• Startsidan
• Artiklar
• Gårdar till salu
• Privatannonser
• Företagsannonser
• Om Länstidningen
• Kalender
• Forum
• Kontakta oss

• Boxholm
• Finspång
• Kinda
• Linköping
• Mjölby
• Motala
• Norrköping
• Söderköping
• Vadstena
• Valdemarsvik
• Ydre
• Åtvidaberg
• Ödeshög

 

Länstidningen i Norrköping

Norrköpings kommuns webbplats
Om Norrköping på Wikipedias webbplats
Destination Norrköpings webbplats (besöksguide)
IFK Norrköpings webbplats
Norrköpings flygplats webbplats
Norrköpings hamns webbplats
Norrköpings symfoniorkesters webbplats
Norrköping Dolphins webbplats

Välkommen till Länstidningens sida med material om Norrköpings kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Norrköping med omnejd.

Rätten till fritt val

Oppositionsrådet och nummer ett på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Norrköping, Karin Jonsson, som representerar ”Den gröna rösten” inom Alliansen har drivit en del miljöfrågor under den gångna mandatperioden genom ett antal motioner. Hon står även som nummer två på den östgötska valsedeln till riksdagen.

Text och bild: OWE BERGGREN

– Det har t ex handlat om dricksvatten på flaska, vilket kan tyckas vara en liten fråga. Men i det stora hela är det vansinnigt att köpa flaskvatten, man bör ha en policy för sådana saker. Vi har också jobbat väldigt mycket för att bevara jordbruksmarken.
Hon medger, att det ibland är svåra avvägningar.
– Man måste kunna bygga mera snålt, bygga mera på höjden och inte ha så stora tomter vid villabyggen. Vi har upphandlingen av mat som vi har drivit ganska hårt. Matfrågan överlag, diskussionen om storkök kontra tillagning vid lokala enheter, som också kan ge flera jobb.
Jonsson berättar vidare, att upphandlingsenheten har slagits samman med Linköping för att kunna göra ännu större inköp. Ett viktigt förbehåll har dock Norrköping gjort för att kunna göra delupphandlingar med de mindre företagen.

Fortsättning publicerad 20100910

Centerpartiet överraskade

Den elegantaste valstugan i Norrköping, en kopia av Rådhuset, har fullmäktigeledamoten
Håkan Thornell från Åby åstadkommit. Den är placerad vid Spiralen i centrala Norrköping.

När täckelsen föll klockan 11, en månad före årets val, vid Spiralen i centrala Norrköping visade sig Centerns valstuga vara en kopia av Rådhuset i Norrköping. I toppen satt ”Gull-Olle” tillsammans med partiflaggan.

Text och bild: OWE BERGGREN

Detta var förstås i särklass den elegantaste valstugan i Norrköping. Designer och dékläckare är fullmäktige - ledamoten Håkan Thornell från Åby. Man ser till och med att en ljuskrona hänger i taket, när dörren öppnas. – Det passar bra med Rådhuset eftersom det fyller 100 år och där vill vi gärna komma in efter valet, säger Håkan Thornell och ser lagom full i sjutton ut. Jag har jobbat
med den i ungefär en månad.

Fortsättning publicerad 20100903

Rusta Arkösundsvägen nu!

Arkösundsvägen är en av Sveriges mest olycksdrabbade vägsträckor med många olyckstillbud, däribland flera med dödlig utgång. Arkösundsvägen är Vikbolandets stora pulsåder. För att öka trafiksäkerheten har hastigheterna sänkts och det planeras för fartkameror. Men Vikbolandscentern hävdar att vägens standard i första hand måste förbättras för att förhindra de e typiska mötesolyckorna.

Fortsättning publicerad 20100820

En tidsresa på Löfstad slott

På utställningen kan man se Axel von Fersens personliga ägodelar som han förde med sig på sina resor.

För 200 år sedan lynchades riksmarskalken Axel von Fersen i Stockholm, då han deltog i begravningståget för kronprins Karl August. Uppretade människor trodde att han och systern Sophie låg bakom kronprinsens död genom att i smyg ha förgiftat honom.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Det och att det är Bernadotteår i år har Löfstads slott sommarutställning kallats Axel von Fersen – mannen, myten, mordet. Invigningen av utställningen hölls den 29 maj av Herman Lindqvist och kommer att hålla på fram till september med guidade visningar under augusti månad.
Axel von Fersen var en av 1700-talets stora äventyrare och han höll sig ständigt mitt i händelsernas centrum.

Fortsättning publicerad 20100813

Måleri och skulptur på Galleri Li

Norrköpingsborna Gunnel Franc och Stig Lystedt tyckte om utställningen.

Inom konsten finns många uttrycksmedel. Det bevisades med ackuratess när det var vernissage på det naggande goda Galleri Li i Skärkind den 18 juli. Ingemar Härdelin ställde ut målningar under epitetet ”Ägget och jag”, medan Stine Hee visade små skulpturer i lera som är ytbehandlade med olja och fett. Båda är östgötar. Ingemar är Kisabo sedan 2003, men hälsing från början. Stine Hee bor i Ämtöholm, några km utanför Valdemarsvik. Utställningen pågick till och med den 5 augusti.

Text och bild: OWE BERGGREN

Invigningstalare var intendenten vid Kulturhuset Multeum i Strängnäs, Ismo Railisson. Han uppehöll sig vid vad kultur och konst verkligen är. Railisson refererade till vad Stine Hee sagt vid en tidigare intervju och som kanske är det rätta.
- Det spelar ingen roll vilket material man arbetar i, utan det är själva skapandeprocessen och själva arbetet hur man gör. Det är det som är intressant.
Ismo Railisson sammanfattade de båda konstnärernas arbeten i att Ingemars konst är intellektuell, Stine Hees är naiv och handlar om känsla. Den senares artisteri handlar ofta om sagans värld. Härdelin har ägget som central del i sitt måleri, en del är friare som i ”ÄGGelse” där spermierna är på jakt för att skapa nytt liv. En målning i blått och vitt.” AnlÄGGning” är en färgstark målning i klara röda, blåa, gula och gröna färger med fyra ägg centralt placerade. Effektfullt!

Fortsättning publicerad 20100806

SM för Islandshästar en succé

Mycket folk var på plats under tredje dagen av SM för Islandshästar på Himmelstalund i Norrköping.

Hemmaföreningen Dygg ur stod som arrangör när SM för Islandshästar avgjordes i gassande sol på de utmärkta banorna vid Himmelstalund i Norrköping den 8-11 juli. Evenemanget blev en publiksuccé med totalt 5.500 besökare under de fyra dagarna. Ett fint erkännande åt hemmaföreningen som funnits till i 25 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det sägs ju att det tråkigaste som kan hända en tävlingsmänniska är att komma fyra i en tävling. Men det gäller inte för hemmaryttaren Åsa Nevander-Holmén. Åsa samlade ihop fina 6,39 poäng med sin ögonsten, den 13-åriga hingsten ”Óskarstenn frá Óddhóli”, i A-finalen i Tölt (T1). Den mest prestigeladdade grenen. Åsa hade hoppats på en B-final som bäst.
– Det är min bästa notering hittills, den är jag väldigt nöjd med, konstaterade en mycket glad SM-fyra.
I kvalet blev duon femma med poängen 6,60. Åt segraren Denni Hauksson på ”Venus Hocksbo” fanns inget att göra. Denni är en flerfaldig SM-vinnare, även om det är några år sedan sist. Hans vinnarpoäng var 7,50. Länstidningen träffade Åsa på lördagen och då hade hon lämnat hästen hemma.

Fortsättning publicerad 20100723

Nya rekord i SM för islandshästar

Linda Antonsson 18 år från Göteborg tog sitt 3:e raka SM-guld i grenen T2, tölt på lösa tyglar.

18-åriga Linda Antonsson, från Göteborg, tog sitt 3:e raka SM-guld i grenen T2, tölt på lösa tyglar, med poängen 8.08 på hästen Isak från Dirhuvud.

Bild: MATTIAS JOHANSSON

Redan i uttagningen på årets SM gjorde Linda sitt personbästa resultat med poängen 7.80 vilket är den högsta poängen som utdelats under pågående SM. I finalen höjde hon sedan poängen till hela 8.08. Linda, som tävlar för klubben Landi, är en av de mest lovande ungdomsryttarna i världen inom islandshästsporten. På VM i Schweiz förra året tog hon silver i grenen tölt på lösa tyglar. Hon fick även utmärkelsen ”most promising Young rider” . Ytterligare en enastående prestation stod världsmästaren i stilpass för. Gudmundur Einarsson, som även är etta på världsrankinglistan, slog sitt eget rekord. Han höjde sina poäng från 8.61 till 8.79 vilket är en fantastisk bedrift.

Fortsättning publicerad 20100716

Naturvårdsbränning i Fjällmossen

Nu är förhållandena gynsamma för naturvårdsbränning i syfte att gynna naturtyper och mångfald i naturvårdsreservatet Fjällmossen.

Länsstyrelsen Östergötland påbörjade i torsdags en naturvårdsbränning av en myrholme i naturreservatet Fjällmossen i Norrköpings kommun. Syftet är att bevara naturtyper och gynna den biologiska mångfalden.

Bild: ANNELI LUNDGREN

Naturvårdsbränningen sker då väder och markförhållanden är gynnsamma. Det ska vara mycket torrt i markerna för att branden ska få önskat resultat och gynna de många växt- och djurarter som är beroende av att det brinner i skogen med jämna mellanrum.
– Säkerheten är naturligtvis viktig och genom att bränningen genomförs på en myrholme med tydliga gränser som säkras med en km lång brandslang och en helikopter i beredskap, har vi både hängslen och livrem, säger naturvårdsdirektör Claes Svedlindh.
Naturvårdsbränningen utförs av ett kompetent bränningslag som arbetar under strikt kontrollerade former och samverkar med räddningstjänsten, SOS Alarm samt brandflyget.

Fortsättning publicerad 20100709

Modernt lantbruk med anor

Landsjö Herrgård ligger inbäddad i lummig grönska.

Landsjö herrgård som ligger i Kimstad, Norrköpings kommun, har en lång historia bakom sig. Redan på 1300- talet omtalades Landsjö under namnet Vittestorp eller Virstorp och tillhörde då
Strängnäs stift ända fram till reformationen.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Sedemera kom gården att läggas till Vasaättens arvegårdar som behöll egendomen till 1600-talet då den inlöstes av Johan Fegraeus, stamfadern för Strömfelska ätten som i sin tur tillhörde dan gamla Vångasläkten. När Johan Fegraeus fick förnyat adelsskap tog han namnet
Strömfelt. Han dog så småningom som landshövding i Södermanland och då gick Landsjö i arv till sonen ryttmästaren Carl Philip Johansson Strömfelt.

Fortsättning publicerad 20100702

Ha inte bråttom förbi Brådtom

Välkommen till Brådtom sluss!

Om du har funderingar på att ta en tur på eller längs med Göta kanal, ha då inte bråttom utan
stanna till vid Brådtom! Slussen som är från år 1826 är verkligen en lantlig idyll dit man kan
bege sig för en stunds avkoppling vare sig man är ortsbo eller långväga gäst.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Ewa Persson som tillsammans med sin man tillika arbetskamrat Gunnar, har drivit Brådtom i tolv år och så här i sommartid är det oftast bråda tider för Ewa. När Länstidningen kommer på besök har Ewa dock en stund över och kan sitta ner för att prata. Hon serveras oss ostkaka med grädde och jordgubbar, kaffe ur muggar med texten: ”Slussen Brådtom är mig kär, säger vi som lever här, hästar, hagar, båtar, djur, skapar en idyll i dur. Välkommen igen, du gästande vän.”

Fortsättning publicerad 20100624

Ladan för annorlunda bröllop

Tegelladan precis vid Bråvikens strand fungerar numera som kontor och bostad till familjen Merner.

Om någon går i giftastankar och vill uppleva ett annorlunda bröllop går det bra att kontakta Anna Clara Merner vid Marmorbruket i Kolmården.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Kalkladan, som förr användes till att släcka kalken var täckt av ett trettio cm tjockt kalklager och vi fick gräva upp för att få dubbel takhöjd förklarar Anna Clara Merner, som tillsammans med familjen Merner är delägare i Marmorbruks AB som grundades redan 1866 och som är Sveriges äldsta levande bolag.
Renoveringen pågick hela sommaren och till vigseln i september månad slogs portarna upp för brudparet.
– Det var ett otroligt romantiskt bröllop, där brudparet kom åkande i häst och vagn och jag lovar, intet öga var torrt, skrattar Anna Clara.
– Sedan dess har vi haft både bröllop och stora fester i Kalkladan. Det går bra att hyra den och sedan arrangera festligheterna själva efter eget huvud, eller så är vi behjälpliga med alla nödvändiga förberedelser och catering om så önskas.
Kalkladan används även som utställningslokal för konst

Fortsättning publicerad 20100618

Ulliga, gulliga kraftpaket

Blivande champions.

I ett brunt hus med lantligt läge nära vattnet i Vånga Fagerås med postadress Skärblacka bor Rita Olofsson med sin familj. På altanen står kaffe och vetebrödslängd framdukat och vi slår oss ner för att låta Rita berätta om sin stora passion här i livet, sina hundar. Raserna är Pekinese och Pomeranian.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

– Jag är uppväxt med hundar berättar Rita. Min pappa hade en jakthundskennel på Gotland och det var han som ledde mig in på mitt livsintresse. På 1960-talet startade pappa uppfödning av det som kallades ”engelska damhundar” Pekinese och Pomeranian, kanske mer känt tidigare som Dvärgspets. Gamle kungen hade Pekinese och tack vare det blev det en stor hundras i Sverige. Tyvärr höll inte rasen i kvalité utan fick ofta fel och sjukdomar. På grund av det finns det många myter och skrönor om just den rasen som fortfarande lever kvar hos vissa okunniga.
Som ägare till Kennel Drakedram har Rita ett heltidsjobb. Hundarna ska ha pälsvård, matas, rastas, sovplatserna göras rent och kommande kullar planeras noga i minsta detalj.
– När en tik ska valpa är det psykiskt mycket påfrestande och anspänningen är enorm berättar Rita.

Fortsättning publicerad 20100611

Sverige – Europas nya matland

Britta Andersson i Vånga är nyutsedd matlandetambassadör för Östergötland.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson har nu utsett Matlandetambassadörer från alla landskap i Sverige. Matlandetambassadörerna är ett viktigt steg för att uppnå visionen om att Sverige ska bli Europas nya matland.

Bild: THORLEIF ROBERTSSON

– Sverige sjuder av kreativa och kunniga människor inom området mat och turism, det finns ett stort urval av duktiga producenter och initierade restaurangägare, skickliga turismföretagare och framstående mathantverkare, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson och fortsätter:
–Eskil Erlandssons tanke är att skapa ett nätverk genom hela landet för att gemensamt arbeta för att vi ska bli bäst i Europa på mat. Att utse Matlandetambassadörer är ett viktigt led i det arbetet.
Att vara Matlandetambassadör innebär bland annat att verka för att framhäva regionens mat- och naturupplevelser och bidra till skapandet av regionala nätverk, som i sin tur kan leda till samarbetsmöjligheter vilket kan skapa fler jobbtillfällen. Dessutom hoppas man att de nya ambassadörerna genom sitt engagemang ska inspirera andra inom mat och turism för att utveckla Sverige som matland.

Fortsättning publicerad 20100604

Örtagårdsföreningen på utflykt

Ordföranden i Örtagårdsföreningen , Margareta Zackrisson, köpte bland annat fyra sorters sättpotatis.

Det har blivit en tradition för medlemmarna i Örtagårdsföreningen i Söderköping att besöka
Lövdalens Handelsträdgård strax utanför Norrköping. Tio intresserade och köpsugna
medlemmar åkte dit för femte gången i rad.

