En podd ska man ha

Om man vill vara riktigt inne i dagens samhälle så ska man ha en egen podcast, eller podd som vi säger på svenska. Det betyder att man gör sin röst hörd via nätet, gärna tillsammans med några kompisar, och drar igång något viktigt, obskyrt, larvigt eller underhållande. Det senare är en viktig del. Är det inte underhållande så slutar lyssnarna direkt att vara med. Är det humoristiskt och gärna lite samhällskritiskt då kan det bli succé. Är det flummigt kan det också bli succé.

Men det viktiga är att man har en podd. Det är i dagens samhälle lika viktigt som att andas, ha den senaste mobiltelefonen, vara emot populära tv-program, skryta med att man aldrig läser böcker eller tidningar samt att hata allt som inte stämmer in i den mall man valt att leva efter.

Jag frågade mig själv en dag om det inte vore läge, just nu, att skaffa en sån där podd. Man vill ju hänga med i tiden. Utan podd blir man inte nådd. Så tänkte jag. Ge den ett udda namn som: Utan mjäll i Tyrolen, eller något liknande. Samt då såga allt som andra gillar.

Det kan också heta Gnällspeaking, bara för att vara riktigt inne och blanda svenska och engelska språket. Så kan ju just namnet bli föremål för en timmas prat om språket som sådant och alla konstiga ord som kan uppstå när språken korsa lite kors och tvärs.

Det var då jag ställde frågan till mig själv: – Borde du inte skaffa en sån där podd tillsammans med några kompisar. Bara för att visa att du inte helt fallit ur ramen
– En podd? Varför då, svarade jag mig själv. Jag skriver ju varje vecka i Länstidningen. Det räcker väl. Om jag blandar in en massa kompisar får jag troligen inte skriva eller säga det jag tycker är viktigt.
– Men alla har en podd idag. Det är det senaste. Ja det har hållit på i många år. Att skriva i en tidning har inte samma status liksom. Följarna eller lyssnarna vill höra lite skitprat och klatschiga skämt om allt och alla.
– Jag skämtar i min krönika ganska ofta, hörde jag mig själv säga. Det får räcka tycker jag och där får jag skriva helt fritt.
– Men för att visa att du inte tappat stinget så vore det väl bra att prata med någon eller några framför en mikrofon. Det vore väl något, hörde jag mig själv säga, till mig själv.

Det var då det slog mig att jag har ju poddat sedan den dagen 1978 då jag trädde in, ung och oförstörd, på Sveriges Radios studio i Norrköping. Ja hemmastudio var ju Motala. Men sedan sände jag både ifrån Linköping, Motala och Norrköping i 15 år. Det var ju liksom en podcast.

Jag satt i studion och pratade med folk om allehanda ting. Jag fick bestämma innehållet och mina gäster svarade på de frågor jag hade att ställa. Det kunde vara fem-sex stycken gäster under en morgonsändning mellan klockan 06.00-10.00.

Ibland var jag ute på arbetsplatser med mina tekniska prylar och sände direkt från 06.00 och framåt. Det måste ju ha varit en den riktiga början på det som kallas podcast idag. Det var många timmar i bilen och på olika arbetsplatser som blev poddade på den tiden.

Så innerst inne är jag alltså en poddare. Jag var det långt innan alla poddare, som idag skriker runt en mikrofon i en hemmastudio, ens var födda. Just den där poddtrenden förde jag med mig in i TV4 där jag gjorde ett program som hette Hjärnverket.

Det var en gång i veckan, precis som poddarna idag. Där samlade jag lite olika gäster och i det programmet, eller podden, pratade vi om allehanda ting i en dryg halvtimma. Men på den tiden kallades vi som höll i programmen för programledare. Lite gammaldags Hylandsaktigt så där.

Tänk, jag hade inte en aning om att det i en framtid skulle heta poddare. Hade jag sagt det ordet 1982, exempelvis, så hade nog många sagt att jag menade pundare. Ni vet han Kenta som sjöng i melodifestivalen om att han ”just idag mådde bra”, han var en pundare. Sysslade med droger och sånt. Men det gör nog inte poddarna idag.

Jag har nämligen gett mig i kast med mina egna fördomar och lyssnat på en hel rad poddar. Högt och lågt skulle jag vilja sätta som betyg. Det är nämligen så att en del poddare också är influencers. Då pratar de mycket om sig själva och gör reklam för smink, tatueringar, kläder, vin och sprit, samt vilka andra kändisar de har, eller har haft, förhållande med. Ty är man en influencer med egen podd då kan det skramla till rejält på bankkontot. Men det gäller att lägga ut hela sitt liv på sociala medier också. För att inte tala om att man måste gå på röda mattan, ställa till skandal, bryta samman och köpa vråldyra lägenheter.

Där föll tanken på att bli influencer. Även om de där feta bankkontona lockade lite för en stund. Så jag poddar vidare på mitt eget sätt här i Länstidningen med ord präntade på papper.

Ulf Holmertz

Share