Om att vara poet i Sverige

Poeten Daniel Boyacioglu besökte Kisa bibliotek där han berättade om sitt skrivande och läste många dikter.

Poeten Daniel Boyacioglu besökte Kisa bibliotek där han berättade om sitt skrivande och läste många dikter.

KISA (LT)

Skratt, tårar, allvar och lek. Det var en kväll som engagerade när poeten Daniel Boyacioglu besökte Kisa bibliotek. Han läste gamla och nya dikter och berättade dessutom om sin uppväxt och sitt liv och om villkoren att vara poet i Sverige.

Daniel Boyacioglu kan skriva många titlar på sitt visitkort – om han har något. Först och främst är han poet. Han började skriva dikter som nioåring och vann SM i Poetry Slam 2001 och 2002 när han var 18 år gammal – den yngste mästaren någonsin.

Text och bild: JAN HULTMAN

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160401

Share

Centerkurs i sociala frågor

BORENSBERG (LT)

Centeravdelningarna i västra Östergötland hade nyligen en kurs med inriktning mot sociala frågor.

Inledningsvis presenterade Thomas Säfström verksamheten på Högby spa, där man förutom spaverksamhet tar emot patienter för rehabilitering. Patienterna får sköta om de olika djuren och även göra diverse sysslor i den verkstad som finns på Högby.

Jan Engholm

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160401

Share

Vi får inte ge vika för terrorn

När morgonljuset flödade över Bryssel i tisdags dödades 34 människor av terrorister på flygplatsen och i tunnelbanan. Många fler skadades. Män och kvinnor, unga och äldre, för vilka en vanlig morgon förvandlades till en tragedi. Europa har upplevt det förut. När solen gick upp över Paris på lördagen den 14 november förra året låg 130 människor döda, mördade av fanatiska islamister. I januari samma år genomfördes en massaker på tidningen Charlie Hebdo.

Vi lever i en allvarsam och dramatisk tid, när våra grundläggande värderingar och vårt sätt att leva utmanas. Låt oss vara tydliga med just det: Våra grundläggande värderingar attackeras och det pågår nu en kamp om samhällets värdegrund. Extremisterna och terroristerna i Belgien, i Frankrike, i Mellanöstern och på andra platser använder inte sina vapen i ett etiskt, kulturellt och ideologiskt vakuum.

Vapnen används därför att det finns människor som har antidemokratiska värderingar, värderingar som gör att de ser det som rättfärdigt att använda våld för att tvinga andra till underkastelse, att våld är ett legitimt medel för att förändra samhället. Den fria världen vann det kalla kriget mellan friheten i väst och förtrycket i öst. Vi måste vinna även den kamp som nu rasar mellan demokrati och extremism.

Andreas Norlén (M) Riksdagsledamot för Östergötland och ordförande i konstitutionsutskottet
www.andreasnorlen.wordpress.com

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Saker har historia

Margareta Hesslevad i gårdsmuseets övervåning. Här visar hon en almanacka från 1936 där dagens inköp har noterats.

Margareta Hesslevad i gårdsmuseets övervåning. Här visar hon en almanacka från 1936 där dagens inköp har noterats.

ÖDESHÖG (LT)

Man ska gärna leva i nuet, tänka på framtiden och samtidigt ha med sig historien. Det gäller att få allt i lagom proportioner. Vi är många som har prylar från både egen tid och tidigare generationers, som i dag inte fyller annan funktion än historiens. Somliga slänger allt i en container, andra sparar allt huller om buller i ett förråd. Några gör ett museum av det viktiga.

Ester Lång föder elva barn. Några av dem förblev ogifta och bodde kvar. Sönerna Kalle och Olle Lång drev gården. Få kunde visa upp så vacker skog. Kalle har stamkvistat varje tall och de står idag raka som flaggstänger. I ett av husen samlas saker och de blir ett museum.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Blomstrande biografkultur

Paret Rolf och Ylva Andersson arbetar ideellt med att stötta biografen genom att serva den och publiken.

Paret Rolf och Ylva Andersson arbetar ideellt med att stötta biografen genom att serva den och publiken.

SKÄNNINGE (LT)

Biografföreningen Galaxen bildades i Skänninge 2003 och sedan dess har man erbjudit film för alla åldrar. De stora svenska filmerna drar mest publik, men utbudet innehåller även smalare produktioner. Ett lyft för filmvisning också i Mjölby är den digitala tekniken.

– När filmerna är digitaliserade behöver vi inte sända tillbaka dem efter en visning utan kan erbjuda flera föreställningar, påpekar Tobias Andersson, ordförande i föreningen Galaxen.

Text och bild: BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Allt behöver inte styras i lag

De politiska idéer som partierna aldrig ens försöker göra verklighet av när de väl har makten borde avskrivas de politiska programmen. Som det faktum att nästan alla partier vill avskaffa monarki. Gör det då, eller lägg ner det hycklande agiterandet så fort en nyhet från hovet når medierna.

