• Startsidan
• Artiklar
• Gårdar till salu
• Privatannonser
• Företagsannonser
• Om Länstidningen
• Kalender
• Forum
• Kontakta oss

• Boxholm
• Finspång
• Kinda
• Linköping
• Mjölby
• Motala
• Norrköping
• Söderköping
• Vadstena
• Valdemarsvik
• Ydre
• Åtvidaberg
• Ödeshög

 

Länstidningen i Vadstena

Vadstena kommuns webbplats
Om Vadstena på Wikipedia

Välkommen till Länstidningens sida med material om Vadstena kommun. Här finner du en del av de artiklar som vi publicerar om Vadstena med omnejd.

Informativ hemvändardag i Hov

Hovs bygdegård, Skräddargården, fanns med på kartan redan 1638. Om detta och mycket
annat fick deltagarna på hemvändardagen höra.

Hovs hembygdsförening bjöd i lördags in till hemvändardag. Ett fyrtiotal deltagare samlades i Hovs Bygdegård där föreningens ordförande Anette Hjalmarsson berättade om byns historia och om Skräddargården från 1500-talet och framåt.

Text och bild: JAN ENGHOLM

Första dateringarna på Skräddargården är på en karta från 1638. Före laga skiftet fanns det i
Hovs by två storgårdar, Kåreholmen och Skräddargården. Skräddargården är den enda byggnaden som ligger kvar på sin ursprungliga plats efter laga skiftet som skedde 1832-33. Hon redogjorde också hur de olika tillbyggnaderna av fastigheten hade skett till det utseende som den har idag.

Fortsättning publicerad 20100903

Knypplingskonsten värnas

Vadstena spetsmuseum ligger mysigt beläget vid Gottfrid Larssongården.

Fem knyppelintresserade kvinnor med mycket vilja och engagemang ville bevara och värna om vadstenas knyppeltradition. År 2005 öppnade de Vadstena spetsmuseum som uppmärksammar
knyppel konst då och nu.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Vadstenas knyppeltradition går tillbaka till 1600-talet och härstammar från Flandern i Luxemburg. Hantverkstraditionen har förts vidare till kommande generationer genom föräldrar som undervisat sina barn i den speciella finknypplingskonsten. Knypplad spets var en omåttligt populär handelsvara och många familjer försörjde sig på det vackra hantverket. Den gamla knyppelkonsten lever än idag kvar på sina ställen, men hos många

Fortsättning publicerad 20100827

De kan inte sluta märka fåglar

Den ene har gjort det i tolv år, den andre i sex. Anders Olovsson och Adam Bergner ringmärker och kontrollerar fåglar vid sjön Tåkern.
– Om man inte varit här en sommar så är det något som saknas, fastslår Anders.

Text och bild: LEIF LARSSON

Lite av en passion alltså? – Ja, absolut, svarar båda unisont och kvickt. – Det har även blivit en tradition, inskjuter Anders som började 1999. – Jag såg hur det går till första gången 2004 och fastnade direkt. Jag sa att nästa år ska jag vara med. Nu är jag här vid Tåkern för sjätte sommaren i rad, berättar Adam. Anders Olovsson från Karlstad boende i Norrköping och Adam Bergner, Linköping, berättar om och visar hur ringmärkning och kontroll av fåglar går till.

Fortsättning publicerad 20100820

Total förvirring om vindkraft

På östgötaslätten står vindkraftverken tätt och Östergötland är det län som just nu levererar mest el.

Det är försvarsmakten, som genom ett mycket märkligt agerande satt stopp för de planerna. I februari gav försvaret ett tveklöst klartecken till utbyggnaden. Fyra månader senare levererades ett lika tveklöst nej. Kommunalrådet Tommy Palmqvist (s) är arg. I ett brev till försvarsmaktens
högkvarter i Stockholm kritiserar han det orimliga i att myndigheten på kort tid ändrat inställning i ett viktigt ärende.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: BO BÄCKMAN

Jag menar att det inte är rimligt för en kommun att bedriva samhällsplanering om inställningen hos en statlig myndighet, eller i detta fall Försvarsmakten, på fyra månader kan förvandlas från ett tveklöst JA till ett lika tveklöst NEJ, skriver Palmqvist som avslutning på sitt två tättskrivna sidor långt brev. En radie om fyra mil. När vi ringer försvarsmaktens högkvarter, hänvisar presstjänsten
till ett pressmeddelande, där myndigheten påstår att inga beslut är tagna när det gäller vindkraftverk.

Fortsättning publicerad 20100813

Ton och ord i finaste förening

Fullsatt i Väversunda kyrka då Sten Magnus Petri framförde Bellmans bibliska visor.

Det är lördagen den 31 juli och klockan har precis slagit 18.00. En förväntansfull stämning
råder bland besökarna i Väversunda kyrka. Ett trettiotal personer har samlats för att uppleva Bellmans bibliska visor som framförs av Sten Magnus Petri.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Kvällens program innehåller elva bibliska visor och en kort andakt som leds av Dahls församling. Klara toner från Sten Magnus Petris luta klingar mellan de smyckade väggarna i den medeltida kyrkan. Han är prydligt uppklädd i gammaldags 1700-tals stil.
- Jag stävar efter att vara så nära orginalet som det bara går, säger han och ler.
I grunden är Sten Magnus Petri litteraturvetare och har genom åren fördjupat sig i Bellmans liv.
- Jag fastnade för Carl Mikael Bellman eftersom jag själv har ett stort intresse för musik. Jag är otroligt glad över att kunna kombinera musik och litteratur, säger Sten Magnus Petri.
Sedan 2005 har han ägnat mycket tid till uppträdanden på pubar, hotell, kyrkor och slott där han ger en rättvis tolkning av Bellman.

Fortsättning publicerad 20100806

Ur spättans synvinkel

Mia Karlsvärd trivs på bönpallen, nu släpper hon boken ”Ur spättans synvinkel”.

Genom Sverige, Europa och USA:s öst och västkust har Mia Karlsvärd utmanat sig själv från bönpallen. I 120 knyck har hon fångat vackra ögonblick med sin kamera. Onsdagen den 7 juli släppte hon boken. Ur spättans synvinkel.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Sedan 1989 har Mia Karlsvärd arbetat som pressfotograf för Östgöta Correspondenten. Hon har alltid sett till att vara den som är först på plats där det händer. Men med nutidens små kameror och mobiltelefoner är det privatpersonerna som är först fram. Därför behövde Mia en ny energigivande utmaning och den hittade hon i sitt privatliv. Från 2007 har hon suttit bakom sin sambo Bertil Svensson på den snabba motorcykeln med kameran i högsta hug.
– Jag trivs med att vara ute vägarna och att sitta på bönpallen är avkopplande. Desutom är det som en sista utpost för frihet. På motorcykeln är jag långt borta från mobilen, datorn och tv:n, säger Mia.
Onsdagen den 7 juli höll Mia i en pressträff för inbjudna gäster på Vadstena Leksaksmuseum. Där visade hon upp fotografier tagna från bönpallen och släppte sin första bok, Ur spättans synvinkel.

Fortsättning publicerad 20100723

Tidevarv komma och gå

Diversehandelns ägare Kennet Lantz gillar gamla saker.

Bredvid Leksaksmuseet i Vadstena ligger en annorlunda butik, en diversehandel med allmoge och kuriosa och med autentiska miljöer från svunna tider. Nästan ett litet museum.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

För fem år sedan startade Kennet Lantz upp Evert Larssons Diversehandel i Vadstena. Kennet har alltid varit intresserad av gamla och antika prylar.
– Jag började samla allmoge för egen del och jag åkte ofta runt på auktioner för att köpa prylar som ingen annan ville ha, berättar Kennet.
Därefter föll det sig naturligt för honom att börja sälja dem vidare på marknader och mässor. Kennet hyrde sedan en tom lokal av leksaksmuseet och öppnade en mysig diversehandel där han blandade allehanda ting.
– Mitt arbete med diversehandeln är lite av en livsstil och för mig skulle det vara en enorm saknad om butiken inte fanns, säger Kennet.
Han köper upp större och mindre partier från dödsbon men ibland även enstaka saker på auktioner.

Fortsättning publicerad 20100716

En medeltidskyrka i särklass

Kyrkan har hunnit byggas om många gånger sedan den byggdes kring sekelskiftet 1400.

Till klosterkyrkan i Vadstena vallfärdar varje år tusentals turister samtidigt som den är ett av Europas viktigaste pilgrimsmål. Byggd efter heliga Birgittas anvisningar och med tre stjärnor i Guide Michelins turistguide intar den en särställning bland svenska kyrkor.

Text och bild: ANNA WÅTZ

Vid Vätterns strand anlades Vadstena kloster för både nunnor och munkar i slutet av 1300-talet. I mitten av klosterområdet ligger klosterkyrkan byggd i blågrå kalksten från Omberg. Invigningen skedde 1430 i närvaro av biskopen, Sveriges stormän och kung Erik av Pommern. Då hade arbetet med kyrkobyggandet pågått i nästan 50 år. Den heliga Birgitta dog redan 1373 men det var hennes instruktioner som styrde hur klostret och kyrkan skulle se ut. Hon förordade en enkel och ödmjuk kyrka utan dekorationer. I hennes uppenbarelser sa Kristus till henne att det inte ska förekomma kyrkmålningar på väggarna förutom framställningar av hans lidande.

Fortsättning publicerad 20100709

Tornurens tid är inte förbi

Uppdragningen är mödosam och kräver därför en paus för andhämtning. När Kjell vevar roteras en trumma vid vilken en vajer med lod är fäst.

I Vadstena finns två tornur som pålitligt anger tiden för stadens innevånare. De bara går och går. Men hur kommer det sig? Är det självklart att de anger rätt tid? Bakom det till synes självklara döljer sig två urverk som är över hundra år gamla och en hängiven urmakare som håller dem i skick.

Text och bild: PER-OLOF OLSSON

Det mest bekanta tornuret är det i Rödtornet. Dess fyra urtavlor och klockornas klang är välbekant för envar som känner Birgittaidyllen. Men även i Asylen finns ett tornur som är viktigt för dem som
vistas i den änden av Vadstena. Båda urverken har tillverkats av företaget Linderoth i Stockholm och det skedde för drygt hundra år sedan.

Fortsättning publicerad 20100702

Konstverk i tre dimensioner

I rörelse. Utsmyckning, Porsmyra dagis, Trondheims kommun, 2008.

Det kreativa skapandet har alltid intresserat Sandra Norrbin och idag är hon en framgångsrik
konstnär. Sandra målar inte tavlor eller skapar skulpturer i lera utan arbetar på helt andra sätt.
Med hjälp av industrimaterial, väggisolering och återvunnet material skapar hon rumsinstallationer och utsmyckningar.

Text: EMMA KJELLQUIST

Nytänkande och tredimensionell konst är Sandra Norrbins stora talang. Sandra är född och uppvuxen i Vadstena. Hon studerade konst på en konstskola i Stockholm och flyttade sedan till Norge för att läsa vidare på konstakademin i Trondheim. Där blev hon alltmer intresserad
av att jobba med objekt och rumsinstallationer.

Fortsättning publicerad 20100624

Miljögrupp som kämpar lokalt

Suzanne Möller är med i Miljögrupp Vadstena.

Miljön blir en allt mer aktuell fråga i samhället och världen. På det lokala planet kämpar Miljögrupp Vadstena.
– Alla stora förändringar börjar med en enskild individ. Det är så i en stor stad lika väl som i Vadstena, fastslår Suzanne Möller, en av två samordnare i gruppen.

Text och bild: LEIF LARSSON

Miljögrupp Vadstena har funnits i drygt tre år. Starten kom till på grund av tillståndet i världen.
– Under hösten 2006 rapporterades det mycket om miljöförstöring och då var vi några i Vadstena som sa att vi skulle göra något i liten skala. Vi drog inte i gång för att det var dåligt i Vadstena men snart upptäckte vi att det fanns mycket att göra här, påpekar Suzanne.
Gruppen är öppen för alla och religiöst och politiskt obunden. Suzanne och Mait Fredriksson är samordnare och det finns en kärntrupp på 8-10 personer som ständigt är med. Sedan kommer personer kontinuerligt och arbetar med olika miljöfrågor, kanske ett halvår eller så. I gruppen hjälper man varandra efter bästa förmåga. Suzanne nämner den lokala fråga hon tycker är viktigast och som gruppen slitit länge med.

Fortsättning publicerad 20100618

500-årigt hus visas i sommar

Mårten Skinnares hus med det ovanliga avträdet på kortsidan.

Bara ett stenkast från klosterkyrkan i Vadstena, finns ett av Sveriges bäst bevarade senmedeltida bostadshus. Det byggdes av Mårten Skinnare, en framgångsrik köpman som handlade med koppar, skinn och pälsverk. 1519 grundade han ett hospital och Mårten Skinnares hus var förmodligen bostad åt en av hospitalets anställda. I sommar visas huset dagligen för besökare.

Text och bild: ANNA WÅTZ

Mårten Nilsson Skinnare, troligen född i slutet av 1400- talet i Vadstenatrakten, var köpman och en av samtidens mest välbeställda personer. Huset som idag bär hans namn, lät han sannolikt bygga åt predikanten eller föreståndaren vid hospitalet som han grundade 1519. Hospitalet tog hand om fattiga, sjuka och pilgrimer och det hela finansierades genom gåvor och tomtmarken skänktes av Vadstena kloster. Huset byggdes omkring 1520 och bestod då av tre våningar, en våning högre än idag, och var försett med trappstegsgavlar och sadeltak. Efter hand byggdes det ut vid gavlarna och den ursprungliga gråstenen täcktes med tegel. På baksidan tillkom ett prevet, en liten utbyggnad som nyttjades som toalett och på framsidan ett burspåk.

Fortsättning publicerad 20100611

Lång vårdhistoria i Vadstena

Numera rymmer det gamla sjukhusområdet även många andra verksamheter.

Vård av medmänniskor har förekommit i den lilla staden Vadstena sedan århundraden tillbaka. Dåtida Asylen härbärgerade folk med själsliga bekymmer. Sedan 24 år tillbaka ligger den Rättspsykiatriska regionkliniken på det område som tidigare gick under namnet Birgittas sjukhus.

Text: FRITZ WIDQVIST

Hospitalets grund låg i den stiftelse som grundades av Mårten Skinnare på 1500-talet. Han erhöll 1519 tre tomter utanför klostermuren där han lät uppföra några hospitalsbyggnader, däribland det så kallade Mårten Skinnares hus. Verksamheten utökades med åren och under 1700-talet uppfördes Stora dårhuset, där det fanns plats för "tolv usle, svagsinnte och rasande" personer. Under 1800-talet färdigställdes områdets största byggnad; två parallella flyglar med en öppen gård mellan dem. Däremellan färdigställdes även Hospitalskyrkan. I slutet av 1800-talet inrättades den stora Södra kliniken, mer känd under namnet Asylen, i det gamla sockerbruket i södra Vadstena. Det ligger invid Vadstena slott och arkitekturen inspirerades av slottet. Byggnaden inrymmer idag bibliotek, hotell och privata lägenheter.

Fortsättning publicerad 20100604

Energiske Andreas gillar sitt jobb

Andreas Ekeberg är energi och klimatrådgivare i Vadstena, Ödeshögs och Boxholms kommuner.
Han gillar sitt omväxlande jobb som spänner från enskilda rådgivningar till utåtriktad verksamhet på mässor och torg. Elpriset är en vanlig fråga han får och just nu är solenergi lite inne.

Han informerar enskilt på kontoret, är ute på mässor och träffar folk på det lokala torget. Jobbet är minst sagt varierande för Andreas Ekeberg, energi- och klimatrådgivare i Vadstena, Ödeshögs och Boxholms kommuner. – Arbetsveckan är spretig och ingen vecka är den andra lik. Det är kul, bedyrar han.

Text och bild: LEIF LARSSON

Nyligen var det dags för torgvarianten. Den 11:e maj arrangerades en solenergidag i Ödeshög. Andreas svarade på frågor och gav råd tillsammans med Per Sjöström, kollega
på Linköpings kommun, och två praktikanter som studerar ämnet energi. Det hela ingick i Europeiska Soldagarna, ett återkommande evenemang som propagerar för solenergi och som i år ägde rum i 16 länder 1-16 maj.