Text och bild: OWE BERGGREN

En strålande försommarkväll och en god kaffetår som företaget bjöd på gjorde att besöket blev lyckat. Anne-Marie Nilsson driver företaget sedan den 1 januari 1996. Till sin hjälp har hon tre säsongsarbetare på våren. I hennes familj finns inte någon i trädgårdsbranschen, om man inte ska anse hennes svärfar som en sådan. Han var representant för Weibulls. Anne-Marie hade tänkt sig en framtid inom vården, men fick jobb på trädgårdsmarknaden hos Coop och.det gav uppenbarligen mersmak. – Nu vårdar jag växter i stället för människor, konstaterar Anne-Marie med glimten i ögat.

Fortsättning 20100528

Öppet hus på Röda Korsets dag

Birgitta Klockare, Gunilla Magnusson, Agneta Wadström och framför dem Margareta af Forselles i Röda Korsets lokal i Östra Husby.

Lördagen den 8 maj anordnades Öppet Hus i Östra Husby på Röda Korsets Dag. Ordföranden Gunilla Magnusson, kassören Agneta Wadström och ersättarna i styrelsen, Margareta af Forselles och Birgitta Klockare var några av de 363 medlemmarna i Vikbolandets rödakorskrets,
som fanns på plats för att informera besökarna om verksamheten.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För 150 år sedan fick schweizaren Henry Dunant född 8 maj 1828, idén att bilda en internationell organisation som skulle förbereda och utbilda frivilliga för att ta hand om sårade i krig. Några år senare förverkligades Röda Korset. Idag är de flesta offren i krig, civila. Mammor och barn är särskilt utsatta och detta uppmärksammas särskilt under maj månad i kampanjen Rädda Mammorna.

Fortsättning publicerad 20100520

De vågade satsa på något nytt

Tidigare yrkesmilitären Niclas Nordqvist är nu strutsfarmare på heltid och trivs med det.

Att sadla om och våga satsa på något nytt är det nog många av oss som drömmer om. Men
ganska få som törs. Niclas och Anneli Nordqvist är paret som vågade ta steget ut, från yrkesmilitär och distriktssköterska till strutsfarmare.

Text: CARINA LARSSON
Bild: MARICA KÄLLNER

Våren 1997 köpte paret sin första besättning och Vikbolands Struts på gården Vånga startades. Under årens lopp har verksamheten utökats till ett företag med förutom strutsavel, nötkreatur,
gårdsbutik, konferensverksamhet och bröllopsfester. Nu finns ytterligare planer på Vånga Gård i Häradshammar. – Som det är nu fraktar vi strutsarna till ett slakteri i Jönåker. Med tanke på djuren och miljön är det inget bra alternativ förklarar Niclas.

Fortsättning publicerad 20100515

En uppskattad mötesplats

Pedagogen Brita samlar barnen omkring sig och pratar kring ett tema när man gör utflykter i
skogen.

Till Familjecentralen i Östra Husby är småbarnsföräldrar välkomna flera dagar i veckan. Här kan man träffas för att lära sig babymassage, fika, sjunga, göra utflykter, prata, träffa personal från barnavårdcentralen och socialtjänsten.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

”Förstår du vilket bra arbete jag har?”. Brita Webjörn- Andersson är förskollärare och pedagog och förestår familjecentralen som är ett samarbete mellan Norrköpings kommun och Landstinget. Hon har arbetat med verksamheten i 12 år i de gamla apotekslokalerna i Östra Husby och är en uppskattad mentor för besökarna. Familjecentraler finns på flera orter i Norrköpings kommun och hit kommer föräldrar och barn för att umgås, bygga nätverk, byta erfarenheter och ha trevligt tillsammans. Man har också grupper för blivande föräldrar.

Fortsättning publicerad 20100507

Nostalgisk lanthandel i lilla Å

Erik Tannerbring räddade den gamla lanthandeln genom att förvandla den till museum med
tillhörande vandrarhem i våningen ovanför.

Den som vill göra en riktig nostalgitripp en söndag mellan maj och september eller som känner för att byta ut storstadslarmet mot lugnet på landet under en vecka kan bege sig mot byn med Sveriges kortaste namn, Å, beläget på Vikbolandet ett par kilometer från Slätbaken.

Text: CARINA LARSSON
Foto: MARICA KÄLLNER

Mitt emot den vita kyrkan ligger Erikssons lanthandel, en plats som fram till slutet av 1990-talet var byns samlingspunkt. Där i den lilla butiken har många samtal om både stort och smått utspelats allt medan butiksägarna Åke och Lisa Eriksson skivat falukorv, vägt upp potatis, hällt kaffebönor i den elektriska kaffekvarnen samt paketerat kundernas varor. Men tiderna har förändrats, Lisa är sedan många år tillbaka avliden och hennes Åke avvecklade affären 1997. De stora matjättarna hade tagit över och även de mest köptrogna kunderna lockades av extrapriser och ett allt större utbud av varor inne i staden. Med det kunde Erikssons lanthandel försvunnit, huset kanske rivits eller sålts till någon som renoverat och byggt till bostadshus.

Fortsättning publicerad 20100430

Smakfulla stilleben i utställning

Lars Tärning, dagens huvudperson på Galleri Li i Skärkind.

Päron, äpplen, apelsiner och andra frukter och bär hänger förföriskt på väggarna färdiga att plockas av betraktarna, en månad framöver i Galleri Li i Skärkind. Lars Tärnings måleri i form av
stilleben är nästan naturtrogna i sin klarhet med lackade ytor.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det var vernissage den 4:e april och mysfaktorn var hög bland de hundratalet människor som var på plats. Invigningstalare var, lämpligt nog, förre socialdemokratiske kommunalrådet i
Norrköping, Jan Olov Johnson. För 50 år sedan träffades han och Lars Tärning, när de gick tillsammans i målarskolans utbildning på Ebersteinska i Norrköping. De hade ”Mäster Palm” (Stellan) som skicklig och kunnig lärare. Jan Olov Johnson yttrade bland annat, att Tärning representerar den föreställande konsten.

Fortsättning publicerad 20100423

Barn utser Barnens Romanpris

– Vi är stolta och glada att vi blev utvalda som första skola att utse Barnens Romanpris, säger Carola Bladh, lärare på Rambodalsskolan i Norrköping.

Sveriges Radios nyinstiftade Barnens Romanpris delas ut för första gången i höst. Priset delas ut av en jury bestående av mellanstadiebarn. I år kommer barnjuryn från Rambodalsskolan i Norrköping.

Bild: STINA GULLANDER

Barnjuryn från Rambodalsskolan kommer att läsa de fem svenska böcker för barn 9-12 år som valts ut av en kritikergrupp och sedan diskutera sig fram till en vinnare. – Vi har valt Rambodalsskolan för att de prioriterar läsning och litteratur i undervisningen, säger programledaren Ylva Mårtens. – Vi är stolta och glada att vi blev utvalda som första skola att utse Barnens Romanpris, säger Carola Bladh som är lärare på Rambodalsskolan.

Fortsättning publicerad 20100416

Bondefrukost på Mastad gård

Margareta af Forselles, Helena Åberg, Göran Oskarsson, Leif Oskarsson, Cecila Mysinge, Torgny Wikelöv, Anders Pettersson, Torgny af Forselles och Anders Eriksson tillsamman med islandshästen Tumi frá Midhjáleigu.

Helena Åberg bjöd in Östra Husby LRF-avdelning till bondefrukost en marsdag. Syftet var att berätta om sin nya verksamhet på gården Mastad i Östra Husby. Ett tiotal lantbrukare hörsammade hennes inbjudan och försåg sig från det uppdukade frukostbordet och hörde
Helena berätta om sitt första år med Mastad Islandshästar.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jag är mån om att känna mina grannar och kanske finns det en nyfikenhet på hästnäringen, därför är en frukost tillsammans ett bra tillfälle att träffas och prata, inledde hon förmiddagen.
Efter att ha arbetat som konsult inom miljöteknik ändrade Helena yrkesinriktning för några år sedan. Islandshästarna, som hon vurmat för sedan hon 1993 arbetade på ett turridningsföretag
på Island under några månader, ledde henne in på den nya yrkesbanan.

Fortsättning publiecerad 20100409

Informationskväll i Norsholm

Ett 60-tal personer var på plats hos Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm.

Det blev några timmars prat om mat, mest östgötsk, i mitten på mars när Britta och Lennart
Andersson, som driver Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm hade bjudit in intresserade
till en informationskväll.

Text och bild: OWE BERGGREN

Ett 60-tal intresserade var på plats för att lyssna till engagerade talare prata om ”Sveriges
största tillväxtnäring”, måltidsturism och lokalproducerat. Det ämnet har kommit ordentligt i fokus i och med att jordbruksminister Eskil Erlandsson deklarerat att sätta Sverige ordentligt på kartan som ett ”matland”. Marie Lönneskog Hogstadius på Hushållningssällskapet i Linköping ledde kvällens diskussioner, med assistans av Christina Enudd som jobbar i Leader Folkungaland.

Fortsättning publicerad 20100401

Gamla jordbruksmaskiner

”Såmaskinen från Wästeråsmaskiner i Morgongåva köpte farfar 1911 för 185 kronor”, berättar Tore Folkesson.

Tore och Anne- Marie Folkesson är bosatta på släktgården Hylinge i Häradshammar. Där har Tore samlat gamla jordbruksmaskiner från 1800-talets slut och framåt, på en av gårdens logar.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Min farfar och pappa bevarade maskinerna och jag har dokumenterat dem och gjort ett gårdsmuseum på logen där man kan titta på dem. Alla redskap kommer från gården som har funnits i släkten sedan 1600-talet. Museet är inte öppet för allmänheten utan man måste ringa oss innan och boka tid om man är intresserad av att se de gamla redskapen. Tore har stort intresse av historia och har egna upplevelser av flera av föremålen på logen. Han berättar om resorna med häst och finsläden på vintern när familjen skulle till kyrkan eller till grannarna på besök. – De vuxna satt på sätet och vi barn framför och jag kan komma ihåg hur snön yrde upp från hovarna och hur det luktade från hästarna, berättar han.

Fortsättning publicerad 20100326

Gamla ting värderas för sin patina

Butiken är inredd som ett gammalt hem och i sovkammaren lägger Agneta Enzell sista handen
på att göra allt så fint som möjligt.

En ny affärsrörelse ser dagens ljus på Vikbolandet sista lördagen i mars, då Agneta Enzell
öppnar sin butik på Bossgård i Östra Husby. I gårdshuset kan man stiga in i en gammal
tid och uppleva möbler, husgeråd och andra vackra ting från förr.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Allt som kommer att finnas uppdukat är till salu. Jag älskar det gamla och njuter av att få hålla på med detta, säger Agneta som har bråda dagar när Länstidningen besöker henne några veckor innan öppningsdagen. Sedan ett halvår bor Agneta Enzell tillsammans med sin man och sin hund på Bossgård bredvid kyrkan i Östra Husby. Här får hon möjlighet att arbeta med det hon brinner för, nämligen vackra gamla saker.

Fortsättning publicerad 20100319

Zarah Leander-stipendiat utsedd

Mattias Enn. 2010 års Zarah Leanderstipendiat.

I anslutning till Zarahdagens konsert i Häradshammars Bygdegård den 19 juli utdelas 2010 års Zarah Leanderstipendium till estradören Mattias Enn.

Bild: STUDIO LINDSTRÖM

Juryns motivering löd: ”Estradören Mattias Enn tilldelas 2010 års Zarah Leanderstipendium
för sitt engagemang i att föra Zarah Leanders artistiska och musikaliska arv vidare till nya generationer”. Efter att som 20 åring debuterat med musikalen ”I skuggan av en stövel” 1993,
har Mattias Enn återkommit med program och tolkningar av Zarah Leander vid åtskilliga
tillfällen, bl a i anslutning till 100 års minnet av Zarah Leanders födelse 2007 och 80-årsminnet av Zarah Leanders debut 2009. Zarah Leanderstipendiet instiftades 2008 av Zarah Leandersällskapet, Häradshammars Bygdegårdsförening, Studieförbundet Vuxenskolans Vikbolandsavdelning och Zarah Festivalen i Risinge ”att utdelas till person eller
organisation som vårdar minnet av Zarah Leanders artistiska och musikaliska arv och för detta vidare till nya generationer och konstformer” och är för närvarande 10.000 kronor.

Fortsättnimg publicerad : 20100312

Christel väntar på vår och värme

Christel Eriksson har sadlat om från att ha kört budbil i många år, till att starta handelsträdgård i närheten av Arkösund.

På Marsäters gård några kilometer från Arkösund går Christel Eriksson i väntans tider.
I växthuset står krukor med övervintrande växter och snön ligger djup utanför, de sista dagarna i februari. Hon ser tillbaka på säsongen 2009 och konstaterar att det är bara att fortsätta med
handelsträdgården som hon startade upp för ett år sedan.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Jag kommer att ge verksamheten några år innan jag tar ett beslut om det ska bli min framtid. Men efter det första året är jag nöjd och ser fram mot den kommande säsongen. Christel Eriksson bor på gården Marsäter i Kälebo by några kilometer från Arkösund, tillsammans med sin
sambo Roger Andersson och hans söner. Efter att ha gått en ettårig trädgårdsutbildning på Himmelstalundsskolan i Norrköping bestämde hon sig för att satsa på växthusodling.

Fortsättning publicerad 20100305

Öppnar nostalgilada

– Det här är bland det roligaste jag gjort, säger Kerstin Tjernberg om satsningen på Nostalgiladan.

Det är ingen ny antikaffär – och inte heller ännu en loppis – som Kerstin Tjernberg tänker
öppna i påsk. Nej, det är NOSTALGILADA som ladugården i Melby utanför Norsholm ska förvandlas till. Dit ska både östgötar och förbipasserande på E4 lockas med möbler och inredning från 50-, 60- och 70-talen, de årtionden då Kerstin växte upp.

Text och bild: VEINE EDMAN

– Jag tycker att den kvalitet som präglade svensk möbeltillverkning och formgivning den där tiden blivit bortglömd, säger Kerstin Tjernberg. Kerstin har sedan länge samlat på sig möbler och annat till sin nostalgilada. Med hjälp av gamla årgångar av tidskriften Form ska hon återskapa miljöerna och känslan från de decennier då svenskarna i allmänhet fick det bättre och skaffade sig bostäder med möbler i teak och röda kakburkar av välkända svenska designers. – Kanske är det just det att de här möblerna och sakerna fanns hos vanligt folk som gjort att de blivit lite förbisedda, funderar hon. Intresset för antika föremål gäller främst sådant som räknats som lyx och kommit från finare hem.

Fortsättning publicerad 20100226

Melodikrysset

Tomtemor Birgitta Hägerstrand från Kolmården, värdinna för tomteträffen, i samspråk med programledaren Anders Eldeman.

Det populära radioprogrammet Melodikrysset sändes lördagen den 6 februari från anrika
Villa Fridhem i Kolmården. Programledaren Anders Eldeman lotsade radiolyssnare och publik med säkerhet och perfekt timing under direktsändningen som startade med ett ”God Jul allesamman!”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Omkring 300 personer hade tagit sig till Villa Fridhem för att få vara med och lösa Melodikrysset i direktsändning. Klockan åtta på lördagsmorgonen slog hotellet upp dörrarna för publiken och parkeringen började fyllas på redan en halvtimma innan. Att programmet är populärt märktes på samspelet mellan Anders Eldeman och publiken. Att det dessutom satt 24 tomtar i det för dagen
uppställda tältet på hotellets utegård, gjorde att stämningen blev ännu gemytligare.

Fortsättning publicerad 20100219

Lyckad danssatsning

Klockan hinner knappt passera 20.00 så är dansen i full gång.

– Succé, inte trodde vi att det skulle gå så bra. Nu dansar vi vidare! Dansföreningen som bildades i Häradshammar för ett år sedan, kunde på sitt årsmöte konstatera att deras satsning på fortsatta danser i bygdegården har varit lyckad.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Sista lördagen i januari startade vårens danser, med orkestern Icaros från Linköping, som för första gången spelade i Häradshammar bygdegård. Förväntan var stor hos både dansare och orkester, strax innan klockan 20.00 då musikerna spelade upp till dans.

Fortsättning publicerad 20100212

Växande lanthandel

Bo och Anna-Lena Axelsson firar i år 30 år som handlare i Östra Husby. Butiken är såväl spelombudsom ombud för bl.a. Posten och Systembolaget, dessutom finns en uttagsautomat.

