När Sverige är som vackrast

Om ganska exakt en vecka är det midsommarafton. En av de där högtiderna vi verkligen längtar till. Det handlas, det bullas upp i skafferierna och man ber till de högre makterna att värdet ska vara oss nådigt just till midsommaraftonen.

Varför skrev jag skafferi i förra meningen egentligen? Finns ordet kvar överhuvdtaget? Kanske tycker jag det är ett vackert ord. Skafferiet bar ju på godsaker, nödvändigheter och var en central punkt i köket, ja i hela livet. Inget liv utan ett välfyllt och svalt skafferi. Jag återkommer alltid till min favoritplats i mammas kök.

Skafferiet var moderskapets heliga plats. Allt skulle stå i räta rader med syltburkarnas handskrivna lappar väl synliga. Samt placerade noggrant i ordning där det som krävde mest svalka stod lägst i hela skafferiet. Nog om detta, tills vidare.

Midsommarafton för mig själv var i partitet med julafton. Klockan blev aldrig 13.00 då bussen skulle gå mot den plats där midsommarfesten hölls. För min del hette platsen Bromma gård. Eller strax nedanför denna gård. Det var det stora företaget Electrolux som ägde marken mot Vättern och där hölls det fester av olika slag. Inte minst midsommarfesten.

Klockan 13.00 prick gick bussen från vår del av världen. En fullastad buss med barn och vuxna som trängdes och nästan sprack av nyfikenhet över vad som komma skulle framme vid Brommabadet. Det var några kilometer att gå innan vi nådde plastsen.

Trots att vi, på ett ungefär, visste vad som skulle ske så halvsprang vi den sista kilometern. Väl där möttes vi av en midsommarstång som var välklädd med alla de blomster naturen bjöd på. Den vilade på ett par bockar i trä och var vid foten fäst i ett flaggstångsfäste.

Innan kalaset började på allvar så var det en show som vi alla barn längtade efter. Morfar Ginko skulle komma. Med sitt buskiga vita hår hittade han på en massa bus som vi älskade.

Nu anar jag nästan att alla som läser mina rader i krönikan inte har en aning vem Morfar Ginko var. Då ska kanske förklara att det här var i gränslandet mellan ångradion och den svartvita tv:n.

Morfar Ginko hade, som sagt, stort vitt hår och likaledes vitt skägg. Han var en figur som skapades i ett radioprogram som hette Snurran.

Ett program som för övrigt leddes av Gösta Knutsson, ja ni vet Pelle Svanslös pappa, samt av den tidens stora programledare Rolf Bergström. Morfar Ginko spelades av Nils Ohlion och mormor Ginko av Anna-Lisa Baude. Detta under avdelningen onödigt vetande.

Vår egen Ginko hette egentligen Tage Carlsson och jobbade på Electrolux. Som Ginko gjorde han alltid bort sig och blev tillrättavisad av mormor Ginko. Till alla barns stora förtjusning, ska kanske tilläggas.

Midsommarfestandets topp var naturligtvis stångresningen, samt dansen kring stången. Vilket toppades med att vi fick en påse godis, bullar och diverse annat samt saft.

Hela midsommarfesten var som en film där vi alla var statister och där Ginko och spelemännen gjorde huvudrollerna. Bussresan hem var lite avslagen. Men flera av oss körde Ginkoskämten fram och tillbaka. Till mångas förtret.

Senare om aftonen var det vuxenfest med sill, potatis, gräddfil, gräslök och andra attribut som hörde den tidens midsommaraftnar till.

Om allt hade varit i sin ordning så skulle jag om exakt en vecka dansat och sjungit i Björkliden i Grytgöl. Jag har sett fram emot att få göra min 35:e midsommarfest i Grytgöl. Ja i år skulle det varit den 36:e. Men två år i rad har ett elakt virus satt stopp för det jag numera längtar till varje midsommar.

Bara att blunda och se tusen och åter tusen ståendes utmed vägen från Björkliden ner till samhället. Polustusparaden som varje år bjuder på en magnifik karneval av händelser som skett i Grytgöl, Östergötland och övriga världen.

Att se barn och föräldrar dansa och spela fioliolej, hoppa som grodor, gå över daggstänkta berg eller falla omkull i farmors lilla kråka är som att se in i mammas skafferi där allt stod i ordning. Ringarna är perfekta i den alltid lika vackra midsommarstången. Lika perfekta som texterna på mammas syltburkar. Doften är frisk och Sverige är som vackrast just på midsommarafton. Precis som i Grytgöl och i mammas skafferi. Ordning och reda och mycket kärlek.

Helt plötsligt blev jag sugen på färskpotatis och sill.

Ulf Holmertz

Share