Fortsättning publicerad 20100528

Sofias vandrarhem går hem

Sofia Kimby Ljunggren, till vänster, framför sitt vandrarhem i Vadstena som hon drivit sedan 1 maj 2009. Hanna Skoog är praktikant och sommarjobbare.

I ett år har Sofia Kimby Ljunggren drivit vandrarhemmet i Vadstena. Det har gått över förväntan.
– Förvånansvärt bra. Beläggningen har legat på samma nivå som de senaste åren. Och det är jag glad för i sådana här tider med lågkonjunktur, fastslår Sofia.

Text och bild: LEIF LARSSON

Det var 1 maj förra året som Sofia blev med vandrarhem. Hon äger och driver rörelsen och hyr lokalerna på Skänningegatan i Vadstena. Slump och naturlig utveckling mixades när Sofia blev sin egen. Hon kom i kontakt med vandrarhemmet som 17-åring och sommarjobbade några år hos dåvarande ägarna Bengt- O och Carina Petersson. – Sedan pluggade jag turism och var borta från Vadstena i sex, sju år, bodde bland annat några år på Nya Zeeland. När jag återvände till Vadstena erbjöd Bengt-O och Carina Petersson mig att ta över.

Fortsättning publicerad 20100520

Dressintrampning i Vadstena

Ett annorlunda sätt att uppleva Vadstenas historiska järnväg

För tredje året i rad är det möjligt att hyra dressin i Vadstena för en annorlunda tur längs den smalspåriga järnvägen.

Bild: VADSTENADRESSIN.SE

Dressinerna hyr du av Äventyrsgolfen i de gamla magasinen framför slottet. Starten sker vid den gamla järnvägstationen i centrala Vadstena. Först bär färden genom bebyggelse som därefter övergår i jordbrukslandskap. Efter ca 10 km nås till slutstationen Fogelsta där det är
dags att styra kosan hemåt igen. Självfallet kan man vända dressinen tidigare än om kanske orken eller tiden tryter. Onsdagskvällar och lördagar sker ånglokstrafik och då är dressinuthyrningen stängd.

Fortsättning publicerad 20100515

Herrestad kyrka äldst i Sverige

Herrestad kyrka har långliga anor. Den är 900 år gammal och det är Sveriges äldst daterade.

Herrestad kyrka, strax utanför Vadstena, kan stoltsera med något alldeles särskilt. Den är Sveriges äldst daterade kyrka. – Virket i takstolen är fällt 1112, plus minus fem år. Träet kommer
från ekar som började växa runt år 1000, berättar Jan Eriksson, förste antikvarie på kultur- och samhällsbyggnadsenheten på länsstyrelsen i Östergötland.

Att kyrkan är den äldst daterade betyder att det finns belägg för åldern. Det är möjligt att någon annan kyrka är äldre, men det finns inga bevis för.
– Åldern har fastställts med dendrokronologi där årsringar har undersökts. Av 15 prov i långhuset har elva kunnat dateras, omvittnar Hans Merseburg, präst i Dals församling som Herrestad tillhör.
Taknocken är dock äldre än takstolen. Virket kommer från ek som började växa omkring år 800. Troligtvis satt taknocken först i en stavkyrka av trä som sedan ersattes av nuvarande stenkyrka. Kanske är Herrestad kyrka till och med den äldsta byggnaden i Sverige.

Fortsättning publicerad 20100507

Vila och eftertanke i Nässja

Eva Lund har hand om eremitaget och sköter tillsammans med frivilliga om gården.

Långt från stadens buller och brus kan man finna ro i enkelhet och tystnad. Sju kilometer söder om Vadstena ligger Nässja eremitage. Där kan de som vill fly undan vardagens bekymmer tillbringa någon eller några dagar för vila, meditation och eftertanke.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Precis intill Nässja kyrka, sju kliometer söder om Vadstena ligger ett enkelt eremitage vackert beläget. Från fönster och trädgård kan man blicka ut över Vadstenaslätten, Vättern och Ombergs sluttningar. Eremitaget i Nässja är ett samarbete mellan Vadstena pilgrimscentrum och Dahls församligar i Vadstena. Pilgrimspräst Hans-Erik Lindström och volontären Kristina Birkesten grundade eremitaget år 2001. Efter det har pilgrims diakonen Eva Lund tagit över ansvaret och tillsammans med frivilliga sköter de om huset och trädgården.
– Det här eremitaget är otroligt värdefullt både för oss och för våra besökare. Det är ett enkelt självhushåll där endast det nödvändigaste finns tillhands, berättar Eva Lund.

Fortsättning publicerad 20100430

Nu blomstrar det i växthusen

Andreas Meijer går en runda med jämna mellanrum för att titta till plantorna.

Det råder inga tvivel om att våren verkligen har kommit till Vadstena. Solens värmande strålar får plantorna i växthusen på Adolfnäs Handelsträdgård att blomstra. Anders Meijer pustar ut efter den
tuffa och kalla vintern och är glad för att våren äntligen har anlänt.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

En bit utanför Vadstena ligger Adolfnäs Handelsträdgård. Företaget har sedan tjugo år tillbaka drivits av Andreas Meijer som brinner för sitt yrke. – Innan jag tog över odlades det till större del bara tomater på handelsträdgårdens ytor. Men idag har företaget utvecklats och erbjuder allt
från vackra penséer och tomater till gurka av olika slag. Vi har även startar upp två filialer en i Vadstena och Motala centrum, berättar Anders Meijer.

Fortsättning publicerad 20100423

Förening driver två vindkraftverk

En liten vindkraftpark med fyra verk har vuxit upp norr om Borghamn.

För 15 år sedan bildades föreningen Häckenäs Vind för att ta över det vindkraftverk, som Motala Ström Kraft uppfört nära Vättern norr om Borghamn. Då det byggdes var det länets
högsta vindkraftverk. Föreningen hade 137 medlemmar. Intresset för vindkraft ledde till att man redan tre år senare satsade drygt 5 miljoner kronor i form av andelar i ytterligare ett verk.

Text: ALEX SVENSSON

I dag har föreningenomkring 200 medlemmar. Just nu överväger man att byta ut den äldsta vindsnurran mot ett nytt kraftverk med fyra gånger så stor effekt som det gamla. – Det första verket på 500 Kilowatt (kW) har fungerat bra hela tiden med normalt underhåll, men det andra på 600 kW drabbades av ett haveri för tre år sedan, berättar föreningens ordförande Claes Wange.

Fortsättning publicerad 20100416

Storstilat men kortlivat

Emma Kjellquist är en fotointresserad gymnasieelev som bor i Vadstena och går på mediaprogrammet på Kungshögaskolan i Mjölby. Desutom frilansar hon för Länstidningen regelbundet.

Emma Kjellquist är en gymnasieelev från Vadstena som flera gånger passerat på vägen
mellan Motala och Linköping och varje gång noterat en märklig ruin i höjd med Ljung. Fotointresserad som hon är beslöt hon sig för att stanna till och undersöka vad dessa ruiner kunde dölja. Resultatet visade hon under påskhelgen på en utställning på Dubergska gården i
Motala.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Dubergska gården är en mötesplats och utställningslokal i centrala Motala och ägs av Motala kommun. Didrika Duberg (1786- 1870) var en av Motalas rikaste kvinnor. Hon donerade
stora belopp till olika ändamål, bl a till Dubergska Flickskolan som inrättades i hennes stadsgård. Det är den byggnaden som idag kallas Dubergska gården. Den har tidigare även använts som bostad och charkuteriaffär. Nästa utställning äger rum 10-23 april, då Lars Hoffsten
visar måleri, grafik m m.

Fortsättning publicerad 20100409

Pengar till projekt om Birger jarl

De flesta aktiviteter i Birger jarlsfirandet är förlagda till Vadstena stad. Turistbyrån hoppas nu att man med hjälp av pengarna från Leader även ska sätta fokus på de lämningar från Birgers tid som finns på landsbygden runt om i kommunen.

På landsbygden i Vadstena kommun finns gott om lämningar från Birger jarls tid. De vill turistbyrån uppmärksamma i samband med Birger jarljubiléet och har nu fått 169 000 kronor i stöd från Leader Sommenbygd för projektet “Birger är utanför i Vadstena”.

År 2010 firas 800-årsminnet av Birger jarls födelse. Vadstena deltar i firandet på många sätt. De flesta aktiviteter är förlagda till Vadstena stad. I projektet vill man ge besökare och invånare i
Vadstena inspiration till att också besöka de lämningar från Birger jarls tid som finns på landsbygden runt om i Vadstena kommun. Projektet ska innehålla två delar: 1. En utställning på Vadstena turistbyrå som visar 1200-talsföreteelser utanför Vadstena stad. Utställningen
invigs med en föreläsning om spåren från 1200-talet. 2. En ordfläta som är en lek där man på ett antal besöksmål får en gåta som man måste vara på plats för att lösa. En fläta görs för barn, en för vuxna för att attrahera även barnfamiljer.

Fortsättning publicerad 20100401

Här handlas maten på annat håll

”Ska du verkligen köpa det också, älskling? Tänk på att vi är hemma i Vadstena”. Vadstenabornas köptrohet när det gäller dagligvaror är påfallande låg, men när det gäller sällanköpsvaror handlar man faktiskt lite mer på hemmaplan än invånarna i genomsnittskommunen gör.

Köptrohet när det gäller mat och andra dagligvaror är inte Vadstenabornas starka sida. Däremot är invånarna i Vadstena duktigare än genomsnittskommunens invånare på att införskaffa sällanköpsvaror på hemmaplan. Det här framgår av statistik från Ekubatorprojektet.

Sex östgötakommuner ingår i Ekubator – ett projekt för att skapa nya möjligheter för alla som vill starta eget eller utveckla sitt befintliga företag. Vadstena är en av de deltagande kommunerna och därutöver medverkar Åtvidaberg, Kinda, Vadstena, Valdemarsvik, Ydre och
Ödeshög. Ekubatorprojektet presenterade för en tid sedan intressant statistik gällande bland
annat handelns utveckling i Östergötland och i de enskilda kommunerna. Till grund för snabbanalysen ligger Svensk Handels ”Handeln i Sverige 2008/2009”. Vadstena kommun hör till gruppen ”kommuner med färre än 12 500 invånare”, med en befolkningsminskning på 0,6 procent.

Fortsättning publicerad 20100326

Unik datatjänst

Mona Ekhöjd, Marcus Albinsson (sittande) och Bo Hamberg driver ett företag i Vadstena som lanserar Elevskrivbordet, en internettjänst och ett unikt hjälpmedel för personer med läs- och skrivsvårigheter.

Ungdomar som har svårt att läsa och skriva har problem med att hänga med i skolarbetet
och är ofta utestängda från datorernas värld. Det råder internettjänsten Elevskrivbordet bot på.

Text och bild: LEIF LARSSON

– Innehållet är åtta basprogram plus mycket mer. Det räcker för de flesta med läs och
skrivsvårigheter, upplyser Bo Hamberg, som tillsammans med hustrun Mona Ekhöjd och kompanjonen Marcus Albinsson ligger bakom tjänsten. Trion driver företaget Sweden Assistive Solutions AB med säte i Vadstena. Man har speciella licensavtal med tillverkarna
av dataprogrammen, exempelvis Microsoft. I Vadstenaföretagets arbete ingår att hitta kunder till tjänsten och sedan ser man till att programoch allt annat runt omkring fungerar hos användarna.

Fortsättning publicerad 20100319

Ekologiskt hönsstall invigt

Robert Möller från Swedfarm visar gästerna hönsstallets toppmoderna inredning och tekniska
utrustning.

Invigningen av Vadstenas första ekologiska hönsstall ägde rum tisdagen den 2 mars klockan 17.00 på Kalvestad gård. Länstidningen skrev i förra veckans upplaga om projektet och vi ville
absolut inte missa den spännande invigningen.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

De ankomna gästerna bjuds på champagne och minglar runt i väntan på att alla ska komma.
Atmosfären präglas av spänning, förundran och nyfikenhet, glada skratt och positiva kommentarer fyller luften. Kocken Fredrik Eklund från Göta hotell i Borensberg och hans servitriser förbereder en speciell buffé. – Vi har självklart ett äggtema på vår buffé. Allting består
helt och hållet av kravmärkta produkter, regionalt och närodlat. I buffén har vi även med vildsvinskött som också är från en producent i trakten.

Fortsättning publicerad 20100312

Ekologiskt hönsstall

Joakim Nordenhed är först i Vadstena kommun med ett ekologiskt hönsstall.

I tisdags invigdes Vadstenas första ekologiska hönsstall på Halvesta gård. Joakim Nordenhed har anpassat sig till den växande efterfrågan på ekologiska produkter. Äggen kommer från höns med hundra procents livskvalitet.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Idag väljer allt fler att köpa ekologiska varor i livsmedelsbutikerna runt om i landet. – Marknaden för ekologiska ägg och andra kravmärkta varor har ökat enormt under bara några år. Detta beror på att folk börjar bli medvetna om vad de äter och hur produkterna har framställts, menar Joakim Nordenhed. Han har anpassat sig till marknaden och har nu öppnat
sitt nybyggda ekologiska hönsstall för ungefär artontusen höns. – Ekologiska ägg är och har
varit en bristvara under lång tid. Vi har helt enkelt anpassat oss till vad kunderna vill ha, säger Joakim Nordenhed. Tillsammans med Gunnar Svärd har arbetet fortgått. Byggnationen av det nya hönsstallet på Halvesta gård började i oktober förra året. Lågkonjunkturen innebar möjlighet att göra bra upphandlingar, vilket sparade in många miljoner.

Fortsättning publicerad 20100305

Nöjda patienter i Vadstena

Diplomutdelning till Kjell Örtoft och Annika Åkesson från Vårdcentralen Åby och Birgitta Svensson och Gunilla Emilson från Vårdcentralen Vadstena. Vårdcentralen Kolmården saknas på bilden.

Diplomutdelning har skett till de högst placerade vårdcentralerna i den nationella patientenkäten. Vadstena toppar listan på vårdcentraler som får höga betyg av sina patienter, följd av Åby och
Kolmården. Vadstena har 84 procent nöjda patienter och Kolmården och Åby 80 procent,
visar resultatet av den nationella patientenkäten.

I Vadstena har 98 procent av patienterna förtroende för läkaren och tycker att de har fått ett bra bemötande. 88 procent upplever att de har fått tillräcklig information om sitt tillstånd, vilket ligger högt över snittet för riket på 78 procent. Helhetsintrycket av vårdcentralen är också
mycket gott hos 90 procent av patienterna. – Det är fantastiska resultat, tack vare engagerade medarbetare som fokuserar på patientarbete. Det här är en viktig bekräftelse på att patienterna
känner sig trygga med behandlingen, säger Gunilla Emilson, tillförordnad verksamhetschef och vårdenhetschef vid vårdcentralen i Vadstena.

Fortsättning publicerad 20100226

800-årsjubileum

Bjälboättens palats i Vadstena byggt på uppdrag av Birger Jarl åt dennes son Valdemar.

Under förra veckoslutet inleddes det stort upplagda firandet av att det med stor sannolikhet
gått 800 år sedan riksbyggaren Birger Magnusson föddes i Bjälbo och 40 år senare lät bygga Bjälboättens palats i Vadstena åt sonen Valdemar, som 1251 blev kung av Sverige.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: BJÖRN ÖST

Under söndagen genomfördes årets första två guidade turer i Bjälboättens palats med sammanlagt omkring 60 deltagare . Längre fram på året kommer Klosterhotellet i Vadstena att satsa på Birger Jarlweekend med förutom mat och logi även guidad tur och boken Birger
Magnusson – Siste Jarlen, skriven av ett antal historiskt kunniga författare.

Fortsättning publicerad 20100219

Pedagogisk förening

I ett av Orlunda kyrkas rum samlas ofta hembygdsföreningen för bokcirklar och föreläsningar.

