unik matplattform” är stort. Nu börjar det bli dags att skissa på ett större projekt.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Länstidningen har tidigare berättat om förstudien ”Klimatsmarta transporter med en unik matplattform” som Slaka Potatis bedriver. Sedan sist har det hänt en del. Bland annat så har seminariet om det nya matlandet tydligt påvisat att många arbetar åt samma håll och att det börjar bli dags att skissa på ett större projekt. Slaka Potatis samarbetar med Svensk Biogas och driver projektet ”Klimatsmarta transporter med en unik matplattform” som är en förstudie som pågår det första halvåret 2009. Studien bedrivs med stöd från Leader Folkungaland. I förstudien söks svar på två frågor. Den ena är hur klimatanpassade de östgötska kommunerna är vid upphandling av livsmedel.
- Östgötska kommuner är inte annorlunda än andra, säger Stefan Malm, marknadschef på Slaka Potatis.
Traditionell inställning och lägsta pris gäller. Man följer helt enkelt de regler som finns. Vad som behövs är att de så kallade ”skall-kraven” för upphandling ändras till det närproducerade klimatsmartas fördel. Den andra frågan är vilket intresse de östgötska producenterna, dagligvarubutiker och restauranger har av en gemensam regional matplattform, e-handel och logistik, för närproducerade livsmedel.
- Gensvaret har varit mycket positivt. Vi är påhejade och får mycket stöd.
- Butiken eller restaurangen vill inte behöva avbryta sysslorna tjugo gånger om dagen för att öppna dörren för leveranser, när det kan räcka med en eller två.

Fortsättning publicerad 20090522

Landsbygd på karta

Till nytta för landsbygdens besöksnäringar, turister och befolkningen, släpps en helt
ny karta till midsommmar, Landsbygdskartan. Landsbygdsföretag inom kommunen med verksamheter inom mat, boende, kultur och liknande finns utsatta på den. Turistbolaget har på uppdrag av Linköpings kommun och NuLink utformat kartan.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Arbetet med landsbygdsutveckling innefattar många aspekter, inte minst besöksnäringen. Det finns mycket att se, göra och uppleva utanför Linköping, men hur ska man veta vad och var? Svaret är på väg i form av en landsbygdskarta där endast besöksnäringar belägna utanför tätorten finns med. Turistbolaget tar fram underlag och utformar kartan på uppdrag av Linköpings kommun och NuLink. Med i projektet finns också Visit Linköping. Den tredje mars hölls ett möte på biblioteket dit företag, studenter från universitetet, politiker med flera var inbjudna. Man diskuterade frågor kring besöksnäringen på landsbygden.
- Man måste titta på många saker, säger Sofia Lindblad, kommunens landsbygdsstrateg.
Vad vill branschen? Det finns olika önskemål beroende på vem man frågar och det kan gälla saker som bredband, el, infrastruktur eller något annat.
- Finns det en utvecklingspotential så ska man jobba med det.
Turistprogrammet på universitetet och företagen har börjat samarbeta. De har intresse av varandra som att studenterna har funnit möjligheter till examensjobb där de kan omsätta sina kunskaper till konkret verklighet och till praktisk nytta för företagen. Redan är två examensarbeten igång.

Fortsättning publicerad 20090515

Levande bygd

Inflyttning till mindre orter behövs för att hålla landsbygden levande. Två som valt att slå ned sina bopålar på landsbygden är Jessica Alm och Jonas Norbeck. De har just köpt hus i Brokind.

Text och bild: BO BÄCKMAN

En av förutsättningarna för att hålla landsbygden levande är att det finns människor som flyttar dit. Helst barnfamiljer, för att elevunderlaget för skolan ska kunna bibehållas. Annan samhällsservice är på samma sätt beroende av ett tillräckligt antal invånare. De livsmedelsaffärer som överlevt på mindre orter har ofta små marginaler och behöver fler kunder och bussar behöver passagerare. Listan över exempel skulle kunna göras lång. Förverkligandet av visionerna om utvecklingen av en levande landsbygd kräver helt enkelt att det finns männniskor där. Det är glädjande att träffa ett ungt par som valt att sätta sina bopålar på en liten ort, Brokind. Jessica Alm och Jonas Norbeck valde landsbygden framför stadslivet. Under månadsskiftet april-maj fick de tillträde till sitt nyinköpta hus. Det var början på en upprustning av huset och inte minst början på ett nytt boende. När man pratar om att flytta så går tankarna i första hand till flyttlådor. Jessica och Jonas kom med spadar och skottkärror istället. De vill först rusta upp huset och göra de ändringar som de planerat. Med målmedvetenhet, planering och stor energi påbörjade det sitt verk.

Fortsättning publicerad 20090508

Det nya matlandet

Seminariet ”Östergötland - en del av det nya matlandet” erbjöd en fyllig meny av kunskap och inspiration. Det riktade sig till verksamma inom såväl den offentliga som den privata livsmedelssektorn.

Text och bild: BO BÄCKMAN

”Sverige - det nya matlandet.” är namnet på regeringens rapport som kom förra året. Seminariets rubrik är en medveten omskrivning för Östergötlands förutsättningar och ambitioner eller som landshövding Björn Eriksson slog fast i sitt invigningsanförande:
- Sverige, matlandet där Östergötland blir kronjuvel! På programmet fanns sådant som regeringens landsbygdsprogram, östgötamat, klimatsmarta konkurrensmedel, matavfall blir biogas och Borlänge. Under hjärtlig och insiktsfull ledning av moderatorn Claes-Göran Österlund, gourmet och f d kanalbolagsdirektör blev det en fyllig meny. Linda Nöremark, projektledare på jordbruksdepartementet, inledde med att berätta om regeringens vision om Sverige som det nya matlandet. Det handlar inte bara om vår unika natur som ger unika råvaror av mycket hög kvalitet. Visionen innefattar det mesta som har med landsbygden att göra, fler arbetstillfällen, turism och miljö.

