Intressanta dagar i Österrike

Jag skriver i det österrikiska parlamentets gästbok under överinseende av talman Wolfgang Sobotka.

Strax före jul meddelade jag vid en pressträff att den tredje statsministeromröstningen kommer att äga rum i riksdagen onsdagen den 16 januari, det vill säga i nästa vecka. När de här raderna skrivs är dock resultatet av partiernas överläggningar under de senaste veckorna oklart, så jag väljer i stället att i veckans spalt säga några ord om det besök jag gjorde i Österrike nyligen.

Jag hade blivit inbjuden till Wien av Wolfgang Sobotka, talman i nationalrådet, den ena kammaren i det österrikiska parlamentet. Det blev några intressanta dagar med en rad möten och diskussioner.

Den politiska situationen i Österrike är inte helt olik den svenska. Traditionellt har det funnits två stora partier, ÖVP (Moderaternas systerparti) och SPÖ (Socialdemokraternas systerparti), som har tävlat om makten. Ganska ofta har de dock – i motsats till vad som varit fallet i Sverige – bildat en koalitionsregering, en så kallad stor koalition. Efter sekelskiftet har därutöver FPÖ, som kan beskrivas som Österrikes motsvarighet till Sverigedemokraterna, vuxit i styrka, vilket gör att Österrike nu har tre stora partier i parlamentet samt ett par små.

Det här har ställt ÖVP och SPÖ inför nya utmaningar. Efter det senaste valet, som ägde rum för ungefär ett år sedan, bröts den koalitionsregering mellan ÖVP och SPÖ som styrt några år, och ÖVP bildade i stället regering med FPÖ. ÖVP:s partiledare, Sebastian Kurz, blev förbundskansler.

Under mitt besök i Wien träffade jag företrädare för olika partier för att få en bild av läget och vilka bedömningar som görs av den politiska utvecklingen nu och på sikt. Det var mycket intressant och lärorikt. När talman Sobotka och jag diskuterade kom vi in på bland annat frågor om samarbete mellan våra parlament, det interparlamentariska samarbetet inom EU, parlamentens roll i EU-samarbetet, utvecklingen på västra Balkan (ett område som österrikarna kan mycket om och som även Sverige ägnat mycket uppmärksamhet) och en hel del annat.

I parlamentet träffade jag även ordföranden i motsvarigheten till riksdagens EUnämnd för att resonera ytterligare om de nationella parlamentens arbete med EU-frågor. Jag mötte också Österrikes EU-minister för att tala om det österrikiska EU-ordförandeskapet, som just har avslutats. Det var även mycket intressant att träffa den tidigare österrikiske presidenten Heinz Fischer, som har djupa kunskaper om både politik och historia och som förra året var redaktör för en antologi som gavs ut med anledning av att det gått 100 år sedan den österrikiska republiken utropades och det Habsburgska kejsardömet föll.

Vid en middag på svenska ambassaden i Wien samtalade jag med experter på Balkanfrågor för att få en fördjupad bild av utvecklingen där och kunna bilda mig en uppfattning om ifall Sveriges riksdag kan hjälpa till med att stärka parlamenten i de olika länderna i regionen.

Migrationspolitik avhandlades också, bland annat när jag träffade Michael Spindelegger, tidigare vice förbundskansler, nu chef för tankesmedjan International Centre for Migration Policy Development, som arbetar med att utveckla nya åtgärder för att hantera migrationens olika problem och utmaningar. Sammanfattningsvis tar jag med mig en rad intryck, kunskaper och kontakter från besöket i Wien, liksom ett antal frågor att arbeta vidare med.

Share