Ett hav att vårda gemensamt

Östersjöns miljö och fiskebestånd är hotat. Under senare år har både forskare och fiskare sett ökade utsläpp och hur fångsterna minskat, vilket bekräftades senast av representanter från Stockholms universitets Östersjöcentrum i en debattartikel i Corren. Östersjöns miljö och fiskebestånd måste vårdas gemensamt av de kustländer som gränsar till vårt viktiga innanhav.

Samtliga delar av Östersjön klassificeras idag som övergödda. Inget av EU:s länder når sina åtaganden för att minska både fosfor och kväve. 2015 släpptes det ut över 850 000 ton övergödande ämnen i Östersjön. Sedan toppåren på 90-talet har utsläppen av kväve sjunkit med 20 procent och fosfor med 27 procent. Om man skulle genomföra de åtaganden som redan är gjorda innebär det en ytterligare reducering av utsläppen av fosfor med 47 procent och kväve med 25 procent till 2021, jämfört med 90-talet.

Helsingforskommissionen, som är det styrande organet för samordning av arbetet för att förbättra Östersjöns tillstånd, har räknat ut att de negativa effekterna av övergödningen i Östersjön ligger på mellan 3,8 och 4,4 miljarder euro per år. Här krävs ett system där de länder som smutsar ner Östersjön också får betala. Det skulle likna det EU-system som finns idag för handel med utsläppsrätter. Genom utsläppshandel mellan länderna som bidrar till nedsmutsningen av Östersjön kan vi få bukt med bottendöden och förorenade hav.

Vad gäller situationen specifikt för våra skärgårdshav så kräver det snabba, kraftiga och hållbara åtgärder nu. Samtidigt krävs ett längre tidsperspektiv för att säkerställa en levande skärgårdsmiljö med fiskekvoter på långsiktigt hållbara nivåer. EU:s fiskepolitik har på flera sätt förbättrats även om fångstkvoterna fortfarande sätts för högt och i första hand gynnar det storskaliga industrifisket på bekostnad av det småskaliga kustfisket.

Östergötland och nationella myndigheter behöver rikta sitt arbete till att få EU att förstå det stora hotet mot fisket och den vackra skärgårdsmiljön som skarven utgör. Naturligt förekommande sjöfåglar drivs bort av skarven, som äter upp stora mängder fisk. Öar där skarven bosätter sig dör, vilket gör att allt från träd, vegetation och omkringliggande vatten förstörs och förfular skärgården. EU har i viss mån lättat på reglerna för skyddsjakt, men i grunden är dessa ändringar bara kosmetiska.

Det småskaliga och kustnära fisket är i dag en krympande näring som kämpar hårt för sin överlevnad. För levande skärgårdsmiljöer och ett livligare bestånd av bland annat abborre, gös och sill, anser flera experter att skarvbeståndet behöver reduceras till ungefär en tredjedel av dagens nivå.

För det första måste EU se skarven som den invasiva art den är. För det andra bör Sverige aktivt lära sig av andra skarvdrabbade länder, vars myndigheter tolkar lagen på rätt sätt och tillåter åtgärder så att skarven kan reduceras till rimliga nivåer. För det tredje bör EU bevilja ekonomisk ersättning för skyddsjakt och begränsningsåtgärder från EU:s havsoch fiskerifond.

Visionen är att alla barn ska kunna få lära sig simma i ett rent hav och kunna fiska hållbart i Östersjön. Många länder runt Östersjön är med och bidrar till utsläppen. Därför måste också alla dessa länder vara med och bidra till åtgärderna. Det ska kosta att smutsa ner i Östersjön.

Det ligger i allas intresse att rädda Östersjön och skärgården från utsläppen och skarvens nuvarande destruktiva invasion. Kan vi nå dit skulle vi inte bara förbättra förutsättningarna för ett hållbart och småskaligt fiske utan också för en vacker och levande skärgårdsmiljö med biologisk mångfald.

Julie Tran (C)
Regionråd och ordförande i Skärgårdsrådet Östergötland

Share