Swish sa det, och så var mars månad förbi. Ja, swish är ju det snabba sättet att göra sig skuldfri numera. Inget dribblande med mynt eller sedlar och letande av den där kronan som faktiskt låg i fickan för bara några minuter sedan. På vissa ställen står det bestämt och kortfattat: – Inga kontanter!!!

För varje dag som går ser jag hur vårt land bryts ner mer och mer. Ja, inte så vi trillar över kanten och blir ett u-land på några veckor. Men i grunden börjar alla de fina värderingar jag fått med mig i livet komma på skam. Den tid då vår ytterdörr till huset stod olåst, då våra cyklar, trädgårdsmöbler, maskiner och förråd fick stå utan åverkan…

Nu har det äntligen kommit igång. Jag trodde att de skulle vänta tills framåt hösten innan ställningarna på båda sidor fronten skulle besättas på allvar. Men eftersom båda sidor frustar som stridgalna hingstar lär det bli livat i holken ända fram till september nästa år.

Tänk att man längta så efter att bli stungen av en sylvass sprutspets i armen. Har redan börjat kavla upp skjortärmen på min vänstra arm. Allt för att vara klar den dagen jag är en av de utvalda. En del, som jag skrivit om tidigare, har smitit före, fuskat sig fram, för att få den helbrägdgagörare som sprutan utgör.

Hur indelar man folk och folk i våra tider egentligen. Förr fanns ju de fyra stånden – adel, präster borgare och bönder – som representerade makten och hur vårt samhälle styrdes och där stora besluten togs. Detta uppkom under medeltiden och alltså efter reformationen

Tydlighet i talet och i det som presenterades samt ett tempo i framförandet som låter alla förstå vad som sägs. Det här var ledningsord när vi startade Radio Östergötland i slutet av 1970-talet. Ja det som idag heter Sveriges Radio P4. Under de 15 år som jag jobbade på stationen så åkte vi som raketer mellan…

Ett år har gått. Ett år som gett oss förtvivlan men också hopp. Ett hopp som grusats ett antal gånger. Besked ena dagen om hoppfullhet, att vaccinet är på väg. Besked nästa dag att smittan har ökat och därmed dödstalen. Hoola Bandoolas gamla hit, Vem kan man lita på, sitter i huvudet.

Att grotta ner sig i högen av LP-skivor är livsfarligt. Man fastnar på Joe Dassin, en smörsångare från Frankrike, som vi snodde låtar av när vi i Bengt Avetuns orkester åkte land och rike runt och spelade upp till dans på restauranger. Ja det var på den tiden då det dansades minst sex dagar i veckan. Det var också en tid då jag nästan maniskt köpte LP-skivor.

För bara ett par veckor sedan visade sig våren, kanske inte i all sin prakt, men näst initll. På den vanliga promenaden igenom skogen hördes ett välbekant ljud. Man blir liksom mera lyhörd när man går genom en skog och bara njuter av att ha granar och tallar som tak. En hare skuttar där, en hackspett flaxar iväg åt ett annat håll och…