Ortsbor vädjar till de ansvariga – stoppa försäljningen av Dalkulla
Skrivelsen om att kommunen ska avstyra arbetet med försäljning av fastigheten Dalkulla vid Storgatan i Kisa har undertecknats av sex personer och en förening.
KISA (LT)
Det är viktigt att bevara historien för kommande generationer och vi tycker att det ligger i kommunens intresse att bevara de historiska byggnaderna i Kisa. Därför vädjar vi till… kommunen att inte sälja fastigheten Dalkulla så att området kring kvarteret Vråken kan fortsätta att utvecklas.
Det säger Jerker Carlsson som är en av undertecknarna av en skrivelse som den 28 oktober överlämnades till kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden samt kommunchefen Sergei Sorokin och samhällsbyggnadsförvaltningens chef Karolina Hedlund.
Bakgrunden till skrivelsen är att samhällsbyggnadsnämnden har gett förvaltningen i uppdrag att sälja fastigheten, en försäljning som planeras att påbörjas vid årsskiftet.
– Efter att det här blev känt har jag blivit kontaktad av olika personer som inte tycker att det är en bra idé och sedan har jag och Gudrid Hansen författat en skrivelse som undertecknats av ett antal engagerade personer, berättar Jerker Carlsson, f d chef för kultur- och fritidsförvaltningen och tidigare ordförande i Kisa scoutkår.
Övriga undertecknare är Barbro Bragée, ordförande i KindaMat och tidigare ordförande i Kisa-Västra Eneby hembygdsförening, Torbjörn Gustafsson, f d ordförande i kultur- och fritidsnämnden, Fred Johansson, mångårig kämpe för bevarande och utveckling av Kisa, Lennart Nilsson, före detta ordförande i Kisa Hantverksförening, Företagarna och Kisa scoutkår, Gudrid Hansen, tidigare arrendator av Kisa Emigrantmuseum och Café Columbia och som deltagit i Vråkenkvarterets utveckling och dessutom föreningen Peter Casselsällskapet.
Dalkulla är det gulmålade huset intill Café Columbia vid Storgatan i Kisa. Idag finns Landets Goda på bottenvåningen och Företagarna samt Nyföretagarcentrum har kontor i de övriga lokalerna. Dalkulla är en av de fyra ursprungsgårdarna kring vilka Kisa samhälle utvecklades från 1600-talet och framåt.
Idag är Dalkulla och Columbiahuset, med emigrantmuseum och café, renoverade och välskötta och en del av kvarteret Vråken som kommunen iordningställt till en fin park. Området klassades som en ”miljö av högsta klass” när en kulturinventering för några år sedan gjordes i Kisa samhälle.
Både Dalkulla och Columbia hotades av rivning slutet av 1900-talet. Columbiahuset räddades av ett par kulturintresserade politiker, och Dalkulla var hotat, men tack vare ideellt arbete av Kisa scoutkår och dåvarande Kisa Hantverksförening renoverades huset med stöd av Arbetsförmedlingen och kommunen, som stod för material.
Som tack för insatsen fick föreningarna disponera lokalerna kostnadsfritt i tio år för affärsverksamhet, Scoutboden, och föreningsverksamhet. Därefter överlämnades lokalerna till kommunen. Idag är det Företagarna som disponerar lokalerna.
– Dalkulla och Columbia är de byggnader man lägger märke till när man åker igenom Kisa – ett rastställe och en handelsplats, och Dalkulla ingår i den helhet som är kvarteret Vråken, säger Jerker Carlsson.
Men att fastigheten säljs behöver väl inte nödvändigtvis betyda någon förändring?
– Nej, men vi vet ju inte om det i så fall blir en ”lämplig” köpare, eller vad som händer om fastigheten säljs vidare efter det. Vi tycker att kommunen har ett ansvar för Kisas äldre byggnader.
Vad hoppas ni ska hända när kommunen fått skrivelsen?
– Vi hoppas på respons av något slag, kanske att man kallar till ett möte med diskussion om detta, säger Gudrid Hansen.
Hon berättar också att tio föreningar i början av oktober skickade en skrivelse till kommunen om planerna för det nya stationsområdet i Kisa med en önskan om att kommunen bjuder in till ett öppet möte kring detta. Man skriver bland annat att ”Kinda kommun framhäver i sin värdegrund vikten av dialog och att lyssna på kommuninvånarna. Tyvärr verkar politikens strävan inte alltid nå ända fram.”
– Ännu har vi inte fått något svar på den skrivelsen, avslutar Gudrid Hannsen.¨
Text och bild: JAN HULTMAN
