Ljusglimtarna i novembermörkret

Hu, finns det verkligen att så här kompakt mörker? Jodå, min vän. Det gör det.

Hu, finns det verkligen att så här kompakt mörker? Jodå, min vän. Det gör det.

November… Mörkret sänker sig. Dagarna blir kortare och solen har gömt sig bakom molnen. Det börjar kännas tungt att se en hel räcka dagar framför när man lever som i en säck av mörker. Hösten är annars min favoritårstid. Men ledsen november, dig vill jag helst hoppa över.

Löven har singlat färdigt och nu spretar grenarna tomma i förvridna positioner. Som pensionär finns ett underbart privilegium. Det är att slippa kliva upp och famlande ta sig till jobbet. Vill jag så är det täcket över huvudet.

Text och bild: BIRGITTA WIDÉN

Fortsättning i papperstidningen 161125

Share