Hembygdsföreningen i Aska grundades på 1970-talet av Margareta Larsson som var en mycket driven kvinna med ett stort intresse för sin bygd. Tillsammans med några medarbetare
framställde hon en bok om textiltraditioner i Östergötland. I samband med att boken trycktes anordnades en stor utställning. Med de pengar som kom in lades sedan grunden till Askas Hembygdsförening som idag har drygt trehundrafemtio medlemmar.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Herman Donnér är idag ordförande för Aska Hembygdsförening och tillsammans med ett tio-tal andra styr och planerar de framtiden för föreningen. Aska Hembygdsförening är en aktiv förening som bedriver programverksamhet, varje månad anordnas en aktivitet i form av olika föreläsningar och studiebesök, säger Herrman Donnér. Föreningens kommande aktivitet för
februari är ett besök på Rundradiomuséet Bondebacka. Där kommer alla deltagare få ta del av en guidad tur och lära sig allt om svensk radiohistoria.

Fortsättning publicerad 20100212

En ung pensionär

Britt M Larsson ställde ut i Vadstena bibliotek i januari. Utställningen imponerar med sin
mångsidighet.

Konsten att hålla sig ung har inte så mycket med ålder att göra som med hur man mår! Britt
M Larsson är ett strålande exempel på att man inte är äldre än man känner sig. Till och med den 30 januari ställde hon ut sina konstverk på biblioteket i Vadstena.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Britt har levt största delen av sitt liv i Stockholm, där hon arbetat med olika organisationer.
Hon har en handelsutbildning i grunden. Efter pensioneringen flyttade hon till Vadstena, där hon trivs ypperligt. Hon har varit här förr då hon gått på olika utbildningar i staden och hon nämner den kända rektorn Arne Hjelmqvist som en av de stora inspiratörerna till hennes
måleri. Hon kallar sin utställning för Metamorfoser (förvandlingar) och det är en serie tavlor
som måste betraktas länge för att man ska se vad de verkligen föreställer.

Fortsättning publicerad 20100205

Pilgrimen möter målet?

För många är pilgrimstanken ett tecken på en annan form av livsstil med tid för tystnad, eftertanke och inre ro.

Pilgrimscentrum arrangerade pilgrimsseminarium i Vadstena 26-28 januari, seminariet
lockade ett hundratal intresserade med deltagare från hela Sverige samt några från Norge och Danmark. Seminariedeltagarna utbytte erfarenheter för att möta de allt fler pilgrimerna.

Text och bild: STEN-ÅKE ANDERSSON

Redan deltar många i den vandrande kyrkan där ett av de stora pilgrimsmålen på den yttre vandringen är Vadstena och Klosterkyrkan. Medan många upptäcker att pilgrimsvandringen är en bra väg att söka en ökad tillit i livet. Föreläsarna hade stor bredd, med deltagare från både
Svenska- och Katolska kyrkan. Några var välbekanta för många från Svenska kyrkan som Martin Lönnebo och Martin Lind. Samt pilgrimsnestorn Hans-Erik Lindström. Göran Agrell
kom också för att knyta an till Luther. Flera drivande personer i pilgrimsrörelsen kom att
märkas av under dagarna, bl a Anna Alebo från Lunds stift som avslutade seminarieprogrammet på torsdagen.

Fortsättning publicerad 20100129

Självförsörjande på el?

Annika Toll, plan- och bygglovschef i Vadstena kommun.

Vadstena har redan en översiktsplan för vindkraft sedan 2002, men då förutsättningarna ständigt ändras har man beslutat att ta fram en ny och aktuell översiktsplan som tar hänsyn till de aktuella förutsättningarna.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Vi träffade Annika Toll, Plan & Bygglovschef i Vadstena kommun som är ansvarig tjänsteman för översiktsplanen. Annika hjälpte oss att tyda den digra luntan som översiktsplanen utgör och vi har här gjort ett utdrag av det hela, Under processen har sammanlagt 23 yttranden inkommit under samrådet. Sammanfattningsvis finns erinringar i 13 av de inkomna yttrandena. Det kan vara synpunkter på placeringen, ljudnivåer och liknande. Översiktsplanen för vindkraft är tänkt att ingå som en del av den planerade kommuntäckande översiktsplanen för Vadstena kommun. De intentioner om att värna det värdefulla kultur- och naturlandskapet söder om Vadstena, som har varit en ledstjärna i arbetet med översiktsplanen för vindkraft, utgör även grunden för det fortsatta arbetet med en ny kommuntäckande översiktsplan. Ett nationellt mål för vindkraften är att det 2020 skall finnas möjligheter att producera 30 TWh från alla vindkraftverk, både på land och till sjöss.

Fortsättning publicerad 20100122

Inriktad på jord & skog

Martin Sundström, Marita Fagrell och Göran Hellqvist arbetar på Areal i Vadstena.

Företaget Areal är en länk mellan köpare och säljare när det gäller skogs- och jordbruksfastigheter.
– Det är en fascinerande form av fastighetsförmedling. Ofta möter man människor med stora visioner. Det är en stor händelse för både för köpare och säljare som kan ge betydande förändringar i livet. Man känner ett stort ansvar vid sådana affärer, fastslår Göran Hellqvist, fastighetsmäklare på Areal i Vadstena.

Text och bild: LEIF LARSSON

Vid affärer med jordbruksoch skogsfastigheter handlar det förstås om mer pengar än när lägenheter och villor förmedlas. Därmed en process som kräver mer i både tid, varsamhet och noggrannhet.
– Det handlar om stora egendomar och stora belopp. Det kan ha varit en gård som gått i arv i generationer och är ett mycket större steg än att exempelvis sälja en lägenhet, påpekar Martin Sundström, fastighetsmäklare på Areal.
Göran och Martin är delägare i Vadstena Bokföringsbyrå som i sin tur är delägare i Areal i Sverige KB som är ett samarbete mellan flera mäklarföretag i landet. Tidningen har hälsat på hos Areal i Vadstena träffat Göran och Martin samt mäklarassistenten Marita Fagrell. I Vadstena finns även mäklarassistenten Kari Rydell. Göran fortsätter att beskriva den förpliktande ansats de stora affärerna kräver.

Fortsättning publicerad 20100115

Gjorde hobbyn till yrke

Nils-Erik Rapp och Jan Andersson har egna hantverkarföretag men samarbetar då och då.

För elva år sedan startade han sin egen hantverksfirma.
– Min hobby har blivit mitt yrke. Jag har alltid velat bli hantverkare, konstaterar Nils-Erik
Rapp, som bor strax utanför Rogslösa i närheten av Borghamn i Vadstena kommun.

Text och bild: LEIF LARSSON

Tidningen träffar Nils-Erik och Jan Andersson i en villa i Vadstena där de är i sluttampen med en omfångsrik uppgift. De började 1 november och planen var att slutföra arbetet på cirka två månader. Ett garage byggs om och ett nytt rum med snedtak byggs till. Duon samarbetar men har sina egna firmor, Firma Nils-Erik Rapp och Jan Andersson i Vadstena AB.
– Till en del större jobb går det åt ett par man. Det är också enklare att göra så här i stället för att anställa. Många hantverkare jobbar efter samma metod som vi, berättar Nils-Erik och pustar ut i läggandet av stengolvet.
– Nils-Erik och jag jobbar ihop från och till. När det är sådan höjd i taket som här så måste man vara två. Vi använder ställningar hela tiden och att vara ensam och ständigt tvingas hoppa upp och ner på dem skulle betyda att inte så mycket blev gjort, inflikar Jan.
Att de slår ihop sina arbetspåsar emellanåt betyder att de kan få större ordrar än som ensamföretagare.
– Det gäller att det klaffar med de egna uppdragen men det brukar alltid gå att sy ihop något, bedyrar Jan, som för två år sedan bytte från mångårigt skrivbordsjobb till hantverksdito.
– Det har varit roligt hela tiden under de här två åren. Det är kul att jobba med kroppen.

Fortsättning publicerad 2010108

Bladh bygger plan

Bröderna Bladh, Linus och Petter, har i tio år arbetat med att utveckla ett flygplan i den ultralätta klassen.

Engelska Farnborough och franska Le Bourget är tvättäkta fästen för flyg. Snart kan Borghamn bli ett östgötsk dito. Här utvecklas sedan ett decennium tillbaka ett flygplan i den ultralätta klassen.
– Första start är planerad till december 2010, avslöjar Petter Bladh, en av ägarna till Nordic Aircraft AB.

Text och bild: LEIF LARSSON

Farnborough och Le Bourget har flygplatser och där hålls också regelbundna flygshower. Kanske kan det bli lite av en flygshow även i Borghamn i Vadstena kommun när det är dags för roll-out. Flygplats då? Det finns väl inte i lilla Borghamn? Inga problem. Det här superlätta planet kan starta och landa på gräsmattor och jämna åkrar. Men vägen till att första planet lyfter är fortfarande en bit bort och har framför allt varit lång. Familjen Bladh kom från Skåne till Borghamn för tio år sedan. Petter, 37 år, och hans bror Linus, 40 år, äger företaget tillsammans med pappan Patrik. Premiärstegen togs 1997 då ett vindtunneltest gjordes.
– Företaget grundade vi 1999 eller om man ska kalla det projekt eftersom det bara är utgifter, säger Petter med ett skratt.
I Sverige är Borghamnsföretaget, inalles sju personer, ensamt om att utveckla civila flygplan. Ursprunget är Linus vurm.

Fortsättning publicerad 20091218

Femårsjubileum

Staffan Linde i sin klockrena ost- och delikatessbutik.

Stig in 206 är, enligt ägaren Staffan Linde, en ”klockren ost- och delikatessbutik” i Vadstena. I år firar butiken femårsjubileum.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Stig in 206 är den åretrunt öppna fortsättningen på Ladugård 206, utflyktsmålet med café, restaurang, och evenemang som Staffan Linde öppnade för åtta år sedan i sin ladugård på Hufvudstad gård vid länsväg 206. Benämningen ”klockren” kommer av att butiken från början inrymdes i de lokaler där Stigs Ur fanns under många år. I början av 2009 gick dock flyttlasset till nya lokaler på Storgatan 8.

Fortsättning publicerad 20091211

Tar större grepp

6000 fler besökare på slottet.

När Visit Vadstena AB hyrde Vadstena slott med början 1 januari i år, räknade företaget med att det skulle komma 14 000 besökare under året. Företaget räknade också med att verksamheten skulle gå med förlust under inkörningsåret 2009. I båda fallen räknade Visit Vadstena AB fel.

Text: ALEX SVENSSON

Besökssiffran för i år har nu summerats till omkring 20 000, alltså 6 000 fler än beräknat. Och det ekonomiska utfallet blev plus minus noll, alltså ingen förlust. Vid starten bestod personalstyrkan av en anställd. Nu är det två personer, som har hand om verksamheten på slottet. Mats Wahrén är styrelseordförande i Visit Vadstena AB, som är ett företag med åtta delägare och inte skall förväxlas med den ekonomiska föreningen Visit Vadstena med 22 medlemmar.
– När vi tog över guidningen och eventverksamheten på slottet, fick vi en väldigt kort startsträcka och det fanns inte tid med något annat än att fortsätta i samma hjulspår som under tidigare år, förklarar han.
– Inför 2010 hoppas vi kunna utvidga verksamheten, bland annat med utökad privat uthyrning exempelvis till bröllop och andra festligheter på slottet. Redan nu har vi bokat in en fortsättning av programmet Digeloo.

Fortsättning publicerad 20091204

Skratt och glädje

Gunilla och Krister Edenberg trivs med tillvaron på Handarbetsauktionen.

Från Rogslösa församlingshem hörs livligt prat och glada skratt. Det råder feststämning när handarbetsauktionen, för andra året i rad, äger rum. Rogslösa är ett litet samhälle utanför Vadstena som kämpat hårt för sin överlevnad.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

För några år sedan hotades Rogslösa skola av nedläggning. De boende i byn insåg snabbt allvaret och en hård kamp för skolans fortsatta levnad tog sin början. Med envishet och stark viljestyrka räddades skolan till sist. Efter det bildades en hembygdsförening, Östgöta-Dals ekonomiska förening som jobbar för en bättre bygd.
– Vi vill aktivera och marknadsföra den här platsen med de möjligheter som finns. Jag tycker det är viktigt att arbeta framåt, säger Clas Westling, en av eldsjälarna i föreningen.
Föreningens arbete har medfört många positiva evenemang i Rogslösa. Bland annat har den bidragit till ett mysigt sommarcafé, midsommardans och andra trevliga små aktiviteter.
– Vi är även med och utvecklar Ombergsliden och har en del intressanta planer för framtiden, fortsätter Clas Westling.

Fortsättning publicerad 20091127

Sju socknar

I centrum för verksamheten i Östgöta-Dals hembygdsförening står hembygdsgården på Hovanäset vid Borghamn.

Efter fiskfesten i början av oktober och stundande luciafirande 11 december kan Östgöta- Dals hembygdsförening summera ännu ett aktivt verksamhetsår. Föreningen omfattar sju socknar, men det är till hembygdsgården Hovanäset i Borghamn mycket av aktiviteterna och arbetet är koncentrerat.

Text: VEINE EDMAN
Bild: MAGNUS ANDERSSON

– Fiskfesten samlade som vanligt många av våra medlemmar, men numera får vi hålla tillgodo med lax, berättar föreningens ordförande Göte Lundin.
Förr var det vätterröding som serverades, men den är som bekant sällsynt numera. Verksamhetsårets höjdpunkt är ändå hembygdsdagen första söndagen i augusti, menar Göte Lundin.
– Då kommer det mycket folk, kanske sju-åtta hundra personer.
Östgöta-Dals hembygdsförening har omkring 230 medlemmar. Föreningen håller sig med en innehållsrik och trevlig hemsida på Internet, där medlemmar och alla andra kan se vad som är på gång. Här hittar vi t ex årets program, som förutom de nämnda arrangemangen också innehållit vandringar på Omberg, valborgsmässofirande och en studieresa till Falköpingsbygden. Och så har man under sommarmånadernas torsdagskvällar haft öppet hus i Hovanäset.

Fortsättning publicerad 20091120

Har målat lador i 20 år

Lennart Stråkander och sonen Carl som också börjat måla i pappas firma.

Sedan 1987 har Lennart Stråkander sett till att svenska lantbruksbyggnader fått klassisk Falu rödfärg på sig. Numera är sönerna Philip, 20 år, och Carl, 18 år, med och målar.
– Det är roligt nu när de är med, jag har fått en nytändning, konstaterar Lennart.

Text och bild: LEIF LARSSON

Han driver företaget Lennart Stråkander Färg & Lantbruk med högkvarter på Strå Gård strax söder om Vadstena. Röd slamfärg har funnits i hans liv länge. Det började redan 1984, för 25 år sedan. Lennart blev då provisionsförsäljare av rödfärg åt Färgbolaget, sedermera Vadstena Färg.
– På den tiden sålde jag grönsaker åt hushåll och min farbror Jan Karlsson, ägare till färgfirman, tyckte jag hade säljbegåvning och ville att jag skulle sälja rödfärg åt honom. Jag började jobba i Södermanland, berättar Lennart.
Snart startade han eget, det var 1987. Företaget både målade byggnader och sålde rödfärg. Genom hela rödfärgstiden har Lennart också drivit lantbruk. Först hade han gård i Töreboda i Västergötland i tio år. 1996 flyttade han hem till föräldrahemmet Strå Gård där han tog över efter sin far. På gården odlas i dag spannmål och hålls värphöns, 16 000 är den normala siffran i hönshuset.

Fortsättning publicerad 20091113

Nytt liv?

Så här ser den tänkta byggnaden vid Tåkern ut.

På onsdag kommer Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren till Östergötland för att träffa tf landshövding Magnus Holgersson och länets naturvårdsdirektör Claes Svedlindh för överläggningar om aktuella naturvårdsfrågor. Då kommer det skrinlagda projektet Naturum Tåkern att diskuteras för att om möjligt finna lösningar på hur det skall finansieras i fortsättningen.

