Ett uppvaknande i Missmyra

För en vecka sedan förflyttades jag något, eller kanske två år, tillbaka i tiden. Jag tänker på när pandemin kastade sig över oss och ordet Covid-19 satte sig för evigt i våra hjärnor. Även om en del tror att det är över så ska vi kanske minnas att så är det inte alls. Men om vi sköter oss så kanske det kan bli något vi lagt bakom oss om något år.

Vad jag upplevde då, för en dryg vecka sedan, var att plocka upp ljudanläggningen, som jag köpte precis när pandemin slog till, som sedan dess stått oanvänd, men som nu fick komma till liv igen. Liv för min ljudanläggning heter elektricitet. När alla sladdar satt på plats och onknapparna slogs på var det banne mig ett halleluja moment. Krister vid pianot log med hela ansiktet och jag rös i hela kroppen.

Annars har det varit dåligt med rysandet i sommar. Jo, vi har haft en fin sommar men rädslan för varandra har varit stor. Ett par rejäla rysningar har det blivit när jag sänkt min späda kropp i Vätterns vatten vid Medevi brygga. Dock rysningar av det mera njutbara slaget. Andra rysningar brukar jag mest få när jag hör eller läser om alla galna ledare som finns på jordklotet.

Den plats jag var, med ljud och pianist, heter Missmyra och ligger mellan Åtvidaberg och Björsäter. Där hade jag och Krister Nordström en träff med en grupp helt underbara människor som var på pensionärskollo. Liksom ett vanligt sommarkollo som vi upplevde som barn. Men de här kollonisterna var på barnkollo för 65-70 år sedan. Vuxna kloka människor, som mötte oss med breda leenden.

Där och då förstod jag vad möten människor emellan betyder. Hur oerhört viktigt det är med fysiska möten i otvunget sällskap. På mina kollon, som barn, var det mest lekar och bad som gällde. Men också en fostran att sitta hyggligt till bords och att plocka undan disken efter sig.

Plus att inte trängas i kön samt att hjälpa de som inte orkade eller lärt sig att hålla hyfs vid bordet. De som inte orkade sitta stilla hade idag stämplats med någon diagnos. Då sa man att de hade myror i byxorna.

Att få säga hej till en grupp om cirka 30 personer, dominerat av vackra damer i sin bästa ålder, fick nästan håret att resa på sig. Jag har nyss varit hos frisören så jag hade inte jättemycket hår som kunde resa på sig vid tillfället.

Men att få bjuda på lite kallprat, en och annan dålig historia samt sång och musik blev till en återfödelse. Krister som varit musiken trogen hela livet som professionell musikant sa efter ”showen” utbrast: ”Det här var banne mig det bästa som hänt mig på många år. Att se breda leenden och människor som sjunger med ögon som glittrar ger livet mening.”

Vi kanske var extra uppspelta då vi matats med kaffe, bulle och smarriga kakor när vi kom. Lägg därtill en lunch med lax på tallriken och färskpotatis. Då är förståelsen för vår upplevelse begriplig. När vi presenterade låtar i en form av musikquiz sjöngs det av hjärtans lust.

Just där slog det mig att ett ord jag fick lära mig när jag studerade radioteater på Dramatiska institutet, och det var ”igenkännandets glädje”. På Missmyra hade alla något minne från alla låtar vi presenterade och sjöng tillsammans. Lite tyst blev det när vi spelade upp några av numren från min nyutkomna cd-skiva. Men de sjöng med så gott de kunde.

Det blev dock ett skönt möte även på fronten av icke känd musik. Lite sommarlätta låtar passade tydligen kollogänget. Sommarstämningen och gemenskapen förstärktes när de tog i för fulla halsar.

Det blev liksom ett uppvakande denna vackra torsdagseftermiddag. Ett uppvaknande i en underbar miljö, det kände både jag och Krister.

Att flera pensionärsföreningar bokade upp oss känns ännu bättre. Kanske lite för att de tyckte om det vi gjorde men också för att vi får fortsätta träffa alla underbara människor framöver.

När vi åkte hemåt så diskuterade vi sanningen att vi underhållit en grupp människor som satt inne med en flerhundraårig minnesbank och erfarenheter från olika platser och yrken.

En pigg dam som fyllt 96 kom fram till oss och tackade för sång och musik och sa: ”Det här var det bästa jag upplevt på många år.”

Kanske mera för de kollektiva skratten och gemensamma sångerna än för vår lilla duos underhållning. Passar på att skicka ett tack till denna mysiga skara på sommarkollot i Missmyra.

Ulf Holmertz

Share