Fortsättning publicerad 20090430

Rätt maskin

Lantbrukarna har en relativt tuff arbetsmiljö med långa och i många fall ensamma arbetsdagar. Jobbet sliter på kroppen och olyckstillbuden är många. För att underlätta jobbbet är det viktigt med bra arbetsredskap.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

I de flesta fall har nog häst och vagn sett sina sista dagar ute på lantgårdarna i vårt län. Undantagsvis om inte bonden själv tycker det är spännande att kanske få uppleva samma saker som hans föräldrar eller farföräldrar upplevde på sin tid då de var i sin krafts dagar. Numer är det bara högeffektiva maskiner som gäller. För att bland annat så och skörda stora arealer behövs det riktiga bamsingar där det ofta förekommer, att man hänger på specialmaskiner efter redskapsbärare. I Östergötland finns idag ett antal företag som mer än gärna hjälper kunderna att komma tillrätta med eventuella problem och att räta ut frågetecknen om vad de ska använda sig av för maskiner för att underlätta arbetet. Ett av dessa företag är Miljömaskiner AB i Linköping. Där ger ägaren Göran Brodd hjälp till rätt val av maskiner för varje arbetsmoment. Kunderna är först och främst entreprenörer som exempelvis lantbrukare, kommuner, kyrkliga församlingar och bostadsbolag. Göran Brodd började i branschen redan 1978, och har sålt lantbruksmaskiner sedan 1992. Göran startade upp Miljömaskiner AB i Linköping 2004. Under åren har företaget växt, och idag finns det sjutton anställda. Försäljning och service finns inte bara i länet utan stäcker sig också utanför länsgränserna.
– Naturligtvis är det av största vikt att vi har en fungerande eftermarknad, framhåller Göran Brodd. Därför har vi satsat litet extra på den biten. I dagsläget har vi fyra stycken komplett utrustade servicebussar med åtta man ute, som åker omkring och assisterar vid behov av så kallad tung service. Dessutom har vi en verkstad uppe i Örebro som betjänas av tre man.

Fortsättning publicerad 20090424

Chark köper chark

Eklunds Chark har köpt Göstas Chark av ägaren Östenssons Livs i Motala. Produktionen flyttas till Eklunds i Linköping och personalen erbjuds arbete där. Köpet skedde efter många tester och överväganden.

Text och bild:
BO BÄCKMAN

Den lokala livsmedelskedjan Östenssons har länge haft sitt eget charkmärke, Göstas. Det har bara sålts i Östenssons butiker, som finns i Motala, Vadstena, Skänninge och Borensberg. Eklunds Chark vill vara länstäckande. Företagets produkter finns redan på de flesta håll och även utanför länet i Vimmerby och i Västerviksregionen.
– Vi ville in i Östenssons butiker också, berättar Ingvar Gustafsson, vd på Eklunds Chark.
Det ledde till att Eklunds köpte Göstas i slutet av mars. Samarbetet med Östenssons kommer att utvecklas. Östenssons kommer bland annat att sköta en del styckning av kött från Östergötland för Eklunds räkning. Hur känns det att ha sålt Göstas till Eklunds?
– Jättebra! säger Håkan Lindblad, vd för Östenssons Livs. Vi skulle aldrig ha vågat detta om inte Eklunds Chark hållit mått och kvalitet. Efter många jämförelser och blindtester mellan våra produkter har vi funnit att de är snarlika. Vi har en del produkter som är nästan desamma i båda sortimenten, men naturligtvis är inte allt lika. Göstas har en del unika produkter, till exempel en sylta gjord på gammalt recept.
Varumärket Göstas har fått sitt namn efter Gösta Östensson, som grundade Östenssons år 1963 och som är Håkan Lindblads svärfar. Håkan Lindblad äger och driver företaget tillsammans med sin hustru, Karina Lindblad.

Fortsättning publicerad 20090417

Klimatsmart transport

På Slaka Potatis AB finns planer på transporter med lastbilar som körs på biogas, men det handlar inte bara om drivmedel till fordon. Visionerna berör hela livsmedelskedjan från producent till konsument och även råvarorna som blir över.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Slaka Potatis samarbetar med Svensk Biogas och driver projektet ”Klimatsmarta transporter med en unik matplattform”. Projektet bedrivs med stöd av Leader Folkungaland och är en förstudie som pågår det första halvåret 2009. I projektet frågas hur klimatanpassade de östgötska kommunerna är vid upphandling av livsmedel. Den andra stora frågan är vilket intresse de östgötska producenterna, dagligvarubutiker och restauranger har av en gemensam regional matplattform, ehandel och logistik, för närproducerade livsmedel. Målet är en handlingsplan och försöksverksamhet senare i år. Varför man startat projektet har flera orsaker. Enligt företaget så efterfrågas den här sortens samarbetsformer av producenter. Konsumenternas ökande medvetenhet om miljö och hälsa bidrar också. Kretsloppstänkande med återanvändning krävs för klimat och miljö.
– Ja, att vara klimatsmart blir också en konkurrensfördel, förklarar Stefan Malm, marknadschef och projektansvarig. De flesta har mycket att vinna.
Distributionen är ett känt bekymmer för de mindre producenterna och deras kunder. Med en samordning av beställningar och leveranser kan även de små producenternas varor komma in i de större butikskedjorna, restauranger och storkök. Ett ökat utnyttjande av de lokalt odlade livsmedlen är en vinst för regionen, miljön och människorna.

Fortsättning publicerad 20090409

Ann-Maris fjärde bok

Att Ann-Mari Tormalm f d lärare och rektor skulle bli deckarförfattare hade väl knapppast ens hon själv kunnat drömma om. Men efter starten 2003 med boken ”Spegelyta” har det åren 2004 och 2005 kommit nya detektivromaner och dessutom inte mindre än fyra barnböcker från hennes penna, elller rättare sagt - dator.

