Eftersom man inte kan lita på någon eller något i dagens bisarra värld ska man kanske heller inte lita på att våren är här på riktigt.

Om nu all världens ledare visar sig vara lögnare och till och med har ljugit sig fram för att få sitt ämbete, hur ska då kommande generationer ställa sig utbildning.

Understundom så tager jag mig en Genever… ja så skrev Albert Engström en gång i tiden. Ja, hela texten löd: ”Brännvin finns aldrig i mitt hus men understundom tager jag mig en Genever”.

När våren så smått knackade på för någon vecka sedan så kändes det som att man bytt ut en gammal glödlampa mot en ny.

Jag hade knappt stoppat ned mina papper i väskan förrän ett av de värsta bråken i världshistorien drog igång.

Vi är några gubbar, ja några och några, ibland är vi 70-80 stycken, som träffas var fjortonde dag. Vi har ett litet möte vilket följs av en måltid som alltid är av toppklass.

När jag var en ung caballero, ja så står det i visan av Evert Taube med samma titel som inledningen i visan, då trodde jag på en ljusnande framtid.

Visst blir man lite uppspelt, ja på gränsen till glad när man slår sig ner hos frissan och upptäcker att väntapå- min-tur-lektyren består av en kvalitetsprodukt som jag väl känner igen.

Tala om att känna sig som en åsna mellan två hötappar. Att stå där när det är dags och inte veta vilken undersökning eller vilken expert man ska tro på.

Är det skygglappar eller en klarsynt framtid och åtgärder i förebyggande syfte som ska till? Skriver det i anledning av att vi alltmer går mot en hårdare och förnekande framtid.