För 30 år sedan tog Bo och Anna–Lena Axelsson över ICA-affären i Östra Husby. Tre gånger
har de byggt ut lokalerna. Från att i början ha varit en affär med betjäning över disk är den idag en
toppmodern ICA-butik med ett stort sortiment och mycket kunder.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Lanthandels historia i Östra Husby började i slutet av 1800-talet, då handlaren Filip Öhrevall startade Garn- Speceri- & Diversehandel på kyrkbacken. Efter honom tog Otto Holmsten över.
Han skrev också dikter och visor om bygden. 1895 invigdes Vikbolandsbanan och man fick en järnvägsstation i Östra Husby. Några år tidigare hade expediten Algot Ahlberg öppnat egen affär på den plats ICA - butiken ligger idag, för han insåg att närheten till järnvägen var betydelsefull. Hans hustru Hildur och deras dotter Lisa arbetade också i rörelsen och 1932
kom Erik Appelgren in i familjen genom sitt giftermål med Lisa och de tog över verksamheten.
När de slutade sin lanthandlarbana 1966, tog Torsten och Harriet Gröndahl över affären och drev
den fram till 1980.

Fortsättning publicerad 20100205

Satsar på framtiden

Lisa Sjöström och Per Pettersson driver familjegården Finnkärr i Kvarsebo på ekologiskt vis sedan 2002.

– Det är första året vi kör snö åt Vildmarkshotellet vid Kolmårdens Djurpark och det är ett av de olika ben vårt lantbruksföretag står på. Vi har ett ettårsavtal med dem när det gäller snöröjningen och det blev en häftig start med den vinter som vi har, säger Per Pettersson
som tillsammans med sin sambo Inger-Lise Sjöström, kallad Lisa, driver Finnkärrs gård i Kvarsebo

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Snöröjningen består i att hålla vägen från djurparkens parkering fram till Vildmarkshotellet vid Bråvikens strand öppen. Östgötatrafiken kör turer där och Per har brottats med två branta backar som ska vara halkfria för bussarna, under de veckor snön har fallit i vinter.
– Det är någon mil mellan Finnkärr och Vildmarkshotellet och väderläget kan ju se olika ut trots att det är så kort avstånd, så man måste ha framförhållning. Vissa mornar har jag åkt hemifrån klockan tre för att vara på plats och se med egna ögon hur det ser ut innan busstrafiken kommer igång. Då är det bra med ett fungerande nätverk av bra medarbetare,
grannar och släktingar som kan ställa upp vid behov av hjälp. Tryggheten att Lisa finns hemma och sköter gården, när jag är borta är också viktig, säger Per.

Fortsättning publicerad 20100129

Pimpelfisket är igång

Johnny Johansson från Häradshammar är en nöjd strömmingsfiskare.

”Vi har fått två - tre kilo strömming per dag utanför Mauritzberg de senaste dagarna och det är vi nöjda med”, säger bröderna Johnny och Roger Johansson. ”Strömmingen är extra fin nu tycker vi, med gott om rom i honorna. Det är bara ett rensa och lägga dem i stekpannan och så potatis till”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

De fyra fiskande pensionärerna Länstidningen träffade den 14 januari på isen, på den södra sidan av Bråviken, uppskattade isens tjocklek där till 15 – 20 cm. Strömmingen fanns, det var lagom kallt och ingen blåst, så förutsättningarna för en fin dag ute i det fria var goda.
– Om jag inte var här och fiskade, så låg jag hemma på soffan, säger Roger Johansson, nybliven pensionär från gården Hestad i Häradshammar.
– Vi brukar jaga, men nu när förbudet om lös hund i skogen har kommit under en period, är detta en bra sysselsättning. Nu åker vi hit och fiskar tre – fyra timmar, sedan är vi nöjda.
– Vi fryser in strömmingen och tar sedan fram efter behov. En knäckebrödssmörgås med inlagd stekt strömming på, eller strömmingsflundra, det är gott.

Fortsättning publicerad 20100122

De är vardagshjältar

Stationsbefäl Jan Båvemyr och styrkeledarna Mikael Skoog, Niklas Resebo, Thomas Glad och Lennart Skagervik

Kyrkvaktmästare, skolpersonal, polis, lokförare, byggjobbare, ja det finns många yrken representerade i deltidsbrandkåren på Vikbolandet. En grupp av människor som finns till hands för oss andra när det sker en olycka, börjar brinna eller när vi blir sjuka och behöver snabb hjälp i väntan på ambulans.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jan Båvemyr, platschef för deltidsbrandstyrkan som är stationerad i Östra Husby, berättar att man ska vara 18 brandmän, uppdelade i tre grupper, men för närvarande fattas det två i styrkan.
– Vi har svårt att hitta folk som kan, vill och klarar av arbetet som deltidsbrandman, eftersom man måste befinna sig inom ett visst avstånd från brandstationen under sin jour. Allra svårast är det att få ihop schemat under dagtid, då många av oss arbetar utanför Östra Husby, säger Jan Båvemyr.
För ett antal år sedan var läget annorlunda, då flera som var knutna till brandkåren hade sin arbetsplats i närheten av stationen. Från larm ska första brandbilen gå iväg inom fem minuter och då kan man inte befinna sig för långt bort. Nu har läget förändrats, då det finns ont om folk i närheten under dagtid.
– Men vi ska göra en insats att hitta nya blivande brandmän tillsammans med Företagarföreningen.

Fortsättning publicerad 20100115

Förändringar sker

Änglagården öppnade lagom till jul. ”Kunderna har strömmat till och jag är mycket nöjd” säger innehavaren Carina Hellström.

Från frisör till sjuksköterska och från låssmed till innehavare av en inredningsbutik med café, det är vad Camilla Skagervik och Carina Hellström, två kvinnor från Vikbolandet som befinner sig mitt i livet, satsar på under 2010.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

”Posthuset” i Östra Husby byggdes på 60-talet. Från början fanns där post, polis och bank, men det är många år sedan polisen och banken försvann och posten stängde för några år sedan. Lantbrevbärarna på Vikbolandet har dock kvar sin lokal där och nu är det ny verksamhet i en annan del av fastigheten.Efter att ha arbetat som frisör i 23 år varav de senaste 10-15 åren på Vikbolandets Hårmode i polisens gamla lokaler i huset, har Camilla Skagervik bestämt sig för att sadla om till ett helt annat yrke.
– Jag har funderat länge och har under de senaste åren läst in olika ämnen på Komvux och nu i slutet av januari börjar jag att läsa till sjuksköterska på Högskolan, med de flesta ämnen förlagda till Norrköping, säger Camilla.
– Frisöryrket är påfrestande för kroppen, så nu kände jag att det var dags att göra något annat och sjuksköterskeyrket är något jag funderat på ett tag, förklarar Camilla som byter bort gångavstånd till arbetet mot pendling till Norrköping.

Fortsättning publicerad 20100108

Skapar i tanken

Konstnären Christina Sarhagen.

– I tanken skapar jag min bild, tar fram färgen, tar fram formen, ser en komposition framför mig, väljer de enkla linjerna, var finns ljuset, var finns skuggan, ibland blir det precis som jag vill, ibland inte alls. Att skapa är glädje.

Text och bild: OWE BERGGREN

De tänkvärda orden kommer från Christina Sarhagen, bosatt i Vreta Kloster med sin sambo Lennart Svensson. Hon ställer ut tolv bilder i olja på Galleri Li i Skärkind tillsammans med Annica Ericson från Falun som presenterar sin keramik och sina skulpturer. På julutställningen, som pågår mellan 6 december och 6 januari, finns även nitton Tinga Tinga bilder från Tanzania som Länstidningen skrev om första gången den 5 september 2008. Christina Sarhagen älskade redan i förskoleåldern att rita och måla hus och på den vägen är det.
– Det är min stora grej att arbeta med färg och form, säger Christina Sarhagen, som arbetat som lågstadielärare men som numera är förtidspensionerad.
Måleriet har varit en stor hjälp under sjukdomstiden.

Fortsättning publicerad 20091218

Julbord på anrik plats

Några av de 48 personer från kommunen som åt julbord vid Länstidningens besök.

De gäster som dinerar i matsalen på Getå Hotell & Konferens måste ha en av Sveriges vackraste utsikter att betrakta mellan tuggorna. Byggnaden är vackert belägen, där Kolmården sänker sig i terrasser ner mot Bråviken. I november är vikens vatten gråblått, men utsikten är storslagen oavsett årstid.

Text och bild: OWE BERGGREN

Historiska vingslag präglar hotellet. Det är omskrivet redan 1702 men då som Krontorp. Robert Nobel är kanske den person som lämnat mest avtryck på platsen. Han använde Getå som sommarställe och ägnade stor omsorg åt Getås trädgård under senare delen av 1800-talet. Robert var fyra år äldre än brodern Alfred och avled på Getå. Han drev tillsammans med sin bror Ludvig företaget Bröderna Nobels Naftaindustri i Azerbajdzjan fram till 1881. Vid sekelskiftet inleddes pensionatsperioden som varade fram till 1960-talet, då Getå blev konferenshotell. Kända författare som funnit arbetsro på Getå är Wilhelm Moberg, Sven Stolpe och Alice Lyttkens. Kanske inspirerade av en av de tidigare ägarna Carl-Anton Wetterberg, som skrev under pseudonymen Onkel Adam. Han var en av de mest lästa författarna på 1800 talet.

Fortsättning publicerad 20091211

Stipendiat fick predika

Stipendiaterna Karin Fahlgren, Amanda Ottosson och Emma Fallman-Knutsson (t h).

När pengarna ur fonden Anna och Oscar Appelgrens Minne delades ut i Östra Stenby kyrka i november, fanns Emma Fallman-Knutsson med bland årets mottagare. Tillsammans fick de 22 stipendiaterna dela på hela 205.000 kronor ur fonden.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För Emmas del är det hennes studier till präst i Linköping som gjorde att hon kunde söka stipendiet som delas ut till alla elever som slutar grundskolan samt till sökande studerande upp till 30 års ålder. Man kan också söka fondmedel till körkort. Förutsättningen är att man varit bosatt i Östra Stenby i minst tre år. Mottagarna fick med sig några ord på vägen. Det första var från Anders Carlsson kyrkorådets ordförande. ”Lycka till med era fortsatta studier och kom ihåg att det är en ära att få studera” var hans ord till ungdomarna.
– När ni kommer ut i världen, glöm inte Östra Stenby, var orden som Bengt Appelgren, huvudman i Appelgrenska fonden skickade med stipendiaterna.
– Jag brukar sjunga vid utdelningarna, men i år fick jag förfrågan av kyrkoherde Lars Linnarsson om jag ville predika vid stipendieutdelningen och det betyder mycket för mig, sa Emma Fallman-Knutsson.

Fortsättning publicerad 20091204

Ateljé Stora Blå

Gaby utstrålar kreativitet och livsglädje.

”Jag vill vara med och dra mitt strå till stacken för en bättre värld". Gabriella Moström i byn Viddviken fyra kilometer väster om Arkösund har en tanke med varje silversmycke hon tillverkar. Världens Barn och forskningen kring bröst- och prostatacancer får en del av intäkterna.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Gabriella, även kallad Gaby, har flyttat från Norrköping ut till landet: "Det var kärlekens vindar som förde mig till Vikbolandet;" säger hon. I en magasinsbyggnad bredvid boningshuset, har Gaby sin ateljé och där flödar idéerna när hon tillverkar och designar silversymboler.
– Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och följa med, säger Hans Sandberg som bor tillsammans med Gaby i Viddviken.
"Han är en fixare och en trixare när det gäller att bygga och komma på lösningar", berättar hon och under vårt samtal märks det att Hans är intresserad och involverad i idéerna kring de olika silverarbeten som finns i ateljén.
– Jag har alltid tyckt om att arbeta med mina händer. När barnen var små, målade jag tavlor och gjorde lädersmycken som jag sålde. Nu är dom stora så det finns mer tid över för kreativiteten. I mina symboler finns mycket drömmar och tankar.

Fortsättning publicerad 20091127

Bjöd in till ting

Eva Kyrling, Krister Hellström och Birgitta Östling deltog i Vikbolandstinget.

Centerpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan på Vikbolandet bjöd in till ting i Östra Husby bygdegård under några kvällstimmar den 29 oktober.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Allmänheten fick tillfälle att komma och möta centerpolitiker i kommun och landsting för att säga sin åsikt om vad som behövs för att vardagen ska fungera om man bor på Vikbolandet. Ett 30-tal personer hade hört och sett inbjudan, de flesta med anknytning till jordbruket. Lars-Magnus Cederblad höll i kvällen som inleddes med att Curt Andersson centerpolitiker i Norrköpings kommun förklarade tanken med tinget: Landsbygdsberedningen har ett projekt som ska peka på det mest väsentliga för att folk i ytterområdena ska kunna fortsätta att leva och bo där. Curt Andersson ställde frågorna: Vad är det viktigaste för den här bygden? Vad måste finnas i en centralort på landsbygden? Curt informerade också om att hela kommunen har ca 130.000 invånare och omkring 75.000 av dem bor i Norrköpings stad. Han påpekade vidare att ytterområdena inte alls är lika.

Fortsättning publicerad 20091120

40.000 viltolyckor

Sven-Erik Pettersson från Jägarnas Riksförbund flankeras av polisinspektörerna Magnus Hallros, t v, och Per-Anders Eriksson.

Nationella Viltolycksrådet har haft en kampanj i länet under vecka 43, med den självklara avsikten att göra folk uppmärksamma på det myckna viltet, som rör sig vid och på våra vägar.

Text och bild: OWE BERGGREN

Givetvis är det ett starkt önskemål att få ner olycksstatistiken på cirka 400.000 viltolyckor, där ungefär 800 människor skadas och cirka tio människor omkommer. Ansvariga i Östergötland är polisinspektörerna Per-Anders Eriksson och Magnus Hallros. Den senare är länsansvarig och Eriksson är biträdande. Kampanjveckan startade i Motala (Bråstorps Köpcentrum), fortsatte i Ikanohuset i Linköping och avslutades på ICA-Maxi i Norrköping (Ingelstaområdet). I Norrköping fanns även Sven-Erik Pettersson från Jägarnas Riksförbund behjälplig. Han är även engagerad i länets Nationella Viltolycksråd och kontaktman vid viltolyckor. Länstidningen kunde också konstatera att det var stort intresse från allmänhetens sida för den viltolycksremsa och informationsbroschyr som personalen tillhandahöll.

Fortsättning publicerad 20091113

Viktigt ta jägarexamen

Enar delar gärna med sig av sin stora kunskap om jakt och viltvård.

Femton vikbolänningar träffades i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i mitten av oktober för att läsa teori över vintern under ledning av Enar Karlsson och för att i vår göra teori – och skjutprov för jägarexamen.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

För omkring 50 år sedan kom den unge Enar Karlsson från Varberg till Östergötland och Vikbolandet för att börja arbeta som vaktmästare på Mems Slott, som då var Centerns ungdomsförbunds kursgård. Han blev kvar där i över sex år, bildade familj och har sedan arbetat inom Kriminalvården fram till sin pensionering. Under hela sitt liv, har Enar varit intresserad av naturen, jakt och viltvård. Så det föll sig naturligt att tacka ja till att bli cirkelledare när man saknade ledare till en jägarkurs för 20 år sedan.
– Fast jag hade varit cirkelledare tidigare för Studieförbundet Vuxenskolan (SV), berättar han när Länstidningen träffar honom i hemmet i Östra Husby några dagar efter kursstarten. Jag höll kurser i orientering och även politiska cirklar, så det var inte nytt för mig att leda grupper. Min första kurs höll jag hemma i Halland 1952 och jag har alltid varit SV trogen.

Fortsättning publicerad 20091106

Idéerna flödar

Gunilla Gunnarsson, Vilhelm Ekhem och Daniel Andersson arbetar i företaget.