Samma med sex timmars arbetsdag. Nu är det ju som tur är inte förbjudet att ta egna initiativ, man behöver inte vänta på politiska beslut eller att det ska införas något sorts bidragssystem, man kan göra saker ändå. I Göteborg pågår ett försök på Svartedalens äldreboende där reaktionerna hittills är positiva men där man också utökat personalstyrkan med 14 personer.

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Bo i unik miljö

gts243

Kulturmiljö av unik sort, bostadshus från 1780, före detta mangårdsbyggnad, gäststugor, loftstuga, ladugård med mera i oskiftad by. Även höga naturvärden finns i den sjönära bygden. Välkommen till Långserum där veckans Gård till salu är belägen.

Vid sjön Yxningens södra sida, fågelvägen några hundra meter från stranden, är den lilla och unika byn Långserum belägen. När man annars pratar om unika miljöer så snuddar omdömet endast vid det som finns här.

Share

Lektion på slottet

Susanne Persson, Sofia Nerman, Viktoria Ahlin, John Johansson, Annika Svensson och Kicki Pauser är gänget från Kulturskolan som ger en dramatiserad historielektion.

Susanne Persson, Sofia Nerman, Viktoria Ahlin, John Johansson, Annika Svensson och Kicki Pauser är gänget från Kulturskolan som ger en dramatiserad historielektion.

NORRKÖPING (LT)

Eleverna från årskurs fem, Ektorpsringens skola i Norrköping fick en historielektion utöver det vanliga då de under en dag gästade Löfstad slott. Annika Svensson och Viktoria Ahlin från Kulturskolan i Norrköping var de som höll i den historiska slottsvandringen iklädda rollerna Christina Mörner och Emelie Piper.

– Vi vill visa att både slottet och trakten betydde väldigt mycket för dessa två kvinnor samtidigt som vi ringar in tiden mellan då slottet byggdes till den sista privata ägaren som var Emelie Piper. Tidsspannet mellan dessa två grevinnor är från 1600-talet fram till Emelies död 1926.

Text och bild: CARINA LARSSON

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Föräldrakooperativ

Alvin är vägarbetare medan Linus tar sig en sväng på trampcykeln.

Alvin är vägarbetare medan Linus tar sig en sväng på trampcykeln.

MOTALA (LT)

I ett stort rött hus, mitt i Nykyrka by, norr om Motala, ligger Klockarbackens förskola. Det var tidigare ett ålderdomshem, men sedan 1990 driver ett föräldrakooperativ förskolan där. I stora luftiga lokaler, som har en hemlik miljö, leker numera barn i åldrarna ett till fem år.

Vid besöket hade barnen fruktstund och alla satt i den vackra matsalen och åt. Maten på förskolan lagas på plats i eget kök och här är allt från grunden. Bra råvaror och inga halvfabrikat! Brödet bakar man själv också.

Text och bild: EVA CARLSSON

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160324

Share

Kalle i Slägghult

Det togs fram vykort med Kalle i Slägghult som motiv. Här står Kalle framför sin lilla stuga där han levde och avled 1906. När myndigheterna kom för att hämta honom hade han legat död i stugan i flera dagar. Han ville inte föras därifrån.

Här står Kalle i Slägghult framför sin lilla stuga där han levde och avled 1906.

BOXHOLM (LT)

I nästan 50 år levde han ensam i sin lilla torftiga stuga vid Sjögarpesjön och tycktes trivas med det. Han var samtidigt mycket intelligent, bibeln kunde han på sina fem fingrar. Någon flytt till Skansen i Stockholm ville han inte veta av, inte heller till fattighuset. När myndigheterna kom till stugan hittades han död i sin säng. Han hette Carl Johan och bodde i torpet Slägghult.

Den 6 januari 1825 föddes det en liten gosse på Gärdslätts ägor i Rinna. Pojken fick namnet Carl Johan och moder var den ogifta pigan Eva Sophia Månsdotter. Någon fader finns inte angiven i kyrkboken. Eva Sophia var född i Trehörna 1801, och hennes föräldrar var torpare under Trehörna säteri. Carl Johan kom att fosterhemsplaceras, och han hamnar snart hos Johan Persson (som troligen var Carl Johans far) och hustru Helena Nilsdotter i Hågsbo (eller Håksbo) på Gärdslätts ägor.

Den 22 november 1842 gifte sig Carl Johans biologiska mor med änklingen och torparen Nils Johan Olofsson från Albrotorp (även kallat Nickebo), Rinna. Han var född 1794 i Bryggarhem, Ekeby och detta blev hans tredje äktenskap. När Kalle (Carl Johan) fyllt 19 år så kom han till modern Eva Sophia och sin fosterfar Nils Johan i Albrotorp.

