Veckans Holmertz
2010-07-22, 09:41
Om politik och Almedalsveckan
Det var på gränsen att det blev höst i bara ett slag. Jag som kört med kortisar i nästan alla sammanhang sedan före midsommar blev plötsligt lite ängslig och tog på mig ett par långa byxor när temperaturen kröp ned under 18 grader. Varför tänkte jag? Kan inte solen gå i moln utan att man börjar bli höstdyster. Jag har å andra sidan inte klagat på värmen trots att den varit både irriterande och tryckande. När vi har repeterat och spelat Teaterbåten i gamla Lokverkstan i Motala har ju temperaturen passerat plus 30 åtskilliga gånger både ute och inne. Men så kom ett åskväder, regn och en dalande termometer och jag föll ihop som i depression. Men jag ryckte upp mig. Kastade på mig badbrallorna och rusade ned till Boren slängde mig i och sa frustande: Än är inte sommar´n slut.
Jag hade till och med tankar, ja innan doppet alltså, på val och olika andra höstuppdrag. Ska sanningen fram kändes det som om valet redan var över. Efter det att våra kära politiker haft sitt lilla ballyho på Gotland så dog mediaintresset plötsligen. Jösses va tyst det blev. Ja Sven-Otto Littorins ja eller nej till det han är beskylld för har ju dominerat. Men det har ju liksom inte med politik att göra. Men en smaskig träta mellan medierna har det blivit. Något som kan följa med ända in i den höst som jag trodde att jag drabbats av förra veckan. Hade en sån här story hänt i Italien, sann eller falsk, hade Littorin varit premiärminister i ett nafs. Där är man hyllad och aktad av pressen bara man visar sig vara en riktigt drumlig Casanova. Nu har inte dom här raderna med herr Littorin att göra men jag förklarar bara hur olika vi tänker i länderna i Europa.
Fortsättning publicerad 20100723
0 kommentarer |
Visa
Kommentera
Tidigare blogginlägg