På frågan om det är för att familjen Gunnarsson älskar glass, som man köpte Glacekompaniet i Norrköping i mars i år, svarar Daniel Andersson, anställd i företaget: ”Nej, det beror på dåliga mjölkpriser och att företaget har ett genuint intresse för att förädla produkterna, samt att vi vill komma nära konsumenterna”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Familjen Tomas och Gunilla Gunnarsson samt de fem barnen, på gården Sänkdalen på Vikbolandet lever ekologiskt tillsammans med Tomas föräldrar Per-Gunnar och Birgit som också bor på gården. Per-Gunnar var pionjär med ekologiskt tänkande inom jordbruket i trakten och man har haft den inriktningen sedan början av 1970-talet. Numera driver Tomas och Gunilla gården på samma vis, med kött- och mjölkproduktion samt växtodling. Dessutom har en ny inriktning startat sedan några år, med framtagandet av kallpressad rapsolja från gården och sedan ett halvt år tillbaka äger Sänkdalens Gård f.d. Glacekompaniet i Norrköping. Viktigt med personliga möten
– Man kan säga att rapsoljan är handgjord. Hela processen med pressning av oljan, påfyllnad av flaskor, sätta på etiketter och paketering sker på Sänkdalen. Vi kör ut till butikerna själva också, det är viktigt med kundkontakten, säger Vilhelm Ekhem anställd på gården, numera med huvudansvar för glasstillverkningen tillsammans med Daniel Andersson.

Fortsättning publicerad 20091030

Inblick i folkkonsten

Östergötlands länsmuseum har gett ut en ny bok: Johan Bäckström – folkkonstnär i Östergötland. Bäckström var verksam i socknarna Horn, Kisa och Tidersrum under det tidiga 1800-talet.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Johan Bäckström är en av de främsta inom östgötsk folkkonst. Han var en originell och färgstark konstnär och möbeldekoratör. Det har tidigare inte skrivits så mycket om honom. Högreståndskulturen har dokumenterats och utforskats noga. Folkkonsten har hamnat utanför, men intresset för den har de senaste åren ökat. Nu har den sin givna plats inom konstvetenskapen. Boken ger en inblick i den lokala folkkonsten och är den första monografin om Johan Bäckström. I södra Östergötland finns fortfarande stora delar av Johan Bäckströms möbler och föremål kvar. Genom bland annat annonser i lokaltidningar har mängder av Bäckströms alster blivit kända. Museet har haft en viktig lokal hjälp vid inventeringen i Gun-Britt Monell, Horn och Rune Oskarsson, Kisa. Gun-Britt Monell kan som ingen annan bygden kring Horn och Hycklinge. Hon har gett ut många böcker om sin bygd. Rune har alltid haft intresse för och samlat Bäckströms verk som han även renoverar.

Fortsättning publicerad 20091023

Svensk Smak-afton

Peter Harryson visades runt i köttbutiken av Britta Andersson.

Insamlingen till Världens Barn inleddes med en Svensk Smakafton hos Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm. Det var öppet för alla att lyssna på kvällens inspiratör och talare Peter Harryson och äta Galne kockens köttfärssoppa.

Text och bild: BO BÄCKMAN

Britta och Lennarts Nära Kött i Norsholm inbjöd tillsammans med Svensk Smak till en inspirerande afton. De serverade bland annat Galne kockens köttfärssoppa, en höstsoppa på lokalproducerade råvaror. Besökarna kunde lyssna på ett underhållande och tankeväckande anförande om mat av Peter Harryson, träffa Daniel ”Galne Kocken” Svensson från Svensk Smak och Britt-Louise ”Bitto” Carlsson, köksmästare hos Britta och Lennart. Insamlingen Till Världens Barn är ett samarbete med Svenska Kyrkan. Den matkunnige skådespelaren Peter Harryson passade på att se sig om i köttbutiken innan det var dags för hans föredrag i tältet intill. Kunderna kan se in i styckningslokalen och i köket genom de fönster som placerats mellan dem och butiken. Det passade honom. Med stigande förtjusning synade han noga sortimentet och hanteringen av köttet.

Fortsättning publicerad 20091016

Första dialogmötet

Diskussion i en av de tre grupperna.

Efter några förberedande träffar höll Norrköpings landsbygdsberedning det första så kallade dialogmötet i församlingshemmet i Simonstorp den 22 september. Femton ortsbor hade mött upp. Beredningsgruppen innehåller representanter från alla majoritetspartier.

Text och bild: OWE BERGGREN

Beredningens ordförande Olof Johansson (S) hälsade välkommen och hoppades på livliga diskussioner och visst blev det så. ”Processledare” för kvällen var Monica Rosander, som i sin dagliga profession jobbar på kommunens ekonomiavdelning. På konferensmanér delade hon upp deltagarna i tre grupper, där varje deltagare fick skriva ner hur många förslag som helst, men bara ett per post-it-lapp. Grupperna skulle ta fram sex förslag, som så småningom skulle reduceras till fyra, där graderingen skulle vara mycket viktiga och viktiga. Kvällens övergripande fråga var: ”Vilka faktorer är viktiga för Simonstorps utveckling fram till 2020”? Det var härliga diskussioner i de tre grupperna och idéer saknades verkligen inte. Två förslag utkristalliserades som de klart viktigaste för bygdens utveckling. Förskolan, som fick fjorton förslag och allmänna kommunikationer som buss, cykel och pendeltåg, som fick tretton.

Fortsättning publicerad 20091009

Polishund-SM avgjort

Stefan Lönnvik redo för tävling med sin hund Lidjax Bus av rasen malinois.

Förargliga sex poäng skiljde Mimmi Lindgren och hennes hund Humlan från en pallplats när Polishund-SM avgjordes på Bråvallafältet i Norrköping. En och en halv poäng per dag då tävlingarna avgjordes mellan 17- 20 september.

Text och bild: OWE BERGGREN

Östgötapolisen Mimmi Lindgren och hennes hund Humlan, av den belgiska vallhundrasen malinois, samlade ihop 1182 poäng medan bronsmedaljören Martti Källmalm från Örebro polisdistrikt hade 1192 poäng. Överlägsen segrare blev Ronny Holmberg med hunden Lei- Anns Besk från Blekinge polisdistrikt med 1348 poäng, 99 poäng före Dan Pellas från Stockholm med hunden Jurassic Erox. Trots den snöpliga medaljmissen var Mimmi Lindgren nöjd efter tävlingen.– Jag är jätteglad, det har gått framåt hela tiden. 2007 blev vi åtta, förra året femma, så nästa år kanske det blir ännu bättre ?
Humlan har funnits i familjen i drygt fyra år och mycket tid åtgår till träning. Det underlättar givetvis att även maken är hundförare, men han har en schäfer. SM-fyran är polis sedan ungefär åtta år och det tar cirka två års träning innan hunden kan användas i polisarbetet.

Fortsättning publicerad 20091002

Vandringsled för alla

Mycket folk premiärbesökte ”Upplevelsestigen”.

I ett underbart septemberväder invigdes den så kallade ”Upplevelsestigen” i Vrinneviskogens naturreservat tisdagen den 15 september. En sträcka på cirka 800 meter, där ung som gammal liksom personer med något sorts handikapp kan få en fin naturupplevelse. Starten är nedanför Tjalvestugan.

Text och bild: OWE BERGGREN

Inledningsvis redogjorde kommunekologerna Eva Siljeholm och Therese Andersén för projektet som startade för drygt ett år sedan. Kostnaden uppgår till cirka 100.000 kronor varav hälften utgörs av statsbidrag och där arbetet utförts av kommunens folk. Eva Siljeholm yttrade bland annat följande om bakgrunden till projektet.
– Idén föddes faktiskt för mer än tio år sedan då jag var bekant med en man, som jobbat på Drottningholmsförvaltningen i Stockholm. Där hade de gjort en ”Upplevelsestig” för synskadade och jag tyckte det var en jätterolig idé. Att ge alla chansen att uppleva den här fantastiska skogen.
Efter att kommunalrådet Stefan Arrelid (MP) formellt invigt ”Upplevelsestigen”, förpassade sig det stora sällskapet fram till den första stationen av totalt elva. Där drog kommunalrådet av täckelsen och då uppenbarade sig en information om tallen och dess årsringar.

Fortsättning publicerad 20090925

Informell demokrati

Ingela Granqvist, Olof Johansson & Britta Andersson.

Arbetet med ett landsbygdsprogram i Norrköpings kommun har kommit en bit på väg. Ett andra beredningsmöte har hållits hos Brittas och Lennarts Nära Kött i Norsholm, dit representanter för ortens byalag var inbjudna.

Text och bild: OWE BERGGREN

Landsbygdsberedningen är en samling politiker där alla partier ingår, totalt nio personer. Representanter bosatta på Vikbolandet, Kolmården och stadsbor är med i gruppen. Ordförande är Kuddbybon Olof Johansson (S) och i gruppen ingår även landsbygdsutvecklaren Ingela Granqvist. Det första dialogmötet hålls i Simonstorp den 22 september, där inbjudna föreningar får säga sin mening och uttrycka önskemål just för sin kommundel. Norsholmsmötets samtliga deltagare var rörande eniga om att det allra viktigaste var att lyssna på gräsrötterna på landsbygden.
– Utan spaning, ingen aning, är lite av beredningens ordspråk, säger Olof Johansson.

Fortsättning publicerad 20090918

Stationen invigd

Det första ”officiella” tåget ankommer till Kimstad.

Lördagen den 15 augusti 2009 var en stor dag för Kimstad och dess innevånare. Då invigdes nämligen den nya pendeltågstationen i orten.

Text och bild: OWE BERGGREN

För 43 år sedan slutade tågen att stanna vid Kimstad station, men nu är ordningen återställd. Åtminstone vad gäller pendeltågen mellan Norrköping-Linköping. Länstidningen fick förmånen att träffa Sigvard Davidsson, som hade 36 år totalt som ”järnvägare”. Tjugo år vid Norsholm och sexton i Linköping.
– Men jag har även tjänstgjort här i Kimstad, där jag körde en växelmaskin. Som mest arbetade 45 man i Kimstad, minns Sigvard Davidsson, som begåvades med titeln lokförare innan han gick i pension 1981.
På invigningsdagen var mycket folk samlade vid den nya pendeltågstationen och vädret var strålande vackert.
– Den är inte riktigt färdig ännu, informerade tekniske chefen vid kommunen Leif Lindberg inledningsvis.
Investeringskostnaden uppgår till totalt 53 miljoner kronor, varav Norrköpings kommun bidrar med 34 miljoner kronor.

Fortsättning publicerad 20090911

Ekologisk logdans

Beatlesbandet Liverpool. Från vänster Sebastian Roos, Ronnie Roos, Kent Szwonder och Olle Nilsson.

Logdanserna vid Gäverstad gård, belägen 2 km från väg 210 väster om Söderköping, blir allt populärare. Förra året var 140 personer speciellt inbjudna, i år blir 230 det personer om alla kommer. Allt vid Gäverstad bär ekologiska förtecken, självklart även det som gästerna kunde köpa.

Text och bild: OWE BERGGREN

Öl, både svensk och utländsk, som gästerna kunde släcka sin törst med och korv, kött och sallad för att nämna något som fanns att handla. Annars hade ju många av gästerna en medhavd korg med mat och dryck, alltså en form av knytkalas. En av arrangörstjejerna, Inger Källander, mångårig ordförande i Ekologiska Lantbrukarna (hon avgick 2008), var nyligen hemkommen från en resa i Peru. På hennes säljbord fanns mössor och vantar stickade av alpackaull. På Gäverstad finns för övrigt två alpackor, detta säregna lamadjur som har sin hemvist i Anderna. Källander sålde även vackra halsband från Uganda tillverkade av affischpapper, som sedan lackats. Hon har varit inblandad i ett ekologiskt lantbruk i Uganda som drivits under cirka två år. En annan av arrangörerna, Lena Mannerheim, körde med sin fyrhjuling så det stod härliga till, med sin sprudel ”Bassi” som passagerare. ”Sprudel”är en korsning mellan spaniel och pudel. Den tidigare gymnasieläraren informerade att det verkligen är fullt upp på gården.
–Vi har 30 egna islandshästar och 60 inhyrda hästar, informerade Lena Mannerheim. Och så ordnar vi ekologdanser. Totalt har vi kört ekologiskt på gården i tjugo år.

Fortsättning publicerad 20090904

Östra Ny kyrkby

Sommaridyll i Östra Ny.

Under Östgötadagarna, som äger rum första helgen i september, kan man göra ett besök vid bygdegården Tingsborg i Östra Ny på Vikbolandet. Där visar ortens hantverkare upp sina alster. Vill man uppleva skog och mark, finns det gott om bär- och svampskogar i närheten och Skirsjön är värt ett besök, trots att badsäsongen är över för året.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

I Östra Ny kyrkby ligger socknens bygdegård, Tingsborg och där träffar Länstidningen bygdegårdsföreningens ordförande Rolf Johansson.
– Jag har bott stora delar av mitt liv i Östra Ny och det är perfekt att bo här, säger han. Sammanhållningen bland människor är bra och många kommer när vi har olika arrangemang. Men vi skulle förstås vilja se fler av de omkring 200 personerna som bor i socknen, när vi ordnar med t.ex. luciafirande och teater.
Rolf berättar vidare att lokalen också hyrs ut till bröllop och andra privata sammankomster.
– Nu hoppas vi att försäljningen som vi ska ha under Östgötadagarna kommer att slå väl ut och att det kommer mycket besökare. Det kommer att finnas olika hantverkare på plats som visar upp bl.a. silversmiden, skinnarbeten, träsniderier och så kan man förstås dricka kaffe här då, fortsätter Rolf.

Fortsättning publicerad 20090828

Lägervecka i USA

De glada ungdomarna Filip Andersson och Frida Kihlberg.

Kusinerna Frida Kihlberg från Östra Ryd, 15, och Filip Andersson från Vånga, 17, har varit med om en riktig drömresa. Under sommaren deltog de tillsammans med ett 40-tal andra ungdomar från hela världen i en lägervecka för islandshästar i Eagle, Wisconsin.

Text och bild: OWE BERGGREN

För Frida och Filip var trippen till det stora landet i väster den första i deras liv.
-Det ska bli spännande. Jag har inte hunnit bli nervös än, säger Frida Kihlberg i en paus i träningen vid klubbens anläggning bakom Racketstadion i Norrköping.
Hon får nickande instämmande från Filip, när Länstidningen träffar de båda blivande resenärerna före avfärd. Av naturliga skäl kunde inte deras hästar följa med, utan de fick sig tilldelade varsin häst vid ankomsten. Anläggningen de vistades vid heter Winterhouse Park, Icelandic House Farm och har en yta på cirka 87 tunnland. Internationella Islandshästförbundet (FEIF) arrangerar detta evenemang på olika platser i världen varje år och många länder från Europa deltager. Trots sin ringa ålder är Frida och Filip rutinerade islandshästryttare. Tillsammans med tre lagkamrater tog de hem lag-SM i Östersund förra året för sin klubb Dyggur (betyder trofast). Föreningen har cirka 300 medlemmar.
-De har ridit sedan de kunde sitta utan stöd, säger Fridas mamma Karin Kihlberg.
Hon fungerar som ledare liksom kollegan Camilla Rolfsdotter.

Fortsättning publicerad 20090821

Björns 4021:a träff

Från vänster Ehrling Fredriksson, Roland Engdahl, Björn och Helena Eriksson, Åsa Sjöberg samt Ulf Tellin.

I slutet på sin ämbetsperiod besökte landshövding Björn Eriksson tillsammans med hustrun Helena, Capella Ecumenica, belägen på Västra Gärsholmen i Slätbaken.

