Nästan allt numera handlar om neddragningar. Sjukvården i alla dess grenar måste skalas ner så snart får vi börja slå i gamla medicinböcker och bota oss själva.

Då är det alltså klappat och klart. Våra stolta ord om att vi haft fred och stått alliansfria i 200 år är förbi. Nu har vi lovat på heder och samvete…

Tänk vad ett litet o, ja bokstaven o, kan ställa till det. Sätter man o:et framför vissa ord, som adjektivet rolig, så blir det ju motsatsordet orolig. Det finns massor av ord som blir motsatsord.

Vinden tog i rejält häromdagen. Solen knuffade sig fram mellan de ulliga och mulliga molnen och väckte väl en del känslor inombords. På något sätt doftade det vår.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig på riksplanet. Det ena förslaget efter det andra slås upp på förstasidorna, skapar debatter i alla tv-kanaler och…

När jag tog mig en promenad i det som skulle vara en begynnande vårsol, men som blev en vacker sol i minus åtta på termometern, så funderade jag på hur mycket våra hjärnor egentligen tål.

I dessa tider då vi inte ens kan lita på de statliga nyhetsmedierna och än mindre på de sociala medier som översvämmar oss, hur ska vi då kunna lita på någon alls.

Eftermidddagen började gå över i tidig skymning. Jag hällde upp de sista dropparna kaffe och noterade att jag nog fick brygga minst ett par koppar till.

Vad i hela friden har hänt med mänskligheten och med politiker och politik i största allmänhet? Är det något virus som härjar i de politiska församlingarna?

Har med mycket nöje följt dokumentären och filmerna kring Astrid Lindgrens liv och verk. Man blir alldeles vimmelkantig av all nostalgi.