Den japanska industrin har utvecklats från plagiatörer till förstklassiga kvalitetsproducenter, men annat var det förr: leksaker från Japan, Hong Kong eller Korea var min barndoms tidsinställda besvikelsebomber: de köptes på Skänningemarken och…

Åksjuka är dessbättre ett näst intill okänt fenomen numera, vilket beror på att vi har blivit så vana vid bilåkande ända från barndomen att det enligt genetikens lagar torde bli medfött inom någon generation till att slippa känna yrsel vid färd.

Förhoppningsvis har mina skriverier om snö de senaste två veckorna bidragit till lite svalka, för i rådande hetta är vi många som kippar efter andan och spanar efter en plats i skuggan – där det helst ska fläkta också.

Jag minns känslan då det i barndomen hade kommit någon decimeter nysnö. Hela tomten var täckt av ett jämntjockt lager, fluffigt som bomull om det var några minusgrader och mer glassliknande om det hade fallit kramsnö.

Juni! Terminsslut, betygssättning och dags att runda av de vardagsfilosofiska rundturerna på temat ”den genomskådade mannen”, som kulturhistoriskt verkar ha folklustspelen, pilsnerfilmerna och Lilla Fridolf att tacka för sin hunsade och smygande existens.

Om jag förra veckan redde i skillnaderna mellan katter och hundar, ska jag denna vecka ge mig ut på betydligt djupare vatten, nämligen det där med manligt och kvinnligt. Ämnet är i våra dagar så laddat att det fräser oavbrutet om det, vilket mången välmenande skämtare har fått erfara.

Jag är hundvän, nästan rakt av. Visst finns det mindre trevliga raser och därutöver enstaka individer som är både skrämmande och direkt farliga, men det är undantagen som bekräftar axiomet: Hunden är lika självklart människans bästa vän som älgen är skogens konung