Text och bild: OWE BERGGREN

Besöket var omgärdat av sång och musik, en kort betraktelse av kyrkoherde Sven Jennerström, utdelning av gåva till paret Eriksson och avslutningsvis en härlig kaffestund vid stranden av Slätbaken. De musikanter som kom till Capella Ecumenica var fem till antalet: Per Sundström och Håkan Kyndel spelade trumpet, Roland Engdahl trombon och piano, Ehrling Fredriksson tenorsaxofon och Ulf Tellin piano och orgel. Den senare är till vardags organist i Hedvigs kyrka i Norrköping och svarade för kvällens musikaliska höjdpunkt, när han spelade ett varierat tema på ”Gubben Noak” på kapellets lilla orgel. Stormande bifall av publiken blev resultatet.
-Han är en av Sveriges tio bästa organister, betygsatte Ehrling Fredriksson.
Kvintetten musikanter kompletterades med Åsa Sjöberg som sjöng tre melodier; ”Den första gång jag såg dig”, ”Jag kan inte räkna dem alla” och ”Lycka” var hennes bidrag till den musikaliska soaren.

Fortsättning publicerad 20090814

Får respit året ut

Eva Björnelf och Malin Eriksson.

Kolmårdens Hästsportförening (KHF) har haft och har fortfarande en turbulens i föreningen. Den tidigare styrelsen satt ett år och nu måste den nya styrelsen få KHF på fötter. Problemet är som vanligt i föreningar, ekonomin.

Text och bild: OWE BERGGREN

Nu har kommunen, med föreningskonsulenten Mariana Svedin i spetsen, tittat på vad som behöver göras. Norrköpings kommun har erbjudit klubben ett ekonomiskt bidrag på totalt 55.000 kronor. Det gör att verksamheten kan fortsätta året ut. Bidraget fördelar sig på 25.000 kronor i ett utvecklingsbidrag, samma summa utgör fritt resursbidrag och resterande 5.000 kronor är ett arrangörsbidrag. Med de här pengarna finns det ett ekonomiskt ljus i tunneln för KHF. Lite av en utlösande faktor till krisen var att klubben förväntade sig ett bidrag på 80.000 kronor som kommit automatiskt tidigare, vilket i och för sig varit felaktigt, men som aldrig kom i år. Det har skett ett misstag i ansökan, där föreningen angivit ridande personer vilket är felaktigt. KHF har även missat att ett långsiktigt avtal med Bränntorps gård har krävts för att erhålla kommunens driftsbidrag. Det korrekta antalet bidragsberättigade i KHF var bara 46 stycken eller i pengar 39.710 kronor. Bidragsberättigade är de personer som är mellan 7 och 20 år.

Fortsättning publicerad 20090807

Rapp utropare

Det var fullspikat i salongen och utropstakten var hög.

Norrköpings Auktionsverk har haft stadsauktion i sina lokaler. Lisbeth Olsén var rapp i sitt jobb som auktionsropare, då 125-150 objekt måste hinnas med på en timma. Totalt innehöll katalogen 1424 nummer.

Text och bild: OWE BERGGREN

Det fanns ett stort utbud av glas och porslin. 50 delar av servisen ”Vinranka Gefle”såldes för 1 600 kronor, en dubblering av utgångsbudet. Gustavsbergs servis ”Diana” klubbades för tusenlappen. Kaffeservisen ”Bikupan Danmark” i 28 delar såldes för 1300 kronor, där utropspriset var 300 kronor mindre. De gamla märkena står sig uppenbart bra i konkurrensen. Rörstrands kaffeservis i sjutton delar från tidigt 1900-tal var ett bevis på det. Säljpriset blev 1 900 kronor där utgångspriset var betydligt lägre, 500 kronor. Barbiedockor är attraktiva auktionsvaror. För två dockor med hemsydda kläder blev slutpriset 1 100 kronor. Det fanns även ett stort utbud av textilier av olika slag liksom kopparföremål. En köpare betalade 2.100 kronor för en nysilveruppsättning av bestick modell Haga i cirka 80 delar. Ett antal telefoner av modellen ”Kobra” i olika färger såldes oftast över utgångspriset. Konstnären Lisa Larssons alster är alltid eftertraktade. ”All världens barn” i åtta delar klubbades för 2 000 kronor och hennes ”Adventsbarn” i fyra delar såldes för 1.500 kronor. Skor, handväskor och klänningar av så kallad vintagetyp föll inte köparna på läppen.

Fortsättning publicerad 20090724

Spännande besök

Ett av de inhägnade gruvhålen vid Dalmyra gruva.

- Förra året var det 700 personer som skrev i vår gästbok, en del sov över i vindskyddet efter att ha dragit sig över vattnet på flotten, berättar eldsjälen Rune Hellström.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Dalmyra Gruva, där brytningen lades ner i början av 1900-talet, ligger på Vikbolandet omkring 3,5 mil från Norrköping utmed vägen till Rönö. Har man tur kan man möta Rune Hellström, en av eldsjälarna i Gårdsjö – Rippetorps byalag, där. Han är bosatt med sin fru Siv en bit därifrån och kan berätta mycket om platsens historia.
- Det var den nyligen bortgångna Svea Eriksson i Moängen i Häradshammar som var motorn i det hela från början. Vi startade en studiecirkel 1987 och efter några år kom arbetet med att göra i ordning gruvområdet igång, berättar makarna Hellström.
Det finns en parkering några hundra meter in på vägen till Tobo. Därefter följer man skyltar genom skogen ner mot vattnet. Det är en spännande plats att komma till. På en informationsskylt kan man läsa om gruvdriften, om bostadshusen och dansbanan och om hur man fraktade malmen därifrån. Den korta biten över vattnet drar man sig på en flotte, som sitter fast i land med rep. Det finns livbojar på bägge stränderna. Vill man göra en lite längre tur ut på vattnet finns det några båtar man kan låna. Det gör man med eget ansvar och flytvästar får man ta med sig dit.
- Det är många barnfamiljer som kommer hit och åker flotte, grillar korv och kanske sover över i vindskyddet, berättar Rune. Det är spännande med de djupa öppna gruvhålen som är någonstans mellan 60 och 90 meter djupa. Allt är inhägnat, men man ska vara försiktig. Vi har också ordnat med en eldstad så man kan grilla om man vill.

Fortsättning publicerad 20090717

Lada blir drömhus

- Tanken att hitta ett ställe att bygga om har alltid funnits, säger Jan Willem Alphen de Veer. Jag har ritat på många lador, för de är lätta att bygga om. När vi fick se den här ladan kände vi att tiden var inne, här ”har vi medvind”.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Jan Willem och Antoinette Alphen de Veer kom som unga nygifta till Sverige från Holland 1965. ”Nygift holländskt par söker jobb på en gård”, så löd annonsen i Land som gav dem arbete och bostad på Knista Säteri i Västergötland. Sedan har de blivit kvar i Sverige.
- Jag trivdes så bra här, säger Antoinette, naturen är så fin.Vi fick barn ganska snart och lärde oss svenska, för barnen behöver ett språk. Vi läste Astrid Lindgrens sagor för barnen, det var ett bra sätt att bli inlemmad i den svenska kulturen och språket, fortsätter hon.
- Vi pratar alltid svenska med varandra, men vissa skämt och någon svordom kan komma på holländska, berättar Jan Willem.
Familjen kom så småningom till Västra Harg där de byggde om en kvarn till bostad. Där bodde de i många år, men sålde kvarnen och flyttade vidare på grund av arbete. Till Vikbolandet kom de 1986 och har sedan dess blivit trakten trogen. De har sedan ungdomen haft med sig det antroposofiska tänkandet, med biodynamiskt odlande som utgångsläge. Nu har de bägge två uppnått pensionsåldern, men Antoinette arbetar fortfarande halvtid inom vården på Ensjöholms by utanför Norrköping.

Fortsättning publicerad 20090710

Charmig bil

Sibylla Gustafsson och Lasse Björk dukade upp alla nostalgiprylar och förflyttade sig och besökarna till 1960-talet. De sitter vid det gamla Origo- bordet, lyssnar på den gamla AGA radion, häller upp kaffet ur den flätade termosen i plastmuggarna tillhörande den gamla campingväskan klädda i kläder från den tiden.

Text: SIBYLLA GUSTAFSSON

Ånnaboda är en väletablerad och stor veteranbilsträff med 25 år på nacken . Och nog var det gott om bilar som visade upp sig på Ånnaboda i början på juni. Sammanlagt var ett tusental bilar och motorcyklar samt mopeder och givetvis deras ägare med på träffen. Vädrets makter var inte på sitt allra bästa humör , ty det kom några riktigt rejäla regnskurar. Det mesta var nog som vanligt: campingveteranerna hade sitt sedvanliga års möte, en del klubbar ställde ut sina klubbbilar, Classic motor hade ett intressant föredrag om vespan Svalan. När man sett sig mätt på alla fina bilar, kunde man gå en sväng på marknaden. Där var det sedvanliga utbudet av bil- och nostalgiprylar till vår bilhobby och en del vanliga "loppisprylar ". Själv hittade jag bland annat två nya rostfria avgasrör till min SAAB. Den här helgen är Lasse Lindström ett givet inslag. En bilspeaker som pratar nästan oavbrutet i två dagar om i stort sett alla bilar och modeller han ser i Ånnaboda. Vi åkte dit i min gamla SAAB 96 från 1961 En standard 2-takt med lite nostalgiprylar monterade ( barnstol, Ce -Ge Hammarlundshjälm , nice hunden osv). Den hade vi för övrigt som rallybil i regularityklassen i Midnattssolsrallyt 2008 och ska även köra med den i år.

Fortsättning publicerad 20090703

Rätt forum för Klara

Klara Zimmergren, med de första elva levnadsåren i Norrköping, har hittat ytterligare en del i sin medieframtoning då hon blir ny programledare för familjeserien Djursjukhuset SVT 1. Hon har hittills jobbat mycket med radio, med bas i Göteborg där hon bor. Klara har också fått ett stort medialt genomslag i den nyss genomförda humorserien ”Mia och Klara”. Det är en helt annan Klara TV-publiken får möta i Djursjukhuset.

Text och bild: OWE BERGGREN

Hon ger ett nästan blygt intryck, men är samtidigt en alert och konkret person i teamets TV-inspelning i Kolmårdens Djurpark. Den här speciella dagen är arbetslaget samlat med veterinärer och skötare i den byggnad där några högresta damer och herrar bor. De fyra girafferna. Uppgiften är att ge treårige giraffhannen Garp en tuberkulinspruta. Han kom för tre månader sedan från Bayerns huvudstad München.
– Där törs de inte göra detta, säger chefsveterinär Bengt Röken. Konsten är att dosera mängden bedövningsmedel rätt, inte för mycket så att han lägger sig. Jag tror att vi är de enda i västvärlden som gör det här.
Första injiceringen gjordes 09:15 för att få Garp i ett lugnare tillstånd, helt enkelt bedövningsmedel i den tre och en halv meter långa kroppen. Det var inte gjort i en handvändning att få möjligheten att ge Garp tuberkulinsprutan. Efter mycket lock och pock från djurskötarnas sida med en lång lövruska som lockbete, fick man slutligen in Garp i en trång fålla. Där rakade Röken bort ett stycke päls med en hårtrimmer för injiceringsstället. Sedan lade Röken ett stycke tyg runt giraffens hals och drog honom mot sig. Slutmomentet var att binda för giraffens ögon med en halsduk och sedan sätta tuberkulinsprutan. Ett spännande ögonblick i ett svårt jobb, som dessutom utfördes på en stege. Till sin hjälp hade Bengt Röken veterinärkollegan Thomas Möller och aktiva djurskötare med specialintresse för giraffer, Rickard Andersson, Malin Wiklund och Thomas Antmar.

Fortsättning publicerad 20090626

Sol, vind och vatten

Det var många som tog tillfället i akt att göra ett besök när Arkö Kursgård utanför Arkösund på Vikbolandet öppnade upp sina dörrar för allmänheten på nationaldagen. På kursgården, som ägs och drivs av Sjöfartsverket, har man utbildningar i allt som behövs för att rädda liv till sjöss.

Bild och text: MARGARETA GUSTAVSSON

Dagen bjöd på sol och vind under den korta båtresan ut från Arkösund och besökarna var många som togs emot av värdinnan Christina vid bryggan. Hon berättade kort om de olika husen och vad som fanns i dem, delade ut en karta över området och därefter fick besökarna gå runt i egen takt. I ett av husen kunde man mitt på dagen höra den 92-årige mästerlotsen Carl–Axel Färnstrand berätta om sitt liv. I matsalen bjöds det på kaffe. Många gjorde också ett besök i den gamla lotsutkiken som numera innehåller övernattningsrum med en vidunderlig utsikt ut mot öppna havet och in mot Bråviken. Kursgården är till för Sjöfartsverket i första hand, men andra företag kan också hyra gården för egna kurser. Då bor man med helpension i de 35 rummen. Den här dagen kunde den som ville, vara med och se hur ett fartyg manövrerades in i mot Norrköpings hamn, med en simulators hjälp. Simulatorn består av en fartygsbrygga med elektroniska sjökort och reglage för att man ska komma så nära en riktig fartygsbrygga som möjligt. Stora bildskärmar visar visar hur båten rör sig framåt på vattnet, man ser land och kan samtidigt följa med i ett sjökort som finns i rummet.

Fortsättning publicerad 20090619

Antik och samlarmässa

Solskenet värmde och åhörarna sökte upp skuggan för att lyssna till antikexperten Peder Lamm, känd från TV, när han under ett par eftermiddagstimmar på Pingstaftonen värderade föremål i parken vid Skärblacka Folkets Hus.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

- Vi har planerat den här mässan i sex månader och annonserat i olika samlartidskrifter, berättade en nöjd Lars Adolfsson, sekreterare i Skärblacka Folkets Hus som arrangerade mässan tillsammans med Företagargruppen och Lions.
- Vi har haft loppis under flera år och skapat kontakter med olika utställare och nu vill vi testa att ha en renodlad samlarmässa, med betoning på gamla saker, fortsatte Lars.
- Om någon kommer med mormors gamla kaffekopp och vill ha den värderad brukar jag säga att den är värd en miljon, sa Peder Lamm när han i högt tempo tog emot besökare som ville ha sina föremål värderade. En kaffekopp som egentligen inte har något ekonomiskt värde, kan har ett högt värde för ägaren, eftersom man ärvt den av mormor.
Peder Lamm fick ta emot klockor, vaser, biblar, skulpturer, tavlor, bland mycket annat. En del besökare fick sina aningar besannade att deras föremål var värda en del pengar och andra fick höra motsatsen.
- En gammal bibel, kan man kanske få en ”Selma” för, om man vill sälja den, berättade Peder vidare.
I parken vid Folkets Hus hade 37 utställare plockat fram gamla föremål till försäljning. En del utställare hade rest långt för att komma till Skärblacka.

Fortsättning publicerad 20090612

Himmelsfärdsotta

På Kristi Himmelsfärdsdagens morgon samlades ett 70-tal Östra Stenbybor och andra vikbolänningar för att fira otta för 75:e gången på Boberget i Östra Stenby. Berget som man förr kunde se sex kyrktorn på Vikbolandet och Krokeks kyrktorn på andra sidan Bråviken från. Nu har skogen vuxit upp och man kan bara se Östra Stenby kyrktorn.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Solen sken och fåglarna gjorde allt för att överrösta den nytillträdda komministern Marie Jädher Molander när hon för första gången fick vara med om en otta på den gamla boplatsen Boberget på gränsen mellan socknarna Östra Stenby och Konungsund på Vikbolandet. Pastoratskören sjöng in försommaren med bl a psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” under ledning av Hans Bergenbrant. Efter sammankomsten på berget bjöd Boglinatorpets Vänner och Östkinds Hembygdsförening in till frukost i det lilla Boglinatorpet som ligger vid Östra Stenby kyrka. Torpet är ditflyttat från en grannfastighet till kyrkan och består av en kammare och en förstuga. Torpet fylldes snabbt av frukosthungriga frukosthungriga besökare som bland mycket annat fick smaka den s k kornbullen bakad av Katrin Kyrling-Fri. Originalet till den bullen var ett brödfynd från 400-500-talet, som gjordes på Boberget i början av 1900-talet. Det har länge varit ansett som det äldsta brödfyndet i Sverige. Några gårdar hade följt uppmaningen att flagga den här soliga dagen och under frukosten berättade en av eldsjälarna bakom församlingsarbetet, Bengt Appelgren, om sina minnen från de 75 ottor han varit med om. Speciellt inbjuden till den här dagen var Axel Lindmark jr, vilkens far kyrkoherde Oscar Lindmark införde traditionen i socknen.