I husförhörsboken har prästen vid Carl Johans namn antecknat: ”Sjuklig, klen och liten till växten”. År 1857 flyttar den oäkta sonen Kalle, Eva Sophia samt Nils Olof (som nu byter efternamn från Olofsson till Strömstedt) från Albrotorp till Slägghult i Ekeby socken, en stuga belägen vid Sjögarpesjöns norra ände. I husförhörsboken står det antecknat att Kalle är sjuklig och ej arbetsför.

Styvfadern Nils Johan Strömstedt avlider i Slägghult av maginflammation år 1874 och Kalles mor, Eva Sophia Månsdotter, dog 1875 av lunginflammation. Kalle var då 50 år, och utfattig. Men han var enligt husförhörsboken vaccinerad mot smittkoppor och hade fått goda vitsord av prästen Han hade ett litet ”a” i betyg för såväl innantillsläsning som i luthers katekes, och ett ”b” i förståelse.

Carl Johan Jonssons levnadsöde har gått till historien under namnet Kalle i Slägghult. Kanske var hans liv inte så väldigt annorlunda jämfört med andra torpare och backstugusittare vid den tiden, men Kalles intelligens bidrog till hans rykte som bygdeoriginal. Under Kalles sista levnadsår hade ryktet om honom nått långt utanför hemkommunens gränser och till och med Skansen i Stockholm var intresserade av att flytta både Kalle och hans stuga till Skansen.

Signaturen T-e skriver så här om Kalle i Slägghult: ”Kalle i Slägghult var en mycket kyrklig man. Varje söndag, såväl sommar som vinter, gick han den omkring en mil långa vägen till Ekeby kyrka där han deltog i högmässan iförd sitt stora skinnförkläde och med psalmboken inlindad i en näsduk. Till julottorna kom han pulsande i snön med tyrvedsbloss till vägljus.

bliprenumerant_osterg_440px

I kyrkan hade han sin bestämda plats. Han hade ingen eller i bästa fall dålig sångröst vilket dock inte avskräckte honom att då komministern hade altartjänst deltaga i mässan. Hans minne var fenomenalt. Det var ingen ovanlighet att han under hemvägen från kyrkan läste upp hela prästens predikan för sitt sällskap. Kalle i Slägghult kunde bibeln på sina fem fingrar, men han läste den också från början till slut en gång om året. Prästerskapet såg han upp till och biskopen i Linköping var den mest vördade”.

Slägghult var en urgammal stuga redan på Kalles tid. Margareta Lindström skriver i sin bok, Jag var en herrgårdsflicka, att den var fallfärdig och lutande, tegelpannorna var spruckna och mossgröna, takåsen skevade och stockvirkets röda färg hade fått en smutsig brungrå nyans. Stugan hade två rum, en storstuga och ett kökskrypin. Det var jordgolv och lågt i tak, men Kalle var liten och hade inga större fordringar på komfort, och i stugan var såväl Kalle som råttorna hemmastadda.

Kalle var nöjd med sin lott skriver Margareta. ”Han sa inte så mycket men av solvargsgrinet förstod man att han trivdes med ensamheten och sitt primitiva levnadssätt.” Margareta Lindström berättar ett minne i sin bok, nämligen om en platt sten utanför stugdörren som luktade urin så fränt att man höll för näsan. När det blivit känt att Skansen i Stockholm var intresserade av att få såväl stugan som Kalle till Stockholm, så blev Slägghult ändpunkten för många samhällsbors söndagspromenad. Den gamla mannen kunde konsten att underhålla och många var också de som hade mat med sig till honom.

När han under sina sista dagar började bli sjuk och skröplig ville de kommunala myndigheterna flytta honom till fattighuset, men det var något som Kalle fasade för, han ville leva sitt fria liv vid Sjögarpesjön. Men till slut bestämde sig myndigheterna att flytta på Kalle, vare sig han ville eller inte.

När de kom för att hämta honom möttes de av en hemsk syn skriver Margareta Lindström. Kalle låg död i sin säng, och det verkade nästan som att han ville överlista dem. Han hade varit död i flera dagar och råttorna hade inte lämnat den döde i fred. Trots sina ringa inkomster hade Kalle sparat av det lilla han tjänat.

Efter hans död hittade man i stugan inte mindre än 28 par av de strumpor han fått i Carlsberg och alla var oanvända. Av 25-öringarna han fick i dagsförtjänst hittades inte mindre än 150 kronor gömda i en kopparkruka. Enligt dödboken så avled Carl Johan ”Kalle i Slägghult” Jonsson av ålderdom den 2 oktober 1906. Han var då nästan 82 år. Historien om bygdeoriginalet Kalle i Slägghult lever dock vidare.

Text: KLAS JOHANSSON ÄLDRE
BILDER: FÖRENINGEN KRAFTTAGET

Share