Ännu en hisstur – del 4

Månaden juli började förra året för min del med en rivstart. Jag hängde på låset till vårt lokala apotek för att inhandla proteindryck i påse och de där godiskakeliknande proteinbarerna (som de borde heta i pluralis) och därefter bar det av till Konsum. Om man vill ha en rivstart på en diet, ska man leva på proteinpulver och vatten i början, men om man älskar att äta och blir halvt vansinnig av att inte ha något att tugga på, ska man gardera sig med något lätt eller lättare än lätt. I mitt fall är detta skalade räkor i lake: de tar nästan mer än de ger och fungerar utmärkt som en liten guldkant till kvälls – pulvret efter ännu en dag i späkandets tecken. Jag köpte fyra burkar.

Antingen ska man vara mycket envis eller halvgalen för att leva så någon längre tid, och då jag kan sägas uppfylla båda kriterierna, bestämde jag mig för att försöka att kopiera framgången från vårvintern 2007: jag levde då i stort sett utan fast föda i tio långa veckor och blev på så sätt av med 35 kilo. I sanningens namn måste sägas att jag då var avsevärt yngre och att jag samtidigt gick på cirkelträning två gånger i veckan och tog dagliga långpromenader i rask takt. Nu kunde det inte bli tal om det, eftersom jag var så tung att jag befarade att jag skulle åsamka mig själv skador och skavanker både här och där om jag gav mig ut och gick. Det fick bli till att bara bromsa intaget av föda, så fick det fysiska komma när jag hade kommit ner i en viktklass som medgav större rörlighet.

Historien om sommarens vedermödor ska inte bli någon bok, så jag fattar mig därför ganska kort: Kilona rasade fort i början som de gör då en envis person tar itu med något, och jag vägde mig utan kläder varje morgon för att kunna följa framstegen. Det är självklart ett vågspel att väga sig så tätt, för av och till hamnar alla som går på diet i platåfaser där man antingen ligger stilla eller till och med blir tyngre. Självklart hamnade jag i det läget flera gånger under sommaren, men samtidigt gick allting så mycket lättare och jag mådde så mycket bättre undan för undan att det gav kraft att möta dessa temporära bakslag.

Den 19 augusti, när jag tog emot mina elever efter sommarlovet, hade jag gått ner hela tjugo kilo på tre hekto när sedan sista juni. Hela min uppenbarelse var också annorlunda, och även om jag inte precis rörde mig som en panter eller en tiger, kunde både kollegor och elever konstatera att jag var förändrad. Bland det första jag gjorde under läsåret var att höra mig för om det fanns något höj- och sänkbart skrivbord som jag kunde få för att ersätta katedern, för nu skulle det förbaske mig bli slut med att sitta och undervisa! Det hade jag gjort i stor utsträckning sedan jag gick ifrån att ha mina genomgångar på OH-ark och i stället började att använda Powerpoint, vilket naturligtvis även det hade bidragit till mitt ökande omfång de sista åren: så sent som 2007-08 gick jag nämligen omkring när jag undervisade, vilket gav en hel del vardagsmotion i sig, men efter det hade jag orerat sittande. Det fanns ett skrivbord över i kommunen, och det fanns tack vare vår raske vaktmästare på plats i salen redan under första veckan. Jag höjer och sänker det med en vev, vilket också det innebär lite uppiggande kroppsarbete i stället för att jag bara hade behövt trycka på en knapp, som de andra gör. Femtio raska varv med veven gör större nytta än man tror och det skedde med en mirakulös lätthet med tanke på att vevaren så sent som på försommaren hade tvingats att sitta på en stol när han moppade golvet i tvättstugan.
Fortsättning följer

JOHAN BIRATH

Share