Fortsättning publicerad 20090605

Aktiv förening i Vånga

Huset alldeles invid allfartsvägen i Vånga lyser gult och grant. En skylt anger att man kommit till en bygdegård. Huset är antikt. Förra året firades byggnadens 100-årsjubileum med en brakfest, som samlade cirka 350 personer.

Text och bild: OWE BERGGREN

-Det gick väldigt bra, säger Gösta Svensson, ordförande Vånga bygdegård Klippan.
Han får nickande bifall av sekreteraren, Anette Holm. Rikskända orkestern Svenne Rubins var på besök liksom ”Glesbygds Rebells”. Hundra år tidigare togs huset i bruk för att användas som lokal för nykterhetslogen 3710 Frideborg. I början av 1990-talet lades den verksamheten ner på grund av klent intresse. 1993 bildades föreningen Vånga bygdegård Klippan, som har 350-400 medlemmar. Man fick köpa in sig i fastigheten till en kostnad på 500 kronor per andel. Styrelsen består av tio personer, eller elva om den webbansvarige också räknas in. På 1950-60-talen användes lokalen som biograf och det visades matinéer på söndagar och barnförbjudet på onsdagskvällar. Filmen ”491” efter Lars Gjörlings roman med Lena Nyman i huvudrollen, kommer Gösta Svensson särskilt ihåg. Han var då arton år. I dag är det upprustning av lokalen och omgivningarna som gäller rent allmänt.
-Att peppa folk att hyra lokalen är också en viktig del, säger Anette Holm entusiastiskt och föregår själv med gott exempel.

Fortsättning publicerad 20090529

Släpp kossorna loss...

Lördagen den 9 maj hade uppskattningsvis 1600 personer samlats på Odenstomta i Kuddby för att se gårdens 87 kor släppas ut på sommarbete. Förväntningarna bland besökarna var stora och man sökte upp bra platser att se korna från, långt innan klockan 11 då utsläppet skulle äga rum.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Odenstomta drivs av Maria Öfverberg och hennes pappa Lasse Nilsson. Det är första gången de är med och arrangerar ett s.k. kosläpp tillsammans med Arla Food. Tidigare år har gården Linåkern i Kuddby varit värd för Arlas kosläpp på Vikbolandet. Maria Öfverberg är den fjärde generationen som brukar gården som har 42 ha åker, 52 ha skog och 20 ha beten. Mjölkstallet från 2006 med plats för 112 kor, är en lösdriftsladugård med mjölkgrop som kan mjölka tio kor åt gången.
- Det har varit stort intresse dagarna innan, vi hade 2000 anmälda, så regnet som kom i natt kanske har avskräckt en del, tror Maria. Men telefonen har gått varm hela morgonen och vi har t.o.m. fått samtal från Stockholm 20 mil bort, där man frågat efter vägbeskrivning, så visst finns det intresse av att komma ut på landsbygden och se levande lantbruk.
Lisa Sjöström, ordförande i Arlas Norrrköpingskrets, var med och bjöd besökarna på mjölk och bullar. Hon är inne på sitt tredje år som ordförande i ett område som sträcker sig från Finspång i norr till Valdemarsvik i söder.

Fortsättning publicerad 20090522

Diva fick diplom

Vid Hushållningssällskapet Östergötlands stämma nyligen fick Melin Horses vid Marby Storgård utanför Norrköping diplom för sitt treåriga sto Diva. Treåringen blev utvald i sin årskull efter ha blivit trea i 2008 års premieringstester.

Text och bild: OWE BERGGREN

Malin Olsson är mycket engagerad i skötseln och träningen av Diva. Hon jobbar huvudsakligen som beridare på Marby. Malin har hand om större delen av markarbetet bland hopphästarna. Hon har utbildat och tävlat med ett flertal upp till ”Medelsvår dressyr”, med segrar och placeringar som följd. Bästa minnet hittills är dressyrfinalen 2001 i ”Breeders” med hästen Master i 6-årsfinalen. Tävlingen gick av stapeln i Flyinge. Hon jobbar mest med dressyrhästarna.
– Diva har alla bra gener som krävs för att bli en riktigt bra dressyrhäst. Om hon sedan når ända fram vet man aldrig, säger Malin Olsson.
Hon har helheten; huvud, bål, extremiteter, sida m m, inga negativa detaljer. Det är kul att de uppmärksammar unghästarna, framtidens stjärnor. I Divas fall finns en rolig detalj om hur hon hamnade hos Melin Horses. Malin var i Falsterbo och fastnade för Diva direkt. Hon greppade telefonen och slog ett samtal till chefen ”Pelle” Melin och köpet var ett faktum. Då var Diva fem veckor. Fyra månader senare kom hon till Marby. Malin har uppenbarligen känsla för kvalitet. Modern heter Denoir och morfadern Warsteiner. Diva, liksom företagets andra hästar, är svenska halvblod. Melin Horses och Marby Storgård är en tävlingsanläggning, ingen avel förekommer, även om ett sto för tillfället har ett föl i magen.

Fortsättning publicerad 20090515

Upplev Norrköping

Norrköpings kommun har nyligen distribuerat två vägvisande broschyrer till innevånarna i Jursla/Åby och Svärtinge. Därmed har totalt nio informativa broschyrer publicerats som berättar om platser, som är värda att besöka.

Text och bild: OWE BERGGREN

Utöver ovanstående finns det fem broschyrer från tätorten att tillgå, en för Krokek och en för Skärblacka. Ett arbete, som tekniska kontorets ekologer och andra inblandade kan vara stolta över. Länstidningen gjorde ett besök vid Abborreberg i början av maj när grönskan stod som allra skirats. En riktig pärla vid Bråvikens strand. Ett andningshål, som Norrköpingsborna inte får missa. Området bjuder på omväxlande miljöer. Rika blomsterängar, gamla ekar, fågelsång och vacker utsikt över Bråviken för att nämna några detaljer. Vitsipporna bildar tilltalande mattor bland områdets olika lövträd. Mäktiga tallar som är äldre än 150 år finns också. På flera av tallarna finns spår av den ovanliga skalbaggen reliktbock. Abborrebergsleden är cirka fyra km lång. Om man vandrar leden passeras Holmtorpshagen där det finns en mängd intressanta fornlämningar. Från Lindö kan man gå ”Strandleden”, tre km lång, ända ut till Abborreberg. Det finns även ett motionsspår, 2,5 km långt, som utnyttjades flitigt den vackra majdagen.

Fortsättning publicerad 20090508

Bygger nätverk

”Kvällen får avgöra hur ni vill att det ska se ut i framtiden.” Med de orden inledde Bo Axelsson ordförande i Vikbolandets Företagsgrupp, informations – och diskussionskvällen med kvinnliga förtecken på Bjärstad gård i Kuddby.

Text: MARGARETA GUSTAVSSON
Bild: ELISABETH WESTLUND

Bo Axelsson fortsatte att informera om Företagarföreningen och om framtidens media. Hur ska vi bäst nå ut till våra kunder och gäster, som kvinnliga företagare? Behövs samarbete? Det var några av de frågor som kom upp under kvällen på Bjärstad, dit de kvinnliga företagarna på Vikbolandet var inbjudna av Elisabeth Westlund och Camilla Hansson som driver Vikbolandets Naturhälsogård där och på gården Brånnestad några km. därifrån. De arbetar med grön rehabilitering i samarbete med LRF, Försäkringskassan och Norrköpings kommun. Bo Axelsson berättade att företagarföreningen har funnits på Vikbolandet sedan 1995. Föreningen har samarbete med andra företagsgrupper i Norrköpings kommun och man hoppas att den nyanställda landsbygdssamordnaren Ingela Granqvist kommer att bli en tillgång för att leda arbetet framåt. Han medgav att föreningen är lite anonym bland företagarna på Vikbolandet och att de gärna vill ha fler medlemmar än de 55 som finns idag. Av dessa är endast ca.15% kvinnor, så den här kvällen var ett bra tillfälle för företagargruppen att göra reklam för sin verksamhet och få nya medlemmar i framtiden.

Fortsättning publicerad 20090430

Mc-gubbar som mekar

På sommaren finns de ute i tusental på våra vägar. Men vad gör alla motorcyklister under den mörka tiden på året, när det inte är väglag att köra motorcykel?

Text och bild: HANS ROLAND JOHNSSON

De flesta ställer in hojen, lägger ett skynke över den. Andra lämnar in den till på verkstad för service. Men många har intresset i blodet – att meka själv. I ett garage i Norrköping, finns några mc-gubbar som fixar det mesta själva, så att när man kommer in i april, står bågen klar för sommarutflykterna och för den obligatoriska besiktningen. Göran Sjöwall, stolt ägare till en BMW R90/6 från 1974 fick problem med en krånglande koppling. Han fick demontera bakhjul och flytta kardanen. Att lossa växellådan för att komma åt att byta ut kopplingslamellen blev följden. Naturligtvis har han bytt olja och filter och sett över allt annat på sin klenod, som nu står klar inför våren. Kompisen Erik som åker samma märke, har servat bromsarna på sin hoj. Kontroll av slitage på bromsbanden, rengöring av bromstrummorna och givetvis oljebyte, smörja vajrarna, kolla tändstiften... I ett annat hörn av garaget håller Hasse på med ett renoveringsobjekt.

Fortsättning publicerad 20090424

Gör ditt boende bättre

Gör ditt boende bättremässan i Stadium arena i Norrköping hade kö vid öppningstillfället, men hade knappast varit värd ett besök utan Simon och Tomas, kända från TV3.

Text: MARIE TILLMAR

Utställningsföremålen var en salig röra mellan allt för många luftvärmepumpar, massagekuddar, lite utomhusbelysning, tidningar, såpa samt husbyggareföretag, energirådgivning och, som alltid, en påstridig mobiltelefonoperatör. Några hade haft full koll och satt sig direkt framför scenen, där heminredarna Simon och Tomas, kända från TV3:s program ”Design: Simon & Tomas”, skulle ha ett entimmasföredrag. Tyvärr började deras föredrag mindre bra, dels på grund av att de var något försenade, till följd av SJ, dels på grund av tekniska bekymmer. Efter 10-15 minuters försening, så började de utan fungerande teknik och berättade istället lite om sig själva. Alla som har sett deras program vet vilken härlig mix mellan deras personligheter och deras egen blandning av det svenska och engelska språket det blir. Simon berättade att en av de saker han slogs av när han flyttade hit till Sverige, var att alla svenskar tycks gilla vitmålade hem med furutak.

Fortsättning publicerad 20090417

Konstexpert i farten

Claes Moser, känd konstexpert från SVT:s populära program Antikrundan, har under fjorton dagar ställt ut 90 konstverk, som han har i sin ägo. Utställningsplats har varit trivsamma Minsjö Säteri.

Text och bild: OWE BERGGREN

Mosers engagemang i Antikrundan upptar endast en marginell del av hans verksamhet. Han har ett eget museum i Vaxholm, där han exponerar konstnären Jag Acke. Han har även ett galleri i Stockholm och fungerar som värderingsman åt Svenska Handelskammaren. Moser har även under många år ägnat sig åt utställningar i Finland, två gånger per år. Äpplet faller som bekant inte långt från trädet. Mosers föräldrar var konstintresserade och Antikrundans konstexpert har även själv provat på akvarellmåleri i några år.
– Det är det svåraste av allt måleri, tycker Moser. Där kan man inte göra om eller måla över. Det som är gjort är gjort.
Moser är allmänt konstintresserad, men blir han en aning pressad gillar han kanske mest Vincent van Gogh och Gaugin och kanske allra mest 1910-talets konstnärer. I sitt informativa och lättsamma föredrag lyfte han fram svenska kvinnliga konstnärer under perioden 1880 1910-talet, som fått en oförtjänt liten uppskattning och status.

Fortsättning publicerad 20090409

Snuset som bas

Bertil Swartz (född 1943) har skildrat släktens öden i boken ”Familjen och snuset – om släkten Swartz som byggde Norrköping”. Boken började skrivas förra sommaren och publicerades strax före jul 2008. En utmärkt exposé över vad driftiga människor kan åstadkomma under 160 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Förra veckan publicerade Länstidningen en artikel om släkten Swartz insatser under 1800-talet och in på 1900- talet. Här följer nu en skildring av släktens första bedrifter i Norrköping. Norrköpings industrihistoria är sedan mitten av 1700-talet fram till ett par decennier in på förra århundradet, starkt förknippad med släkten Swartz. Anfader var Petter Swartz (1726-1789), som kom till Norrköping från Stockholm 1751. Han fick anställning vid sockerbruket Gripen som bokhållare. Där fick han den ofantliga månadslönen av 100 riksdaler, en summa som han förtjänade under ett år i Stockholm. Han kom till huvudstaden 1745 från orten Svartsången sydost om Filipstad och hette ursprungligen Olofsson . Innan avresan till Stockholm tog han sig namnet Swartz. I huvudstaden gick han i lära hos Jean Cres, som sysslade med kortvaror. Där lärde han sig franska, latin, dubbel italiensk bokföring och att tillverka snus. I kvaliteten ”Mellan Rappé” rev man tobaken vid framställningen. Svettningen, dvs lagringen, var det kritiska momentet. Ju längre lagerhållning desto bättre snus. Innan ankomsten till Norrköping införskaffade Swartz en bokföringsbok där han lade upp ett konto, ”Snusfabriken”. Han var uppenbart klar över vad han skulle syssla med i staden vid Bråviken. I februari 1751 gjorde han sin första snusaffär som gav 48 daler i kassan. Framgångssagan med snuset hade startat.

Fortsättning publicerad 20090403

Staden vid Bråviken

Släkten Swartz har åstadkommit mycket i Norrköping. Det som används mest idag av trafikanter och flanörer är Promenaderna. Norra- Södra och Östra Promenaden är ett entreprenörskap av stor dignitet och utfört av Swartzarna.

Text: OWE BERGGREN
Bild: JAN MALMSTEDT

I september 1856 lade Erik Swartz (1817-1881), äldste sonen till John Swartz d.ä.fram ett förslag för stadens styrande. Det gick ut på att omge staden med promenader. Förslagsställare var den välmeriterade trädgårdsdirektören Knut Forsberg. Först ut var Norra Promenaden där arbetet startade 1857 och slutfördes fem år senare, då folket kunde promenera på den nya gatan. Norra promenaden blev möjlig att genomföra genom att Erik Swartz donerade den mark han ägde till Norrköping och ytterligare behövlig mark löstes in av staden. Promenaden kallades i folkmun för ”påkallé”. De påkar som stöttade de växande träden dominerade anblicken, tyckte befolkningen. Träden växte uppenbarligen för sakta. Senare byggdes Södra-och Östra Promenaden och arbetena var slutförda i slutet av 1800-talet. Norra Promenaden var Europas längsta allé med sina 3,5 km. Totalt finns över 2000 lindar på promenaderna. Sedan 1991 finns ett beslut att ingen lind får fällas utan att en ny planteras. Träden är nämligen kulturminnesmärkta. Under Erik Swartz ledning utvecklades snusfabriken i Knäppingsborg under åren 1875-77. Energislaget ändrades från vattenkraft till turbindrift. Han månade även om arbetarnas väl och ve. De inbjöds på sommaren till Stenkullen norr om staden, idag beläget vid E4. Erik Swartz anses vara den person i släkten, som har varit mest anspråkslös.

Fortsättning publicerad 20090327

Livat i holken

Nu kan du hålla koll på vad trädgårdens invånare gör i holken! Tänk att få följa fågelungar som kläcks och till slut flyger ut. Följ fåglarna i din egen trädgård genom en webbkamera i fågelholken.

