Det blir högst intressant när S-debattörer talar arbetstidsförkortning, AB (11/10). Större livskvalitet efterfrågas, men mer förståeligt vore det om jobbskapandet först togs på största allvar innan livskvalitet blir till politiskt tankegods.
Kraven på heltid åt alla, hörs fortfarande inom arbetarrörelsen. Det haltar därför betänkligt att börja kräva högre livskvalitet. Och som bekant är arbetstid inte den enda delen av ekvationen. Även prestation ingår. Därför blir frågan desto intressantare om vi riktar den mot detta håll.
Klarar arbetarrörelsen även av ett ställningstagande baserat på prestation? Eller ska välfärden fortfarande vara densamma oavsett om någon väljer att gå ner i arbetstid men ändå förväntar sig samma ekonomiska ersättning? För utan prestation hade det aldrig varit hållbart att införa kortare arbetsdagar på de företag som valt det. Konsekvensen skulle bli konkurs.
Fortsättning publicerad i papperstidningen 171027
Vill du läsa mer? Bli prenumerant.
