Matroad kåsör och veterinär

Nu har Ritva Krokfors Wretemark skrivit sin första bok

Nu har Ritva Krokfors Wretemark skrivit sin första bok, till stora delar självbiografisk och med familjerecepten nedtecknade.

BOXHOLM (LT)

Ritva Krokfors Wretemark är en välkänd och omtyckt veterinär i vårt län. Mindre känt är det nog att hon nyligen har skrivit en bok som till stora delar är självbiografisk. I den får man ta del av spännande sidor av Ritva, som till exempel att hon har vunnit flera matlagningstävlingar och att hon är en rolig kåsör.

Sörgårdskliniken, som Ritva driver tillsammans med sin man Ola, är inrymd i en gammal ladugård på Näsby Södergård. Den anrika gården ligger i den vackra Svartådalen, på gränsen mellan Boxholm och Mjölby och bostadshuset ligger strax intill kliniken.

På onsdagar är kliniken stängd och Ritva tar emot mig för Länstidningens räkning för att berätta om sin bok. I det trivsamma köket står en skål full med nyplockade kantareller och det luktar gott av nybakad kaka.
– Jag gick ut och plockade lite svamp på förmiddagen, säger Ritva. Jag älskar att gå i skogen, det är där jag får mina bästa idéer.

Ritva berättar att det fanns två anledningar för henne att skriva en bok.
– Den ena var att min make Ola sade i sitt tal till mig på min 50-årsfest att innan jag fyllt 60 skulle jag ha skrivit min första bok. Den andra var att min son Axel bad mig att skriva ner familjerecepten. Jag började med recepten och boken fick arbetsnamnet ”kokbok”. Det blev lite trist att bara skriva recept så jag gick över till att skriva ner gamla släktkrönikor. Eftersom jag har flera släktingar som både har släktforskat och har många minnen så hade jag mycket material.

Ritva är född och uppväxt i en mindre ort strax utanför Helsingfors. Hennes pappa Ingmar kommer från en svensktalande del av Finland och Ritva fick från tidig ålder lära sig både svenska och finska. Att studera var självklart och det är hon tacksam för idag.
utbildningar.

Sport och skönlitteratur betydde bortkastad tid. Musik och då främst pianospel accepterades.

Matlagning är ett stort intresse för Ritva och hon har vunnit många fina priser i olika mattävlingar. Tävlandet började av en slump när Ritva var mammaledig och behövde lite hjärngympa. När hon vann sitt första pris fick hon mersmak.
– Jag var mycket med min mamma i köket som barn och jag tycker om att glädja familj och vänner med god mat. Jag läser gärna recept men enbart för att få inspiration, sen experimenterar jag på egen hand, säger Ritva medan hon serverar kaffe och den nybakade goda päronkakan. Jag har nästan alltid en mjuk kaka på köksbänken. Den här kakan är perfekt och kan varieras på många olika sätt. Receptet finns i boken.

Under Ritvas uppväxt kastades aldrig någon mat utan allt togs tillvara, därav bokens namn ”Hackapicka – en bok om mat och minnen”. Hackapicka betyder att man tar vara på rester, ungefär som pyttipanna. Hemma hos familjen Krokfors Wretemark tar man också vara på rester och är noga med matens kvalitet. När det gäller kött blir det mest vilt eftersom Ola, som har eget företag inom skogsnäringen, jagar en hel del.
– Min egen favoritmat är egenodlad färskpotatis med smör, godare finns inte. Karelska piroger är en annan favorit och ett recept på dem finns i min bok.

Maten Ritva lagar beskriver hon som förfinad husmanskost och hon faller sällan för nåt med utländska influenser.
– Efter att för flera år sedan ha varit på en föreläsning om tillsatser i mat har jag blivit något av en eko-taliban, skrattar Ritva men blir strax allvarlig. Det är inte klokt vad vi konsumenter blir vilseledda, det gäller verkligen att läsa på.

Ritva fortsätter med att säga att hon helst väljer ekologiskt och närodlat och ger Arla en känga.
– Vi har ett lokalt företag som producerar fantastisk ost med mjölk ifrån trakten och det ska nu läggas ner av ekonomiska skäl. Det går verkligen rakt emot vad trenderna säger. För några år sedan var jag i Italien tillsammans med en grupp branschfolk från Livsmedelsföreningen. Vi bodde i Parma och såg fantastisk småskalig produktion av parmesan, pasta, tomater och parmaskinka. Det var otroligt fascinerade att se med vilken stolthet familjeföretagen producerade sin mat.

I boken berättar Ritva att musik var en viktig del under uppväxten och hon spelade piano i många år.
– Det har jag haft nytta av i mitt yrke, framförallt eftersom kirurgi är något av det mest intressanta för mig. Då är det otroligt viktigt att kunna arbeta med båda händerna. Nu spelar jag inte piano längre, men däremot sjunger jag i kören Stämbandet. Musik är glädje.

I ett kapitel berättar Ritva om glädjen att få barn. Hon beskriver det som det största och bästa som hänt i hennes liv. Sonen Axel har hunnit bli 30 år, är utbildad jägmästare och bosatt i en gård intill föräldrarnas. Dottern Louise är 28 år, sjuksköterska och bosatt i Huddinge.

Det tog Ritva två år att skriva boken och det var inte helt smärtfritt.
– Skrivandet blev terapeutiskt för mig, berättar hon. Min mamma gick bort under tiden och jag fick bearbeta mina känslor gentemot henne. Det kändes som om jag aldrig riktigt kunde få hennes erkännande. Andra flickor berömdes men inte jag. Plötsligt förstod jag att hon var en produkt av sin tid då man trodde att beröm gav malliga barn, vilket inte var önskvärt.

Två av Ritvas stora fritidsintressen är läsning, både på svenska, finska och engelska, och korsordslösning.
– Jag läser hela tiden och löser korsord varje dag. Korsorden måste vara kluriga och jag tävlar med mig själv och löser på tid. Vissa får inte ta mer än fem minuter, säger Ritva och skrattar.

I slutet av boken finns några av Ritvas mycket roliga kåserier som publicerats i Svensk Veterinärtidning samt hennes farbror Kristers släktberättelser. Om kåserierna säger Ritva lite enkelt:
– Det är roligt att kunna skratta åt sig själv ibland.

Ritvas bok är utgiven av Linnefors förlag/STILITS.
– Samarbetet med Jan Holmbom har varit helt fantastiskt, berättar Ritva. Han har varit så strukturerad och hjälpsam och tidsramarna följdes till punkt och pricka.

Boken har tryckts i en upplaga på 200 och Ritva har delat ut den som företagsgåvor och till släkt och vänner.
– Jag har inte sålt boken för egen förtjänst utan den som har velat betala har fått sätta in en slant till välgörenhet. Om det blir någon mer bok är tveksamt, jag skriver för skrivbordslådan och alla mina berättelser och idéer grundläggs i skogen. Det är som sagt där jag får det mesta av inspirationen, så den som lever får se.

Text och bild: GEN LARSSON

Share