Nästan lika länge som Almedalsveckan har funnits har den såväl hyllats som sågats. Hyllats av dem som är där och sågats av dem som inte är där. För att man inte vill vara ”en del i cirkusen”.

De senaste åren har en ny dimension i kritiken märkts, man ifrågasätter omfånget, att det blir för mycket, ingen hör något i det enorma bruset. Denna kritik är till viss del befogad. Det finns så klart en gräns när sömmarna spricker. Än så länge verkar dock kostymen hålla. Årets evenemang är till antalet ungefär 3 719 stycken.

Men den som tror att resultatet av ens medverkan i Almedalsveckan mäts i antalet artiklar eller minuter i medierapporteringen har missat evenemangets kärna. För Almedalen är inte en scen för att få ut budskap i medierna i första hand. Det är framför allt som mötesplats Almedalen fungerar.

Fortsättning publicerad i papperstidningen 160708