Ett stråk av lurendrejeri

Nu börjar jag bli allvarligt nervös inför julen. Känner hur pulsen stiger och hjärtat bankar. Lite svettningar trots den kyla som drabbat oss. Drabbat och drabbat. Det ska ju vara kallt och mörkt så här års. Men i tunneln ser vi dagarna efter jul då mörkret börjar vika och ljuset så sakteliga kommer smygandes igen. Men innan den drömmen inträffar så är det just julen jag bekymrar mig för.

Det har ju varit fullt artilleri mot oss stackars konsumenter. Beskjutningen har bestått i ett i övermått stort utbud av än det ena än det andra. Innan den storslagna adventshelgen, med ljuständning, glöggprovning, lussebullar och klämmiga erbjudanden från alla håll och kanter så genomled vi Black Week.

Joora, Black Friday har växt ur kostymen så nu ska det firas och handlas av hjärtans lust.

Jag vet inte med säkerhet varför det blev en helsvart vecka helt plötsligt. Det var väl tillräckligt med en superfredag med otroliga erbjudanden, nåja, som gjorde oss grymt köpsugna. Men efter lugnet, i och med pandemin, så ville kanske krämarna känna på vill-ha-tarmen, hos oss konsumenter.

Det är väl inte så att vi behöver mera än vad vi redan har i våra garderober, byråar och skafferier. Det senare, skafferier alltså, var ett speciellt rum man hade förr för att förvara maten lite svalt och mörkt. Ett lite förtydligande för den yngre läsekretsen. Kan tillägga att det också fanns svala och mörka utrymmen för bland annat sylter och potatis. Så kallade potatiskällare. Där låg också höstens äppleskörd väl inlindad i tidningspapper för att hålla sig fräsch. Detta under avdelningen onödigt vetande.

Jag känner ett stråk av lurendrejeri i det här med en hel veckas köphysteri bara några veckor innan jul. För all del så kan ju en och annan julklapp inköpas just under den svarta veckan. Men mest var det nog frossande bland röda lappar och otroliga erbjudanden.

Runt hörnet står nu det där med julklappar. Då fylls brevlådorna och alla sociala medier med erbjudanden som är helt oslagbara. En del varor som kostade skjortan innan den svarta veckan, men sänktes till normalpris just den veckan, är åter uppe i fullt pris och lite lagom till jul. Förblindade av orden superklipp och 30 procent så går vi som zoombier rakt i fällan.

Men det jag varmest nervös för, inledningsvis, var, om det ens finns några varor kvar till julhandeln. Tänk om allt är slut och vi får ge oss iväg till olika loppisar eller Second hand-butiker för att hitta något lämpligt att ge bort just i jul. Tänk om årets julklapp, evenemangsbiljetter, är slut för hela 2022. Vad gör vi då. Har HUI, Handelns utredningsinstitut, som ligger bakom det här, någon plan B att komma med. Alla evenemang kan ju vara fullbokade eller så är det stopp för vidare försäljning för att den nya muterade coronaviruset Omikron slagit till. Man kan inte vara säker på något i dessa tider. Kan HUI klämma fram ett alternativ till evenemangsbiljetten. Eller får vi bestämma själva rentav.

Risken är att det dyker upp en måstevecka precis innan jul som heter något i stil med Svarta Tomtens vecka. Det kan ju vara så illa att vi gjort oss osams med kineserna, som tillverkar 90 procent av alla julklappar, så de inte släpper iväg sina 100 000-tals containrar med klappar till oss. Då sitter vi där med tomteskägget i brevlådan. Det är sånt som gör mig nervös och får min puls att höjas samt hjärtat att slå lite extra. Vi måste säga något snällt om Kina de närmaste veckorna så vi räddar julen för barnens bästa.

Själv är jag inte så intresserad av julklappar. I paketform alltså. Det blir så mycket onödigt emballage som ändå bara ska slängas på tippen. Plus att en och annan present kan försvinna i papperhögen.

Jag har varit med om en sådan katastrofal olycka en jul. Ve och fasa, säger jag bara. Det var visst en kopp som det stod Världens bästa morfar på. Men jag förklarade att det gick lika bara om de sa samma ord live, så att säga.

Med sådana här miljövänliga idéer platsar man nog som riksdagsledamot för Miljöpartiet. Men det skulle kanske slå hårt mot pappersindustrin, och då hade man fått M och KD på sig. Plus S som skulle förfasa sig över att pappersindustrin tvingades säga upp personal. Jag tar tillbaka mitt förslag.

Frilanstomtarna har jag dock bekymmer för i år. Hur många får de glädja på en yta av ett normalt vardagsrums storlek. Finns det några regler för tomtar? Är de vaccinerade fullt ut? Betalar de skatt? Är de försäkrade? Frågorna är många och de kan ju bära med sig smitta, covid eller ännu värre Omikron. Även om de flesta tomtar bär mask så vore det kanske inte fel med ett rejält munskydd eller gasmask.

Men nu ska vi glädjas åt kylan och den eventuella snö som snart täcker vår natur. Jag tycker det är ett lugn över mörkret och kylan. Det liksom manar oss till lugn och eftertänksamhet. Tänkte de orden när jag som vanligt satt och njöt av lunchmusiken i Motala kyrka i torsdags. Ett måste för att få ordning på alla oroliga känslor inför julen.

Ulf Holmertz

Share