Om några veckor är det 20 år sedan det så kallade industriavtalet slöts på den svenska arbetsmarknaden. I början av 1990-talet hade dåvarande SAF bestämt sig för att börja bedriva förbundsvisa löneförhandlingar. Men det visade sig snart inte fungera och det blev ett tryck på att få till stånd en samordning inom den del av industrin som var utsatt för internationell konkurrens.
Industriavtalet är inte ett enda stort jätteavtal utan ett avtal om hur förhandlingar skall gå till. En av grundbultarna är det så kallade ”märket” – industrin förhandlar fram det som sedan skall styra löneökningarna för hela arbetsmarknaden.
Fortsättning publicerad i papperstidningen 170310
Vill du läsa mer? Bli prenumerant.
