På Sametingets högtidliga öppnande

Kronprinsessan Victoria och jag hörde till gästerna som tågade in till öppningsceremonin i procession. Bild: SAMETINGET

I tisdags och onsdags var jag i Lycksele för att närvara vid det högtidliga öppnandet av Sametingets åttonde mandatperiod. Vid öppningsceremonin på onsdagen var jag en av talarna. Här är delar av mitt anförande.

Varmt tack för inbjudan att närvara vid öppnandet av Sametingets åttonde mandatperiod. Det är en ära att få tala här i dag.

Jag har haft förmånen att besöka Sametingets plenum en gång tidigare, men då som ordförande för riksdagens konstitutionsutskott. I dag är jag här som talman och representant för hela Sveriges riksdag och inte på ett vanligt plenum utan på Sametingets öppnande – allt detta är jag mycket glad över.

Jag representerar även riksdagens demokratijubileum och med detta engagemang i ryggen gästar jag er också med stort intresse. Val och valda parlament utgör ju själva grundplattan i en demokrati. Ni har nyligen hållit val och er nya mandatperiod börjar nu. Sametinget är valt av folket, företräder det samiska folket och har ett särskilt ansvar och en särskild ställning i vårt land.

Å riksdagens vägnar vill jag understryka hur stort värde vi sätter på möten och samtal mellan våra respektive parlament och jag har länge arbetat för att utöka de kontakterna. Jag hoppas också att jag i den andan snart får glädjen att hälsa er alla välkomna till Sveriges riksdag.

Det var ju sedan tidigare bestämt att Sametinget skulle förlägga ett plenum hos oss och att vi då samtidigt skulle organisera möten mellan Sametingets ledamöter och riksdagens ledamöter, men det blev omöjligt till följd av pandemin som drabbade oss alla. Jag hoppas självklart att pandemin ska klinga av och att samhället i stort ska kunna återgå till mer normala former – och att vi då kan återuppta planeringen av detta plenum och dessa möten.

För egen del tillbringade jag en stor del av gårdagen med möten och besök här i Lycksele med omnejd. Vi besökte Gammplatsen och talade om återbegravningen av samiska kvarlevor som på ett skamligt sätt fördes härifrån på 1950- talet. Vi talade om ortsnamn, gruvdrift, vindkraft och rennäring och vi besökte Malå sameby och hälsade på i ett renhägn. Alla dessa upplevelser och intryck har gett mig nya perspektiv på samiska frågor och samiskt liv och jag vill framföra ett varmt tack för möjligheten att på det sättet förstå lite mer av det som många av oss förstår alldeles för lite av.

Det finns även en personlig och samtidigt symbolisk koppling mellan Sametinget och riksdagen. Den består i att en förkämpe för samernas rätt, röst och möjlighet till politisk organisering porträtteras i det västra riksdagshuset i Stockholm. Där har vi ett rum som genom konst och utställningar berättar om enskilda människor som gjort stora humanitära insatser eller arbetat för demokratin, människor vars gärning inspirerar oss andra.

Elsa Laula från Tärnaby kämpade, som ni vet, runt sekelskiftet 1900 för samernas villkor och hennes insatser ledde till att både norska och svenska samer började organisera sig politiskt. Det dröjde, men när sameting inrättades i de nordiska länderna i slutet av 1900-talet förverkligades denna vision om demokratiskt inflytande. Som Elsa Laula själv formulerade det:
”Det är de betryckta, som skola föra sin talan fram i ljuset, och detta på ett fullt värdigt, parlamentariskt sätt.”

Detta demokratiska inflytande, arbete och ansvar firar med Sametinget i Sverige snart 30 år. I riksdagen firar vi också demokratin – fast med ett lite annat perspektiv. Vi är mitt uppe i vårt stora jubileum där vi mellan 2018 och 2022 firar demokratins stora genombrott i Sverige.

Vi tog avstamp i riksdagens historiska principbeslut 1918 om allmän och lika rösträtt och valbarhet för kvinnor och män. De första riksdagsvalen då kvinnor äntligen fick delta ägde rum 1921 och de första kvinnorna tog plats i riksdagen 1922. Då skulle det fortfarande dröja länge innan frågor om samers rättigheter eller skapandet av ett sameting kom upp på den nationella, politiska agendan. Tvärtom motarbetade staten länge samers deltagande i det nationella, politiska livet. Den inställningen är en av flera mörka delar av vår historia, men det som skedde de där åren för ett sekel sedan, när dörren till demokratin pressades upp, var ändå av stor betydelse. Demokratijubileet har också gett oss många möjligheter att uppmärksamma olika historiska och avgörande steg på vägen mot en fullvärdig demokrati. Utvidgat skydd för samers rättigheter och tillskapandet av Sametinget är delar av denna utveckling – en utveckling som inte på något sätt är avslutad.

Andreas Norlén
Talman, Sveriges riksdag

Share