Text och bild: BERNT KARLSSON

Jo, pennan är faktiskt det redskap hon först använder i sitt skrivande. Först block och penna – sedan renskrivning och redigering vid datorn. Och kontraster är just något som kännetecknar Ann-Maris såväl liv som skrivande. Ungefär halva året bor hon och maken Håkan i lägenheten i Linköping och då har hon sin skrivarlya där, men en stor del av året är det på Sunnanå gård vid Sommens strand i Torpa som inspirationen flödar. Där ger närheten till barnbarn och sjö både härliga barnböcker men också spännande kriminalhistorier där läsarens slutledningsförmåga sätts på prov. I veckan som gick var det dags för lansering av bok nummer åtta deckaren ”Det som göms…”. Den är liksom tre av Ann-Maris barnböcker utgiven på Sivart förlag i Stockholm. Sivart är ett familjeföretag som ägs och drivs av familjen Ring. Pappa Valdemar, med rötter i Tranås, har startat och leder men övriga medlemmar i familjen deltar aktivt i arbetet och sonen Torbjörn tar stor del i förläggararbetet och ansvarar ofta för omslag och layout. Barnlitteratur är en viktig del av utgivningen men förlaget har även tre skickliga deckarförfattare varav Ann-Mari Tormalm är en. Sivart förlag ger dessutom ut flera andra författare vars böcker vunnit uppskattning. Presentationen av Ann- Mari Tormalms bok ägde alltså rum på Dalbergs Café Gamla Linköping och hade samlat ett 15-tal intresserade.

Fortsättning publicerad 20090403

Bjöd till stor fest

En dag händer det. Och denna gång var det den välkända Linköpingsprofilen Peter Sommer som fyllde jämt 70 år. Han hade en stor mottagning i sitt hem på Östgötagatan där det under dagen dök upp ett åttiotal vänner och bekanta som ville fira av jubilaren.

Text: FRITZ WIDQVIST

Peter Sommer föddes i Hamburg, Tyskland. Efter krigsslutet 1945 flyttade familjen, pappa Rolf, mamma Elisabeth och de två grabbbarna Peter och Helge först till Östergötland och sedan till Göteborg. Peter växte upp och blev snart en ung man som aldrig såg några problem utan enbart utmaningar. Redan tidigt började han intressera sig för motorer. Och redan 1955 fick han sin allra första påhängsmotor som monterades på framgaffeln och drev cykeln på dess framhjul. Sagt och gjort, Peter tog sig ner till Hamburg på detta något ovanliga sätt för att besöka sina släktingar. Påhängsmotorn blev snart för liten, och då inköptes en moped med vilken han 1957 upprepade bravaden att ta sig ner till Hamburg ännu en gång, men nu med en kompis som följeslagare. Nåväl, har man en gång fått blodad tand så har man. Nu var det dags att dra på litet extra. Året därpå, år 1958, så köptes det in en riktig italiensk scooter av märket Lambretta. Med den for Peter nu allt längre bort och hamnade till sist ända nere i Sydtyskland.

Fortsättning publicerad 20090327

Det moderna köket

Mysfaktorn och behovet av att vistas i en funktionell modern miljö, har gjort, att många familjer idag satsar rejält på ett modernt kök med det allra bästa som finns i utrustningsväg.

Text: FRITZ WIDQVIST
Bild: peterfotograf ab

Vem minns inte den gamla goda tiden då köket bestod av några gamla kökshyllor och underskåp. Granskåp med målade masonitluckor av tvivelaktig kvalitet. Naturligtvis hade man en spis med tre eller fyra plattor och en ugn av enklaste slaget. Micron fanns överhuvudtaget inte. I värsta fall hade familjen heller inget kylskåp utan endast ett skafferi med en ventil som skulle justeras för hand för att hålla en skaplig temperatur så att inte maten förfors. De som hade det riktigt förspänt hade en kyl nere i källaren som kunde hyras för några kronor per månad av värden. Naturligtvis vill ingen ha tillbaka dessa tider. Och ändå är det inte frågan om mer än drygt fyrtio år sen. Naturligtvis har det alltid funnits ett stort intresse att datera upp sitt kök till det bättre. Industrin har lagt ner möda på att bli allt bättre både vad gäller dess utseende men framför allt dess funktionalitet. Borta är den gamla zinken som ersattes av en rostfri bänk för att senare ersättas av dyrbara stenbänkar som bara i sig representerade ett stort ekonomiskt värde. Och så har trenden åter svängt. Den rostfria bänken som sträcker sig längs hela köksutrymmet har fått en mera praktisk utformning med droppskydd både längst fram och bakåt mot kaklet och är, skulle man kunna säga, åter på modet. Skåpsluckornas många gånger intensiva färger har i dag ersatts av milda fräscha färger som många gånger går helt i vitt. Ädelträdörrarna har försvunnit ur sortimentet.

Fortsättning publicerad 20090320

Hur ska vi bete oss i trafiken?

Forskning kring våra fordons säkerhet, uppträdande och förarnas attityder ute i trafiken är en väsentlig del i VTI:s arbete. Allt för att höja säkerheten i våra städer och ute på vägarna. Ett verktyg som används i forskningen är körsimulatorer och VTI är världsledande när det gäller att utveckla avancerade simulatorer.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Redan på 1960-talet började VTI det mödosamma arbetet med att ta fram de allra första körsimulatorerna. I början på 1980-talet såg simulator generation I dagens ljus, och var faktiskt helt unik i världen vid detta tillfälle. Med åren har VTI tagit fram allt starkare simulatorer, och i dagsläget finns både körsimulatorerna II och III i drift i VTI:s anläggningar i Mjärdevi i Linköping.
De finns i dagsläget placerade i två speciella rum, inredda just för denna verksamhet. Den ena, i simulator II, hyser en lastbilshytt placerad i en svart rörlig plattform där även en böjd bildskärm finns på den ena väggen. På denna skärm spelas ett fiktivt landskap upp med hus, bilar, vägar och människor. Den stora plattformen kan förflyttas och vridas i alla ledder för att
simulera ett körförlopp.
För att ytterligare skapa en på-vägen-känsla har VTI:s tekniker och programmakare lagt till ytterligare en viktig vägkomponent, nämligen skakningar då man passerar över en ojämn väg. Allt sköts via ett kontrollrum strax utanför själva körsimulatorn.
Vägg i vägg med simulator II ligger det senaste tillskottet, nämligen körsimulator III som i mångt och mycket liknar simulator II. Denna nya version har emellertid några nya funktioner och framförallt mycket bättre accelerationsprestanda än sin ”gamle kompis” på andra sidan vägggen. I den genomförs framförallt försök med personbilar. Här har VTI under 2008 installerat en ny Saab 9-3 kabin på rörelseplattformen.
VTI har fattat beslut om att gå vidare i sitt arbete med att vidareutveckla körsimulatorerna. Under slutet på 2009 beräknas körsimulator IV vara klar att tas i drift i VTI:s anläggning i Göteborg. Då kommer man att hålla absolut världsklass inom sitt specialområde körsimulatorer. VTI står själva för programutveckling och den i detta sammanhang betydelsefulla framtagningen av programvaran för grafiken.
VTI har under årens lopp knutit värdefulla kontakter där man idag samarbetar med aktörer i hela Europa inom EU:s ramprogram. Vägverket, Vinnova samt svenska biltillverkare är andra viktiga samarbetspartners.

