På tapeten på Löfstad slott

Tapethistoria rullar in i vår tid

En av de upphittade originaltapeterna på Löfstad slott, daterad kring åren 1870-1880. Denna har fått stå förlaga till tapeten Lillie i Sandbergs Wallpapers kollektion med namnet Löfstad.

I utställningen på Löfstad slott visas delar av en unik tapetsamling flera hundra år bakåt i tiden. En del av originaltapeterna har fått stå förlaga till en ny kollektion, Löfstad slott, från… Sandberg Wallpaper. I utställningssalen visas även ett urval av den nya kollektionen tillsammans med berättelser om slottets gästrumsvåning. Utställningen pågår till och med den 31 oktober.

Att klädmodet växlar känner vi alla till. Likaså möbelstilar och arkitektur. Men vad vi i allmänhet kanske inte tänker lika mycket på, är det som pryder våra väggar – tapeterna. De bara finns där. Förutom den dagen det är dags att välja nya, i passande färger och mönster, eller när vi hittar flera tapetlager vid renovering av gamla bostäder.

Förr i tiden ansågs det ståndsmässigt att måla med färger med mycket pigment som exempelvis blått, då färgpigmentet var dyrt. Först vid tidpunkten när papper började tillverkas i rullar, så kunde även gemene man utsmycka sina väggar med färgade papperstapeter.

Det ansågs mer eller mindre brukligt att byta tapeter betydligt oftare, till och med så ofta som varje år, än vad vi gör idag – men det anses bero mer på papperskvalitén, eftersom papperet ofta gick sönder och färgerna blektes fort.

Redan under medeltiden hängdes filtar, bonader eller tjocka vävnader på väggarna för att förhindra drag och kyla. Under 1600-talet började dock adel och borgare dekorera väggar med att sätta upp gyllenläder, läder som präglades och senare förgylldes, eller vävar som bemålades.

Under 1700-talet blev det vanligare med papperstapeter som ofta handmålades eller trycktes med limfärg. I mitten av 1800-talet gick utvecklingen framåt och papperet kunde tillverkas på rullar samt att man började använda en rundstock av trä, där mönstret skars ut i träet, för att sedan tryckas på papperet.

Ett tapetmönster kunde inneha 10-15 färger och man använde en stock för varje färg. Tapeterna kunde via de ovannämnda metoderna tillverkas till en betydligt lägre kostnad. Tyvärr innehöll de starka färgerna man använde till tapeterna giftet arsenik. Försäljningen av färgerna förbjöds dock 1876 och efter det årtalet användes argumentet – garanterat arsenikfria – i försäljningsannonserna.

På Löfstad slott har det hittats tapetvåder motsvarande tre generationers val av tapeter. Det var i samband med en inspektion i ett förråd på gästvåningen, där tapetskatten hittades. Efter en tid framställdes en idé om inte ett modernt företag skulle tycka det vore av intresse att producera en ny kollektion, baserad på de upphittade originaltapeterna. Det blev Sandberg Wallpaper i Borås, som tog upp den nya kollektionen, Löfstad.

I kyrksalen där utställningen visas står flera glasmontrar, vilka innehåller ett antal prover på de tapeter och bårder som suttit på slottets väggar. De äldsta är från empiretiden mellan 1795 till 1825, och de yngsta är från fröken Emilies tid, 1857 till 1926. På salens väggar sitter några av de nytillverkade tapeterna som bakgrund till några utvalda möbler från slottet. Lite historik och spökhistorier finns att läsa på de utplacerade informationstavlorna.

Till vänster om ingången står två gustavianska stolar med grågrönt sidentyg från sent 1700-tal, tillsammans med ett pelarbord i mahogny. Den nytillverkade tapeten Emelie är tapetserad som bakgrund. Här har den moderna versionen erhållit en ljusblå bakgrund och man har förstorat motivet med nejlikorna något samt ändrat färgtonerna. En bit av originalet kan beskådas i en av montrarna. Tapeten anses som den äldsta på slottet och finns uppsatt i gästrum No 2.

I gästrum No 13 finns en mystisk blodfläck och man kan läsa om märkliga historier om tapetvåder som upprepade gånger sattes upp i rummet, men som efter ett tag påträffades söndertrasade. Efter en tid gav man upp alla försök till tapetsering och målade ett mönster direkt på väggarna istället. Det berättas även att det var så mycket liv i rummet att man förseglade det någon gång under 1800-talet.

På ena långväggen, med de fyra bruna stolarna i rokokostil, ser vi en version av ett tapetmönster tillverkat omkring åren 1870-1880. Den finns i den nya kollektionen av Sandberg och heter Lillie, efter slottets byggherre Axel Lillie som levde 1603-1662. Originalet framträder i en mer turkosblå ton med detaljer i rött som även den kan påträffas som fragment i en av montrarna.

I bakgrunden av den bruna kanapén är tapeten Maria från den nya kollektionen Löfstad uppsatt. Tapetmönstret som ursprungligen kommer från gästrum No 13. Tapeten sitter dock kvar på väggen…

Text och bild: AGNETA ÖSTLUND

Share