Ett evigt bla bla bla…

Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla….ifrån morron och till kväll är det bara bla bla bla.

Erkänner att det är en konstig och i det närmaste obegriplig inledning på en krönika i ärovördiga Länstidningen. Men textraden dök upp i mitt huvud när jag hörde den inledande debatten på årets stora händelse, valet 2022 i september.

Jag satt troget i två timmar och blev knappast klokare i en enda fråga. Det var ett ruskigt tempo, bra tempo, som programledarna skötte med den äran. Men det som klingade i mitt huvud efter två timmar, sju koppar kaffe, smörgås med ost och skinka och välbehövliga reklampausar var just babblandet som gick ut på, från alla deltagare, att den de debatterade med hade fel i allt.

Inledningsraderna sjöngs en gång som en skämtsång av Egon Kjerrman, populär allsångsledare i många år på Skansen i Stockholm. Sången gick ut på att en lite småtjurig gubbe som fick skäll i alla lägen av sin lilla hustru. Idag tror jag inte den texten gått igenom filtret som tar bort utpekande och något nedvärderande texter.

Politikerdebattens babblande gav dock epitetet Polsk riksdag ett ansikte. Den var frisk men gapig. Det kan ju vara så att tjejerna som äntligen kommit i position ville visa vad de går för. Magdalena Andersson och Ebba Busch delade på babbelpriset. Den förstnämnda stod intill sin riksdagskamrat, ja kamrat och kamrat, och fick det het om öronen i varje inlägg.

På något sätt var herrarna i församlingen ganska lågmälta. De kom liksom inte in i debatten. De hade, å andra sidan, inte så mycket att komma med. Till Ulf Kristerssons fördel ska kanske sägas att han var nog den ende som inte avbröt de andra ideligen. Förstapriset där togs klart av Ebba Busch.

Jimmie Åkesson fick brumma fram sitt budskap, som alltid, att alla måste ut snabbt från Sverige, som inte har jobb. Men jag tror bara det gällde delen invandrade på något sätt. Arbetslösa svenskar får nog stanna får vi hoppas.

Nyamko Sabuni stod på något sätt mitt emellan de båda blocken och flirtade åt båda hållen.

Min stora fundering efter två bortkastade timmar var om de alla gick ut i TV4:as restaurang och åt något tillsammans, efter sändningen. Kanske tog en öl eller ett glas vin för att markera att nu är det igång. Om det rabblas samma saker år efter år i debatt efter debatt så måste det ju finnas en viss vänskap bakom det hela. De är ett gäng som tagit sig fram i livet genom att ägna sig åt politik som har gett och ger en bra lön och en saftig pension när det är slut. Men tänker de som så att det här gör jag för att det svenska folket ska må bättre eller få det bättre.

Eller är det så att de står där som färgglada papegojor och upprepar fraser som de lärt sig en gång i tiden. Vad som än hänt i konungariket Sverige så säger de som står på oppositionssidan att det inte hänt något på sju år. De som försvarar sin makt säger att de har fel och så är det igång.

Jag tycker det har hänt massor under de senaste åren. Ja kanske, när Stefan Löfven visste vare sig ut eller in, man får räkna det som förlorade år. Men att jag blivit gammelfarfar tar de aldrig upp. En viktig händelse anser jag. Likaså tycker jag de kunde diskutera och någon gång ta beslut om pensionerna. Det har ju var varit bluff och båg ända sedan Göran Perssons tid. Ja han som var statsminister ni vet.

Å andra sidan är jag imponerad av Jimmie Åkesson som får vara min hederspapegoja. Han har sagt samma sak, att alla invandrare måste ut ur landet innan Sverige tippar omkull helt, vid varje debatt under de senaste tio åren. Någon måste lära honom lite fler meningar. Kanske något om människors lika värde och att vi vill ha politiker som har alla svenskars välmående för sina ögon.

Men vi tycker lika när det gäller att trycka ner de kriminella gängen och ta deras vapen. Jag tycker de kan slåss med gamla bordsben istället.

Ulf Holmertz

Share