Text: ALEX SVENSSON
Bild: LÄNSSTYRELSEN I ÖSTERGÖTLAND

-Naturvårdsverket har ju strukit projektet från sin budget, men vi vill försöka finna möjligheter att genomföra det på något sätt, säger Magnus Holgersson till Länstidningen under ett samtal i fredags.
Fågeltornet och parkeringsplatsen har redan byggts och det har tillsammans med projekteringen hittills kostat 13 miljoner kronor av de mellan 45 och 46 miljoner, som projektet beräknats kosta. Två miljoner har satsats av Tåkernfonden och en halv miljon av Världsnaturfonden. Magnus Holgersson är beredd att diskutera andra sätt att finansiera en del av kostnaderna för projektet på så att bidraget från Naturvårdsverket kan minskas. Han kan också tänka sig att förändra planerna så att storleken på anläggningarna minskas, jämfört med nuvarande ritningar. Han hoppas på möjligheten att organisationer, företag eller privatpersoner kan lämna bidrag till finansieringen.

Fortsättning publicerad 20091106

Sopmärkning pågår

Biogasbil som används på Vadstenas känsliga gator.

Just nu pågår ett projekt att id-märka samtliga sopkärl i kommunen. Vadstena köper in tjänsten från Motala kommun som sköter det hela, både tömning av kärl och märkningen av desamma.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

– Alla soptunnor i kommunen ska id-märkas för att kvalitetssäkra sophämtningen. Som det nu är har man ingen riktig koll på var alla 16 000 soptunnorna finns och om kunderna har rätt storlek på sitt kärl, säger avfallsrådgivare Sven Andersson i Motala som är projektansvarig.
– Vi gör det här för att tömma rätt sopor. Det finns olika storlekar på soptunnorna och ibland hamnar soptunnorna på fel ställen.
Systemet fungerar på så vis att sensorer på sopbilen läser av en id-bricka och en streckkod på soptunnan. Det finns fem olika storlekar på kärlen: 140 liter, 190 liter, 240 liter, 370 liter och 600 liter. Under oktober månad har arbetet med att id-märka soptunnorna i Vadstena kommun startat. Arbetet i Motala och Vadstena kommuner kommer att pågå under cirka tre år. Den ansvariga nämnden, som består av tre ledamöter från Motala kommun och två ledamöter från Vadstena kommun, har bytt namn från Vatten- och renhållningsnämnden till Vattenoch avfallsnämnden. Syftet är att ge bättre uttryck för vad man sysslar med, då återvinning är en stor del av arbetet. Ju mer vi kunder kan sopsortera, desto bättre blir det för miljön.

Fortsättning publicerad 20091030

Unik miljö lockar

Stefan Lenér har varit naturintresserad i hela sitt liv.

På Omberg ligger Höje Jakt & Upplevelse, en kursgård som drivs i familjen Lenérs regi. Pappa Stefan är jägare sedan barnsben och är uppvuxen med jakt och natur. Nu arrenderar familjen jägmästarbostaden på Omberg av Sveaskog och driver kursgård och konferens där.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Stefan är även ordförande i Tåkernbygdens Jaktvårdskrets där bland annat Tåkern och Omberg ingår. Stefan berättar om den unika miljö som finns här och även om både älg och vildsvin finns i området så är det nog fågeljakten som ligger honom varmast om hjärtat. Att sitta en dag i en tåkerneka ute på sjön och uppleva det enorma fågellivet, samtidigt som man kan få lägga ner några gäss eller änder är en lisa för själen. Att sedan bära hem viltet och låta sonen Fredrik tillaga en festmåltid för jaktsällskapet är en annan höjdpunkt. Fredrik är nämligen kock på kursgården och är en mästare att tillaga vilt i alla olika former, oavsett om det är älg, rådjur, gris eller fågel. Stefan tycker att fågel är klart undervärderad som viltkött. Rätt tillagad är gås och olika änder sagolikt goda, menar Stefan. Kursgården är öppen för alla som vill konferera och kopplingen till jakt är inte nödvändig. Läget, centralt på Omberg gör att det alltid är mycket folk i rörelse och man har årligen runt 350 000 besökare, det är ungefär lika många som besöker Kolmården!

Fortsättning publicerad 20091023

Satsning på Internet

Sten Mattsson är bibliotekarie på Vadstena bibliotek.

För många i Sverige är internet fortfarande otillgängligt. Det ska biblioteken i Östergötland hjälpa till att råda bot på under hela oktober.
– Vi ska visa olika saker man kan göra med internet, upplyser Sten Mattsson, bibliotekarie på Vadstena bibliotek.

Text och bild: LEIF LARSSON

Denna speciella giv kallas Internet för alla – nytta och nöje i vardagen. Länsbiblioteket samordnar och biblioteken runt om i länet lär ut.
– Målet är att överbrygga den digitala klyftan. Många vet fortfarande inte hur man gör med internet. Och hela tiden blir medborgarna mer och mer beroende av nätet. Allt oftare hänvisas man till en hemsida, säger Sten Mattsson och tillägger:
– Ungefär två miljoner svenskar står utanför informationssamhället på grund av att de inte använder internet. Många av dem har inte behövt dator och internet i sitt jobb och därför inte kommit i kontakt med det. En del äldre människor har heller aldrig stött på fenomenet.
– Man har helt enkelt klarat sig bra utan, I alla fall fram tills nu. I dag kan man inte göra vissa saker i samhället på annat sätt än att gå in på en hemsida. Utan internet är man många gånger ställd, förklarar Sten Mattsson.

Fortsättning publicerad 20091016

Charmigt B&B

AnnCharlotte Agerhem framför byggnaderna på Luckerstad Gård som hyser ett B&B.

Gästerna kommer från så långväga och skilda håll som Spanien, Japan och Nya Zeeland. Många hittar till Ann- Charlotte Agerhems lantliga bed & breakfast strax söder om Vadstena.
– Här får gästerna den lugn och ro de ofta vill ha och kan se solen gå ner i Vättern, konstaterar AnnCharlotte.

Text och bild: LEIF LARSSON

Platsen är Luckerstad och den historiska prägeln är påtaglig redan vid ankomsten. Flera gamla hus tronar på gården som är inbäddad i lummig grönska. Vissa delar, som bakugn och luckor i det gamla köket, har anor från 1700-talet. Gästhuset där besökarna bor byggdes i mitten på 1800-talet. Järnstänger för fönstren, som AnnCharlotte bevarat, tyder på att det en gång varit ett bränneri eller möjligen ett magasin.
– Det finns en genuin gammaldags atmosfär här, tycker AnnCharlotte.
Hon är väl bekant med stället. AnnCharlotte växte upp här och efter utflykter på annat håll återvände hon för elva år sedan. Idén med bed & breakfast kom från hennes man Kjell. Sedan 2005 har det gemytliga boendet existerat.

Fortsättning publicerad 20091009

Ser ljust på framtiden

En enorm klingsåg används för att skära ut kalksten ur berget.

Än idag finslipas Östergötlands landskapssten av hantverkarhänder. Mats-Ola Ericsson är tredje generationens ägare av familjeföretaget Borghamns Stenförädling AB. Det var hans farfar som år 1951 startade företaget som idag har 13 anställda.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Under 1800-talet drev staten Borghamns stenbrytning där omkring 100 man arbetade, men år 1894 överlämnades stenbrottet till privatpersoner som köpte ut delar av företaget. Borghamns Stenförädling AB är ett familjeföretag som idag har specialiserat sig på objektanpassad byggsten och kvalificerade stenhuggeriarbeten. Företaget tillverkar produkter till renovering av gamla byggnader men också till trappor, utsmyckningsdetaljer, golv och fönsterbänkar.
- Vi har bland annat tillverkat kalkstenspelare för restaurering av Nordiska museet i Stockholm, säger Mats-Ola Ericsson.
Borghamns stenförädling jobbar enbart med kalksten och marmor. Kalkstenen bryts i Borghamn medan marmorn kommer från ett stenbrott i Kolmården.
– Vi är ensamma om att kunna leverera den vackra marmorn från dagbrotten i Oxåker i Kolmården. Vi är också ensamma om Borghamns kalksten i ljusgrå kulör, framhåller Mats-Ola.

Fortsättning publicerad 20091002

Knyter ihop säcken

Christer Casell är ordförande i Kommunala Pensionärsrådet i Vadstena.

En viktig länk mellan pensionärer och kommunala organ. Den funktionen har Kommunala Pensionärsrådet, KPR, i Vadstena.
– Jag tycker vi är viktiga för de äldre och en nödvändig instans. Vi är en enhet som jobbar för och med äldre, oftast pensionärer, fastslår Christer Casell, ordförande i rådet.

Text och bild: LEIF LARSSON

KPR består av cirka tio personer som är opolitiskt tillsatta och förtroendevalda inom sin egen pensionärsförening. Dessutom är sekreteraren en tjänsteman inom kommunen, oftast socialchefen, som nu. Fyra föreningar är representerade, Pensionärernas riksorganisation, PRO, Sveriges pensionärsförbund, SPF, Sveriges pensionärers riksförbund, SPRF, och Svenska kommunalpensionärernas förbund, SKPF. Rådet lyder närmast under kommunens socialnämnd.
– Vi har kontakt med andra nämnder också, men i mindre omfattning, berättar Christer.
Om en pensionär i Vadstena tycker att nåt behöver åtgärdas eller förbättras i kommunen så kan man påpeka det för sin förening som sedan för frågan vidare till KPR.

Fortsättning publicerad 20090925

Ingen uranbrytning

En bild från malmbrytning vid sekelskiftet.

Det är ingen idé för gruvbolagen att försöka få tillstånd att ens undersöka möjligheten att bryta uran inom Vadstena kommun. Det är bara idiotiskt att ansöka om tillstånd att prospektera!

Text: ALEX SVENSSON

Det kristallklara beskedet till intresserade gruvbolag ger kommunstyrelsens ordförande Tommy Palmqvist (s) som svar på ett medborgarförslag från Anders Björling, som skriver: ”Jag föreslår att politikerna i Vadstena kommun tydligt deklarerar, ensamma eller tillsammans med omkringliggande kommuner, att de kommer att använda sig av sin vetorätt om så krävs till gruvbolagens begäran om provborrning efter fyndigheter.” Anders Björlings begäran har med ett kraftigt JA besvarats av Vadstena kommun. Försök att få tillstånd att undersöka uranförekomster i alunskiffer i Vadstena kommun blev de ansvariga i kommunen varse i juni 2008. Då meddelade Bergsstaten att företaget Aura Energy Ltd från Australien ansökt om undersökningstillstånd enligt minerallagen i Stavlösa, Hageby och Ullevi i Vadstena kommun.

Fortsättning publicerad 20090918

Kämpar för Borghamn

Mikaela Engqvist är med i LAG-gruppen.

Mikaela Engqvist, 17 år, Borghamn, är ungdomsrepresentant i LAG-gruppen i Leader Sommenbygd.

Text och bild: LEIF LARSSON

– Jag ska försöka påverka så att de projekt som jag tycker är viktiga får stöd, bedyrar hon.
Uppgiften för ett Leaderområde är att utveckla landsbygden. Varje område har en LAG-grupp som beslutar om vilka projekt som ska få ekonomiskt stöd. Ett Leaderområde sträcker sig över flera kommuner. I LAG-gruppen har kommunerna var sin representant från det offentliga, näringslivet och den ideella sektorn. Leader Sommenbygd består av nio kommuner i Östergötland och Småland och har valt att även ha en ungdomsrepresentant från varje kommun i LAG-gruppen. Mikaela Engqvist representerar Vadstena kommun sedan i maj i år.
– Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i LAG-gruppen och var intresserad men innan jag riktigt hann svara blev jag invald. Men landsbygden är viktig så jag hade tänkt gå med ändå, berättar hon.

Fortsättning publicerad 20090911

Vadstena konstrunda

Ann Brehmer P.

För femte året hålls konstrunda i Vadstena 11 till 13 september med massor av konstnärer. Inom 600 meter från centrum kan man besöka nästan 50 olika konstnärer på 27 platser.

Text & bild: BJÖRN STRIDBECK

Länstidningen träffade konstnären och livsbejakaren Ann Brehmer P som verkat som konstnär sedan 1994 och prövat på nästan alla tekniker. Från att ha jobbat i lera, med skulpturer, haft affär i Skänninge ”Tusenkonst”. Har hon mer och mer gått in i devisen ”Gräv där du står” genom att försöka att ge människorna en chans att upptäcka de små värdena i tillvaron. På den utställning där vi stämt möte, Galleri G i Gottlösa, ställer Ann ut ett antal fotografiska alster, bestående av ett enda motiv, en alm som växer utanför ladugården där Galleri G är inhyst.Den teknik hon har använt här kallas Gicleétryck och är en besprutning av det papper som används. och det är väldigt likt ett bearbetat svartvit fotografiarbete. Bark, blad och stammen ger olika mönster och former och det är upp till betraktaren att se vad han/hon vill. Under Konstrundan i Vadstena är det en helt annan Ann Brehmer vi ser, här är det livskonstnären som vill ge besökaren möjlighet att finna och gå in i sig själv.

Fortsättning publicerad 20090904

Dahlströmska gården

Kajsa och Ylva Langeby.

Östgötadagarna har utan tvekan blivit en folkfest som uppmärksammar länets landsbygd och kulturarv. Den 5-6 september anordnas Östgötadagarna för nionde året i rad. Systrarna Kajsa och Ylva Langeby medverkar för första gången. De tycker att Östgötadagarna känns som ett bra sätt att nå ut till människor runt om i landet.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

För två år sedan väcktes drömmen om att starta eget. I februari 2008 köpte Kajsa och Ylva Dahlströmska gården i Vadstena för att driva hotell. På gården finns två byggnader och tillsammans har de varsamt fullföljt renoveringen av det första huset på gården. De gamla husen bär på mycket historia. Åren 1836- 1958 bedrev Vadstena hospital ett sinnessjukhus för överklassen här. Utseendet från sjukhustiden är välbevarat och dåtidens patienters rum är idag mysiga hotellrum. Gården ligger mitt i Vadstena men känns ändå avskild från staden. På en del ställen sitter anslag uppsatta och man får ta del av husets långa och intressanta historia.
- Vi har fått mycket positiv respons på hotellet. Många besökare tycker att atmosfären känns speciell och att vistelsen här har varit en fin upplevelse värd att minnas.

Fortsättning publicerad 20090828

Piggt & glatt på station

Uffe Larsson med en mikrofon är en säker garanti för att det blir många skratt.

”Tåget från Ödeshög är försenat – pysarna på loket krånglar”, ropar konduktör Gunnila och så börjar föreställningen Hjälp, jag är med i Uffes revy. Miljön är autentisk med räls, vagnar och ett puffande ånglok. SJ är ju känt för sina förseningar så även det är autentiskt.

Text & bild: BIRGITTA WIDÉN & HANS BLOMBERG

Det var andra året som Uffe Larsson spelade revy i Vadstena och söndagens föreställning var den sista för året. Uffe går genast hem och börjar skriva. Han har block och penna bredvid sig och så fort en idé tar form skriver han ned den, säger Lillemor Torsslow, sambo till Uffe. Förhoppningsvis blir det därför nästa sommar åter en revy designad Uffe Larsson. Platsen för revyn var i år något alldeles extra. Förutom glada skratt, fick åhörarna njuta av den gamla järnvägsmiljön med äkta rekvisita. Vadstena kommuns planer på att skrota den miljön är kända, men eftersom hoppet är det sista som överger människan, så kommer förhoppningsvis Uffe även nästa år tillbaka på scenen med den äkta rekvisitan. Ulf Larsson och Lillemor Torsslow är nyblivna motalabor sedan 1,5 år. De bor i Medhamra vid Vättern med sandstranden alldeles inpå. Morgnarna inleds med en simtur och det är härligt, kommenterar Uffe En söndagseftermiddag tillsammans med Uffe och hans gäng innebär träning av skrattmusklerna, glömma vardagen och låta sig underhållas. I en dialog skämtas det om att en del nummer inte är nya.

