Har ni någon gång, något år, varit på sommarkollo? En riktig kollo alltså där bad, simträning och allmänt stoj var huvudingredienser. Den där sommaren, eller somrarna, då man verkligen fick rasa ut och lära sig massor av bus och massor av nyttigheter.

Fötterna tillhör kroppen. Armarna tillhör kroppen. Huvudet, vissa delar, tillhör kroppen. Andra delar i och på huvudet tillhör inte alls kroppen. De räknas på något sätt som främmande föremål.

I en handvändning raserades allt det metoo-rörelsen byggt upp. Det som startade i USA 2017 av skådespelaren Allysa Milano som protest mot filmproducenten Harvey Weinstein som anklagats och anmälts för ideliga våldtäkter på kända kvinnor inom branschen.

När jag för några veckor sedan i min spalt skrev om raggarna från förr och idag, ja ett de var samma människor idag som då, fast lite äldre nu, träffade jag tydligen rätt hos många läsare. Träffade på lite grånade raggare på en bilträff i Borensbergs Folkets park.

Äntligen kröp dom fram. Äntligen  har de tagit efter storpappa. Äntligen  får man det svar man väntat på.  Det tog nästan ett år men nu är det  cementerat i SD att det fria ordet  och yttrandefriheten ska beskäras rejält  och gärna stoppas helt på sina  håll.

Tänka sig. Det som på 50-, 60- och 70-talet var, enligt samhället, en livsfarlig grupp människor, ja nästan värre än de IS-terrorister vi bekämpar idag, de har blivit mysgänget nummer ett. Vi dras till dem för att de utstrålar ett lugn och en stabilitet i hela sin person.

Lyssnar politikerna verkligen till vad svenska folket, i det här fallet pensionärerna, tycker, tänker och känner inom sig? Ägnar de ens en tanke åt den försämring de bjöd pensionärerna på för ett par år sedan.

I samband med att IS hade besegrats, vilket man kan tro vad man vill om, så sa de att de skulle fortsätta strida på ett annat sätt för att uppmärksamma sin skeva världsbild.

Det som var en stor nyhet för så där 20 år sedan är knappast värt en notis idag. De ställen ungdomarna träffades på för 30 år sedan finns knappast kvar idag. De olåsta dörrarnas tid, för cirka 40 år sedan, kommer aldrig tillbaka. Viljan att hjälpa varann, ja på 1960-talet, är som bortblåst.

Jag har lärt mig under hela mitt liv att om man ska få en människa, ung som gammal, att må bra i sin roll och utvecklas till en god människa samt också utveckla de gåvor man fått med sig så ska man inspireras på olika sätt.