När vallonerna kom till Finspång

Kulturhuset Finspång: Sixten Haage skildrar vallonernas vardag

30 rikt illustrerade litografier av Sixten Haage visas just nu på Kulturhuset Finspång.

FINSPÅNG (LT)

I dagarna fram till den 15 januari 2021 visar Kulturhusets galleri en utställning om valloner. 30 rikt illustrerade litografer från kommunens konstsamling som belyser vallonernas vardagsliv… samt yrkesskicklighet inom järnhantering. Upphovsmakaren till de konstgrafiska bilderna är konstnären Sixten Haage.

Vallonerna kommer ursprungligen från ett område i södra Belgien och norra Frankrike. De hade ett gott rykte som skickliga yrkesmän i järnhantering.

Det var Willem de Besch som började att värva valloner till de svenska järnbruken och det var när Louis De Geer övertog verksamheten i Finspång under 1600-talet som invandringen nådde sin kulmen.

Med sig i bagaget hade vallonerna stora kunskaper om hur järnet skulle behandlas. För att de skulle trivas hade många med sig sin familj och var priviligierade i bruken.

Till de invandrade hörde även brukspatronen med sin familj och personal, vilket kom att bli en stor fördel, då alla talade samma språk – rotvälska, som franskan då kallades i folkmun. På så vis kunde språkliga missförstånd och många olyckor undvikas.

I vardagstillvaron levde arbetarna med familjer och brukspatronen som i ett mindre samhälle.

De hade egen undervisning för barnen och en yrkesutbildning för den som fyllt 18 år. Vid tillfällig sjukdom fick arbetaren ut sin lön och de gav stöd till pensionärerna.

En sjukstuga, en präst och en fältskär – en hantverksmässigt utbildad kirurg, vilken hade en del medicinska kunskaper – befanns också tillhöra bruket. Bruken var oftast förskonade från de olika farsoter som grasserade under den här tiden, mycket tack vare att de levde så pass isolerat.

Arbetet i smedjan var väl organiserat och hierarkiskt, och att vara vallonsmed var något fint. En mästersmed hade hög status. Det var också mästersmeden som förde arbetarnas talan i kontakten med brukspatronen.

Man arbetade i skift då driften hölls igång 24 timmar om dygnet. En vanlig åkomma var att arbetarna ofta drabbades av lunginflammationer. Smedjorna var oisolerade och när smederna stod med framsidan vänd mot den öppna härden, var ryggen oskyddad mot kylan. Reumatism och tuberkulos var också några av de sjukdomar som många arbetare ådrog sig.

Kvinnorna som följde med sina män till Sverige hade ett tungt jobb. De ansvarade för hemmet, hushållet och barnen, men gjorde även dagsverken i jordbruket. Några av smedshustrurna ansvarade även för en jordplätt för odling av grönsaker och potatis till hushållet.

Att tvätta sina mäns nedsmutsade smedskjortor ingick också i hushållsarbetet. I kalla vattendrag tvättades arbetskläderna och det existerade en viss prestige bland kvinnorna att leverera den vitaste skjortan till männens arbete.

Det är en imponerande grafiksamling. Konstnären Sixten Haage, som idag innehar den anmärkningsvärda åldern av 94, arbetade med bilderna under flera års tid.

Litografierna visar både tecknade bilder med innehållande texter och trycktes mellan 1984 och 1986 i en upplaga på 200 exemplar av varje motiv. Konstverken har tidigare kunnat ses på gamla biblioteket.

– Tavlorna kommer att visas återkommande framöver, så om man inte har möjlighet att se dem just nu så kommer de visas igen senare. Vi kommer att ha fler utställningar under våren och denna kommer att finnas uppe mellan dessa, meddelar Karolina Bransell, kulturutvecklare, Finspångs kommun.

Text och bild: AGNETA ÖSTLUND

Share