Jag har gjort ett test, ja ett vetenskapligt test, eller ett skapligt test kanske mera, i konsten att börja dagen på ett annorlunda sätt. Själva uppvaknandet ur sömnen blir ju som det blir.
För någon månad sedan fick jag ett minne från livet som jag knappt mindes att jag varit med om. Men när jag stod där med raderna i min hand så vällde minnen över mig.
Har barnen nu för tiden några låtsaslekar. Får de, över huvud taget, leka. Ja, galna lekar som man hittade på i stunden. De kunde ju vara helt ofarliga också. Inte helt galna.
”Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätta att leva? Var det bara tomma ord? Var är de nu, de som påstod att dom hade alla svar? Men svek alla oss och valde makten? De är kvar.”
En omtumlande vecka, ja den förra alltså. Allt var ett virrvarr. Satt och tittade på tv när hr Erdogan visade sin makt över hela EU och sa ja till medlemskap för Finland men på samma gång sa nej till Sverige.
När jag satte mig ner vid datorn för att skriva ner mina tankar i den här krönikan så var det -10 ute, solsken och vajande björkar utanför fönstret. Sjön låg istäckt och den snö som fallit låg mönstrad, med vindens hjälp, som vore det en akvarell målad av självaste Lars Lerin.
Tills för några år sedan tyckte jag mig leva ett liv och i en tid som bara pekade uppåt rent utvecklingsmässigt. På alla plan. Jag tyckte vi blev klokare och mera förstående för varje år som gått.
Jag har en längre tid gått omkring och tänkt på en mycket viktig fråga och ett ämne att lämna över till forskningen att gå vidare i och på.