Fortsättning publicerad 20090313

Psykologisk forskning

Hur beter vi oss i trafiken och hur påverkar det trafiksäkerheten? Finns det skillnader mellan män och kvin - nor respektive mellan yrkeschaufförer och andra trafikanter? Det är några frågor som sysselsätter Sonja Forward, fil dr och psykolog på VTI. Sonja Forward har sedan 1992 jobbat inom området transportpsykologi med fokus på trafiksäkerhet och hållbart resande.

Text & bild: FRITZ WIDQVIST

Människor av alla åldrar och kön befinner sig vid något tillfälle ute på våra gator och vägar. Alla har de olika förutsättningar att bemästra situationer som dyker upp. Några är lugna och balanserade, andra är riktiga hetsporrar som är beredda att ta stora risker för att ta sig fram i trafiken. Många beteendeundersökningar visar, att yngre män är mer benägna att ta dessa risker än motsvarande kvinnor i samma situation.
– Idag fokuserar vi allt för mycket kring könen, säger Sonja Forward. Istället borde man fokusera på beteende och vad som påverkar detta. Kön är väldigt svårt att ändra på, men däremot kan man ändra beteenden och attityder. Utifrån olycksstatistiken kan man se att både den yngsta och den äldsta gruppen är mest olycksbenägna. Men bland de yngsta handlar det många gånger om att man medvetet tar risker, medan det i de högre åldrarna handlar om försämrad syn, hörsel och reaktionsförmåga.
På frågan om det finns någon uppenbar skillnad mellan yrkeschaufförer och den vanlige bilisten, svarar Sonja Forward:
– Egentligen är det inte någon större skillnad under normala betingelser. Det finns emellertid ett MEN inblandat.
Yrkesförare är många gånger utsatta för olika stressmoment i sin vardag.
– Det förekommer säkert, att lastbilsåkerierna driver chaufförerna hårt med leveranser som är satta efter klockan klockan och där vinsten går före säkerheten. Här kan det vara av största vikt att en upphandling sker med större ansvar gentemot åkaren, allt för att skydda de utsatta chaufförerna i deras dagliga arbete, framhåller hon.
I media har man kunnat läsa om olyckor, där väldigt unga lastbilschaufförer har varit inblandade. Några har inte ens fyllt 20 år. Kan en ung man eller kvinna som inte har fyllt 20 år ha tillräcklig körvana att framföra ett tungt lastfordon på allmän väg?

Fortsättning publicerad 20090306

Nya regler

Var får man bygga och bo vid vatten i Östergötland? De frågorna kommer från den första juli att hamna hos kommunerna. Regeringen lade nyligen fram ett förslag om ändring i strandskyddsreglerna.

Förslaget innebär att kommunerna får huvudansvaret för beslut om möjligheten att bygga strandnära. Länsstyrelsen får i och med förändringarna en mer tydlig övervakande roll. Förbudet att bygga närmare stranden än 100 meter ligger fast. Kommunerna får ansvaret att pröva frågor om upphävande och dispens från detta förbud. Möjligheten att få dispens kommer också att uttryckas tydligare i lagtexten..
Skyddet i miljöbalken får också en tydligare samordning med kommunernas planering. Kommunerna kommer i sina översiktplaner att kunna utse landsbygdsutvecklingsområden där det ska var lättare att bygga vid stränderna. Sådana områden kan dock inte utses nära tätorter, utmed Östergötlands kust eller vid Vättern. Länsstyrelsen övertar i princip Naturvårdsverkets roll att övervaka att kommunerna följer reglerna.
– Det är bra att reglerna förenklas och att frågorna om nyttjandet av stränderna i Östergötland nu kommer att hanteras mer lokalt, säger landshövding Björn Eriksson. Detta stämmer helt med vårt remissvar. Det finns fortfarande detaljer i tillämpningen och rollfördelningen som behöver lösas och detta kommer jag att diskutera vidare när jag träffar kommunstyrelsernas ordförande den 27 mars.

Fortsättning publicerad 20090227

Petra gör rent hus

Erfarenheter skapar lätt idéer som i sin tur och med mycket personligt engagemang skapar livskraftiga företag. Petra Hammmarstedt är Linköpingskvinnan som har lyckats med denna bedrift. Uppskattningen har varit så stor, att hon har blivit uttagen som finalist i den nationella tävlingen Beautiful Business Award. Dessutom har hon blivit nominerad till utmärkelserna Årets företagare i Linköping och Svenska Kraftnäts miljöpris.

Text & bild: FRITZ WIDQVIST

I grunden har Petra Hammarstedt en utbildning som lärare i matematik, fysik och engelska. Men alltefter som tiden gick kände hon på sig, att det var människor hon ville träffa och hjälpa. Hon övergick till att vara personlig assistent, ägna sig åt diverse serviceyrken samt jobba för ett företag som tog bort klotter på hus och fasader. Via ett danskt företag kom hon i kontakt med begreppet avjoniserat vatten på stora glasytor. Det handlade om att enkelt och effektivt tvätta fönstren på stora glaskomplex, där själva rengöringsmetoden innebar, att det inte blev några märken kvar av vattnet efter behandlingen.
Hon gick nu hem till sin kammare och började ihop med sin man Peter att fundera kring frågan, om man inte skulle kunna utveckla denna rengöringsmetod. Efter en hel del experiment lyckades de till slut få fram en helt ny rengöringsmetod. Det tog två år att komma fram till det uppsatta målet, då var det 2002. Metoden innebär, att man låter vatten passera genom ett mekaniskt filter samt processar detta vatten. Det får då benämningen avgasat ultrarent vatten, vilket har den egenskapen, att det förutom att vara 20 gånger renare än destillerat vatten, även på ett enkelt sätt löser olja.

