Bibbla med bytta platser

– nu får barnen mer utrymme

Fjärdeklassarna Sigrid Jansson och Eira Lorentzon besöker gärna biblioteket. Här sitter de i 9 – 12 rummet.

VADSTENA (LT)

Efter tio månader öppnar åter biblioteket i Asylen sina dörrar. Lokalen är densamma till platsen men ändå ordentligt omgjord, nästan ett nytt bibliotek. Utrymme för barnen har prioriterats… och det mesta har därför fått en ny plats. Enkelt uttryckt har barn och vuxna bytt.

– Att barnkonventionen har blivit svensk lag gör att vi vill lyfta fram barnens plats i rummet, säger bibliotekets chef Tony Melander.

Biblioteket har blivit så bra som Tony och hans personal hoppats. Det har fyra anställda plus en projektanställd. Just nu är två föräldralediga så det finns två vikarier.

En av de föräldralediga är bibliotekspedagog Emelie Paulsson och det är hennes vision, som är underlag för det nya biblioteket.

Det stora rummet till höger, när man kommer in, har fyllts med flera öppna barnrum. En viktig plats för demokrati och källkritik, den med tidningar och tidskrifter, bor nu i det mindre rummet till vänster.

Unga vuxna är i åldern 13 – 25 år, mellanåldern är 9 – 12 år och de yngre 6 – 9 år enligt skyltar i taket. I början på det stora barnrummet finns en äppelhylla. Här finns bland annat högläsningsböcker för döva barn med text både i vanlig skrift och tecken till hjälp för den som läser.

Rummet för de minsta barnen har en matta och omgärdas av en skogräns. Alla hyllor går på hjul så att man enkelt kan göra rummet större vid behov. I taket sitter en rulle, som kan dras ner och förvandlas till en filmduk. Då blir här minibio och publiken kan sitta på bänkar gjorda i tre trappsteg.

Historiskt finns en koppling mellan folkbiblioteken och skolan. År 1798 öppnas det första folkbiblioteket i Sverige. Det är i Lekeryd, i dag en del av Jönköpings kommun utan bibliotek.

Enligt 1842 års folkskolestadga ska prästerskapet uppmuntra till nya sockenbibliotek för att underhålla de i skolan förvärvade kunskaperna. År 1868 finns 1 437 sockenbibliotek.

Bibliotekslagen från år 2013 har flera prioriterade grupper, som biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt. En är barn och ungdomar.

Biblioteket i Vadstena har fått 700 000 kronor av Statens kulturråd och en mindre summa av kommunen till förändringen.

VFAB har bytt golvet i entrén och en bit vid fönster men Tony skulle gärna se att bolaget bytte resten av golvet också. Han säger att det behövs och finns på hans önskelista.

Hittar de vuxna till böcker och tidningar?

Personalen får frågor varje dag. Det kommer också nya låntagare varje dag. Tony vet inte om det beror på att de har flyttat till länet under den tid, när biblioteket har varit stängt, eller om det är ombyggnaden som stimulerar.

I ett rum hyr Senioruniversitetet in sig tre gånger i veckan för kurser. Ett schema på dörren visar att det är spanska på måndagar, italienska på tisdagar och latin på onsdagar.
– Rummet heter kakelugnsrummet men kakelugnen fungerar inte, säger Tony.

Utställningar håller även i fortsättningen till i den så kallade passagen, det vill säga mellanrummet mellan pelarsalen och det stora barnrummet. Det blir filmklubb, föreläsningar och författaraftnar i pelarsalen. Babysång startar igen i november och bokklubb för barn.

En tanke Tony har är att mixa besökare i olika åldrar när det gäller aktiviteter och händelser. En annan är att skapa rollspel och den vägen få läsovana unga vuxna att vilja läsa.

Meröppet är ett särskilt kapitel i Vadstena. Möjligheten att besöka biblioteket när det egentligen är stängt försvinner redan innan stängningen. Det är helt enkelt för stökigt.

Nu är det åter meröppet men med striktare regler och på prov. Alla ska registrera sig igen och skriva på ett avtal som gäller just här. Att man har tillgång till meröppet på ett annat Götabibliotek räcker inte.

Framåt i tiden ser Tony en kommunpoet utsedd via projektet ”Digga biblioteket” tillsammans med Boxholm och Mjölby och med pengar från Kulturrådet. Ett rum, som i dag används till förvaring av diverse, ska bli en plats där man kan sitta och plugga.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Share