Dop enligt gammal tradition

Nysydd doppåse visades i Vånga hembygdsgård

Dopmodell vid doppåsvisningen i Vånga var lille Hjalmar, två månader gammal. Han skötte uppgiften galant i mamma Therés Dahls famn. Bild: MATILDA EKLÖF

VÅNGA (LT)

I Vånga kyrka arrangerades ett historiskt dop (som dock ej var på riktigt). Syftet var att visa upp och fotografera en nysydd tolkning av en doppåse som finns bevarad i Vånga… hembygdsgård, sydd av Annelie Tollerå.

Dopgästerna bar högtidsdräkter med kopplingar till Vånga och norra Östergötlands dräktområde och drag av allmänt högtidsklädskick.

Prästen Jonas Agestam visade upp högtidsklädseln kaftanen med elvan (kragen).

Innan de vita dopklänningarna blev populära var det vanligt att dopen skedde med färgsprakande och rikt utsmyckade doppåsar eller dopkläden, något som verkar vara bortglömt idag.

På landsbygden, som exempelvis Vånga i Östergötland, höll man kvar i de äldre traditionerna längre än i staden. Den vita dopklänningen slog igenom redan i början på 1700-talet bland borgerligheten, medan man i en bygd som Vånga kunde hålla kvar i det äldre skicket en bit in på 1800-talet.

Originalet i Vånga hembygdsgård är bara 49 cm långt (den nysydda påsen är 65 cm). På den tiden döpte man lindebarn, helst inom en vecka. Man var mycket vidskeplig och trodde att den lille var utan beskydd mot onda krafter om man inte döpte så fort som möjligt.

Många gånger är de äldre doppåsarna och dopklädena prydda med amuletter, medaljonger och broderad symbolik som ska ge barnet beskydd.

Den duktige, lille dopmodellen är två månader gammal och heter Hjalmar. Han får ett eget, giltigt dop så småningom, men vi tackar för att han var en sådan duktig modell denna dag, så att vi kunde visa upp den fina doppåsen.

Det råder stor nyfikenhet idag om hur våra traditioner såg ut förr, så det är roligt att visa upp.

Hjalmars föräldrar heter Therés Dahl och Mikael Alsö och de var klädda i Vångadräkter. Syskonen Ingeborg och Esbjörn var också klädda i dräkter med östgötakoppling.

Annelie Tollerå är kommunikatör i Svenska kyrkan i Norrköping och har särskilt fokus på kulturarvet. Hon är även stor folkdräktsentusiast och har studerat bouppteckningar i Vånga och Risinge.

Text: ANNELIE TOLLERÅ

Share