Fortsättning publicerad 20090220

Säkrare vägar

Redan år 2005 sjösatttes EU kommissionens 6:e ramprogramfinansierade projekt INTRO (Intelligent roads). VTI var under 3 år tillsammans med 10 partners från övriga Europa engagerade i projektet som avslutades under februari månad 2008. VTI har agerat projektkoordinator och inledningsvis höll VTIs Bengt Wälivaara i taktpinnen men denna övertogs senare av Leif Sjögren, då Bengt lämnade VTI. Under åren har cirka tio man från VTI varit engagerade i INTRO.

Text & bild: FRITZ WIDQVIST

Projektet har främst inriktats på att finna lämpliga sensorer och databassystem som kan nyttjas för att öka säkerheten och framkomligheten men också för att minska underhållskostnaderna på våra vägar. De olika sensorerna, alla med olika egenskaper har varit fokus och genomsyrat arbetet. I jämförelse med våra vägar hemma i Sverige, inklusive våra tre storstadsregioner Stockholm, Göteborg och Malmö, så dras de centrala delarna av Europa med mycket större problem; t ex kan blockering av vägarna på grund av köbildning orsakade av. vägarbeten och stora trafikolyckor, ge negativa följder för både person- men också tung lastbilstrafik. Målsättningen med projektet INTRO har varit att öka säkerheten och säkerställla framkomligheten på våra vägar. En annan viktig målsättning har varit att undersöka och föreslå IT lösningar som beskriver vägstandarden vilket i sin tur kan leda fram
till, att underhåll och därmed sammankopplade kostnader för detta arbete kan minskas.
– Resultatet från det avslutade projektet kanske inte kan avspeglas direkt, säger Leif Sjögren, koordinator för projekt INTRO, men under en kommande tioårsperiod, hoppas man att resultatet kan realiseras.
År 2013 kommer satellitnavigeringssystemet Galileo, Europas svar på det amerikanska systemet, att sväva över Europa. Det kommer att ge en mycket hög noggrannhet vad avser positioner på de GPS-mottagare som kommer att finnas installerade på t.ex.de tyngre lastbilarna. Ett sinnrikt system kan då varna chaufförerna för dåliga vägar eller andra väghinder på deras väg.

Fortsättning publicerad 20090213

En resa i krigstiden

I Linköpings södra del inte långt från Garnisonsrondellen ligger det spännande Garnisonsmuseet. Tre våningar på 1500 m2 som innehåller mycket av Linköpings arméhistoria och ett stort register över indelta soldater och torp från åren 1682-1901 och som har tjänat vårt försvar under många hundra år.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Från 1536 in på tidigt 1600- tal kallades en avdelning fotfolk som följde en fana för fänika. Den överskred sällan 500 man. Ett antal fänikor förenades senare efter ett antal namnbyten till benämningen regemente. Här sattes det upp ett regemente som hade sitt ursprung i de östgötafänikor som sattes upp på 1500-talet. De bildade Östgöta infanteriregemente och Östgöta kavalleriregemente som slogs samman år 1791 och då bildade Livgrenadjärregementet. Regementet splittrades år 1816 och blev Första och Andra Livgrenadjärregementet. De var förlagda till samma lägerområde på Malmen, där föregångarna vistats sedan 1500-talet. 1922 skedde en inflyttning till Linköping. År 1928 slogs de ihop och bildade då Livgrenadjärregementet, varvid det fick beteckningen I4(Infanteriregemente 4). Som en följd av sammanslagningen med det lokala försvarsområdet Fo 41 år 1975 erhölls den nya beteckningen I 4/Fo 41. Livgrenadjärregementet var förlagt till Linköping och lades genom försvarsbeslutet 1996 ner 1997. Från och med år 2000 för Livgrenadjärgruppen regementets färger och traditioner vidare ute på Malmen, den gamla flygflottiljen F3.
Så till Garnisonsmuseet, en vacker röd gammal träbyggnad, tidigt benämnd ”Röda förrådet”. Byggnaden uppfördes ute på dåvarande Malmen, och flyttades 1939—40 till nuvarande plats. Efter kriget blev det förråd och utrustningslokal för grundutbildningsförband vid I 4. Museet är nu inrymt här, ett lagskyddat byggnadsminnesmärke, som uppfördes 1834-35 på den gamla lägerplatsen.

Fortsättning publicerad 20090206

SKL i Linköping

Uppe på den gamla Garnisonen i Linköping finns idag både polisen men framför allt Statens kriminaltekniska laboratorium, i dagligt tal kallat SKL. De asssisterar landets 21 olika polisdistrikt i samband med brott utförda av enskilda individer och kriminella grupper. SKL lyder organisatoriskt direkt under Rikspolisstyrelsen.

Källa: SKL
Text: FRITZ WIDQVIST

I detta reportage berättar Länstidningen om SKLs i Linköping verksamhet med avseende på hur olika mål inom området explosivämnen hanteras.
Serien om hur SKL arbetar är därmed avslutad. Vi hopppas naturligtvis, att läsekretsen har kunnat kombinera nytta med nöje av serien. Nyttan av få fördjupade insikter om hur SKL arbetar professionellt, och nöjet att få tal del av moderna undersökningsmetoder som kommer medborgarna till del om det kniper. Varje ämne eller blandning som kan bringas att reagera under snabb avgivande av energi är ett potentiellt explosivämne. Denna grupp är det sammanfattande namnet för sprängämnen, tändämnen, samt krut och pyrotekniska satser. Explosiva varor innehåller ofta komponenter från flera av dessa grupper.
Vid en explosion kan förloppet antingen ske genom deflagration (energiöverföring genom värmeöverföring) eller detonation (energiöverföring genom en fortlöpande stöt eller kompression). Under en detonation kan ljudhastigheten variera melllan 3-9000 m/s.
Vanligtvis indelas explosivämnen i;
– Hemtillverkade explosivämnen
– Konventionella civila
sprängämnen
– Militära sprängämnen.


Fortsättning publicerad 20090130

SKL i Linköping

Uppe på den gamla Garnisonen i Linköping finns idag både polisen men framför allt Statens kriminaltekniska laboratorium, i dagligt tal kallat SKL. De asssisterar landets 21 olika polisdistrikt i samband med brott utförda av enskilda individer och kriminella grupper. SKL lyder organisatoriskt direkt under Rikspolisstyrelsen.