Econovas fågelholk med webbkamera har utsetts till Årets trädgårdsprodukt 2009 av Elmia Garden Award. Produkten är en del av ett nytt viltfågelkoncept som säljs under varumärket Weibulls.
– Vi anmälde fågelholken till Elmia Garden Awards för att den är innovativ och knyter samman livet inomhus och utomhus på ett spännande sätt. Trädgården i vardagsrummet eller tekniken i trädgården. Fågelholken är rolig för så väl riktiga entusiaster som för barnfamiljen. Den ger en unik möjlighet att följa fåglarnas liv på nära håll, säger Econovas Marknadschef
Johan Rydberg. Elmia Garden Awards motivering lyder: ”Med Weibulls fågelholk med inbyggd webbkamera flyttar tekniken ut i trädgården. Det fascinerande livet i holken kan upplevas på nära håll utan att fåglarna störs. Trots insidan med modern teknik har utsidan en naturnära och ren form och valet av ek innebär att holken åldras vackert. Uppkopplingsalternativen till dator eller teve gör tekniken möjlig för de allra flesta som vill njuta av fågellivet på ett nytt sätt.”

Fortsättning publicerad 20090320

Tre företag ingår i Regional Matkultur

Länstidningen har träffat Thomas Hallgren, som tillsammans med Karin Elebring äger Knappingen Holding. Där ingår två restauranger, Knäppingen och Östgöta Kök och ett bageri, Bagarboden.

Text och bild: OWE BERGGREN

Ettårsjubileum firades vid Bagarboden i november 2008 och nu i mars blir det ett år sedan Östgöta Kök vid City Gross slog upp portarna. Knäppingen är äldst i sammanhanget med sina fem år.
Vid pratstunden i Östgöta Köks fräscha lokaler (med ett modernt storkök) framkom det att företaget är redo att ta upp konkurrensen i Norrköpings tuffa restaurangvärld.

Catering och lunchverksamhet
– Tanken från början med Östgöta Kök var ett rent cateringkök, som skulle förse Knäppingen och utvidga cateringverksamheten. Nu har vi även dragit igång en bra lunchverksamhet, som är ett litet fönster utåt och med en prisvärd lunch med betoning på husmanskost., informerar Thomas Hallgren.
Knappingen Holdings samtliga tre företag är anslutna till föreningen Regional Matkultur.
– Vi försöker använda de produkter, som vi tycker är värda att arbeta med. Vi jobbar mycket med Östergötland och Sörmland och arbetar med småskalighet, berättar Thomas Hallgren. Vi måste återgå till närproducerat och inte importera kött från exempelvis Sydamerika, tycker Hallgren med visst eftertryck.

Fortsättning publicerad 20090313

Östgötar som dansar

Under 30 år har Rune Andersson och hans vänner i Knytis-gänget anordnat danser på Vikbolandet. Nu har ett annat gäng tagit över, nämligen Härsmegänget. Lördagen den 24 januari var det premiär.

Text: MARGARETA GUSTAVSSON
Bild: SVEN-GÖRAN BORG &
MARGARETA GUSTAVSSON

Karin Forell kom på idén en danskväll i höstas när det var klart att Rune Andersson skulle sluta efter alla år. Hon frågade danspubliken i Häradshammars bygdegård om de var intresserade av en fortsättning och det var de.
Karin samlade ett gäng som kunde tänka sig att fortsätta hålla i det hela och nu har man bildat en ny förening, nämligen Härsmegänget. På premiärkvällen var det årsmöte någon timma innan dansen började och en ny styrelse valdes. Styrelsen består av ordförande Karin Forell, sekreterare Christina Botvidsson, kassör Anna Svensson, samt ledamöterna Jan - Olof Stenbäck och Monika Andersson och två suppleanter, Lennart Andersson och Kalle Andersson.
Det är en ideell förening och i stadgarna som fastslogs stod det att verksamheten ska bestå av dans. Och dansa ville man, förväntningarna var stora innan kl. 20.00 på lördagskvällen då portarna slogs upp och publiken strömmade in.
- Vi kommer att fortsätta på samma vis som Knytisgänget gjort, sa den nyvalda ordföranden, det blir dans, kaffe och smörgåsar. Vi ska anordna fyra danser under våren och så får vi se hur intresset blir om vi ska fortsätta i höst.
Arrangörerna var entusiastiska och lite nervösa inför kvällen, men gensvaret har varit stort från hela Östergötland.
– Vi har annonserat i Länstidningen och det har ringt från både Simonstorp och Kisa, berättar Karin Forell och det är så det är. Vi åker runt på olika danser och träffas, man kan resa många mil för att få dansa en kväll.

Fortsättning publicerad 20090306

Andra chansen

Lördagen den 7 mars kommer Melodifestivalen till Norrköping, när Andra chansen äger rum i Himmelstalundshallen. Under flera dagar kommer Norrköping att präglas av schlageryra.
Scotts tävlar med sitt bidrag "Jag tror på oss"


Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Andra chansen kommer att hållas på arenan Himmelstalundshallen i Norrköping. Arenan öppnades 1977 och har en publikkapacitet på ca 4 300 sittplatser. Man kan ta bussen till Himmelstalundshallen och man vill slippa leta efter parkering. Mot uppvisande av en Melodifestivalbiljett, Andra chansen, åker man gratis till och från Himmelstalundshallen 6-7 mars. Gäller även biljett till genrepen. Gratisbussarna trafikerar på följande linje:
Buss 119 - Söder Tull-Skarphagen-Himmelstalund
Festivalveckan i Norrköping avslutas med den Stora Schlagerfesten i Flygeln den 7 mars med start kl 22.00. En unik fest för dig som älskar schlager! På scen ser vi schlagerstjärnorna Pernilla Wahlgren och Herreys. Du får den bästa schlagermusiken från två våningar med liveframträdande kombinerat med DJ. Älskar du att sjunga schlager? Kom till karaokebaren och framför din favoritschlagerlåt.

Fortsättning publicerad 20090227

Livet i Furingstad

I ett torp på Lilla Grönhögs ägor i Furingstad föddes Edvin Adolphson berättar Inga-Britt Lifberg. Edvin var en av 1900-talets stora skådespelare som medverkade i över hundra filmer och gjorde otaliga roller på teaterscenen.

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Inga-Britt har stor kunskap om trakten och är en god representant för ett aktivt föreningsliv i socknen. Hon kom 1958 som 20-åring från Västra Husby till Furingstad. Anledningen till det var Tage Lifberg som var bonddräng och kärleken mellan dem. De gifte sig, fick tre barn och 1967 övertog de en av gårdarna i Stora Grönhög efter hans föräldrar. De bor mitt bland sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, husen står tätt och sammanhållningen är god i byn, säger Inga-Britt som är kyrkvärd i Furingstad kyrka. Hon är också en av de aktiva i kyrkliga syföreningen och den lilla centeravdelning som man har tillsammans med Dagsbergs socken.
– Vi har slagit ihop CKF och Centern och då blir vi ett femtontal medlemmar som träffas för att hålla årsmöte, så mycket mer möten blir det inte inom den föreningen. Självklart träffar vi varandra oftare, men då är det i andra föreningssammanhang, som t.ex. syföreningen där flera av oss är aktiva. Medelåldern börjar bli hög och vi skulle vilja se några yngre i våra föreningar, säger Inga-Britt.
– Men, fortsätter hon, när det var syföreningsauktion i församlingshemmet sist, då kom det 60 – 70 personer och på vår julfest kom ett 50-tal, det är vi förstås glada för.

Fortsättning publicerad 20090220

Energiöverenskommelse

- Jag är mycket glad över ett så här positivt besked, säger koncernchefen för Holmen Magnus Hall när han ombeds kommentera regeringens energiöverenskommelse. Pappersindustriföretaget Holmen står ensamt för tre procent av Sveriges totala energiförbrukning.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: HOLMEN

I Holmenkoncernen ingår Bravikens pappersbruk vid Bråviken med närmare 700 anställda. Magnus Hall har gjort ett antal uttalanden för olika media efter att regeringen lagt fast riktlinjerna för energipolitiken.
-Vår syn på att investera i Sverige nu, efter överenskommelsen, erbjuder betydligt mindre risker, säger han.
-Ett avvecklingsscenario hade blivit ett stort problem för oss, framhåller han med tydlig adress till socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen.
Magnus Hall är även ordförande för den sammanslutning av stora industriföretag, som går under namnet Industrikraft, där Boliden, Holmen, Stora Enso och SCA är delägare. Industrikraft letar enligt uppgifter i fackpressen efter en partner inom kraftindustrin i syfte att kunna påbörja
ett kärnkraftprojekt och har hittills varit i kontakt med Vattenfall, Fortum och Eon.

Fortsätttning publicerad 20090213

Det bästa med Kuddby

Vad är det bästa med att bo i Kuddby? Den frågan får en av socknens äldre män, Botvid Karlsson på gården Gnedby. Svaret kommer snabbt: - Att man är född här!

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Botvid Karlsson har alltid bott på sin föräldragård och släkten finns i arkiven ända ner till 1600-talet, där man kan läsa om Algut, som var den förste som omnämns som boende i Gnedby.
Vad är det som är så speciellt med Kuddby?
– Idrottsföreningen, Kuddby IF, svarar Botvid och grannen Eva Kyrling i kör.
Föreningen bildades den 3 juli 1929 och har under alla år haft en livlig verksamhet. I år kan man alltså att fira de 80 aktiva åren. Man har sin hemmaplan på gården Helgestads ägor och bröderna Bertil, Börje och Hans Hansson från Helgestad är idag några av de drivande krafterna i föreningen. När man för några år sedan byggde en stor inomhushall vid Helgestad idrottsplats, namngav man den efter Börje Hansson till Berrahallen. Byggnaden är en gammal bilhall från Nyköping som man monterat ner där och med hjälp av ideella krafter byggt upp, så nu slipper man träna fotboll m.m. utomhus, till glädje för de aktiva Kuddbyborna. Man har med hjälp av sponsorer, Kustlandets EU-pengar och privatpersoner som fått köpa andelar, finansierat det hela.
– Förr var det danser i Helgestad Hage, men de förekommer tyvärr inte längre. När man var ung och konfirmerades i pingsthelgen, gällde det att hinna med kyrkan på dagen och Helgestad på kvällen, skrattar Botvid. Den stora danslokalen hyrs numera ut till olika evenemang, t ex hade SPF sitt stora Sommarting där i juni 2008, fortsätter Botvid.
Kuddby är en lantbruksbygd, med många gårdar, landskapet är slättland. Vikbolandet är gammal sjöbotten till stora delar och i Kuddby märks det på lerjorden. Man har fått påla när man bygger nya hus. Ett talesätt är att Kuddbyleran är speciell, så lantbrukarna måste vara noga när man sår, för sår man för tidigt, är det för blött och för sent är det för torrt, fortsätter
Botvid.

Fortsättning publicerad 20090206

Från medeltid till nutid

– De senaste 70 åren har Skenäs på Vikbolandet varit en öppen fångvårdsanstalt, men det finns så mycket mer att berätta och det vill jag göra. Det säger Arne Svensson som har arbetat och bott på Skenäs de senaste 50 åren.

Text & bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Arne började arbeta på Skenäs ungdomsanstalt 1958 och när hustrun Anne- Marie och han gifte sig 1963, flyttade de till Skenäs personalbostäder, för att sedan bo där i alla år. Arne har haft olika befattningar inom anstalten, vid frågan om vad han hade för titel, funderar han ett tag och konstaterar att:
– Inspektör var sista titeln och nu är jag pensionär.
Han har under många år pratat med äldre personer med kunskap om Skenäs och han har även letat i arkiv för att få fram underlag till den bok om Skenäs som han gärna vill få i tryck.
– Jag fick en förfrågan av Kriminalvården om att skriva en bok, men det blev lite svårt att hitta en ekonomisk lösning, så jag jobbar vidare på egen hand, säger Arne.
Skenäs historia sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 1300-talet. Arne berättar historien om Blanka av Namur, (1320 – 1363) som kom från ett belgiskt grevskap och landsteg i Berg i Norge. Hon fick kungsgården Skenäs och det norska Berg ibröllopsgåva av sin make, konung Magnus Eriksson. På Skenäs hade hon en tid en husföreståndarinna som hette Birgitta Birgersdotter, som ju senare blev känd som den Heliga Birgitta. Enligt sägnen gav Birgitta kungen namnet Smek eftersom han hade svårt att ”hålla fingrarna i styr”.
Efter Blanka finns barnvisan ”Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka” som skrevs av Hans Henrik Hallbäck i slutet av 1800- talet.

Fortsättning publicerad 20090130

Författarbesök

– Jag trodde att jag som pensionär skulle bo i Italien, dricka vitt vin och handla med aktier. Men istället reser jag runt i Sverige och berättar om mitt liv som aktiv kristen.
Så sammanfattade journalisten Göran Skytte sitt liv, när han på torsdagen den 15 januari besökte Vikbolandet.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Evangeliska Fosterlandsstiftelsens (EFS) missionshus i Östra Husby var välbesökt när journalisten Göran Skytte inlevelsefullt och avslöjande, berättade om hur hans liv har formats. Hans bok ”Omvänd” låg till grund för den en och en halv timma långa föreläsningen, som de cirka 130 åhörarna fick ta del av. Programmet var ett samarrangemang mellan studieförbundet Sensus, EFS, VikbolandetsVikbolandets pingstförsamling och Västra Vikbolandets församling
och kyrkoherde Lars Linnarsson hälsade välkommen. Kvällen inramades av att pastor Anton Sjöström och kantor Karin Månsson spelade och sjöng. Psalmen ”O store Gud” sjöngs före föreläsningen och Göran Skytte uppmanade åhörarna att applådera Gud.
Göran Skytte delar upp sitt liv i tre bitar och den första kallar han ”tillvänd”. Under sin barn- och ungdomstid i Malmö gick han söndagsskolan och följde med sin mamma som sjöng i kyrkokör till kyrkan. Han sa att han var vänd mot kyrkan och tyckte att religion var intressant.

Fortsättning publicerad 20090123

Baby-boom i Dagsberg

Dagsberg är den västligaste av Vikbolandets tolv socknar. Hit har många yngre familjer flyttat och på pastorsexpeditionen pratar man om en babyboom.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

Varje torsdag kan man möta en del av de små barnen med sina föräldrar på baby- barnsången i kyrkans lokaler. Lars Linnarsson visar runt i huset där han också har sitt pappersfyllda kontor. Han berättar att han har arbetat i pastoratet sedan 1990 och installerades som kyrkoherde i Västra Vikbolandets församling i april i år. Det är många arbetsuppgifter som ingår i att vara kyrkoherde och han ser fram emot när komministertjänsten som är utlyst, tillsätts. Barn- och ungdomsledaren Linda Jarlemyr berättar att man har cirka 30 barn som regelbundet kommer med sina föräldrar för att sjunga och leka tillsammans.
– Det är ett bra sätt för nyblivna föräldrar och nyinflyttade med små barn att lära känna andra, säger hon.
Den här dagen är ett tiotal barn med sina mammor och pappor i full färd med att fika efter att ha sjungit en stund. På torsdagseftermiddagarna kommer dessutom en del barn från den närbelägna Dagsbergsskolan för att delta i kyrkans miniorer och barnkör.

Fortsättning publicerad 20090116

Ett ljust jobb

Det kan tyckas en aning egendomligt, att stockholmsparet Peter och Christina Wänseth driver Opals Ljusfabrik Kalasljus AB i utkanten av Åby utanför Norrköping. Hur har de hamnat där? Det finns dock en ganska logisk förklaring.

Text och bild: OWE BERGGREN

Peter Wänseth jobbade som smed tidigare. Han sålde sina tillverkade ljusstakar i den egna butiken i Stockholm med ljus från just Opal. När sedan den tidigare ägaren gick i pension för tolv år sedan, tog paret Wänseth över företaget som ligger i Torshagshuset utmed gamla Katrineholmsvägen. Ytterligare en anknytning till Östergötland är att paret över helgerna bor på ”Östgötagatan” på Söder i huvudstaden. Dessutom kommer Christina från Norrköping, så visst finns det anknytning till Östergyllen. Inne i fabriken luktar det stearin, det vill säga gott. Golvet täcks av naturliga skäl av basmaterialet till ljusen. I taket löper en transportbana som drivs med automatik. Den går genom hela produktionsavdelningen och startar med en ”karusell”, som Wänseth uttrycker det. Ljusembryot, som doppats för hand, har hängts upp i en ställning som sedan går vidare till automatstöpningen. De doppas ner endast några sekunder i ljusmassan. Temperaturen är viktig, den ska helst vara 65 grader konstant.
-Vid varje dopp fastnar någon millimeter stearin , säger Peter Wänseth. Är temperaturen för hög blir ljusen krokiga och är massan aningen för kall kan ljusen skimma sig.

