Högtidlighåller våra bortgånga både lördag och söndag
Under senantiken liknade nyplatoniska filosofer det goda vid ljuset, medan det onda var en brist på gott liksom mörkret saknar ljus. Dessa tankar kan väl även finnas i idag i vår vilja att skapa ljus.
MJÖLBY (LT)
Rötterna går tillbaka till den katolska tiden med helgondyrkan. Det är emellertid först på senare delen av 1900- talet som betydelsen ökat och verkar fortsätta att öka i vårt land. Först på 50-talet kom dock bruket att tända ljus på gravar igång på allvar här hos oss. Traditionen fanns redan i Europas katolska länder vilket säkert påverkade även Sverige. Efter andra världskriget tändes även gravljus till minne av stupade i exempelvis Normandie vilket också kan ha stimulerat svenskarna att göra något liknande för de bortgångna Tanken på de döda är förstås allmängiltig och har mer eller mindre alltid följt människa. I det gamla bondesamhället var denna tid också övergång från sommarhalvår till vinter.
Hur är det då med helgonen? Under kristendomens första tid fanns det mängder av helgondagar vilket naturligtvis även inkräktade på antalet arbetsdagar. Under medeltiden rensades flera av dessa högtidsdagar bort. Då blev många helgon utan egna dagar så den katolska kyrkan har sedan medeltiden firat helgon utan egna dagar på Allhelgonadagen (den 1 november) och faktiskt även pingst.
Alla helgons dag har omvärderats under historiens gång inte minst på grund av ändrade religiösa uppfattningar, men med Riksdagens beslut 1952 blev alla helgons dag officiell helgdag året därpå. Denna dag är lördagen som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november.
Sammanfattningsvis kan vi säga att allhelgonahelgen egentligen består av två kyrkliga dagar, alltså lördagen alla helgons dag då alla helgon utan egna dagar har en egen dag och alla själars dag då vi minns och hedrar våra bortgångna närstående. Idag tänder vi emellertid ljus både på lördagen och söndagen till minne av våra bortgångna. Halloween har inget med detta att göra utan är en keltisk/irländsk tradition som kommit till oss på senare år.
Sara Olofsson, präst i Mantorp/ Västra Harg, ser att helgen vuxit i betydelse och att det idag är något av en folkvandring. Även gudstjänster och öppna kyrkor är välbesökta vid denna tid. Allhelgonahelgen är en lite mer lågmäld helg än jul och påsk då det är mera runt om som exempelvis tomtar, klappar och mat samt kycklingar, fjädrar och vårblommor förklarar hon.
– Många stannar upp och ser sina liv med perspektiv. Ljushögtiden förstärks av mörkret och vintertiden samtidigt som löven faller vilket visar på livets förgänglighet – Då är ljushavet ett hopp och en hälsning till den eviga världen, Det blir ofta fina möten, och de centrala frågorna står i centrum, avslutar Sara sina tankar om allhelgonahelgen.
Text och bild: HANS BLOMBERG
