Jag har lärt mig under hela mitt liv att om man ska få en människa, ung som gammal, att må bra i sin roll och utvecklas till en god människa samt också utveckla de gåvor man fått med sig så ska man inspireras på olika sätt.
Jag träffade en gammal vän och barndomskamrat, ja jag skriver gammal, vi har ju trots allt passerat 50 och då är man gammal. Han liksom jag undrade hur det skulle gå för alla centrum i landet i framtiden.
På något sätt har Sverige blivit ett för eller emotland. Det finns knappast något resonerande forum längre där man kan sitta ned eller i övrigt diskutera en fråga eller påstående som dykt upp.
Hörde till min häpnad, i ett program i radions P1, att den grupp svenskar som mår sämst och är oroliga för både nutid och framtid är 90-talisterna. De unga alltså. De som ska ta över efter oss som levt färdigt och som vi bara önskar att de
Ibland när man sitter och klurar på sin kammare med en kopp java i handen, och blicken riktad mot himmelen, så dyker det upp funderingar som är värda att nedteckna. Alla funderingar är väl inte glasklara sanningar men ändå värda att
