Glädje att vara pensionär i Vånga

Livaktig pensionärsförening med mycket gemenskap

Gunbritt Nilsson håller sig i närheten av Vångas cowboy Rolf Langeville.

VÅNGA (LT)

För många är pensionärslivet underbart men för somliga kan den nya tillvaron kännas som om något i livet gått förlorat. De flesta av oss vill ha en meningsfull tillvaro och en social gemenskap. Saknaden efter arbetet och alla kollegor kan bli påtaglig, även den struktur som arbetslivet medför.

Det är inte ovanligt att deppigheten smyger sig på av olika orsaker. Pensioneringen kan innebära inkomstbortfall, ändrat boende, vård- och omsorg eller en känsla av åldersdiskriminering.

Föreningar och mötesplatser kan bli en lösning för den som känner att något fattas. PRO är Sveriges främsta och största mötesplats för alla som passerat åldersgränsen för ett fortsatt yrkesliv.

Omkring 330 000 medlemar fördelat över hela landet träffas regelbundet för att resa, skapa nya kontakter, delta i intressanta utbildningar eller varför inte lära sig spela bridge.

I november förra året firade PRO Vånga sjuttio år som lokalförening. Dagen firades med mat, tårta och underhållning i Bergsmansgården som den lokal föreningen hyr av Svenska kyrkan.
– Det var en festlig tillställning med mycket folk. Naturligtvis från vår egen lokalförening men också från Skärblacka PRO och andra PROföreningar från Östergötland.

Vånga PRO är mycket aktiva med medlemmar inte bara från Vånga utan också från Finspång och Skärblacka.

Nu har vi vår uppstart för hösten och sedan några år tillbaka har vi den här dagen grill och hattfest. Vanligtvis bär vi aldrig hatt på våra möten men nu gör vi det mest för skojs skull. Våra eminenta kockar Werner och Werner, det vill säga Rolf Eliasson och Örjan Johansson, grillar korv och hamburgare, berättar Annkin Johansson, ordförande i Vånga PRO.

– Som pensionär är det socialt och bra med föreningstillhörighet. Det behöver inte enbart handla om hatt- och grillfester, det är de där små samtalen som berikar. När vi träffas pratar vi om allt. Nu blir det mest hur sommaren varit men vi talar om vad vi sett på teve, om våra barnbarn och barnbarnsbarn eller annat som är viktigt och oviktigt.

I sommar har Vånga PRO gjort tre resor. Två var de årliga kafferesorna vi gör och den tredje gick till Tåkern. På hemvägen stannade vi till vid Cloetta där vi åt mat, fortsätter hon.

Kafferesor, det låter intressant. Vad innebär det?
– Då åker vi runt till olika fikaställen och njuter av kakor och gott kaffe. Det kan vara på hembygdsgårdar eller andra ställen där det också finns sevärdheter. Brukar vara mycket uppskattat, försäkrar Annkin.

Styrelsen planerar under hösten resorna utefter de önskemål övriga medlemmar har som förslag. Till mötet i december har styrelsen tagit fram och fastslagit vilka resor som sker nästa sommar men också vem som ska komma och underhålla vid nästa års medlemsmöten.
– Det kan vara allt från föreläsare till berättare och sångare. Något år var vårdcentralen och tandläkaren på plats för att berätta om deras verksamheter. Vi tar in vilka områden medlemmarna vill lyssna till och tar alla önskemål i beaktande.

För tillfället har vi uppehåll med studiecirklar, tidigare har vi haft läsecirklar på Skärblacka bibliotek. Men vi spelar boule, både sommar och vinter, berättar Annkin.

Av den glada stämningen vid långborden märks det att alla känner varandra mycket väl och har trevligt tillsammans. Det skrattas, pratas och från vissa håll hörs kamratligt smågnabb.
– Tror det är skillnad ute på landsbygden mot inne i storstäderna. Här känner alla varandra sedan lång tid tillbaka. Dessutom blir det nog en sorts anonymitet i städerna eftersom där finns så otroligt mycket utbud av alla sorters aktiviteter.

Vi medlemmar ligger på en ålderskategori från sjuttio år och uppåt. Den som blir pensionär får en inbjudan om medlemskap från PRO centralt men de flesta vill avvakta några år. En nybliven pensionär har oftast fullt upp med sig själv och den nya tiden som väntar. Så var det för mig, jag ville bara vika de första åren åt mig själv. Utan tider och möten som skulle passas.

För övrigt älskar jag pensionärslivet, jag gick i pension några år tidigare än vid sextiofem. Det absolut bästa jag någonsin gjort! Visserligen förlorade jag lite pengar men de pengarna kan jag ändå inte ta med mig ner i graven. Än så länge har jag haft elva jättehärliga år och jag hoppas på många fina och berikande år framöver, avslutar Annkin och sällar sig till skaran av hattprydda kamrater.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share