Fortsättning publiceras 20090821

Oslagbar utställning

Förra lördagen invigdes en konstutställning med verk av Sissi Stahli och Göran Wester på Ladugård 206 utanför Vadstena. Utställningen är den bästa som någonsin ägt rum på Ladugård 206, menar ägaren Staffan Linde, och intresset är stort.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Sissi Stahli från Björsäter utanför Åtvidaberg skulpterar och ställer ut runda lättklädda kvinnor.
- Det är en hyllning till kvinnokroppen. Idag har de flesta kvinnor orimliga krav på sig att de ska se ut på ett visst sätt. Men jag vill sprida glädje och visa att även runda kvinnor är vackra.
Tidigare bodde och jobbade Sissi Stahli i Holland. Där hade hon sitt konstskapande vid sidan om. Men när hon för 13 år sedan flyttade till Sverige började hon arbeta heltid med att skapa skulpturer. Det är en dröm som hon alltid har haft och att få ställa ut sina verk tycker hon är roligt.
- Jag brinner verkligen för det jag gör. Det viktigaste för mig är att sprida glädje och beröra. Jag möter ofta människor som känner igen sig i mina skulpturer. De blir fyllda av skratt och glädje.

Fortsättning publicerad 20090814

Röd slamfärg har anor

Åsa Thörnström sitter, om inte på en guldgruva, så åtminstone på en svensk kulturskatt.

Röd slamfärg har tillverkats i några hundra år. I Östergötland förs traditionen vidare.
– Under 2008 sålde vi 1 200 ton, berättar Åsa Thörnström, vd på Östgöta Färg AB med kontor i Vadstena och fabrik i Skänninge.

Text och bild: LEIF LARSSON

Svenska hus har dominerats av röd färg i flera sekel. På 1500-talet och framåt användes trätjära som bindemedel i färgen. Under 1700-talet vann slamfärgen mark, den hade rågmjölsklister som bindemedel. I Östergötland har ett familjeföretag producerat slamfärg i decennier och fortsätter att hålla det svenska rödfärgsarvet vid liv. Företaget är numera två, tillverkning sker inom det ursprungliga företaget Vadstena Färg AB med fabrik i Skänninge medan Östgöta Färg AB, som startade 2006, är försäljningsbolag. Bolagen omsätter 27 respektive åtta miljoner kronor om året.
– Min farfar Erik Karlsson grundade företaget. I dag äger jag Östgöta Färg medan min pappa Jan Karlsson, min syster Anne Persson och jag äger Vadstena Färg, där är pappa vd, upplyser Åsa som i dag har arbetat åtta år på företaget.
Tidningen träffar Åsa på hennes kontor i Vadstena. En färgstark och hängiven vd tonar fram. Kvickt, entusiastiskt och uppriktigt berättar hon om verksamheten och dess historia.

Fortsättning publicerad 20090807

Bra företagsläge

Här i Ekubatorrummet i Rödtornet i Vadstena arbetar Mona, Marcus och Bo.

Bo, Mona och Marcus etablerar sitt företag i Vadstena. Och tar hjälp av Ekubatorprojektet.
– Det är till stor nytta för vårt unga företag. Vi startade försäljning av vår produkt så sent som i höstas, förtäljer Bo Hamberg, vd på Sweden Assistive Solutions AB.

Text och bild: LEIF LARSSON

I Ekubatorprojektet stöttas de som vill starta ett nytt företag, utveckla sitt befintliga företag eller etablera ett företag. Bo Hamberg, hustrun Mona Ekhöjd och Marcus Albinsson tar hjälp av projektet för att inrätta sin verksamhet i Vadstena. Företaget säljer en internetbaserad tjänst som är ett hjälpmedel för de med läsoch skrivsvårigheter. Kunderna är främst skolor och dess elever, allt från årskurs ett till högskola. Företaget fanns från början i Stockholm men sökte sig mot Vadstena.
– Vi letade ny lokal och på Vadstena kommuns hemsida hittade vi Ekubatorprojektet, berättar Mona.
De kontaktade näringslivslotsen Kjell Barkman och snart hade man fått ja till att utnyttja Ekubatorrummet i Rödtornet. Här finns tillgång till datorer och lokaler som ger företaget en bra startpunkt för sin gärning i östgötastaden.
– Det är en förmån att få ta del av detta. Vi kan expandera snabbare och vi behöver anställa, det är bara vi tre i företaget och vi känner oss underbemannade, förklarar Bo.
Ekubatorprojektet var en bidragande orsak till att de valde Vadstena som bas för sitt företag.
– Det stod mellan att stanna i Stockholm och komma hit. Vi ville komma till Vadstena men det var inte självklart från början, påpekar Mona.
– När vi fick den här möjligheten så var beslutet lätt att ta, det gick snabbt. Vi är inne i lanseringen av vår produkt och i det skedet kom den här chansen lägligt, inskjuter Marcus.

Fortsättning publicerad 20090724

Midsommarstänger

Alice Andersson visar upp sin samling.

Drygt 100 midsommarstänger i bordsmodell, flertalet tillverkade av Alice Andersson, har visats under några dagar i Örberga sockengård

Text och bild: MARIANNE ANDERSON

Midsommarstängerna är tillverkade i alla tänkbara material och tekniker som t ex trä, sten, papper, knypplat, virkat, stickat, broderat. Till och med en stång i kristyr kunde beskådas. Till utställningen hade Alice också gjort en speciell Örbergastång. Ytterligare en utställning visades samtidigt i sockengården. Alice Andersson hade samlat ihop foton av alla konfirmandgrupper i Örberga och Nässja åren 1933-61. Prästen i församlingarna hette då Henrik Lindahl. I samband med utställningarna hölls en friluftsgudstjänst under ledning av nuvarande prästen i Dal, komminister Hans Merseburg . Vadstena folkdansgille medverkade och Örbergas kyrkvärdar och kyrkvaktmästare bjöd på kaffe och jordgubbstårta. 50- och 60- årskonfirmander hade fått en speciell inbjudan. Många har passat på tillfället att se utställningarna, som blev något av hemvändardagar.

Fortsättning publicerad 20090717

En grym period

Livet kunde vara grymt under medeltiden. Det och mycket annat fick åhörarna lära sig på föreläsningen ”Döden som straff” i Rödtornet i Vadstena. Den första av sex historiska föreläsningar som handlar om allt från Rökstenen till avrättningsplatser.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Premiärföreläsare var arkeologen Emma Karlsson, som på ett medryckande sätt berättade om de fynd man gjort strax utanför Vadstena, när man för några år sedan undersökte marken där ett stort bygge skulle starta.
- Vi hittade massor av bendelar från olika tidsperioder och vi kunde därför utesluta ett slagfält. Vi kunde tidsbestämma knotorna, dels med kol 14-metoden, dels med hjälp av DNA och kunde konstatera att det rörde sig om skelettdelar från 1400-talet, men även en så tidig grav som från 900-talet upptäcktes i samband med utgrävningarna, vilket betydde att här hade man begravt folk under mycket lång tid, framhöll Emma Karlsson.
Ofta kombinerades dödsstraffet med olika förnedrande tilläggsstraff som stegling och styckning av kropparna och upphängning, androm till varnagel. Det var framför allt män som avrättades. Emma Karlsson berättade att de endast hittat en kvinna bland de avrättade: Karin Strå, som hade haft en utomäktenskaplig förbindelse med en Måns, vilket var synnerligen klandervärt. När det gällde männen så var det vanligaste brottet stöld eller tjuvnad som det stod i Tjuvabalken. Att stjäla från en annan människa bestraffades alltså med döden på den här tiden.

Fortsättning publicerad 20090710

Ingers läckra recept

Två matböcker med smörgåstårtor som huvudingrediens följs nu av en som kallas Rabarberpaj. Än en gång kommer Inger Bjugårds egna recept till allmän nytta och glädje.
– Det var roligt att göra en bok med desserter, säger hon om det senaste verket.

Text och bild: LEIF LARSSON

Tidningen hälsar på matskribenten och matboksförfattaren i hennes hem, gården Charlottenborg utanför Vadstena. Solen strålar och sommarvärmen är här. Vad passar bättre än att då ge ut en bok med dessertrecept byggda på svenska bär och frukter. Bok nummer tre i raden innehåller beskrivningar av pajer, tårtor, bullar, kakor, puddingar med mera.
– Det finns väldigt många fina svenska bär och frukter. Man mår bra av dem och det finns mycket nyttigt i dem, påpekar Inger. Alla recept är illustrerade med läckert färgfoto.
– Fotografen Kent Jardhammar har gjort ett mycket gott jobb, berömmer Inger.
Och visst kan hon även själv vara stolt över resultatet. Det vattnas i munnen när recepten läses och bilderna skådas. Som hjälp i författandet och klurandet på recept har Inger en inspirerande miljö. Utsikten från boningshuset är vidsträckt magnifik och på gården odlar hon och maken Tor bigarråer, jordgubbar och rabarber. På en provodling har de till och med lyckats få fram persikor och aprikoser i detta mikroklimat mellan Omberg och Tåkern. Att skriva om mat passar Inger perfekt. Hon arbetar med två stora intressen samtidigt. Hon har utbildat sig till både journalist och hushållstekniker, vilket är ungefär detsamma som hushållslärare. Inger började som vanlig reporter men sedan 1980-talet har det handlat om matskrivande för olika tidningar, både som fast anställd och som frilans. Än i dag skriver hon en del för tidningar.

Fortsättning publicerad 20090703

Tanken bakom konst

Ett galleri, en besökare, en tavla. Besökaren tittar på tavlan och tänker: Obegripligt. Och går snabbt vidare. Troligen ett vanligt scenario.
– Man kan se på en bild och uppskatta den för vad den är och behöver inte leta efter en djupare betydelse, säger Suzanne Möller, bildkonstnär i Vadstena.

Text och bild: LEIF LARSSON

Vad föreställer den här bilden? Vad menar konstnären med den? Säkert frågor som poppar upp i huvudet hos galleribesökare. Inte minst när konsten är abstrakt. Tidningen har träffat konstnären Suzanne Möller i hennes ateljé för att svar på dessa frågor och liknande. Till att börja med slår hon fast att man inte ska förväxla bild- och skriftspråk och påpekar att en bild inte är en litterär förmedling av ett budskap.
– Bildspråk kan liknas vid musik. Man upplever i stunden och det finns ingen dold avsikt. Det är som att höra en koltrast sjunga. Det är ingen som tror att det finns nån underliggande mening. Om Vivaldi varit bildkonstnär så hade han inte kunnat måla av årstiderna precist. Ingen begär exakthet i musik och den behöver inte förklaras för att uppskattas, det bör vara likadant med konst, säger hon.
Genom att titta på mycket bilder och på så sätt skaffa en stor referensbas från bildspråk så blir det lättare att få behållning av konst.
– Det gäller att gå från att bara titta till att verkligen se. När man ser i stället för tittar då samlar man referenser. Med större referensram blir bilder mer begripliga, påpekar Suzanne.
Hon berättar att bildarbetet för en konstnär har tre huvudkategorier: förnimmelse, varseblivning och gestaltning.

Fortsättning publicerad 20090626

Goda grannar

Granby är en liten by med ett 10-tal hushåll som ligger två kilometer från Vadstena. För miljontals år sedan slog en meteorit ned och skapade kullen som Granby idag vilar på.

Text och bild: EMMA KJELLQUIST

Många säger att Granby bara är ett gupp och sen är det över. Men riktigt så är det inte, här finns både sevärdigheter och intressanta invånare. Capella crucis är namnet på det kapell som ligger i Granby, många pilgrimsvandrare besöker denna plats på sin färd runt klosterleden. Capella crucis är renoverat sedan några år tillbaka, tidigare var det en potatis källare och den äldsta byggnaden i Granby. Därför tror man att det äkta pilgrims kapellet som Mårten skinnares far Nils instiftade på 1400-talet låg där. Straxt bredvid kapellet brukar pilgrimsvandrarna slå sig ned och äta medhavd fika på Bengt Johanssons stora gräsmatta. Bengt är en hurtig pensionär som har slagit sig till ro.
- Jag har bott här i snart ett år och trivs jättebra. Och från mitt vardagsrums fönster har jag en förnämlig utsikt mot stan och de mest sevärda byggnaderna. Slottet, rödtornet och klosterkyrkan, säger Bengt
Innan Bengt flyttade till Granby bode han i Norrköping och jobbade på världens största fartyg, en ULCC, Ultra Lage Crude Carrier ,Oljetankers. Men som nybliven pensionär ville han flytta tillbaka till sina hemtrakter där han vuxit upp. Han sökte först efter ett hus i Motala men hittade inget som passade.

Fortsättning publicerad 20090619

Stockholmsmässan

Vadstena flyttade in på Stockholm centralstation under två dagar Den 28-29 maj deltog Vadstena i Flytta hitmässan på Stockholms centralstation. Avsikten var att visa upp Vadstena som turiststad, och som en plats man kan flytta till.

Text: H C BARREGREN
Foto: BUMS.NU

– Det passerar 100 000 personer genom Centralen varje dag, säger Kjell Barkman, näringslivslots och initiativtagare till Vadstenas medverkan.
- Så många besökte förstås inte oss, förklarar han, men vi hade fullt tryck hela tiden och intresset var stort. Jag tror många Vadstenabor skulle bli förvånade om de förstod vilket gott rykte vår lilla stad har.
Kommunalrådet Caroline Unéus (M) var också med på mässan, i Cecilia Vasas skepnad. Hon vill att fler barnfamiljer, företagare och studenter ska flytta till Vadstena. Hur åstadkommer man det?
– Genom att visa upp vad vi har. Vi har så otroligt mycket att erbjuda här i Vadstena. Fin miljö för barnfamiljer, bra skolor och nära till både natur och stad. Många som flyttar till Vadstena har först varit här som turister.
– Vadstena fick mycket uppmärksamhet under mässan, berättar Kjell Barkman.Tidningen Metro utsåg Vadstenas monter till den bästa på hela mässan, något som bland annat ledde till att Sveriges Television kom och sände direkt från vår monter.

Fortsättning publicerad 20090612

Musik i Vätterkyrkan

Vätterkyrkan i Vadstena hade söndagen den 3 maj en musikgudstjänst med sånger av Björn Afzelius som tema. Medverkande var prästen Mikael Billemar med musiker från Prästen och hans Vänner, och kören Samklang med Gunilla Djärf Kyrkan var helt fullsatt och musiken och sångerna fick stort gensvar hos publiken.

Text & bild: BIRGITTA WIDÉN & HANS BLOMBERG

Med orden ”Låt oss sitta ned och låta kvällsron få lägga sig” inledde Gunilla Djärf kvällens poetiska och musikaliska upplevelse. Kvällen bjöd på en yttre och en inre resa i Björn Afzelius spår med sånger tolkade av Mikael Billemar. Inledningsvis lästes ur boken ”Omvänd” som är en konversation mellan Skytte och Björn Afzelius efter det att Björn drabbats av lungcancer. Björn Afzelius dog den 16 februari 1999 endast 52år gammal.
Vad är det hos Björn Afzelius musik och texter som fångat dig?
– Jag fastnade redan under gymnasietiden för hans poetiska rock. Han väjer inte för det svåra i tillvaron och i hans texter finns en tvetydighet om att livet är både det ena och det andra. En positiv och glad sång kan slå om och gestalta det mörka i tillvaron och hans tonkonst har något gemensamt med väckelsekristendomens psalmer och sånger, svarar Mikael.
Mikael slog an komplexiteten i Björn Afzelius författarskap. För många har Björn Afzelius blivit förebilden för politiskt färgade texter som tog sig uttryck i proggen under 70- och 80talet.
– Hans politiska texter skrevs alltid i ett speciellt sammanhang som var aktuell just då, kommenterar Mikael Billemar.

Fortsättning publicerad 20090605

Mitt vardagsrum

Att ha konstgalleri i sitt eget vardagsrum kan tyckas tossigt. Inte då. För Rune Lemon i Vadstena har det fungerat perfekt i 15 år.
– En del besökare tycker det är väldigt fascinerande att galleriet fungerar även som ett hem, konstaterar Rune.

