Jag och min stora trut, får jag än en gång konstatera. Eller snarare: jag och mitt stora tangentbord. Ena veckan raljerar jag över att folk hänger framför tv-apparaterna för att eventuellt se en älg eller två

Vi bor i ett litet, ganska glesbefolkat, land och därför har vi, till skillnad från de flesta andra länder, bara tid och ork med ett fåtal trender och diskussioner åt gången. Den enda skillnaden mellan nu och för femtio år sedan är att nyckerna och ämnena avlöser varandra i en

Vad bör en människa kunna utantill, frågar jag mig och finner att det naturligtvis beror på vad det är för människa vi talar om: en lärare i textilslöjd, en spannmålsbonde, en CNCoperatör och så vidare i all oändlighet. Det som krävs för att vi geschwint ska

Med åren lär man sig att prata till fackpedagogerna på ett sätt som påminner om deras eget, men som ändå är något från min värld där jag har makten över terminologin. Så elak blir man om man städse vistas i fiendeland

Jag nämnde härom veckan att de allra flesta förr kunde rabbla Jabobs söner i Gamla Testamentet. En del visste till och med vad hans dotter hette,

Nervösa människor fattar sällan bra beslut; när prästen hade signalerat att jag och de andra skulle ställa oss upp vid altarringen, hade jag i stället gått och hämtat mitt träkors och börjat att gå ut ur kyrkan, processionsledare som jag var.

Minns ni alla era fjärilar i magen? Ibland har de fladdrat så hårt att man har fått uppsöka privetet, som det hette förr, och i Boxholm var det rena folksjukdomen på