När krig rasar över i stort sett hela världen och miljoner och åter miljon människor lever på precis som vanligt undrar jag var alla de humanitära organisationerna befinner sig.

När inte sommaren blev som man hoppats fick man ta den som den blev. Å andra sidan lär man mycket av att få slå till bromsarna och börja tänka i annorlunda banor.

Jag tänkte att jag skulle skriva ner en fundering som jag haft länge. Men så tänkte jag också att det är bäst att tänka efter före.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle skriva de här orden. Men så kom den där rösten som sa att du måste. Man ska inte gå och bära på orden.

Varför har det blivit en släng av arrogans i alla samhällslager, i de företag som tjänar storkovan och varför har det blivit så svårt för politiker att svara på frågor från olika media.

När jag åkt runt i länet på olika uppdrag de senaste veckorna så har det slagit mig – ja fångat mig – hur otroligt vackert vårt Östergötland är.

Funderar allvarligt på hur vår fortlevnad, ja människosläktet, kommer att se ut i framtiden, om vi ens finns kvar. Under många år har ju attraktion mellan två människor…

När jag gick ned till bryggan för att bara njuta utsikten och stunden så förföljdes jag av en tanke jag burit på länge.

Ibland när jag ser mig omkring i nyhetssfären så blir jag mer eller mindre deprimerad. Då slår jag av allt och ger mig ut på promenad.

”Varför”, frågade mig en äldre gentleman, ”vill regeringen dra ned på kulturen och på public service samt fria nyhetsmedier, ja tidningar och så. Vet du det?”