Kompromissande är en del av vår demokrati

Kohandel. Det känns nästan oundvikligt att begreppet dyker upp i politiska intervjuer just nu eller slängs in i den politiska debatten. Oftast i en negativ kontext där talaren försöker distansera sig från någon annans agerande och sätta sig över vad det innebär att förhandla.

Enligt Svenska Akademins Ordlista betyder kohandel förhandlingar som siktar till kompromiss. Enligt Svensk Ordbok betyder kohandel politisk uppgörelse där båda parter offrar principer för praktiska fördelar. Notera skillnaden mellan de båda förklaringarna.

Anekdotiskt är Kohandeln även en skämtsam beteckning på den uppgörelse som slöts mellan Bondeförbundet och Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP) år 1933 för att hantera en besvärlig jordbrukskris och arbetslöshet.

För att få igenom sin budget förhandlade SAP med Bondeförbundet och fick i utbyte mot stöd acceptera lägre lön för vissa offentliga nödhjälpsarbeten, en utbyggnad av jordbruksregleringen samt högre pris på smör (!).

Nu verkar ordet användas framförallt av Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch, oftast för att kritisera januariavtalet samt för att beskriva hur det inte kommer att gå till efter nästa val om dessa båda partier är med och förhandlar.

Båda förklarar att de aldrig skulle acceptera någon kohandel. De är bara beredda att förhandla om frågor som de är beredda att förhandla om.

Att motparten kanske har en annan inställning verkar inte ha slagit dem trots att chanserna att de kommer att sitta och förhandla med parter som tycker som dem i varenda fråga inte är särskilt stor.

Jag vill poängtera att jag inte har någon åsikt om vilka andra partier ska förhandla, diskutera eller fika med. Men att beteckna politiskt kompromissande som något negativt, såsom kohandel, det vänder jag mig emot. Kompromissande är bra och det yttersta uttrycket för den liberala demokrati vi lever i.

För kohandla är ju vad vi i politiken gör varje dag. I princip alla tuffare frågor förhandlas och manglas fram och tillbaka för att hitta en kompromiss som alla kan leva med. Ett parti som aldrig kan ge med sig i någon fråga kommer aldrig att få vara med och diskutera eller få något inflytande.

Det kommer glädja mig ytterligt efter nästa val när dessa två partiledare med allra största sannolikhet kommer behöva sätta sig och kohandla med andra partier.

För förhandla med andra måste politiska partier göra. Om man inte har mer än hälften av alla röster förstås. Men det tillhör ju knappast vanligheterna.

JENNY ELANDER EK

Share