Med friheten kommer ansvar

Vad innebär egentligen frihetsbegreppet?

Ännu en gång har vi välkomnat ett nytt år och ännu en gång under det frekventa användandet av det nu något devalverade begreppet ”i dessa tider”. Men vad är det egentligen för år vi… nu vandrar in i, som med stapplande steg nästan tagit oss tillbaka ett år i tiden med ytterligare en pandemivåg. Det finns likheter, men det finns också skillnader.

Den tydligaste skillnaden är såklart att vi nu har ett vaccin, men som inte är så effektivt som vi hoppats. Samtidigt präglades början av 2021 av ett hopp och en framtidstro, som idag snarare förvandlats till en hopplöshet. Kommer dessa tider någonsin få ett slut? Och viktigast av allt – hur står det egentligen till med friheten?

Den klassiska liberalismens grundtanke, som än idag kan användas för att få en bättre förståelse över samhället eller etiska dilemman likt detta, kan utgöra en bra början på svaret. Den av John Stuart Mill skapade principen utgår från att vi individer är helt fria att handla så som det behagar oss så länge som andra inte kommer till skada. En slags frihet under ansvar – ett ansvar för den skada ens egna handlingar orsakar en själv, men också ett ansvar när de handlingarna går ut över andra.

Strax innan jul råkade jag ramla in i den omtalade demonstrationen mot vaccinpass i Malmö, vilket var en smått surrealistisk upplevelse. Demonstranterna krävde frihet, och det är inte annat än att det tar emot att acceptera sådana tvångsmässiga åtgärder från statens sida som ett utestängande av de som inte kan visa upp att de är vaccinerade innebär, men alla vi som inte deltog kan ändå acceptera läget.

För att förstå gäller det att undersöka varför sådana åtgärder ansetts nödvändiga – i det här fallet på grund av att tillräckligt många inte vaccinerat sig.

Vad innebär egentligen då frihetsbegreppet i dessa tider? Jag är beredd att dö för din rätt att göra fria val – men det innebär också att du får vara beredd att ta konsekvenserna av att dina fria val kan vara skadliga för andra.

För att när massvaccination av världens samlade forskarkår och myndigheter anses vara vägen ur pandemin och risken för biverkningar visat sig vara försvinnande liten – är inte vaccinering och vaccinpass den väg, för att återigen recitera Mill, som ger störst nytta för största möjliga antal?

Å andra sidan kan proportionaliteten i de restriktioner som en regering, som vill visa sig så handlingskraftig den bara kan, precis presenterade. Varför ska friheten begränsas så pass mycket för de som är vaccinerade? Hur gör det att fler människor väljer att vaccinera sig när skillnaderna mellan restriktioner och rekommendationer för ovaccinerade respektive vaccinerade krymper alltmer?

Självklart är det rimligt att ibland ta det säkra före det osäkra, men proportionaliteten i restriktioner som återigen begränsar friheten för alla medborgare tål att ifrågasättas. Särskilt eftersom vaccinpassen skulle kunna utnyttjas mer, inte minst tillsammans med ett krafttag och påskyndande av att ge så många som möjligt en tredje dos.

Hattigheten i beslutsfattandet och bristande kopplingar mellan åtgärd och dess verkan sänker makthavarnas trovärdighet – och med det respekten och förståelsen för frihetsbegränsningar.

Avslutningsvis är det viktigt att fortfarande se till det långsiktiga perspektivet, att våra politiker värnar om oss och vill vårt bästa – även om det ibland kan vara svårt att förstå hur de resonerar kring sina beslut.

Ljuset i tunneln kommer återigen att närma sig, om vi alla klarar av att handla med frihet under ansvar och att inte inkräkta på varandras friheter.

Så även om det återigen känns ganska hopplöst, måste vi våga känna hopp för friheten 2022.

Edvin Wallentin (C)

Share