Gods och märkvärdiga kannor

När tingen talar – utställning med Ia Lindgren

Ia Lindgrens favoritmålning ”Fraktgods”.

VADSTENA (LT)

Galleri Vita Rum börjar året med en ny fin utställning. Konstnären Ia Lindgren visar 49 av sina oljemålningar. Hennes specialitet är att måla föremål som umgås med eller har en koppling… till varandra. Utställningen ”När tingen talar” pågår till och med den 19 februari.

Det är första gången som Ia ställer ut på Vita Rum. Hennes vanligaste utställningskommun är Simrishamn trots att hon bor i Östergötland. Förklaringen är ett gult sommarhus i Skånekommunen. Själv har hon växt upp i Svalöv, en bit längre västerut i länet.

Utställningens affisch illustreras av bilden ”Fraktgods”, en gammal trälåda från 1930- talet. Den målningen är också Ias favorit på utställningen. Hon tycker att den är bra, man kan nästan känna att det sticker. Överhuvudtaget finns här inga målningar som hon inte tycker om.

Andra fina verk, som just nu hänger i galleriet på Bakgatan, är fyra uppställningar med föremål, porträtt av både en sopskyffel och av ett durkslag och ett gammaldags handtag med titeln ”Möt ljuset”.

Ett dubbelporträtt av den italienske renässanskonstnären Piero della Francesca föder idén till målningen ”Dubbelporträtt” med två oljekannor med piparna mot varandra så att de kan prata. I ”Individer”, som hänger intill galleridörren, står en liten kanna i mitten och känner sig märkvärdig.

Ia målar inte figurer, varken människor eller djur. Hon säger sig inte behärska det. I stället målar hon föremål som ofta känns levande. En förklaring, berättar Ia, är att det är bekvämt att måla saker när man även är yrkesarbetande och 3-barnsmamma.

Nu uppskattar hon sin målartid till fyra timmar i veckan. Ett målarpass är ofta långt som en cd-skiva med klassisk musik. Hon vill snickra också och har en vävstol som står redo. Dessutom ska hon hinna med att sköta två fastigheter med trädgård, påpekar hon.

Som barn har hon trolldeg, modellera, kritor och färg. Hon och hennes bror får hålla på. Senare har en bildlärare i realskolan stor betydelse. Själv har Ia 40 år som bildlärare på Kungshögaskolan i bagaget.
– Var du själv en bra lärare?

Ia önskar att hon varit sämst. Då hade ju alla andra varit bättre. Nu blir hon i stället utsedd till Sveriges bästa bildlärare år 2009.

Pedagogen i Ia vill gärna berätta hur hennes målararbete går till. Hur oljan får torka, den pågående bilden vara uppställd, penslarna vila i en burk med rapsolja och hur det sedan bara är att ta upp en pensel och fortsätta.
– Startsträckan är inte så lång, förklarar Ia.

Ibland fotograferar Ia föremålen till sina blivande verk. Det kan gälla tomater som ju kan ändra färg från en dag till en annan. Skuggor, till exempel från handtag, behöver låsas, berättar hon. Ia gör i regel en målning i taget. Hon har många idéer. De är inga problem. Problemet är tiden.

Ia har en ateljé på tomten. Hon säger att hon har två paradis, att hon är rik om man inte ser till siffror.
– Hur ser framtiden ut?

Ia svarar med en motfråga: Den privata, konsten eller världen? Den sista bekymrar henne mest. Hon är förtvivlad över all gränslös dumhet. Till exempel att folk använder pengar till att låta sig opereras till ett nytt utseende i stället för att ge dem till Smile.

Ia berättar att hon har många prylar hemma trots att hon är en usel konsument. Hon vill göra så litet avtryck som möjligt. De föremål som hon målar är antingen köpta på loppis eller kommer från hennes föräldrar.
– Tycker du att detta är en politisk utställning?
– Lite, svarar Ia. Vi behöver hejda oss.

Text och bild: KATARINA LJUNGHOLM

Share