Fortsättning publicerad 20090109

En naturupplevelse

Om man åker väg 209 från Norrköping mot Arkösund med bil och har kommit lite över en mil från staden, tar det inte många minuter att passera Konungsunds socken. Men tar man sig tid att stanna till, upptäcker man snart att Konungsund har stora naturupplevelser att erbjuda.

Text och bild: MARGARETA GUSTAVSSON

– Här har vi Svensksundsvikens Naturreservat som har norra Europas längsta sammmanhängande strandängar med ett rikt fågelliv, säger Monica Helgesson som tillsammans med sin make Jan är ägare till Svensksunds gård.
– Jag kom till gården när jag var ung och Monica och jag tog över gården år 2000, berättar Jan. 2001 satte vi igång att iordningställa naturreservatet så det blev tillgängligt
för allmänheten och sedan 2003 är det handikappvänligt.
Det är flera gårdar i Konungsund, Dagsberg och Östra Stenby som äger marken i naturreservatet. Många fågelskådare och andra naturintresserade kommer för att uppleva naturen från fågeltornet, som det tar en stund att promenera till, från parkeringen vid väg 209.
Har man svårt att gå, finns det möjlighet att åka bil upp till en utsiktsplats med milsvid utsikt över Bråviken och Kolmården.

Fortsättning publicerad 20081219

Dubbelt Gasellföretag

Nordfarm Maskin AB i Norrköping har två år i rad utsetts till Gasellföretag av tidningen
Dagens Industri. Premisserna är bland annat att företaget dubblar omsättningen på tre år, har en ökning och kan redovisa vinst för varje år. Helt enkelt uppvisa stabila finanser. Utmärkelsen delades ut i oktober i Linköping.

Text och bild: OWE BERGGREN

– Det har blivit en väldigt stor sak i Sverige, lite roligt faktiskt. Ett sätt att uppmärksamma entreprenörer och företag i positiv bemärkelse, tycker Björn Jönsson.
Det är en trevlig utmärkelse och småföretagen står för en stor del av tillväxten. Nordfarm är ett företag med sälj-och administrativ personal. I Sverige har Nordfarm 35 återförsäljare och i Norge och Danmark tio totalt. Företaget importerar alla maskiner, men man har också en del egna varumärken, som man låter tillverka. Största importen sker från grannlandet Finland, cirka 35 procent. Nästan lika stor import sker från Estland. Andra viktiga länder är Tyskland, Holland, Danmark och Frankrike. Det senare landet har hög kvalitet och därifrån växer importen väldigt mycket.
– Fransmännen är duktiga på att tillverka jordbruksmaskiner, säger Jönsson.
Företaget jobbar mest med logistik och marknadsföring och Nordfarm är med på mässor ute i Europa för att eventuellt knyta nya kontakter. Det är väsentligt att se vad marknaden har att erbjuda.

Fortsättning publicerad 20081212

EWK-museum

Många månar om det blivande EWK-museet i Norrköping. Senast i raden är Lantbrukarnas riksförbund, LRF, som skänker 300 000 kronor till museet.
– Det var bonderörelsen som upptäckte EWK:s talang och övertalade honom att åka till Stockholm där han fick en karriär som tecknare och illustratör, anger Karin Wennerberg, kulturansvarig på LRF, som ett skäl till att LRF vill vara med och stötta.

Text: LEIF LARSSON

EWK, som egentligen hette Ewert Karlsson, är Östergötlands eminenta företrädare för den politiska satiren i tecknad form. Han föddes 1918 i Mogata socken i nuvarande Söderköping kommun och avled 2004. Han skapade mängder av kritiska teckningar till politiker, inhemska och utländska, och till människans miljöförstöring. EWK:s satir var bitsk, rolig, fyndig och tankeväckande. Och snart kan alla intresserade se hans verk utställda. 29 mars 2009 inviger näringsminister Maud Olofsson EWKmuseet som inhyses i Arbetets museum i Norrköping. Tidigare har centerpartiet skänkt 1,3 miljoner kronor till EWK-museet och nu fyller LRF på med 300 000.
– Pengarna är inte öronmärkta men ska gå till den del i museet som handlar om personen EWK. De ska hjälpa till med att hitta personer som kände och arbetade med honom, säger Karin Wennerberg.
Hon påpekar att man kan kalla EWK bonderörelsens egen tecknare och illustratör.
– Han kommer från jordbruksmiljön och i början av karriären var många av hans teckningar karikatyrer på personer i bonderörelsen. Han gjorde redan då kritiska teckningar. Jag minns bland annat en på coloradoskalbaggen.

Fortsättning publicerad 20081205

Julmarknad med anor

Vikbolandsjul i Häradshammars bygdegård är en tillställning, som samlar stora besökssskaror. Åtminstone på julmarknadens andra dag av totalt fyra.

Text och bild: OWE BERGGREN

-I går på invigningsdagen var det väldigt lite folk, meddelade julmarknadsgeneralen Hans Wärn, tidigare överste på F13 och Försvarasstaben.
Även andra utställare bekräftade detta.
Tillsammans med ideella föreningar fanns det ett 60- tal utställare på plats. Nästa år firar den anrika julmarknaden kvartssekeljubileum. Som vanligt var det hög kvalitet på hantverk, matvaror och bröd. Dagcentret Fenix i Norrköping sysslar med estetisk verksamhet. Deras vackra glasfat i ”Fusingteknik” stack verkligen ut. Även deras smycken och lampor var tilltalande. Rikard Love och Ove Svensson var två, som jobbat med detta och som fanns på plats i Häradshammar. 24-årige arkösundsbon Tom Jensen ställde ut mantlar och medeltida kläder, som han sytt själv. Hans vackra mantel i karolinerblått och gult, var kantad med syntetpäls och förde naturligtvis tankarna till vår krigarkonung Karl XII och hans karoliner. Tyget är exakt kopia av det som fanns i soldaternaskläder och tillverkas i Danmark. Floristen Katarina Wöbel från Åby sålde kransar, lämpliga för julen, med tydlig tyskinspirerad stil.

Fortsättning publicerad 20081128

En glad sjöbrevbärare

Han kallar sig lantbrevbärare, trots att hans jobb försiggår till sjöss. Martin Johansson med bas i Arkösund kan sina farvatten. Han har hållit på i 30 år.

Text och bild: OWE BERGGREN

Martin Johansson är skärgårdsbo av börd, född och uppväxt på Hästö i Arkösundsarkipelagen. Där blev han kvar tills han var 17 år, sedan dess är han fastlandsbo.
– Det är mycket bekvämare på land, tycker Martin Johansson. Jag bor inne i Arkösund och jag har ingen dragning att bli öbo igen.
Postverket beslutade att rationalisera verksamheten förra året och det betydde att Martins tjänst försvann. Men den kom igen på ett annat sätt. Han blev sin egen entreprenör. Efter ganska tuffa förhandlingar fick Martin Johansson igenom ett femårigt avtal med Postverket.
– Jag hade fin hjälp av facket i de förhandlingarna.
Johansson styr med säker hand sin båt, av märket ”Flipper”, ut från Arkösunds hamn. Bland de första strandhuggen vi gör är på Arkö, där tre kunder får sin post. Postlådorna är av samma typ och prydligt uppsatta, cirka 20-25 stycken. Numera får Johansson posten sorterad och några pengar hanterar han inte längre.
– Det är skönt, tycker ”sjöbrevbäraren”.
Turen i Arkösunds skärgård tar ungefär tre timmar och omfattar 35 hushåll. Postturen går tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag.

Fortsättning publicerad 20081121

En klurig fiskare

Både hans far och farfar var fiskare på Birkö, så yrkesvalet var lätt för Björn Aronsson, som är född och uppvuxen på ön. Han är fyllda sextio år och är ordförande i avdelning 63 av Sveriges Fiskares Riksförbund sedan början av 2000-talet.

Text och bild: OWE BERGGREN

Björn Aronsson basar över 22 aktiva och passiva yrkesfiskare i Östergötland. Föreningen såg dagens ljus i mittten på 1930-talet. Mellan Birkö och den större ön Aspöja är sundet 300 meter brett. Bröderna Björn och Bo Aronsson med faniljer äger Birkö och några mindre öar. En landareal på 45-50 ha plus vattenareal. Ett 25-tal tackor är brödernas ”renhållningsarbetare”.
– Det är ett fritt yrke, ett sätt att leva, svarar Björn Aronsson på frågan om vad som är tjusningen med fiskaryrket.
Det fiskas med ålbotttengarn och där blir det bifångster av lax och sik. Trålfisket avslutades i mitten av 1990-talet. Även fiske med nät förekommer.
Hur ser priserna ut på ålen?
– Förra året var väldigt bra, 72-80 kronor kilot, men i år får vi bara 45 kronor. Greenpeace och Världsnaturfonden (WWF) har lyckats skrämma tyskarna ordentligt. Orsaken till prisraset är att kineserna odlar upp glasål (ålyngel), som de får från Frankrike och som kommer i retur till oss, säger Aronsson med viss bitterhet i rösten.
En detalj som är okänd för oss landkrabbor är att ålfisket fungerar som bäst vid mörk måne (motsats fullmåne).

Fortsättning publicerad 20081114

Hubertusjakten

Årets Hubertusjakt vid Sörbyholm samlade knappa 30-talet ryttare. Ett evenemang som gynnades av strålande sol, även om det bet en aning i kinderna.

Text och bild: OWE BERGGREN

Familjen Cederblad, med Lasse och svärdottern Helena i spetsen, höll i arrangemanget tillsammans med kassören i Östergötlands Fjordhästförening, Ulla Johansson. Den senare höll i uppropet av deltagarna och var även ”kökschef”. Lasse Cederblad är ordförande i länets fjordhästförening och höll i starterna av årets jakt, som innehöll två grupper. ”Mediumgruppen” med de sexton äldre ryttarna, som red en mil och ”skrittgruppen” med de tolv yngre deltagarna, som red en halvmil.
– Jag tror, att det lite mindre antalet i år beror lite grann på det lömska väglaget. Förra året var vi nästan fyrtio, minns Lasse Cederblad.
Ett tävlingsmoment fanns kvar när deltagarna kommit tillbaka till Sörbyholm. En rävsvans var uppsatt på en pinne någon meter över marken och den skulle ryttaren försöka få tag i. ”Mediumgruppens” ryttare ställde upp sig 100 meter från det begärliga bytet och Lasse Cederblad höll även denna gång i starten.

Fortsättning publicerad 20081107

Stora turismpriset 2008

Kolmårdens djurpark har tilldelats det ärofyllda Stora Turismpriset 2008 för sina betydande och föredömliga insatser för turismen. Anläggningens betydelse både lokalt, nationellt och internationellt är stor.

Text: PER-OLOF OLSSON
Bild: STEFAN MANDÉN

Det är Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism som delar ut priset vilket är på 100 000 kronor. Priset delades ut i Stockholm vid den Svenska ese- och turistgalan den 23 oktober. Juryns motivering: ”Kolmården som besöksattraktion är väl förankrad i Norrköpings kommun och gör sedan decennnier betydande insatser för turismen, både lokalt och nationellt. Företaget bidrar starkt till hög beläggning på hotell och andra boendeanläggningar i Norrköping med omnejd. Företaget satsar på att vara mer än en nöjespark och har bland annat satsat på en Safari Camp. Verksamheten har visat en långsiktig positiv ekonomisk utveckling och antalet besökare ökar ständigt.”
Östergötlands landshövding Björn Eriksson kan se på priset med dubbel glädje. Dels för att det gick till ett företag i Östergötland. Dels för att han sitter med i juryn, men det innebär ingen konflikt eller något skumt: juryn var nämligen enig om att Kolmårdens djurpark skulle få priset i år. Bland kandidaterna kan nämnas Ikeas succéartade varuhus i Haparanda. Det kan i förstone te sig konstigt att två så vitt skilda verksamheter ska konkurrera, men landshövdingen förklarar:
– Det handlar om det entreprenöriella: att ge priset till något som får regionen att växa.
Tidigare hade turismpriset sitt årliga tema, men så definierar man det inte längre. Kolmården Djurpark är ett av Sveriges populäraste resmål för barnfamiljer. Under en säsong har Kolmården drygt 500 000 besökare. Den största attraktionen är delfinföreställningen som ses av 98 procent av alla besökare.

Fortsättning publicerad 20081031

Östgötating i Kuddby

En hel rad landsbygdskämpar hade hörsammat länsstyrelsen och Regionförbundets Östsams inbjudan till årets Östgötating som hölls på Helgestads IP i Kuddby.
– Vi har passerat stadiet då det ansågs att landsbygden inte var viktig. Nu är istället frågan, vad ska vi göra, sade landshövding Björn Eriksson när han välkomnade till Östgötatinget.

Text och bild: HANS ANDERSSON

Han hade därför svårt att förstå varför anslaget till Leaderområdena i länet hade minskat från 16 till 12 miljoner under innevarande programperiod, samtidigt som det lagts en reservpott i Stockholm. På samma gång var han synnerligen övertygad om att det skulle gå att få del av denna reservpott även för Östergötlands del. Beträffande leaderområdena så var samtliga med östgötsk anknytning på plats, nämligen Folkungabygd, Sommenbygd, Gränslandet och Kustlandet. Förutom de ideellt jobbande gräsrötterna ute i länet var en hel del tjänstemän på plats, men landshövdingen saknade politikerna och då inte minst kommunalråden.
– Vi har några här som vi alltid kan lita på, men det verkar som om de övriga inte förstått vilken mötesplats detta är och vad detta ger, menade landshövdingen.
I viss polemik hamnade Östsams ordförande Jan-Owe Larsson (m) och länsbygderådets ordförande, Camilla Carlsson. Larsson menade att storstäderna Linköping/Norrköping är motor i utvecklingen och att fjärde storstadsregionen utgjorde hela länet och även Tranås och södra delarna av Sörmland. Samtidigt påpekade han att det är de större städerna i länet samt landsbygden som växer, inte de mindre centralorterna.
Camilla Carlsson hade å sin sida, ”I skuggan av fjärde storstadsregionen”, som rubrik på sitt anförande och menade att fördelningen av satsningar var felaktig. En större del av satsning på landsbygden skulle ge en bättre effekt.
– Sen tycker jag ni ska använda er av länsbygderådet mer än ni gör idag. Vi kan hjälpa er som jobbar ute i länet, sa Camilla Carlsson, med adress till de olika bygdegrupperna som var representerade.

Fortsättning publicerad 20081024

Landsbygdens framtid

Hon är kvinnan som tidigare haft flera yrkesbollar i luften samtidigt. Det är säkert en fördel i hennes roll som ny landsbygdsutvecklare i Norrköpings kommun. Ingela Granqvist 49, tillträdde tjänsten i slutet av augusti månad och är således alldeles färsk på den posten.

Text: OWE BERGGREN

Ingela är stockholmstjejen som bytt yrke flera gånger.
– Det är så mycket man vill göra i livet och då måste man göra allt på en gång, säger hon samtidigt med ett smitttande skratt. Man ska inte vara rädd för att ta ett annat steg.
Den röda tråden i hennes yrkesval har varit befattningar inom kontor- och försäljning och hon har även varit egen företagare. Hon har även jobbat inom försvarsmakten i en reservofficersorganisation, där hennes engagemang inom lottakåren var en naturlig inkörsport till just den befattningen.
Sedan blev det sex år i Skåne, där hon utbildade sig till landskapsvetare i Kristianstad. (120 poäng). Styrkan med den nya utbildningen var att man fick lära sig lite av mycket. Geografi, historia, natur och kultur och samhällsplaneringvar några av de viktiga ämnena.
Hon kombinerar gärna fritiden med arbete i trädgården. Djur och natur, både yttre och inre resor är andra intresseområden.

Fortsättning publicerad 20081017