Text och bild: LEIF LARSSON

Totalt har 80 utställningar visats i Mitt vardagsrum vid Vättern som galleriet heter, lämpligt placerat några stafflilängder från sjökanten.
– Jag brukar ha fem, sex utställningar per år, koncentrerat till tiden mellan påsk och september och även en till jul. Men i år lägger jag om kursen. Det blir bara en sommarutställning och en i samband med konstrundan i Vadstena 11-13 september.
Rune förklarar varför han efter så många år tänker nytt.
– Att arrangera utställningar tar mycket tid som jag nu ska göra annat med. Jag börjar också se ett mönster med det hela.
Han vill helt enkelt se en förändring. Fler saker blir annorlunda, bland annat öppethållandet. Rune bor både i Vadstena och har galleri och i Stockholm där han är auktoriserad guide och ledsagar i riksdag och i huvudstadens olika delar.
– Om jag är här i Vadstena och är tillgänglig så är galleriet öppet. Även om dörren är stängd, men inte låst, så är det bara att gå in. Besökare ska känna att det är okej att gå in, förklarar Rune.
Tidigare hade han fasta öppettider och det var ingen idealisk lösning. Besökare hade svårt att veta om de skulle tåga in eller ej.
– En del stod utanför och undrade om det verkligen var okej att gå in i ett hem. Andra klev in fast galleriet var stängt när min dörr stod öppen. Nu hoppas jag det är tydligare.

Fortsättning publicerad 20090529

Puffar för Vadstena

Representanter för Vadstena medverkar på Flytta-hit-mässan på centralstationen i Stockholm 28-29 maj. Målet är fler invånare i Vadstena.
– Den personliga kontakten tror jag är ett bra sätt att sälja Vadstena. Det är bra att vi är med och syns, tycker Kjell Barkman, kommunens näringslivslots.

Text och bild: LEIF LARSSON

Från Vadstena åker sju, åtta personer från skola, företag och näringsliv, en av dem Kjell Barkman, för att stå i en monter på stationen.
– Mässan är mitt i stationen och vår monter är strategiskt placerad där det är ett stort flöde av människor. Det lär passera 100 000 människor om dagen på stationen och om så bara en kvarts procent stannar hos oss så är det ett bra utfall, säger Kjell.
Vadstena är med för första gången på mässan som inte funnits så länge. Några tiotal deltagare från hela landet lär det bli, allt från kommuner till byggföretag.
– Vi är med för att se och lära. Aktörer från Dalarna och Hälsingland har tidigare nått framgångar med sin medverkan, berättar Kjell.
Förutom att representanterna från Vadstena talar med förbipasserande på stationen så har man även med sig broschyrer av olika slag som rör Vadstena. Dessutom ska man ge sig ut i Stockholms folkvimmel och puffa för sin kommun. Kjell berättar om ännu en idé man ska genomföra för att väcka intresset för Vadstena med omnejd.
– Vi har ett kombinerat tävlings- och intresseformulär. Man svarar på tre frågor om Vadstena och har då chansen att vinna fina priser. Samtidigt fyller man i vad som intresserar med staden, boende, turism eller nåt annat.

Fortsättning publicerad 20090522

Färsk biodlare

Ibland måste man åka långt för att bestämma sig för yrkesbanan. Malin Fornander, Vadstena, reste till Australien och beslutade sig för att bli biodlare.
– Där är biodlingen större än i Sverige. Fungerar det där så borde det också göra det här, fastslår den färska biodlaren.

Text och bild: LEIF LARSSON

Hemmaplan för Malin är idylliskt belägna Östnässja strax utanför Vadstena. Under några vintrar har hon bytt vistelseort och begett sig till andra sidan jordklotet och besökt Australien och Nya Zeeland. Och stött på stora biodlargårdar.
– Där är biodling en naturlig del av lantbruket och det är mest yrkesodlare, inte så mycket hobbyverksamhet som i Sverige. Jag började på allvar att fundera på att sätta igång här hemma. Det har legat och grott och förra året gjorde jag slag i saken, berättar Malin.
Att gammelmorfar hade bin när Malin var liten och att hon alltid gillat insekten var andra tyngder i beslutsskålen. Som med det mesta fanns oväntade lärdomar att göra i början.
– Jag försökte köpa bin på våren men upptäckte att det inte gick. Jag köpte då avläggare, halva samhällen. Jag missade hela rapsskörden men det blev ändå en del honung. Jag är nöjd, bedyrar Malin.
I år hoppas hon emellertid på mer. Minst så mycket honung som är normalt. Och lite till. Malin har 25-30 kupor (samhällen) där varje innehåller omkring 60 000-80 000 bin. En kupa producerar vanligtvis 50 kilo honung per säsong.
– Förhoppningsvis ger oljeväxterna 30 kilo honung och andra blommor ytterligare 30. Jag hoppas gå med plus i år men har också investeringskostnader. Jag ska köpa fler kupor och dela de samhällen jag har och föröka bina på det viset.
Säsongen är nu i full sving och Malin hoppas på lagom mycket sol, ingen blåst eller regn.

Fortsättning publicerad 20090515

Sju nyckelord

Den stressade människan som ska hinna med ”allt” är en slags urtyp i dag. Pilgrimens sätt är det motsatta. Inte fashionabelt men kanske i ökande.
– Pilgrimen vill gärna hitta ett alternativ till det som tycks gälla, konstaterar Tomas Wettermark, präst på Pilgrimscentrum i Vadstena som sorterar under svenska kyrkan.

Text och bild: LEIF LARSSON

Här nedan tar vi en titt på hur pilgrimens levnadsstil ter sig i en jämförelse med den jäktade nutidsmänniskan. Utgångspunkten för jämförelsen är pilgrimens sätt att vara som bygger på sju nyckelord: Frihet, långsamhet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, delande och andlighet. Till att börja med en allmän jämförelse.
– Ibland är pilgrimen i god mening en provokativ motkraft eller driven av en motkraft. Ord som långsamhet, tystnad och bekymmerslöshet väcker tankar och kan inspirera till ett liv i där vi är medvetna om vårt beroende av Gud och varandra. Pilgrimslivet är inte lättare än något annat, men det är ett sätt att leva som man själv vill, att inte låta andra eller marknaden avgöra hur, redogör Tomas.
Här fortsätter han med att förklara hur de sju nyckelorden kan användas i vardagen och på vandring, företeelsen som pilgrimen intimt förknippas med.
– Nyckelorden är vardagsord med innehåll som kan realiseras i varje människas liv. För många är de längtansord, nåt vi vill innerst inne, men har svårt att finna former för.

Fortsättning publicerad 20090508

Från slott till Rödtornet

Från slottet till Rödtornet. Den flytten verkställde turistbyrån i Vadstena vid årsskiftet.
– Det är dubbelt så stort här. På förra stället fanns ytor som inte kunde utnyttjas. Här är lokalerna mer effektiva och vi har en extra ingång som vi kan använda om det blir mycket folk, berättar Tina Schultzberg, föreståndare för turistbyrån.

Text och bild: LEIF LARSSON

Hon tycker att skiftet i huvudsak gett förtjänster. Större yta för besöksdelen är en favör. Länstidningen stegar upp den luftiga, långsmala lokalen och uppskattar storleken till ungefär 200 kvadratmeter.
– Här kan vi ha utställningar av olika slag. Vi ska bland annat visa en del föremål från utgrävningarna på Galgbacken. Det fick vi inte plats med förr. Kul att kunna ställa ut sånt, tycker Tina.
Hon arbetar heltid och turistbyråassistenten Kajsa Trygg halvtid. De har en trevlig och rymlig arbetsplats. Traditionstyngda Rödtornet, som är resterna efter en gammal kyrka, rustades upp innan turistbyrån kom med flyttlasset. Golv har slipats, väggar har målats. Lokalerna består av en besöksdel, kontor och kök. Turistcentret har nu hamnat längre österut i Vadstena. Några kvarter närmare ortens nav.
– Det är ett bra läge i staden, nära klosterområdet. Vadstenaborna tycker nog att placeringen är bättre och mer central. För turisterna spelar det antagligen inte så stor roll. Det är lätt att se slottet men även Rödtornet syns på håll så det är ungefär lika enkelt att hitta hit, påpekar Tina.

Fortsättning publicerad 20090430

Arne har en lott

Ljummet i luften, våren smyger sig på, det spirar. Dags att ta tag i sin kolonilott. Det har Arne Pettersson, Vadstena, gjort.
– Jag har satt tidig potatis, det var 12 april. Jag räknar med potatis till midsommar, kanske redan i mitten på juni, funderar han.

Text och bild: LEIF LARSSON

Tidningen besöker koloniområdet i Vadstena, vackert beläget ett par odlingsrader från Vätterns kant. Solen skickar ner värmande eftermiddagsstrålar och några tidiga entusiaster arbetar idogt med sina jordplättar. Här finns ungefär 100 kolonilotter. I ena hörnet av området kör Arne Pettersson jordfräs på en av dem.
– Jag hjälper en annan odlare med det här landet i utbyte mot gödsel, berättar han.
Arne slår fast att tiden är inne för att sätta och så. Men det får inte vara för fuktigt innan man gör slag i saken.
– Framöver bör det vara lagom med sol, inga kalla nätter och inget regn förrän man har satt och sått. Sedan kan det komma en del, påpekar han.
Arne har en egen lott och delar en annan med en granne på området. Han odlar allt möjligt, exempelvis vaxbönor.
– Jag odlar gula, lila och gröna. Sedan fryser jag in dem och de är både goda och nyttiga, säger han.
En klassisk avlång grönsak ingår också i repertoaren.
– Jag drar upp gurkor inomhus och planterar sedan ut dem. Jag brukar ha en väv som skydd och det har jag i princip över allt jag sår och sätter. Det växer bättre, ger snabbare skörd och är samtidigt vattengenomsläppligt. Det skyddar också mot råkor och kajor som vi haft problem
med här, förtäljer vadstenabon.
Arne odlar även lök, morötter, rödbetor och blommor.

Fortsättning publicerad 20090424

Pilgrimer i Vadstena

Det hela började för tre år sedan med att Pilgrimscentrum i Vadstena kallade till ett Vadstenamöte i Taizéanda. Mötet har nu blivit en tradition som lockar många till Vadstena. En del kommer över en dag, andra stannar alla fyra dagar som evenemanget pågår och deltager i några av alla de workshops som finns.

Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Länstidningen besökte Vadstena och Pilgrims - centrum och träffade bland andra Thomas Wettermark, som är präst och drivande kraft på Vadstenamötet. Vilka är det som kommer hit och vad gör man? frågade vi honom.
– Det är främst ungdomar från hela Sverige, men även äldre. Det sträcker sig över hela spektret från konfirmander i 14-årsåldern till pensionärer som vill träffas, gå på workshop och vandra på olika pilgrimsvandringar runt Vadstena.
Taizérörelsen skapades 1940 när broder Roger, 25 år gammal, lämnade sitt hemland Schweiz för att slå sig ned i Frankrike, som hans mor kom ifrån. Han hade i flera år levt med begränsad rörelsefrihet på grund av att han hade tuberkulos. Under den långdragna sjukdomen hade han funderat mycket på att starta en kommunnitet, som skulle kännetecknas av enkelhet och hjärtlig godhet, så som man läser om livet i evangelierna. Detta kände han mer och mer som en kallelse. När det Andra världskriget började, tänkte han också på sin mormor, som under Första världskriget hade hjälpt nödställda, och kände sig nu manad att göra något liknande. Den lilla byn Taizé, där han slog sig ner, låg inte långt från gränsen mellan den ockuperade delen av Frankrike och den fria, som styrdes av ”Vichyregimen”. Den låg alltså bra till för att ta emot människor som flydde från kriget. Några vänner i Lyon var tacksamma över att kunna ge adressen i Taizé åt personer som behövde sätta sig i säkerhet.

Fortsättning publicerad 20090417

Med siktet inställt

Hon har siktet inställt på att bli sportaktivitetsledare på en turistort. Han kan tänka sig att bli pilot och transportera turister ut i världen. Möt Sofia Nyrén och Joel Kraft Wamby som har turismutbildningen på Vadstenagymnasiet som ett första steg på vägen mot sina mål.

Text och bild: LEIF LARSSON

De går tredje året på gymnasieutbildningen med turismvinkel. Snart är det dags att ge sig ut i arbetslivet eller plugga vidare. Joel från Norrtälje och Sofia från Norrköping grunnar som bäst på vad de ska göra.
– Jag vill arbeta med människor. Kanske ska jag testa som guide eller sportaktivitetsledare. Då har man till exempel hand om vattengympan på en turistort. Eller varför inte reseledare. Ett aktivt jobb ska det vara, säger Sofia.
– Jag funderar på att plugga till pilot, det tar tre, fyra år. Sedan hoppas jag få jobb inom trafikflyget. Turister behöver ju transporteras på nåt sätt. Det vore också kul att prova som reseledare eller skidlärare några år, säger Joel.
Gymnasieutbildningen mynnar inte ut i ett yrke men öppnar för att gå en mängd vidareutbildningar inom turism. Men vill Sofia och Joel redan nu jobba så är även det möjligt.
– På utbildningen har vi fått erfarenhet och kunskaper som gör det lättare att få jobb, fastslår Sofia.
– Turismbranschen expanderar och det finns gott om jobb. Det är en riktig framtidsbransch, konstaterar Joel.

Fortsättning publicerad 20090409

Driftig kvinna

Annelie Pettersson, Hässleby Skattegård, Vadstena, tillhör den ännu så länge ganska lilla skara av kvinnor som driver eget lantbruk. Inriktningen är mjölkkor.
– Det är bra att kvinnor är lantbrukare och visar att vi kan. Visst är karlar starkare men när det gäller mjölkning tror jag att kvinnor i allmänhet är steget före. Vi ser mer vad gäller fertilitet och brunst, är mer noggranna och har bättre koll på vad som behöver göras.

Text och bild: LEIF LARSSON

Men Annelie tackar för den skull inte nej till manliga insatser. Sonen Henrik, och Anders Petersson, Isberga, vän sedan lång tid, är hennes kompanjoner i företaget Hässleby- Isberga Lantbruk. Henrik, 17 år, utbildar sig så det är Annelie och Anders som drar det stora lasset i företaget. Gårdarna Hässleby och Isberga odlar spannmål och vall och huvudnischen är mjölkkor som står på Hässleby.
– Totalt har vi 170 djur varav 76 är mjölkande. Vi föder upp ungdjur och köper inga utifrån. Vi har bara SLB, svensk låglandsboskap, berättar Annelie.
Hennes make Staffan gick bort 2005 och då var man i full färd med att bygga ut. Staffans ritningar ligger till grund för den nya ladugården. Tidigare 40 mjölkkor har blivit 76.
– Vi har spaltbox till ungdjuren. Förr hade vi lösdrift men då fanns djuren på flera gårdar. Nu är alla 170 djur under samma tak, upplyser Annelie.
Sakta men säkert blir det fler kvinnor i lantbruket, även egna företagare. En annan förändring är att kvinnor som förr i huvudsak skötte markservicen på bondgården numera är mer inblandade i själva lantbruket.
– Lite finns det nog kvar av det gamla men det ändrar sig fort. Dessutom krävs att man och kvinna hjälps åt för att få ekonomin att gå ihop, påpekar Annelie.

Fortsättning publicerad 20090403

Minirevy och jazz

Redan i december förra året testade några entusiaster att liva upp lilla Borghamn söder om Vadstena med en lokal festidé. Idékläckare var Stina Rosenberg, sångerska i Sunnyside jazzband, och tillsammans med Eivor Folkeson, ledare för Dals kyrkokör, drog de igång en improviserad folkfest på bygdegården i Borghamn. I lördags var det dags igen.
Text och bild: BJÖRN STRIDBECK

Lördagen den 21 mars bjöd man in till picknickfest. Besökarna hälsades välkomna med egen picknickkorg och därtill hörande utensilier. Borghamns bygdegård ligger mitt i samhället, på bekvämt promenadavstånd från allt. Att intresset var stort märktes, eftersom arrangörerna måste fixa fler bord för att alla skulle få plats. Det var med andra ord “knökfullt” av glada Borghamnsbor, släkt och vänner. Arrangörerna lockade med en minirevy som regisserats av Eivor Folkeson. Eftersom det var Dals kyrkokörs 18 medlemmar som agerade i de olika numren blev det en hel del skönsång, men även publiken fick vara med. Man sjöng bland annat samma sång, men till olika melodier - mycket kul. Elvismedlyt på slutet drog också ner massor av applåder. Publiken hade hörsammat picknickkorgdelen av inbjudan med besked och laddat upp sina korgar med diverse godsaker, så man kunde hitta både det ena och det andra för magen och strupen. Efter minirevyn bjöds på dans med Sunnyside jazzband, som består av Nils-Peter Vaggelyr, piano, Lennart Blomberg, bas, Kjell Silverwitt, gitarr, Stefan Rosenberg, trummor och som sagt Stina Rosenberg, sång. Bandet har funnits i tre år och på repertoaren står gamla godingar. Hittills har man mest spelat i närområdet och det här är naturligtvis ett utmärkt tillfälle att visa upp sig.

