Helt plötsligt biter kylan till och jag saknar moderskapets hemstickade tumvantar. Påstår att de gav mera värme än de tjockaste polarhandskar av idag.

Både på lokal-, region-, och riksplanet börjar de olika konstellationer som regerar att bli alltmer skakiga. Kanske var jakten efter makten, efter valet, alltför hetsig.

Man kan ju undra vad politikerna, de som kastat ur sig att all kultur måste strykas från bidragskolumnerna, hade vaknat på för sida när de förde upp tokbeslutet på agendan.

Jag visste att jag var på rätt väg. Jag visste att jag hade rätt i mina funderingar. Jag visste att alla var emot mina teser och funderingar.

När jag var en ung och oförvägen yngling tyckte jag om att lyssna till debatter mellan olika politiska partier.

Nu är vi där igen. Det var väl på 1970-talet det var fult att säga Dom och Vi. Men nu, som sagt, är vi där igen, och det med ännu flera uppdelningar.

Det kraftiga övervåldet som tryckt ner våra sinnen i botten, och som gör varje dag lite mörkare, fortsätter att eskalera. Det skulle vara över inom några månader fick vi som löfte för ett år sedan.

Sistlidna helg grattade jag mig själv till att ha överlevt mina ungdomsår, och åren därefter såklart. Jag funderade när vi mållöst ägande oss åt en heldag för njutning och promenad i vår vackra huvudstad och…

Jag har ofta, under mina journalistår, fått frågan hur jag ställer mig till kungahuset. En relevant fråga kanske då det var ganska vanligt under 70-80-talet, inom mediavärlden, att vara tvekande…

Finns det egentligen någon undersökning/ utredning vad som händer när en, jag kallar det ”vanlig medborgare” plötsligt står där med makten i sin hand, en person med ett uppdrag att styra…