Text: FRITZ WIDQVIST
Bild: SKL

I detta reportage berättar Länstidningen om SKLs i Linköping verksamhet med avseende på hur olika mål inom området anlagda och elektriska bränder hanteras. Nästa reportage, vilket är det sista i denna serie om SKL, tar upp frågan inom området explosiva ämnen.
Vid anlagda bränder har personen/personerna ofta använt sig av någon lättantändlig vätska för att snabba upp brandförloppet. Det kan vara en lättantändlig vätska som man lätt kan köpa över disk i en affär. Det hör till vanligheten att all tändvätska inte alltid brinner upp. De så kallade brandundersökarna, ofta flera vid samma brandtillfälle och specialutbildad av SKL, gör en noggrann analys för att kunna genomföra en så allsidig undersökning som möjligt. Personal från räddningstjänsten som har genomgått den av SKL arrangerade brandorsaksutbildningen kan vara behjälplig i frågor som behandlar brandspridning och brandtekniska beräkningar, som tid för övertändning, genombrännning etc.
Under utredningens gång och efter ett ambitiöst letande, kan man alltid hitta rester av vätskor som har runnit ner i trossbotten, under maskinfundament elller i möbler. Ibland händer det också, att material faller ner över eldhärden och kväver den innan vätskan har brunnit upp.

Fortsättning publicerad 20090123

Självlärd företagare

Sjöviks Blommor ägs och drivs av Camilla Karlsson. Företaget ser man från vägen vid sjön Roxen cirka en mil från Linköping, inte långt från Vreta Klosters kyrka, nära sommaridyllen Bergs slussar. Där säljs bland annat tulpaner, påskliljor, hyacinter, amaryllis samt vår- och sommarblommor.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Vi har funnits sedan 1950 då min farfar startade företaget. Då hjälpte pappa till som sedan tog över när min farfar slutade. I dag är det jag som driver företaget efter några års arbete i stan. Men pappa är med och hjälper till, säger Camilla Karlsson.
Det var inte självklart att hon skulle ta över, eftersom hon inte hade någon floristutbildning.
– Jag kan väl inte rekommendera andra att göra som jag gjorde, men jag har växt med växthusen. Det går att hämta in kunskapen på ett annat vis och jag har lärt mig mycket av min farfar och far, säger Camilla Karlsson.
En av julens populäraste blommor är amaryllis. De är hybrider i familjen amaryllisväxter. Förädlare har tagit fram otaliga namnsorter genom tiderna och nya presenteras årligen.
– Amaryllis är perenna örter med lök. De är varierande men vanligen med gröna, bandlika blad som blir 40-50 centimeter långa. Blomstängeln blir 45-50 centimeter lång, ihålig, med två till sju stora, liljeformade blommor. Ståndarna är fästade i blompipen, berättar Camilla.

Fortsättning publicerad 20090116

Leader på landsbygden

Länsstyrelsen höll den 2 december ett seminarium kring Leader på landsbygden. Då träffades olika verksamheters ledare och andra inblandade för att utvärdera, informera och tipsa varandra. Ordförande var landshövding Björn Eriksson som efter seminariet bjöd på middag på Linköpings slott. Bortåt 40 deltagare hade mött upp.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Landsbygdsprogrammets övergripande mål är att stödja en hållbar ekonomisk, ekologisk och social utveckling av landsbygden i Sverige. Målet med landsbygdsnätverket är att samla nationella aktörer för att kunna genomföra landsbygdsprogrammet på ett bättre och mer effektivt sätt. Det nya landsbygdsprogrammet omfattar perioden 2007–2013 och har som övergripande mål att stödja en hållbar ekonomisk, ekologisk och social utveckling av landsbygden i Sverige. Maria Gustafsson från Landsbygdsnätverket inledde med en utförlig lägesrapport från de olika Leader-områden som vårt län är indelat i. Därefter följde lägesrapporter från olika versamhetsledare.
– Ja, nu lyfter vi! Är en allmän känsla inom Landsbygdsnätverket,Landsbygdsnätverket, framhöll dess kunniga och optimistiska verksamhetsledare Maria Gustafsson.
Leader-arbetet leder till nytänkande och bland annat därför är ett seminarium viktigt. Idéer och erfarenheter sprids till alla inblandade för kollektiv nytta. Resultaten av Landsbygdsnätverkets verksamhet har gett resultat och kan nu börja bedömas. Att vissa stöd inte har utnyttjats fullt ut beror på problem med medfinansieringen, bristande kunskaper om åtgärderna bland berörda, samt brist på coacher som kan hjälpa fram nya entreprenörer.

Fortsättning publicerad 20090109

Sjunger lutfiskens lov!

Östergötlands Lutfiskakademi invigde vid årets högtidsmiddag fyra nya medlemmar. Nu finns det bara en plats i den eftertraktade samlingen. Allt firades med en fin middag och en välsmakande lutfisk.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Lutfisken i sig är en neutralfisk och smaken är egentligen inte så stor utan den kompletteras av smakrika tillbehör. Det är mager mat som är nyttig och den borde ätas oftare än kring jul, säger Bo Mellqvist.
I oktober är det lutfiskpremiär på Operaterrassen i Stockholm. Då serverar lutfiskproducenterna sin fisk för finsmakare från hela Sverige.
– Jag har för egen del har ätit lutfisk minst 20 gånger innan julafton, säger Bo Mellqvist.
Onsdagarna fram till middagen förbereds fisken med några av medlemmarna från akademien.
– Alla medlemmar kommer inte, eftersom det krockar med jobb, men vi är mellan 6 och 12 medlemmar som gör hela processen. Vi provsmakar fisken en gång för att bedöma hur pass bra kvalité det är och om den inte faller oss i smaken åtgärdar vi problemet, säger Bo Mellqvist.
Årets lutfisk vägde mellan 270 och 370 gram och fisken sväller upp till ett par kilos vikt.

Fortsättning publicerad 20081219

Avslöjande avtryck

På den tidigare garnisonen i Linköping finns bl a polis, domstolar och Statens kriminaltekniska laboratorium, i dagligt tal kallat SKL. SKL assisterar landets 21 polisdistrikt i samband med brottsutredningar. Länstidningen berättar om SKL:s verksamhet i en serie artiklar.

