Just nu leder jag en delegation från riksdagens konstitutionsutskott till USA. Vi genomför en rad möten och besök för att knyta kontakter, lära oss mer om aktuella frågor och få en bild av det politiska läget inför presidentvalet i höst. Imorgon, lördag, ska vi på plats följa hur det republikanska primärvalet genomförs i delstaten South Carolina.

Den 16 mars 1809 hade våren börjat komma till Stockholm. När morgonen grydde hette Sveriges kung Gustav IV Adolf. När kvällen kom hade kungen arresterats på slottet och i praktiken avsatts genom en oblodig statskupp.

Det gångna året innehöll tyvärr händelser som motiverar ett särskilt fokus på arbetet mot radikalisering och extremism. Ett sorgens mörker spred sig över Europa efter terrordåden i Paris.

Konstitutionsutskottet är mest känt för sin granskning av regeringen, men har även andra uppgifter. En av dem är att föreslå vem riksdagen ska välja till justitieombudsman. En av de fyra justitieombudsmännen gick nyligen i pension och i onsdags morse stod jag i riksdagens talarstol för att presentera KU:s förslag till efterträdare. JO-ämbetet är viktigt, men kanske inte så känt, så jag tänkte i dagens krönika återge vad jag sade i riksdagen i onsdags.

Med tanke på den senaste veckans händelser hade det kanske varit naturligt att skriva några rader om Kommunalskandalen och Margot Wallströms lägenhet, men jag avstår. Det har kommit in två KUanmälningar mot utrikesministern och som KU:s ordförande vill jag inte föregripa utskottets utredning. I stället tänkte jag kommentera en hearing om radikalisering och extremism i digitala miljöer.

Veckans stora politiska fråga är beslutet i riksdagen igår, torsdag, om att ge möjlighet till regeringen att införa id-kontroller på tåg, bussar och fartyg som åker till Sverige. I omröstningen stöddes förslaget uttryckligen av S, MP och SD. Även Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna står bakom principen om id-kontroller, men har invändningar mot vissa delar av förslaget.

Terrorattacken i Paris visade tydligt att det i Europa finns människor som hatar frihet, öppenhet, jämställdhet och allt annat våra demokratiska samhällen står för och som är beredda att mörda urskillningslöst för att främja sina extremistiska ideal. Den fria världen vann det kalla kriget mellan friheten i väst och förtrycket i öst.

Vi måste vinna även den kamp som nu rasar mellan demokrati och extremism. Polisiära och militära insatser är nödvändiga, men det är också avgörande att vi vinner slaget om människors värderingar. För 65 år sedan instiftades den 10 december – igår – som den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Det är dock ett sorgligt faktum att demokratins principer inte delas av alla medborgare. Att ändra på det måste vara en prioriterad fråga för en kommande nationell institution för mänskliga rättigheter. Diskussionen om mänskliga rättigheter har alltmer kommit att handla om så kallade sociala rättigheter, som kräver offentlig finansiering för att tillgodoses, men samhällsut-vecklingen visar att det nu krävs hårt arbete för att öka kunskapen om och stödet för de mest grundläggande fri- och rättigheterna såsom yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att forma sitt eget liv.

ANDREAS NORLÉN
Riksdagsledamot (M) och KU:s ordförande

Fortsättning publicerad i papperstidningen 151211

Enligt en opinionsundersökning, som publicerades nyligen i tidningen The Independent, vill för första gången en majoritet av britterna att landet ska lämna EU. Det är därmed hög tid för alla oss andra att inse att det är allvar: Det finns en påtaglig risk att Storbritannien inom kort inte längre är en del av den Europeiska unionen. Det är ett vitalt svenskt intresse att Storbritannien stannar i EU.

Britterna står upp för frihandel och marknadsekonomi och är en viktig EU-partner för Sverige. Den svenska regeringen bör därför så långt som möjligt eftersträva lösningar som minskar sannolikheten för en seger för utträdesförespråkarna i den kommande folkomröstningen.

Mot bakgrund av att David Cameron nu har presenterat sina krav på EU kommer det inom kort att bli nödvändigt för EU och dess medlemsstater att ta ställning till ett antal avgörande frågor. Det finns anledning att ifrågasätta såväl en del av britternas retorik som några av slutsatserna. Bakom kritiken finns dock problem som är värda att ta på allvar.

ANDREAS NORLÉN
Riksdagsledamot (M) och KU:s ordförande

Fortsättning publicerad i papperstidningen 151204

Både ”på marken” och i det politiska arbetet är förändringarna på migrationsområdet stora och snabba. Häromdagen meddelade Malmö kommun att det inte längre är möjligt att erbjuda asylsökande barnfamiljer tak över huvudet. I tisdags höll Stefan Löfven och Åsa Romson en laddad presskonferens, där de presenterade nya förslag för att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige. Jag tror att en ny migrationsöverenskommelse är nödvändig och jag tror att den måste innehålla än mer långtgående åtgärder än de som Löfven och Romson lade fram för tre dagar sedan.

Den fria världens öppna och demokratiska samhällen är byggda på värderingar om individens frihet, ömsesidig respekt och tolerans gentemot personer med andra uppfattningar. De fruktansvärda terrordåden i Paris visar åter att det finns krafter som attackerar friheten och demokratin och som mördar urskillningslöst som en del av en extremistisk kamp.

I Sverige har vi skolattacken i Trollhättan och självmordsattacken i Stockholm 2010 som exempel på våldsbejakande extremism, liksom att personer reser för att strida med terrororganisationer som IS. En ökad radikalisering är ett hot mot allas vår trygghet. Att ensamma gärningsmän radikaliseras framför datorn eller att unga som haft en vardag i Europa med skola och läxor plötsligt begår grova brott i Syrien – eller återvänder för att mörda oskyldiga i Paris eller någon annanstans – kan aldrig tolereras. I riksdagen har vi i Alliansen i konstitutionsutskottet därför föreslagit fler och skärpta åtgärder för att vässa det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Regeringens inriktning är bra, men otillräcklig.

ANDREAS NORLÉN
Riksdagsledamot (M) och KU:s ordförande

Fortsättning publicerad i papperstidningen 151120