Fortsättning publicerad 20090327

Vadstena lanseras

Ett redan välbevistat slott i Vadstena blir framöver ett ännu större dragplåster i besöksnäringen. Det ombesörjer Vadstenadirect.se. I konceptet ingår hundratals visningar, brölllop, marknader och konserter. I planerna finns också att öppna en butik med renässsans-tids-touch.

Text och bild: LEIF LARSSON

Det nya bolaget, som funnnit sedan hösten 2008, hyr vissa delar av slottet och har visningsrätt i andra. Man ordnar evenemang och guidar. Grundtanken är att Vadstena och dess slott ska besökas av allt fler människor.
– Vadstena slott är ett starkt varumärke. Slottets ägare, Statens fastighetsverk, vill att slottet ska levandegöras och det vill vi också, fastslår Eva Mattsson, platschef på Vadstenadirect.
Bokningar strömmar in och bolaget är lämpligt ambitiöst inför 2009 när man tar över slottsvisningarna från turistbyrån.
– Målet är 6 000 enskilda besök och 300 guidningar av grupper. Det är ungefär som förra året, upplyser platschefen.
I verksamheten ingår också guidningar av själva staden Vadstena. Där är målet cirka 250 stycken. Andra aktiviteter är av evenemangstyp.
– Vi hoppas på många brölllop på slottet. Dessutom ska vi ha två konserter, en är Diggiloo, och sju större arrangemang. Vi har också en stor kongress på gång men det är inte riktigt klart, omvittnar Eva.
Andra stora tillställningar under året är Antikexperterna (kända från tv-programmet Antikrundan), auktioner, studentbaler och Gammeljul i december. Nyligen hölls fotogalan Årets Bil på slottet.
– Det blir också ett stort biskopsmöte i september, avslöjar Eva.

Fortsättning publicerad 20090320

Kjell lotsar näringslivet rätt

Kjell Barkman är näringslivslots i Vadstena. Han lotsar företag i Vadstena rätt och lotsar även in företag till kommunen. Målet är ett mer gediget näringslivsklimat.
– För att det ska bli bättre behöver kommun och näringsliv samverka mellan varandra och inom sig själva, fastslår Kjell Barkman.

Text och bild: LEIF LARSSON

Vadstena kommun kom 2005 långt ner i rankingen gällande företagsklimat som Svenskt Näringsliv gör. Nåt måste göras. Hur skulle de goda idéerna från företagsvärlden komma fram? En samlande kraft blev lösningen. Lotsen i Vadstena AB bildades 2006 och i april 2007 fick Kjell Barkman jobbet som näringslivslots. Bakom står företagare och kommun i Vadstena.
– Det handlar mycket om kommunikation. Jag ska skapa mötesplatser, säger Kjell.
Hittills har han besökt cirka 100 företag och ordnat runt tio frukostmöten med 40-60 deltagare per gång, från kommun och företag. En programpunkt är presentation av företagens erksamhet.
– Mötena har haft olika teman som turism, skola och större företag. Vadstena näringsliv visas upp och dessutom ges information om kommunala bitar.

Fortsättning publicerad 20090313

1890-talets Vadstena

På 1890-talet fanns det i Vadstena en skola, vars namn var Vadstena lägre allmänna läroverk. Rektor var A V Lundberg och efter besök på skolan har hans son, ingenjör L, delgett pressen flera iakttagelser, uppgifter och historier.

Text: STIG ANDERSSON

Skolan var inrymd i den forna Rödkyrkan, där belysningen bestod av en plåtring med stearinljus i taket. Man eldade i kakelugnar och lokalerna var mycket kalla. När de fem lärarna klagade på kylan, skaffade rektorn några termometrar, som visade för högt gradtal och placerade dem i klassrummmen. Sedan blev det tyst bland lärarna, som brukade sitta i överrock. En av lärarna, ett bekant original från Linköping, en överviktig man, som undervisade i svenska, kallades för ”Skuta”. När man en dag läste Frithiofs saga och hunnit fram till den sista strofen i Frithiofs frieri, ringde klockan och då sade han: ”Så segla vi hem över mörkblå vågor” och så smällde ”Skuta” igen boken, tog sin hatt och skumpade iväg hem med sin stora lekamen.
Under Lundbergs skoltid började man med latin redan i fjärde klass och med grekiska i sjätte. Han var en mångsidigt verksam man, bl a ordförande i drätselkammaren och ledamot i stadsfullmäktige. Vid en debatt i fullmäktige yttrade en ledamot: ”Hör Du Lundberg, jag är inte så dum, som Du tror”. Rektorn replikerade då: ”Nej, för då vore det ju gräsligt”.
Han var också flitigt anlitad föreläsare och höll föredrag på många ställen i östgötabygden. Dessutom anlitades anlitades han att hålla gusttjänst, men eftersom han inte var prästvigd fick han förrätta altartjänsten utanför altarringen. När fru Lundberg efter en sådan förrättning en gång frågade sin man hur vikariatet hade avlöpt, svarade rektorn: ”Ja, vet Du mor, jag tror att jag glömde läsa Fader vår, men välsignelsen fick de i sig två gånger, så det kan väl kvitta”.

Fortsättning publicerad 20090306

Skydd mot brand

I början av februari inbjöd Räddningstjänsten
i Motala/Vadstena, LRF:s kommungrupp och Östgöta Brandstodsbolag lantbrukare i Motala och Vadstenas kommungrupp till en informationskväll om hur man kan skydda sig mot brand.

Text och foto: EVA CARLSSON

Ca 20 deltagare slöt upp av de 350 lantbrukare man inbjudit. Brandmästare Anders Karlsson från Räddningstjänsten i Motala/Vadstena och Mikael Karlström, gruppchef för elbesiktning hos Östgöta Brandstodsbolag höll i själva informationen.
Ca 7000 bostadsbränder inträffar varje år med 120 döda. Den vanligaste orsaken är den mänskliga faktorn. Rökning, glömt spisen, elfel, soteld och anlagd brand är de största orsakerna. I lantbruk med sin speciella miljö, byggnader och maskiner står elfel (22 %), åskan (11 %), barnlek ( 9 %) och okända faktorer (29 %) för de fyra största orsakerna.
Ett sätt att skydda sig mot brand i lantbruket är att välja rätt material. Östgöta Brandstodsbolag ( Ö-B ) säger nej till vissa proppskåp av plast. Välj gärna ett i metall. Någon har väl någon gång irriterat sig på ett blinkande lysrör och inte reflekterat på att de kan slå eld. Men glimtändaren eller kondensatorn blir överhettad och branden är ett faktum. Och i den torra och dammiga ladugårdsmiljön tar det fort eld. För att undvika detta ska man ha en säkerhetsglimtändare i varje lysrör. Även om det står på t.ex. lysrör att plasten är självslocknande, så kan det i alla fall börja brinna och det ordentligt. Välj noga vilka lysrör som är godkända. Glappkontakt i anslutningar står för 99% av alla el-bränder. Anders visade på olika armaturer och anslutningar där det brunnit.

Fortsättning publicerad 20090227

E-tjänst på bibliotek

Biblioteket har gått från att vara en plats där böcker lånas ut till nåt mycket mer. Senast i raden är e-tjänsterna. I en dator kan man exempelvis bläddra i originalupplagan av Eddan med innehåll från vikingatiden.
– E-tjänsterna har funnits i tre år och efter länskampanjen i mars 2008 har de upptäckts på allvar, förtäljer Sten Mattsson, bibliotekarie på Vadstena bibliotek.

Text & bild: LEIF LARSSON

E-tjänst är en tjänst som förmedlas elektroniskt. De finns nu även i biblioteksvärlden. Efter kampanjen i Östergötland används tjänsterna i allt högre grad.
– I kampanjen lanserades fyra delar. Längre fram ska det följas upp med mera saker. E-tjänsterna blir allt fler, klargör Sten.
E-tjänsterna är av många olika slag. På Vadstena kommuns hemsida, www.vadstena.se, finns en länk till E-biblioteket. Man kan låna eböcker direkt till sin dator eller mobiltelefon. Boken laddas ner i 28 dagar, sedan kan man låna om den.
– En del lånar till sin mobil men än har det nog inte slagit igenom så hårt. Men det passar säkert några. Det gäller att ha en stor display, säger Sten.
E-ljudböcker är en annan variant. Boken laddas inte ner till datorn utan man lyssnar under tiden man är uppkopplad på internet. Det går också att låna e-musik, mest klassiskt, och e tidskrifter. E-språkkurser är en annan resurs. De finns som e-ljudböcker och innehåller även ett texthäfte. Materialet laddas ner till den egna datorn.
– Kurslitteratur kan var svår att få tag i att låna och är ofta dyr att köpa. Då kan den elektroniska varianten vara ett alternativ, påpekar Sten.
Ett käckt inslag är möjligheten att bläddra i historiska verk. Med hjälp av en speciell e-bokläsare klickar man på sidorna som då vänder blad. Det finns ett antal verk att kolla i.
– Ett är Vadstenadiariet, munkarnas dagbok från 1300-talet, omvittnar bibliotekarien.

Fortsättning publicerad 20090220

Jessicas drömyrke

Hon är uppvuxen med hästar men satsade på att bli guldsmed. Men snart var hon tillbaka bland de fyrfota djuren.
– Jag har inte ångrat mig en dag att jag valde att utbilda mig till hovslagare. Det enda jag ångrar är jag inte gjorde det tidigare, fastslår 33-åriga Jessica Franzén, Vadstena.

Text och bild: LEIF LARSSON

Intresset för hästar och hovslageri dök upp tidigt. Jessica fick sin första häst när hon var 2,5 år gammal. Som liten var hon alltid i stallet när hovslagaren kom till gården. Men hon hade problem med sina fötter och valde att bli guldsmed.
– Det var okej men ändå inte rätt för mig. Jag trodde att hovslagare kanske var för tungt för mig beroende på fötterna men jag bestämde mig ändå för att prova.
Och beslutet att sadla om var det rätta. Jessica trivdes på den 36 veckor långa utbildningen i Uppsala. Efteråt startade hon sin firma Jessica Hovslagare. Det var 2004. Och hittills klarar hon det fysiska, även om hon medger att det är tungt ibland. Hovslagaren har ofta en obekväm, framåtlutad arbetsställning, ryggen tar stryk.
– Fast jag har en stark rygg, värst är det för fötter och knän, förtäljer vadstenabon.
Det är emellertid inte alltid storleken på hästen som gör jobbet påfrestande.
– Det beror på individen. En del mindre hästar kan vara besvärliga, de gungar och står inte still. Samtidigt kan stora hästar var snälla och lätta att sko, berättar Jessica.
När Länstidningen träffar den kvinnliga hovslagaren är det dags för några lätthanterliga hästar. På gården Flistad, Vreta Kloster, ska Mia Svenssons tre hästar skos. Två är Connemaraponnyer, 380-kilosbjässar, men ändå relativt små. Jessica visar hur jobbet går till. Diamond står stilla och bidar sin tid. Hovslagaren plockar bort skorna, visar att de är utslitna i kanten och måste bytas. Hon tar tången och verkar hoven, tar bort så kallat horn, och klipper ”nageln”. Hon raspar jämnt och skor på nya skor. Sex sömmar (spikar) i varje hov. Sex sömmar är normalt. Man kan också ta åtta och då låses hoven mer. Skobyte rekommenderas ha en intervall på sex till åtta veckor.

Fortsättning publicerad 20090213

Goda energiråd

Andreas Ekeberg är den nye energi- och klimatrådgivaren i de tre kommunerna Vadstena, Boxholm och Ödeshög. Han påpekar att enkla åtgärder är en bra början när energi ska sparas, exempelvis att släcka lampor i rum där man ej vistas och att byta till treglas i fönstren.

Text: LEIF LARSSON

Under nästan hela 2008 låg den kommunala energirådgivningen i Vadstena nere. Men sedan några månader tillbaka är den i gång igen. Andreas Ekeberg är den nye energi- och klimatrådgivaren.
– Enkla åtgärder är ett bra sätt att börja spara energi, påpekar han.
Han tillträdde i slutet på november och är ensam rådgivare i Vadstena, Boxholms och Ödeshögs kommuner. Pengar från Energimyndigheten finansierar tjänsten de kommande två åren.
– Vadstena är huvudman och där finns jag fysiskt onsdag till fredag, jag är i Boxholm på måndagar och i Ödeshög på tisdagar, berättar Andreas.
Han håller hus i kommunhuset i Vadstena, har kontor i Boxholmshus i Boxholm och i biblioteket i Ödeshög. Andreas har redan fått en del telefonsamtal från människor som vill ha energiråd.
– Det har handlat om uppvärmningssystem och energikällor,
vad som är bra för just den personen. En hade problem med drag i en tillbyggnad, förtäljer Andreas.
Om han inte kan svaren själv så kan energirådgivaren tipsa den kunskapstörstande om andra experter i regionen. Dessutom finns massor av broschyrer som producerats av Energimyndigheten. Andreas berättar att energi är ett brett fält och kan handla om allt möjligt.
– Jag kan ge råd om olika bidrag, konvertering, hur man kan bli energieffektiv.
En bra början för den som vill spara energi är de lite mindre övergripande insatserna. Exempelvis tilläggsisolera och byta till treglas. Att se över sitt eget beteende är också nyttigt.
– Man kan släcka lampor, stänga av elektronisk utrustning så den inte står på standby-
läge, frosta ur frysen. Det finns väldigt många enkla åtgärder som man kan tjäna pengar på, förklarar Andreas.

Fortsättning publicerad 20090206

Nostalgiskt inslag

Denna bild från Vadstena för inte så länge sedan, visar Carlings livsmedelsaffär vid Stora torget året 1970. Hyllorna visar att mycket har förändrats inom branschen. På den tiden gjorde man sina inköp på hemorten. På bilden ses pensionärerna, det äkta paret Ekenstam i inköpstagen, medan expediten Jan- Erik Johansson packar rätt varor i en back.

Text: STIG ANDERSSON
Bild: PER-OLOF OLSSONS samlingar

Första gången en vigsel med kvinnlig vigselförrättare ägde rum i Vadstena var den 12 juli 1948. Platsen var Vadstena rådhus. Det var alltså en borgerlig vigsel där stadskassören Viola Petersson i egenskap av tillförordnad kommunalborgmästare sammanvide Norrköpingsparet riksinstruktör Karl Arne Svensson och barnavårdsman Anna Majken Ingegärd Kalén.
Den i sig själv vackra rådhussalen hade smyckats med levande ljus och blommor, en tradition, som infördes av borgmästaren Nils af Ekenstam. Uppgiften kan ses som ett inlägg i debatten om kvinnors och mäns olika eller lika värde i yrkeslivet, förr och nu.

Fortsättning publicerad 20090130

Hjälpsam 90-åring

LRF Konsult firar 90 år och har en lång historia tillsammans med Sveriges småföretagare. Under året firas detta genom att det hålls öppet hus på de olika kontoren. Länstidningen besökte LRF Konsult i Vadstena, när jubiléet firades där.

Text: BJÖRN STRIDBECK

Nyåret 1918 startade agronom Ludvig Nanneson, en gigant inom svenskt lantbruk, Sveriges Allmänna Lantbrukssällskaps driftsbyrå. Därmed lade han grunden för det företag som idag är LRF Konsult.
LRF Konsult är ett av Sveriges största företag i redovisningsbranschen. Man vänder sig inte enbart till lantbrukare utan till alla slags företagare. Här finns specialister och rådgivare inom ekonomi, juridik, skatter, skog och fastighetsförmedling.Till en början fanns det bara ett kontor i Stockholm som arbetade med ekonomiska analyser för större gods och gårdar. I samband med momsens införande och övergång från kontantmässig till bokföringsmässig redovisning i slutet på 1960-talet var det många fler kunder som sökte hjälp och råd. Då öppnades många kontor runt om i Sverige. Företaget har nu fler än 135 kontor över hela landet.