Text: FRITZ WIDQVIST
Bild: SKL

I detta reportage berättar Länstidningen om SKL verksamhet med avseende på hur olika ärenden inom området fingeravtryck hanteras. Nästa reportage tar upp utredning av elektriska brandorsaker. Fingeravtrycken, som är unika för varje individ, består av papillarlinjer. Dessa kan liknas vid en personlig stämpel och ändras inte under livets gång. Avtryck avsätts på allt vi tar i eller trampar på med bar hud. Avsättningarna består av olika kroppsliga avsöndringsprodukter som salter, fetter, aminosyror och fukt. De kan även bestå av olika föroreningar som oljor, färg, hudkräm eller fett. Människor utsöndrar olika och det är en rad faktorer som styr hur mycket och vad som utsöndras. Fingeravtryckets kvalitet beror förutom avsättaren även på vilken typ av underlag som de avsatts på. Avtrycken kan ha avsatts på poröst material som papper, servetter och kartong eller ickeporöst material som plast, glas, metall etc. Vilket material som avtrycken finns på påverkar valet av undersökningsmetod.

Fortsättning publicerad 20081212

Utredning av ett inbrott

Den här veckan berättar Länstidningen om SKL:s verksamhet med avseende på hur man tar hand om och analyserar skoavtryck, som påträffats på en brottsplats. Nästa reportage tar upp fingeravtryck.

Text: FRITZ WIDQVIST
Foto: SKL

Det förekommer i princip två olika typers skoavtryck.
1. Tredimensionella avtryck där skon tryckts ner i något material, t.ex. lera eller snö.
2. Tvådimensionella avtryck där skon avsatt eller avlägsnat smuts el.dyl. på ett hårt underlag.
Det finns några olika metoder för att tillvarata skoavtryck. Man fotograferar helt enkelt av ett skoavtryck. Kameran ska då alltid stå på ett stativ. Man kan också säkra fotavtrycket med hjälp av gelatinfolie. Denna placeras försiktigt över avtrycket och trycks fast mot föremålet med avtrycket. Därefter lossas folien som drar med sig damm och smuts från ytan. Säkrade avtryck bör fotograferas omgående.
Elektrostatisk lyftning bygger på att en plastfolie, som placeras i ett elektrostatiskt fält över ett avtryck bestående av torrt damm, kommer att dra till sig damm från avtrycket.

Fortsättning publicerad 20081205

Spåren av ett inbrott

Uppe på den gamla Garnisonen i Linköping finns idag både polisen men framför allt Statens kriminaltekniska laboratorium, i dagligt tal kallat SKL. De assisterar landets 21 olika polisdistrikt i samband med brott utförda av enskilda individer och kriminella grupper. SKL lyder organisatoriskt direkt under Rikspolisstyrelsen.

Text: FRITZ WIDQVIST

Här berättar Länstidningen om SKL:s i Linköping verksamhet med avseende på hur olika mål inom området verktygsspår hanteras. Nästa reportage tar upp frågan inom området skoavtryck.
Det finns en mängd olika verktyg som kan identifieras efter ett inbrott, som till exempel bräckjärn, skruvmejslar, avbitare, bultsaxar, rör och polygriptänger. För andra typer av verktyg är identifieringen väldigt liten. Det gäller då speciellt bågfilar och diverse slipverktyg. Det gäller för teknikerna att ta med så mycket som möjligt av ”den utsatta delen” där spåren finns markerade. Annars kan man använda sig av metoden att gjuta av det skadade stället. Viktigt i detta sammanhäng är även att fylla i ett så kallat spårkort med referensnummer som ger en uppgift om plats och andra viktiga uppgifter och helst också en enkel skiss över var avgjutningen har gjorts. Präglingsspår uppstår då ett verktyg pressas in i en yta. En avgjutning av spåret får då samma utseende som den använda delen av verktyget. Präglingsspåret kan jämföras antingen med liknande spår avsatta med aktuellt verktyg eller direkt med verktyget.

Fortsättning publicerad 20081128

SKL säkrar spår

På garnisonsområdet i Linköping finns Statens kriminaltekniska laboratorium, i dagligt tal kallat SKL. Myndigheten assisterar landets 21 polisdistrikt i samband med brott utförda av enskilda individer och kriminella grupper. SKL lyder organisatoriskt direkt under Rikspolisstyrelsen.

Text: FRITZ WIDQVIST
Bild: SKL

Länstidningen gör här en första djupdykning, där vi presenterar SKL:s i Linköping verksamhet med avseende på hur olika ärenden hanteras och på vilket sätt. Nästa reportage tar upp frågor inom området verktygsspår.

De olika polisdistrikten ute i landet har ett antal tekniska rotlar där speciellt utbildade tekniker arbetar. Det är dessa specialutbildade brottsplatsundersökare som gör det allra första arbetet där ett brott har blivit begånget. Han/hon gör en första genomgång för att hitta och säkra spår som kan knytas samman med brottet. Det utrymme där brottet har blivit begånget finkammas av teknikerna, som letar efter bland annat finger- och skoavtryck. De har med sig lämplig utrustning för att säkerställa att eventuella avtryck blir väl dokumenterade.
Man kan pensla ett fingeravtryck med ett speciellt pulver och använda sig av tejp för att fånga upp avtrycket. Skoavtryck kan ibland fotograferas direkt på platsen. Och naturligtvis tar man med sig föremål som kan ha med brottet att göra, för att senare studera dessa föremål litet närmare. Det är alltid av största vikt att det som man tar med sig är väl förpackat så att det inte kommer till skada under transporten till labbet. De större polisdistrikten har tillgång till egna mycket välutrustade laboratorier där man oftast själva kan dra egna slutsatser om hur brottet har gått till och eventuellt mot vem spåren pekar.

