Det är nåt snett med julen

Så här veckan innan jul börjar jag fundera på om det pågår diskussioner hos familjen Tomte inför julaftonens stora jobb. Det är ju tusen och en sak som ska fixas.Klapparna går väl an men restiden som är begränsad och ska klaras på bara några timmar är ett mysterium att de löser varje år. Numera finns i och för sig GPS så den tid då tomten satt och slog i stora telefonkatalogen är förbi. Även så har bensinstationernas stora vägkartor över Sverige lagts åt sidan. Jordglob är inte att tänka på då det är ytterst sällan någon sådan kommer ut i handeln.

Lite lurigt, enligt familjen Tomte själv, är det att så många flyttat ut på landet igen. Det gör att en del bytt adress och de har inte kommit i de nya rullorna så risken att paket hamnar fel eller inte kommer fram alls är stor. Att anlita stabila företaget Postnord är inte att tänka på, säger de. Risken är stor att de börjar distributionen 2022.

Det sägs också att de, vid en provtur, inte kunde lära sig säga Ho ho, som alla tomtar plägar göra. Det är nämligen inget man säger i Danmark, där Postnords huvudkontor ligger. Nu går ryktet att det kan bli en firma som hyr ut konsulter till kommunerna runt om i länet, som ska hoppa in och styra upp den stressiga dagen som heter julafton. Den som lever får se.

Det här är nästan värre än det där med Black Friday-week-night och allt vad det heter, som jag skrivit om tidigare. Men den lurendrejeridelen är över nu och julen, som är en seriös och mångtusenårig högtid, står för dörren, som man brukar säga. Allt måste ju fungera annars slås hela vårt samhälle sönder och samman. Vi måste styra upp julen nu.

Det är här jag kommer in med en fundering som heter duga. Det har ju i evinnerliga tider varit exakt samma program som spelas upp. Det ska vara tindrande ögon om man följer mallen exakt. Men det är också gråtande ögon och sovande ögon som skräckfyllda, ja inte de slutna då, åser spelet.

Då tänkte jag som så. Varför är det alltid en tjock gubbe i vitt skägg, vitt hår, röd kostym, stora stövlar och som till råga på allt stånkar och stönar över det eviga rännandet i gård och stuga. Plus i hyreshus då, för där bor ju de flesta. Varför är övriga tomtefamiljen bara med på bild. Där sitter de vid sidan av tomten och rör i ett grötfat eller håller en julkärve i famnen. Varför får inte de vara med på slädturen.

Direkt nedvärderande är bilden av tomtemor som alltid står i bakgrunden med en jätteslev i näven och kokar gröt eller stoppar korv. Eller, för all del, bakar pepparkakor. Varför får hon inte stå längst fram med sina röda och bulliga äppelkinder. Varför går inte kvinnorörelserna runt om i landet in i den här debatten. Sätter ner foten, eller fötterna, och kräver en förändring. Om inte tomtemor funnits så hade ju tomtefar aldrig fått sin svullna och karakteristiska buk. Vilket, jag påstår, är grunden till hans dåliga kondition, stånkande och eviga ho-ho-ande.

Vilken överraskning det skulle bli i konungariket Sverige. Vilket genljud det skulle ge ute i Europa och övriga världen. Tomtemor med alla sina barn, som faktiskt inte bara består av tomtenissar, utan också av tomtenissor. Det skulle nog bli mera fart på hela julafton om den stora familjen med mor i spetsen kom på besök. Sedan är det ju nästan vetenskapligt bevisat att det är just tjejer som har bäst hand med djur, som renar, hästar och sånt. Så det borde ligga mycket väl i tiden att den här ändringen kommer till stånd.

Tänk att byta ut den gubbiga julvisan, ”Hej tomtegubbar slå i glasen”, mot en mera tomtemammig variant med texten: ”Hej tomtemödrar sluta diska och låt oss hjälpsamma vara. En liten disk vi fixar här, utan nån möda eller besvär.…..”

Tomtefar kan ju få en motionscykel i julklapp eller en PT, personlig tränare, som hjälper honom att få bort tomtegubbemagen så att han säger Hej o hopp istället för ho-ho. För han är ju värd att hedras och få lite semester efter alla dessa år tillsammans med sina renar och sin släde. Visst vore det väl unerbart att se hans renar betande på en fjällkant och tomtefar på en fyrhjuling åkandes upp och ner utmed de mjuka dalarna mellan fjällen.

Nu hoppas jag att inte själva julstämningen blivit helt förstörd runt om i länet och att de små gubbar som tänkt att göra rollen som tomtefar deppat ihop helt. Kör på ni bara. Det här var bara lite tankar jag fick när jag gick en tur i skogen samt när jag njöt av en lång härlig sekvens med en räv som raskade över isen på vår sjö och liksom lekte med sin egen skugga på den nyfrusna isen.

Ulf Holmertz

Share