Den 13 maj 1897 lade Oscar II grundstenen och den 12 januari 1905 skedde invigningen av det nya riksdagshuset på Helgeandsholmen.
I mitt jultal till riksdagens ledamöter, som jag berättade om i förra veckans spalt, gjorde jag också en liten utvikning om historien om riksdagens hus under 200 år. Jag nämnde att vi… under 2021 firar att enkammarriksdagen fyller 50 år. Dess tillkomst gjorde att riksdagens lokaler behövde ses över. Till exempel krävdes en ny, större kammare. Mot den bakgrunden passade jag på att berätta lite mer om riksdagens hus genom tiderna.
”We shape our buildings and afterwards our buildings shape us” (”Vi formar våra byggnader och sedan formar våra byggnader oss”), sade Winston Churchill när han beslutade att det sönderbombade Underhuset skulle byggas upp exakt som det sett ut före kriget.
På fyrståndsriksdagens tid fanns inget riksdagshus där alla ledamöter samlades. I stället sammanträdde ständerna var för sig: adeln i Riddarhuset, prästerna i Storkyrkan, borgarna vanligen i Stockholms gamla rådhus vid Stortorget och bönderna i skiftande, hyrda lokaler.
På 1820-talet väcktes frågan om en gemensam lokal för riksdagens tre ofrälse stånd: präster, borgare och bönder. Valet föll då på Riksgäldskontorets hus på Riddarholmen, som nu är säte för Kammarrätten i Stockholm, och 1834 kunde de tre stånden flytta in i sina första gemensamma lokaler.
1865 avskaffades ståndsriksdagen och tvåkammarriksdagen infördes. Riksdagen köpte då även Hebbeska huset som låg intill och detta slogs samman med riksdagshuset. Men Hebbeska huset ansågs redan från början vara både trångt och ovärdigt för rikets folkrepresentation. En riksdagsman klagade över att riksdagsmännen var tvungna att ”slinka in köksvägen, mellan ett spiskvarter (enklare servering) och en krog” för att nå sammanträdesrummen.
Det behövdes alltså ett nytt och större riksdagshus med två plenisalar. Samtidigt behövde riksbanken ett nytt hus. Efter många överväganden bestämdes att de båda byggnaderna skulle ligga på Helgeandsholmen. Den 13 maj 1897 lade Oscar II grundstenen och den 12 januari 1905 skedde invigningen av det nya riksdagshuset.
Då liksom nu blev allting dyrare än man trott. När byggnaden stod färdig, hade utgifterna för bygget stigit till cirka 12 miljoner kronor, nästan dubbelt så mycket som beräknat.
När beslutet att införa enkammarriksdagen fattades behövde också lokalerna anpassas, exempelvis med en ny plenisal för en enda och större kammare. Under tiden lokalerna på Helgeandsholmen byggdes om inrymdes riksdagen i det blivande Kulturhuset vid Sergels torg.
Arbetsförhållandena förbättrades med egna arbetsrum för ledamöterna och servicen till ledamöterna byggdes ut, bland annat med fler tjänstemän och fler stödfunktioner. Det fanns även modern eloch teleteknisk utrustning, till exempel var riksdagens automatiska telefonväxel byggd för 860 anknytningar.
Efter 12 år i provisoriska lokaler vid Sergels torg flyttade riksdagen tillbaka till de ombyggda riksdagsbyggnaderna 1983. Byggnaderna kopplades samman och Östra riksdagshuset blev hus för utskotten. Plenisalen lade man i Västra riksdagshuset, riksbankens gamla hus.
En del tyckte att riksdagen inte borde flytta tillbaka till Helgeandsholmen, utan bli kvar i det som upplevdes som en modern och bekväm byggnad vid Sergels torg. Men så blev det alltså inte.
Andreas Norlén
Talman, Sveriges riksdag