Fortsättning publicerad 20090116

Tuistbyrån flyttar

– De nya lokalerna är större än i den gamla turistbyrån som också var lite tokigt planerad. Nu ska vi organisera det hela från början precis som vi vill ha det, berättar Tina Schultzberg, föreståndare för turistbyrån.

Text: LEIF LARSSON

Det finns ett par skäl till flytten. Vadstena kommun som hyrt lokalerna i Vadstena slott av Statens fastighetsverk har sagt upp avtalet.
– Dessutom ska turismen överlag omorganiseras, påpekar Tina Schultzberg.
Turistbyrån byter från en historisk byggnad till en annan. Slottet uppfördes på 1500-talet men det så kallade Rödtornet är äldre, från1300-talet. I mitten på december 2008 stängdes den gamla turistbyrån och i början på februari 2009 ska det vara klart att öppna portarna till den nya.
– De nya lokalerna är fina. De är större och mer öppnare än de gamla. Turistbyrån inryms i en gammal gymnastiksal i Rödtornet, omvittnar Tina.

Fortsättning publicerad 20090109

Tidningsnostalgi

Här är delar av besättningen som skrev ihop Östgöta Bladet. F r v chefredaktör Stig Lindman, Lennart Bergstrand, Ulf Holmertz samt Gunnar Gabrielsson. Den senare sedermera motorredaktör på Corren trots att han inte ens visste vad ett tändstift var. Bra jobbat av ” Gabbe”.

Text: ULF HOLMERTZ
Bild: PER-OLOF OLSSON

Den första oktober 1955 togs motboken bort. Människor, ja dom som gick till Systembolaget, jublade. En del av krångel-Sverige försvann. Den första oktober 1975, 20 år senare alltså, togs ÖstgötaBladet bort. Människor, ja dom som gillade gamla Bladet, grät en skvätt. Ett ” måste” varje månd- onsd- och fredag slutade att dimpa ned i brevlådan. Östgöta- Bladet hade också en speciell sida för Ödeshög med rubriken Ödeshögs-bygden, den försvann också så klart. Cirka 4.000 prenumeranter fick söka sig annat läsbart.
Så här i backspegeln kan man konstatera att Östgöta Correspondenten lurades lite med oss som jobbade på Bladet, eller Blaskan som många föredrog att kalla denna eleganta tidskrift. Om Blaskan gick med vinst i 2 år så skulle Corren göra en rejäl satsning lovades det. Det blev vinst de två sista åren tidningen fanns. Men glömt var hedersordet från jätten Glufsglufs, d v s Corren.

Fortsättning publicerad 20081219

Blivande pensionär

Lantbruksdirektören vid Länsstyrelsen i Östergötland, Torvald Staaf, har i många år tjänat länsstyrelsen. Till midsommar ska han dock gå i pension och börja ett liv som inte lär bli sysslolöst. Länstidningen har träffat honom i hans hem i Järnevid utanför Vadstena.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Det finns alltid något att göra hemma. Husen måste renoveras och vi har en bit skog som ska avverkas. Det har varit mycket arbete under mina år på länsstyrelsen och jag har haft en väldigt förstående fru. Nu är det dags att jag prioriterar henne och vårt gemensamma liv. Vi besökte Amazonas, som är en tropisk och subtropisk regnskog i Sydamerika, för några år sedan. Dit kommer vi absolut att åka tillbaka, säger Torvald Staaf.
Torvald Staafs förordnade går ut den 14 mars och i gamla tider var det flyttdag inom lantbruket.
– Då lämnar jag chefsjobbbet, men jag lämnar inte länsstyrelsen förrän vid midsommar. Jag tycker om att det blir en successiv avtrappning. Jag har ett ordentligt kontaktnät och känner många männniskor som är verksamma på jordbruksverket och departementet. Mina många år har gett mig både kunskap och erfarenhet och vill den som kommer efter mig ha någon form av råd så står jag till förfogande, säger Torvald Staaf.

Fortsättning publicerad 20081212

Gård till salu

Byggnaden heter Orlundagården och ser ut som en stilfull, lantlig mangårdsbyggnad, men någon lantbrukare har aldrig bott i det stora huset, som uppfördes 1928 och som är veckans ”Gård till salu” i Länstidningens artikelserie. Orlundagården är ett skolhus, som senare har hyst församlings- och förskoleverksamhet.

Text: ANDREAS NORLÈN

Byggnaden uppfördes som en folkskola av Orlunda kommun och användes för detta ändamål till slutet av 1960-talet. På 1940-talet gick omkring 40 barn i 6-årig folkskola i huset. Byggnaden skänktes sedermera till Orlunda församling som i sin tur donerade den vidare till en stiftelse som kallas Orlundagården. Därefter bedrev kyrkliga och ideella organisationer verksamhet i lokalerna. På senare tid huserade den föräldrakooperativa förskolan Dagis Annorlunda i byggnaden. Stiftelsen äger huset, medan tomtmarken, som uppgår till omkring 1 500 kvadratmeter inhägnad trädgårdstomt, ägs av Aska församling i vilken det som tidigare var Orlunda församling ingår). Enligt stiftelsens stadgar ska den bedriva församlingsverksamhet, men stiftelsen har begärt ändring av ändamålsparagrafen så att Orlundagården får säljas, eftersom stiftelsen inte ser någon möjlighet att uppfylla verksamhetskriteriet. Samtidigt har församlingen begärt att få utse styrelse i stiftelsen. Stiftelsen kommer därefter att avvecklas.

Fortsättning publicerad 20081205

Sista paret ut

Skrädderierna och deras skickliga hantverkare har ju minskat i antal undan för undan. Lundqvists skrädderi på Storgatan 27 var det sista som försvann i Vadstena.

Text: STIG ANDERSSON
Bild: PER-OLOF OLSSON

Därefter var det möjligen någon enstaka skräddare som satt med benen i kors på hemmaplan. Konfektionsindustrin tog över och storskaligheten tog död på det enskilda yrkeskunnandet.
Bröderna Lundqvist, som blev "sista paret ut" var mycket skickliga i sin yrkesutövning och hade därför många kunder. För min del hade jag mycket tät kontakt med dem på grund av mitt yrke, Storgatan hörde nämligen till mitt brevbärningsdistrikt. Trots brevlåda i farstun gick man gärna in med posten för att få en trevlig pratstund med Lundqvistarna. Det var gemytligt att få prata med dessa killar, som hade förmågan att "hålla lådan" i gång samtidigt som de jobbade för fullt. BådeSjunne, som var äldst, och David var mycket underhålllande och hade en god portion humor. De var också utåt sett ansedda som utomordentligt skickliga yrkesmän.
Hela familjen Lundqvist placerade jag i toppen på min ranking över vänliga postkunder. David var den glade gamängen medan Sjunne var något lugnare i temperamentet, men han hade en inneboende humor som gjorde omgivningen glad. Två toppenbröder med andra ord.

Fortsättning publicerad 20081128

Engagerad i skolmat

Vadstena kommun har fått en ny kostchef som heter Anna Lundstedt. En tjej som faktiskt är uppvuxen i Vadstena, men utbildad på annan ort. Hon tycker att det är viktigt med engagemang när det gäller skolmat.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Det är intressant med mat och kostfrågor, särskilt när det drar mot folkhälsoperspektivet och möjligheten att påverka redan i unga år. Jag valde utbildningen för att den var en kombination mellan livsmedelskunskap, näringslära och ekonomi, säger Anna Lundstedt.
Det är första jobbet som kostchef, men dessförinnan har hon arbetat med livsmedel på olika sätt.
– Jag vill jobba folkhälsoinriktat. Det är föräldrarna som har ansvaret för barnen, men många barn är i kommunala verksamheter hela dagen. Då gäller det för mig att se över så att maten de äter ger mycket näring. Det ställer krav på hur maten utformas och planeras. Jag tycker att det används för mycket hel- och halvfabrikat. Det är en trend jag vill vända och jag vill att vi lagar från rena livsmedel och råvaror. Det underlättar när det gäller att anpassa maten till de barn som är allergiska, säger Anna Lundstedt.
Hon tycker att grönsakerna står högt på prioriteringslistan.
– Jag tror inte att det kommer att bli någon revolution under min ledning, men jag hoppas kunna föra kostfrågorna några steg framåt. Det måste göras utifrån de pengar som finns, säger Anna Lundstedt.
Det finns alltid synpunkter på maten, men barnens åsikter om maten är viktig för den nya kostchefen.

Fortsättning publicerad 20081121

Fem generationer i Rök

Signe Widegren, 97 år, är en välkänd person i Rök med omnejd. Tillsammans med sin make, Wulf E Widegren, drev hon Walla säteri i många år. Också barnbarnet Caroline Unéus är välbekant för många. Hon är kommunalråd och vice ordförande (m) i kommunstyrelsen i Vadstena. Länstidningen har varit med på ett unikt möte med fem generationer.

Text och bild: FRITZ WIDQVIST

Walla Säteri drivs fortfarande inom släkten Widegren, men idag är det yngste sonen Hans som håller i taktpinnen. Signe Widegren, född Pantzar, växte upp i Hogstad, där hon även hade sin skolgång. Som ung flicka gick hon en traditionell hushållskoleutbildning uppe i Värmland. Det hörde mer till regel än undantag på den tiden, att flickor på landet fick den sortens utbildning. Hon träffade sin kommande make Wulf, tycke uppstod, de gifte sig och hon flytttade in på Walla säteri. Detta hände 1937. Året därpå fick de sitt första barn, en flicka som fick namnet Birgitta. Med åren fick de ytterligare tre barn, en flicka och två pojkar. De fyra barnen resulterade med åren i tio barnbarn. Tiden står som bekant inte still. Så efter ytterligare några decennier fanns det 17 barnbarnsbarn.
Till allas stora lycka har nu en liten pojke, Julius, fem månader gammal, sett dagens ljus. Han är Signes barnbarnbarnsbarn. Med andra ord hela fem generationer Widegren. Signe bor fortfarande kvar på Walla säteri, men i dagsläget håller hon till i ett annex som tillhör gården.

Fortsättning publicerad 20081114

Klassiskt julbord

Vadstena är en stad med mycket av gemyt och stämning alla tider på året, men när november- och decemberskymningen faller, ljusdekorationerna lyser över de trånga medeltidsgatorna och det kanske faller lite vit, fluffig snö, blir stämningen – julstämningen – extra påtaglig. Vill man avnjuta sitt julbord i dessa omgivningar, är Restaurant Munkklostret, som ingår i Vadstena Klosterhotel, ett klassiskt val.

Text: BJÖRN STRIDBECK

Hjort, rådjur och vildsvin jagas av restaurangens egna jägare, som ser till att det exempelvis blir spännande rökta rätter på julbordet. Restaurant Munkklostret och klosterhotellet är inrymt i historiska byggnader, som ligger på historisk mark. I klosterhotellets byggnader har människor
träffats under århundraden för fest och arbete, för att läka kropp och själ, för lugn avskild kontemplation och för att samlas till stora viktiga rådslag. Från början var anläggningen ett kungligt palats och en av byggnaderna kallas följdriktigt Kungapalatset (tidigare Bjälboättens palats).
Kung Magnus Eriksson och hans hustru Blanche (drottning Blanka) hade på 1300- talet så makalösa fester i palatset, att hoven i Europa med avund talade om lyxen i det svenska kungahuset. Den heliga Birgitta var av motsatt natur. Hennes klosterorden godkändes av påven 1370, men Vadstena kloster hann inte startas innan hon avled under morgonmässan den 23 juli 1373. Klostret invigdes 1384 och följde helt hennes instruktioner. Det kungliga palatset hade omvandlats till att vara en del av det nya klostret.

Fortsättning publicerad 20081107

Orlunda museum

Orlunda långvågsstation byggdes 1958 till 1961 i Orlunda sydost om Vadstena då stationen invigdes i maj 1961 av Prins Bertil.

Text och bild: HANNA DOCKSON

Antennsystemet var en unik ringantenn, utvecklat av civilingenjören Folke Strandén vid Televerket, bestående av fem 200 m höga master stående i en ring runt en centrummast på 250 m med ett inbördes avstånd av 630 m.
– Masten höll på att bygggas när jag började och jag hade precis gjort lumpen. Jag har alltid bott i Orrlunda och jag bor här ännu. Jag minns att det var mycket grejer som skulle komma på plats innan masten startades. Vi var ett 10-tal som jobbade, säger Ragnar Johansson dagens ägare.
Han arbetade på radiostationen i 38 år innan han gick i pension.
– När radimasten stängde ville inte Telecom ha masten så då gick jag in och köpte
den. Jag tyckte att den skulle bevaras. Jag fick ta allting steg för steg och har ställt in möbler allt eftersom. Jag tycker det var synd att Vadstena kommun inte gjorde en ansats till försök att hjälpa till, säger Ragnar Johansson.

Fortsättning publicerad 20081031

Dyster fiskare

Det är allt färre som kan försörja sig som yrkesfiskare i Östergötland. De nya fiskereglerna gillas av länsstyrelsen, men inte av yrkesfiskaren i Borghamn. Han menar att fisket begränsas och att yrkeskåren kommer att dö ut.

Text och bild: HANNA DOCKSON

– Jag var med och fiskade med bomullsgarnsnät i mina unga dar. De kunde hålla i 20 år eller ett år, beroende på förhållanden. Under vintrarna fungerade de i alla fall utmärkt, men resten av året, var det inte lätt att reda ut det. När nylonnätet gjorde entré 1952 så valde fiskarna antingen att köpa ett dyrt nät eller börja på bruket istället, säger Lennart Rogsberg.
Han åkte mest ut på kul som ung en gång för att dra nät, men fastande för fisket.
– Jag började åka med ut på 60-talet och köpte min egen båt bara några år efter. När det var som mest fiske gick jag upp klockan två på natten och drog nät fram till tio – elva på dagen, sedan skulle det rensas. Väl hemma var det bara att sova för att hinna med att få lite sömn innan nästa tur, säger Lennart Rogsberg.
På den tiden skickades fisken till lokala fiskehandlare och frysen hade ännu inte gjort entré. När den väl kom så gick fiskarna ihop och hade en gemensam frys i Hästholmen. Det är mycket om har förändrats med tiden och det har även fiskelivet i Vättern.
– Det finns ingen sik längre, trots att jag minns dagarna där vi fick upp sik på flera kg. De har bara försvunnit. Förr fiskade vi fyra sorters sik och jag minns hur vi följde dem runt Vättern. Det skulle inte fungera idag, med de dumma fiskereglerna, säger Lennart Rogsberg.

Fortsättning publicerad 20081024

Bykvarnen renoveras

För mer än 100 år sedan användes kvarnstenarna i Fivelstad tullkvarn. Då var det en stor nyhet i kvarnvärlden. Idag har stenarna tystnat och byggnaden innehåller nu försäljning av olika varor.

Text och bild: HANNA DOCKSON

År 1897 snurrade kvarnstenarna för första gången i Fivelstads tullkvarn på Östgötaslätten mellan Vadstena och Motala. Kvarnen var den första i Sverige som drevs av en elektrisk motor. Elektriciteten kom från vattenkraftverket i Motala i form av tvåfas växelström i en 11 kilometer lång luftledning.
Fördelen med eldrift var att kvarnen kunde placeras mitt i odlingslandskapet och inte där vatten eller vind kunde ge kraft eller vid en hamn som ångdrivna kvarnar behövde för tillförseln av stenkol. Begreppet tullkvarn innebar att en viss del av spannmålet togs som betalning, tull, av kvarnägaren.
– Jag tror att bygdekvarnarna började mattas av kring 30-40 talet. Idag finns det inget behov av en bygdekvarn, eftersom böndernaantingen har stora anläggningar eller köper färdigt material, säger Sven Persson.
Han köpte kvarnen för elva år sedan med stora förhoppningar. Det har varit mycket renoveringsjobb invändigt, och nu tar han vid att fixa upp byggnadens utsida.

Fortsättning publicerad 20081017