Det är inte bara ute i stora vida världen som människor, ja människor av en viss sort rent yrkesmässigt, drabbas av ett nytt virus. Det påminner lite om covid.

Jag har varit aktiv journalist sedan den 1 maj 1966. Inkörningsperioden var på Motala Tidnings huvudredaktion där det drällde av duktiga journalister. Jo det är sant.

Att titta på tv i dessa tider är inte alltid av godo. Man kan ju byta kanal när det svider till i sinne och kropp men man vill å andra sidan ha reda på vad som händer och sker på vårt lilla jordklot.

En regnig förmiddag i oktober kan vara som en lisa för kropp och själ. Så tänkte jag faktiskt för någon vecka sedan. Tände en brasa som sprakade gott.

Tänk att allt kan förändras så fort. Påhitt som blir hur stora som helst på några veckor kan dö sotdöden efter bara några månader.

Nu när sommarvärmen dragit sin kos och mörkret kommer smygande allt tidigare på dygnet så är det minnena av den vackra sommaren vi får njuta av.

Allting börjar med små steg. Även stora ekar som kan vara 2-300 år gamla har ju en gång varit en liten, liten planta. Med andra ord ska man inte räkna bort det som verkar smått eller obetydligt…

Nu när hösten berättar för oss att den är på väg på allvar och himlen står öppen för regn och fallande temperaturer och att regeringen presenterat sina tankar för framtiden, så borde väl allt vara lyckligt och glatt.

Hur svårt kan det vara. Ja, just de orden tänkte jag. Allt verkade så enkelt, egentligen. Jag har följt de båda mäktiga, välarrangerade och viktiga samt kärleksfulla invigningarna vid invigningen av Olympiaden i Paris i två varianter.

Vi satt några goda vänner och diskuterade år, år som gått och år som vi trodde skulle komma, i veckan. Det blir gärna så när man upplevt lite olika årtionden och hur annorlunda samhället blivit, från förr och fram till nu.