När de iskalla vindarna liksom aldrig ville ge upp tidigt i våras ropade alla efter sol och värme. Önskan blev uppfylld. Varenda östgöte tinade upp och käcka östgötagossar syntes blotta bringan för att få lite färg på kroppen.

Precis när jag satt mig ned att skriva den här krönikan, ja när idéerna runnit till, och jag stängt ute allt annat som kan störa, då ringde telefonen.

Under de senaste månaderna har jag farit runt och underhållit med föredrag om media förr och nu samt sjungit en stump.

Nu är det bråttom ska jag säga. Det blir ett evigt letande i alla gamla flyttlådor, för där kan det finnas godis. Ja, inte godis i form att äta.

Konsekvensanalys. Sanning och konsekvens. Samma ord men med lite olika innebörd. I det senare får man stå sitt kast och kanske erkänna eller förklara något som man innerst inne inte vill ska komma fram.

Jag har en längre tid gått omkring och tänkt på en mycket viktig fråga och ett ämne att lämna över till forskningen att gå vidare i och på.

Satt och läste igenom en del domar i olika mål för någon vecka sedan. Ögonen blir, som man sa i tv:s ungdom, fyrkantiga om man tittar för mycket.

Jag har gjort ett test, ja ett vetenskapligt test, eller ett skapligt test kanske mera, i konsten att börja dagen på ett annorlunda sätt. Själva uppvaknandet ur sömnen blir ju som det blir.

För någon månad sedan fick jag ett minne från livet som jag knappt mindes att jag varit med om. Men när jag stod där med raderna i min hand så vällde minnen över mig.

Har barnen nu för tiden några låtsaslekar. Får de, över huvud taget, leka. Ja, galna lekar som man hittade på i stunden. De kunde ju vara helt ofarliga också. Inte helt galna.