Fortsättning publicerad 20081121

Förnybar energi

Eftersom jordens skatter av olja, kol och andra fossila bränslen kommer att tryta – för att till sist ta slut – måste vi finna nya vägar för att få nödvändig energi. En omfattande studie har genomförts under två år i Östergötland och är nu klar.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Den har gjorts av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) med Britt-Marie Gustafsson som projektledare. Vidare har ingått LRF Konsult med Christer Johansson och från Länsstyrelsen i Östergötland Jenny Lindqvist. Till projektet har hört en styrgrupp bestående av Magnus Börjesson som är ordförande i Agroöst, Bengt Waldebring regionchef på LRF samt länsstyrelsens lantbruksdirektör Torvald Staaf. I en av Missionskyrkans salar i Linköping har förstudien nu redovisats vid ett par sammankomster. Länstidningen deltog i en av dem då omkring 30 personer hade mött upp. De var dels bönder med intresse för dessa frågor, men också universitetsfolk från Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, industriell miljöteknik, länsstyrelsens experter, tekniskt kunniga och affärsfolk från relaterade affärsområden.
Den årliga energitillförseln i Östergötland ligger kring 20 terawattimmar. Fossil energi, biobränsle och el utgör varsin tredjedel av dessa. Östgötarna använder omkring fyra procent av Sveriges totala energi. Östergötland kan inom överskådlig tid inte bli fritt från användningen av fossila bränslen, men mycket kan göras för att minska den.

Fortsättning publicerad 20081114

En djurkommunikatör

I Vreta kloster bor djurens bästa vän, djurkommunikatören Monica Hallberg. Hon hör och ser det som de flesta av oss stressar förbi och hjälper djuren till ett bättre liv.

Text: HANNA DOCKSON

– Hästen utsätts dagligen för någon form av belastning. Det kan därför uppstå problem som måste hanteras. Ägarna har ett stort ansvar att vara observanta på eventuella förändringar. Hästen är kroppsmedveten och känner sin kropp, säger Monica Hallberg.
Hallberg är övertygad om att alla barn föds med en intuition som gör att de kan förstå sig på djuren. Hon menar att den tyvärr försvinner då omgivningen påverkar barnen att ignorera den.
– Jag har en speciell förmåga som gör att jag får kontakt med djuren och jag minns att jag förstod det redan när jag var liten. Det gick många år då jag ägnade mig åt strikt yrkesliv på kontor med ett annat yrke, men sedan hittade jag tillbaka till vad jag verkligen ville göra, säger Monica Hallberg.
En djurkommunikatör fångar upp bilder, sinnesstämningar och känslor hos djuren.
– När jag kommer ut till ett djur så börjar jag med att studera hur djuret ser ut. Det visar faktiskt tydligt om något är fel i dess kropp eller om det har ont.
– Vi måste lära oss att lyssna på djuren och inte bara stressa på i vår vardag, säger Monica Hallberg.
De vanligaste problemen hon stöter på är problem med sadel, kost, hältor, träning, hovar, tänder och mycket mer.

Fortsättning publicerad 20081107

Bjärstad- en tradition

Bjärstad by är en gammal kulturbygd vars genuinitet består än i dag. Husen ligger tätt och många av dem är bortåt 200 år gamla. Området är stenigt och har många kullar. Byn ligger nära riksväg 35 och alldeles utanför Bankekind. Mellan byns kullar och genom byn ringlar både en smal byväg och Kräplingeån.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Bjärstad bys marker sträcker sig ut över 3 x 1 kilometer, men kärnbyn är kompakt på mark som inte kan odlas. Där samsas fem gårdar samt en del andra hus. Byn befolkning de senaste femtio åren har legat på omkring 25 personer och de har väsentligen hört till tre släkter, nämligen familjerna Germundsson, Johansson och Lantz. Här nämnda i bokstavsordning för någon rangordning har man sannerligen inte haft i byn. I stället har man samarbetat och hjälpt varandra i vått och torrt. Den andan skyddar man och den består in i vår tid.
– Förr fanns det många barn i byn. Bjärstad var en härlig plats, som Astrid Lindgrens Bullerbyn, men i Östergötland. Vi badade i Kräplingeån – och det gjorde prästen också men avskilt en bit bort, minns Länstidningens guider med nostalgisk blick.
– Vägen genom byn är minimalt trafikerad, man känner igen nästan varje passerande bil, säger Mats Johansson.
Byns invånare tänker långsiktigt och växer eller förändrar med eget kapital. Penningvinningen kommer inte främst.

Fortsättning publicerad 20081031

Banbrytande skapelse

En bil som kan köras på tre bränslen. Den innovationen står företaget Stadspartner i Linköping för.
– Vi är först i världen med det här. Men än är bilen inte certifierad. Vi mäter, kör bilen, gör kontroller och testar emissioner, berättar Mats Landin, affärsområdeschef Infrateknik på Stadspartner, ett helägt dotterbolag till Tekniska Verken i Linköping.

Text: LEIF LARSSON

Stadspartner har tre affärsområden. Infrateknik är ett och där sysslar man med konvertering av fordon. Det senaste är en banbrytande skapelse; en bil som kan köras både på bensin, etanol och biogas.
– Den stora nyheten är att bilen kan köras både på etanol och biogas. Det är inte gjort förr. Vi har tidigare tagit fram bilar som kan köras på bensin och biogas, upplyser Mats Landin.
Huvudsyftet med nymodigheten är att få avsättning för mer biogas. Tekniska Verken har ett dotterbolag, Svensk Biogas, som producerar biogas i både Norrköping och Linköping.
– Svensk Biogas planerar att bygga ut produktionen av biogas, främst i Norrköping men även i Linköping, säger Mats Landin.
Ju fler fordon som går på biogas desto större blir efterfrågan. Det betyder att fler biogasmackar kan byggas, som är dyrt, och det innebär också att produktionen av biogas kan öka.

Fortsättning publicerad 20081024

Bälgasvängen svänger

Bälgasvängen startade när det blev för populärt att vara med i Skäggetorps dragspelsförening.
I februari firar orkestern 10 år och är den populäraste dragspelsensemblen i länet.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Jag tycker att spelningarna på servicehusen är de bästa. Det känns fantastiskt när de äldre stampar takten och är med och sjunger. Vi jobbar över hela länet, nästan i alla fall, av någon anledning har vi aldrig spelat åt Norrköpingshållet, säger Tommy Wihlén.
Speltillfällen varierar från år till år, men normalt rör det sig om mellan 40-75 framträdanden.
– På sommaren blir det så klart färre spelningar, men 2005 var vi den dragspelsorkester som hade flest spelningar, säger Tommy Wihlén.

Fortsättning publicerad 20081017