Lera och hästar på Gibraltar

En inspirerande miljö ger arbetsro

NORSHOLM (LT)

Therese Windisch hemma på gården Gibraltar utanför Norsholm.

En slingrande grusväg leder fram till gården Gibraltar strax utanför Norsholm. I hagarna runt gården gör islandshästarna ingen större notis om besökare, däremot är åsnorna, som finns i en egen hage, mer nyfikna av sig. På gården hörs tuppar gala, hönorna sprätter omkring i jakt efter något ätbart. Hundar, katter och kaniner tillhör också gårdslivet.

Gibraltar drivs av Therese Windisch och Johan Axelsson. I huset med bedårande utsikt över sjön Roxen bjuder Therese på te ute på verandan medan de gemensamma barnen Tove och Joel pysslar med något i köket.

– Här på gården driver vi verksamhet med turridning och ridläger. Tidigare höll jag på med avel men har lagt ner den delen av verksamheten. Nu har jag endast tjugofem hästar istället för som tidigare femtiofem, säger Therese.

Vilket kanske är bra med tanke på allt annat hon vill hinna med att göra. Therese har en konstnärlig ådra som hon ständigt utvecklar. Nya idéer kring skapandet finns ständigt i tankeverksamheten. Istället för att bara gå runt och fundera har Therese gjort slag i saken och delar med sig av sin skaparkraft via Gibraltar keramik och hantverk.

När hon inte sköter om gården sitter hon vid drejskivan i sin keramikverkstad. Där stänger hon ute det mesta som händer runt henne medan hon jobbar med leran.
– Teve tittar jag aldrig på, arbetet med gården och hantverket tar så stor plats i mitt liv. Därför vet jag väldigt lite vad som händer ute i världen. Vid drejskivan låter jag istället tankarna vila i det jag håller på med och vad nästa lerklump ska formas till. Oftast blir det inte till det jag tänkt från början, det är som om leran jobbar som den vill. Det som ämnade bli en mugg kan bli en vas eller något annat när jag är klar.

I en av ekonomibyggnaderna finns en butik där Therese säljer sina färdiga alster. Där finns också bevis för skaparglädjen hon bär inom sig. Som till exempel några roliga tillbringare där handtagen är en elefants snabel eller giraffens hals.

Det är här intill Roxen och den storslagna naturen som Therese får sin inspiration.
– All vacker miljö, natur och djur gör sitt till i skapandet. För mig är naturen viktig, både själsligt men också i mitt hantverk. Djur och natur återspeglas i det jag gör i form av dekorer som hjortar eller islandshästar.
Jag sysslar inte enbart med keramik utan även med att måla möbler i kalkfärg. Loppisfynd går att göra mycket fint av, resonerar hon.

Therese stiftade redan som tioåring bekantaskap med lera när hon tillsammans med sin mamma gick på en keramikkurs. Efter en tid insåg den unga Therese att det som fattades vid drejskivan var tålamod.
– Däremot tyckte jag det var roligt att skulptera i lera men lade ner det också. Vid vuxen ålder gav jag det där med att dreja en ny chans och gick åter igen en keramikkurs. Med samma klena resultat, drejskivan, leran och jag kom inte överens. Ändå har viljan att lär mig dreja alltid funnit med i bakhuvudet.

För två år sedan kom en kvinna hit för att rida islandshäst. Det visade sig att hon var keramiker med egen verkstad. När vi språkats vid fann vi en lösning, vi bytte tjänster med varandra. Hon kom till mig för att rida och jag åkte till henne och lärde mig dreja. Efter ett år visste vi båda, en gång i veckan var för lite. Vi ville mer än så. Hon köpte en islandshäst och jag en drejskiva. Sedan var det bara att sitta vid den och träna, säger Therese och skrattar åt minnet.

Vidareutbildningar är aldrig fel även för den som redan kan. Därför har Therese precis avslutat en distanskurs i keramik som hon gått i Mullsjö.
– Under hela våren har vi träffats tre helger i månaden. Det har varit fantastiskt lärorikt. Nu vill jag bara mer och mer, det har nästan blivit som ett beroende.

Något jag funderat över är olika metoder för att bränna keramik. Jag har en ugn men jag skulle så gärna vilja prova på rauku. Föremålet som ska brännas placeras på en ställning, sedan placeras en tunna överst och sen bränner man med en gasolbrännare. Det ska vara en svår metod så jag måste först lära mig tekniken ordentligt innan jag provar på egen hand. Eller pit fire där keramiken bränns i ett bål av ris. Då skulle jag kunna göra riktigt stora skulpturer. Kanske drömmen att skulptera en islandshäst går i uppfyllelse om jag lär mig behärska den bränntekniken.

Text och bild: CARINA LARSSON

Share