Jag har varit på uppdrag i Karlskrona i några dagar för 14 dagar sedan. Underbar vacker stad i ett landskap som brukar kallas Sveriges trädgård. I den här staden, och i hela landskapet brukar temperaturen ligger några grader varmare än i övriga delar av landet.

Hur länge orkar egentligen människan stå emot. Hur länge orkar de som trycker ner folket i Ukraina att fortsätta. Hur lång tid ska det ta för det ryska folket att förstå att deras ledare är en massmördare. Hur lång tid tar det innan han själv dinglar i en lyktstolpe någonstans utanför något av hans palats.

Så där ja. Allt är igång. Nya regeringen på plats. Alla har kanske inte möblerat sina nya rum och alla kanske heller inte vet rådande ordning i korridorerna. Men snart har det gått ett par månader, ja om ett par veckor, sedan det stod klart ett det blev ett byte.

Jag har aldrig i mitt, långa, liv suttit så still, blundande i långa stunder, som när jag var på kulturhuset Sjöängen i Askersund för någon vecka sedan. Ja man kan blir storögd bara av att kliva in i kulturhuset. Denna magnifika byggnad mitt i den lilla kommunen imponerar stort.

Tur att min far inte lever tänkte jag. Han föddes i augusti 1911och skulle varit 111 år i år, han kanske skådar ner på och ser vad som händer på vårt lilla jordklot. Han var rättskaffens och hade också ledningsorden: ”Köp inget som du inte har pengar till. Spara och köp när du har råd då är du alltid skuldfri.”

Var det på skämt eller på allvar tänkte jag. Stannade upp i orden jag hörde. Det kan inte vara sant. Sa han verkligen så. En man från ett främmande land tycker på allvar att vi ska åsidosätta, ta bort, vår rätt till det fria ordet, vår yttrandefrihet och vår demonstrationsrätt. På allvar alltså.

Ur led är tiden och försvunnen är friden. Den framtid som det alltid talats om i lyriska och romantiska ordalag är försvunnen sedan länge. Att höra orden: ”Tänk, ungdomarna har ju hela livet framför sig.

I förra veckan fick jag frågan:
– Är du rädd för allt som händer runt om i världen. Alla krig, alla mord och alla naturkatastrofer.
Jag tänkte på frågan helt kort och svarade som jag kände just då.

Bara dagen innan Annie Lööf klev in framför den samlade pressen sa jag exakt de här orden:
– Undrar hur länge Annie Lööf ska orka med. Hur har ju verkligen fått ta emot en massa hot och en massa dumma kommentarera om både utseende, dialekt och att hon var en fara för riket.

Jag tyckte mig höra en stöt från en trumpet som deklarerade Eld upphör i måndags. Jag lyssnade noga och konstaterade att den hätska tonen bland oss människor bedarrat något. Det har liksom hänt något som gjorde att det blåstes Eld upphör.