En omtumlande vecka, ja den förra alltså. Allt var ett virrvarr. Satt och tittade på tv när hr Erdogan visade sin makt över hela EU och sa ja till medlemskap för Finland men på samma gång sa nej till Sverige.

När jag satte mig ner vid datorn för att skriva ner mina tankar i den här krönikan så var det -10 ute, solsken och vajande björkar utanför fönstret. Sjön låg istäckt och den snö som fallit låg mönstrad, med vindens hjälp, som vore det en akvarell målad av självaste Lars Lerin.

Tills för några år sedan tyckte jag mig leva ett liv och i en tid som bara pekade uppåt rent utvecklingsmässigt. På alla plan. Jag tyckte vi blev klokare och mera förstående för varje år som gått.

När jag noterar att alla barn, nästan, på ett eller annat sätt har skjuts till skolan, en form av curling, så blir jag lite fundersam för framtiden. Det är ju faktiskt så att ungdomar och barn i allt högre grad är beroende av sina föräldrar i allt de gör. Skjutsa till skolan, fotbollen, handbollen, kompisar och allt vad det är.

När allt är upp och ned på vårt lilla klot så strömmar det tankar, än hit och än ditt, i min hjärna. Jag tänker på den tid då vårt Sverige låg i topp på all världens listor.

Vad innebär det egentligen att Sverige är en rättsstat? Har under de senaste veckorna funderat storligen på detta.
Jag har för mig att regeringen har definierat begreppet rättsstat på följande sätt, vi kan kalla det för Rättsstatprincipen, det innebär att ingen får stå ovanför eller utanför lagen.

Nu Muharrem ”Murre” Demirok, är det vardag igen och upp till bevis. Är du den som med upprätt panna kan axla Annies mantel.

Ska en dansk knäppskalle få stå och bränna koraner hur som helst och dra in hela Sverige i ett ytterst osäkert säkerhetsläge.

Nu tänkte jag slå till och göra en ovetenskaplig undersökning för att ta reda på något som jag funderat på i många år. Först funderade jag om det jag just satt och tittade på i tv-rutan påverkar folk i någon större utsträckning eller om ingen bryr sig.

Här om morgonen vaknade jag upp mitt i en dröm. Den var, ska erkännas, både märklig och, till att börja med, lite skrämmande. Efter en stund var jag klarvaken och gick vidare på det drömmen hade gett mig.