Den tredje regeringsbildningen

Statsminister Stefan Löfven lämnade i onsdags in sin ansökan om att bli entledigad till mig. Den här bilden är från ett tidigare tillfälle. Bild: MELKER DAHLSTRAND/SVERIGES RIKSDAG

I onsdags lämnade statsminister Stefan Löfven in sin ansökan om att bli entledigad till mig. Jag godtog den och bad honom samtidigt att leda en övergångsregering i väntan på att en ny… statsminister kan väljas. Därmed inleddes den tredje regeringsbildningsprocessen den här mandatperioden.

Jag har fått en del frågor från allmänheten om det som nu ska ske. En del har trott att det sker en automatisk överlämning av statsministerposten när ett regeringsparti som innehar statsministerposten byter partiledare, men så är det alltså inte. Det finns ingen formell koppling mellan ett partiledaruppdrag och statsministerposten.

I Sverige är det sedan mycket lång tid praxis att den som utses till statsminister också är partiledare för något av de partier som bildar regering, men i regeringsformen finns inget sådant krav. Talmannen är fri att föreslå vem som helst till statsministerposten, så länge det är en svensk medborgare som fyllt 18 år.

När en statsminister lämnar sitt uppdrag, oavsett när och av vilket skäl, ska samma procedur följas. Talmannen samråder med företrädare för partigrupperna i riksdagen (i praktiken partiledarna), överlägger med de vice talmännen och lägger sedan fram ett förslag som riksdagen får ta ställning till.

Om inte mer än hälften av riksdagens ledamöter (alltså 175 eller fler) röstar nej är förslaget godtaget. I annat fall är det förkastat. Hur många som röstar ja spelar alltså ingen formell roll. Det krävs faktiskt inte att någon enda ledamot röstar ja. Det enda som är viktigt är att inte 175 röstar nej. Det brukar kallas för negativ parlamentarism.

Positiv parlamentarism, å andra sidan, är att en regeringschef enbart kan väljas om han eller hon har aktivt stöd av hälften eller mer av parlamentets ledamöter. Den ordningen har man till exempel i Tyskland, så för att bli vald till förbundskansler måste minst hälften av förbundsdagens ledamöter rösta ja.

Det här är som bekant den tredje regeringsbildningen den här mandatperioden. Senast det begav sig var i junijuli och gången dessförinnan hade vi den rekordlånga regeringsbildningen 2018- 2019. När den här texten lämnas till tryck vet ingen hur lång tid regeringsbildningen kommer att ta denna tredje gång. Ingen vet heller vilka olika åtgärder jag kommer att behöva vidta för att föra processen framåt. Det får framtiden utvisa.

Andreas Norlén
Talman, Sveriges riksdag

Share