Smycken och andra ting

Smyckesdesigner flyttar in i Rejmyre

Rejmyre hantverksby har utökats med smyckesdesignern Irina Shujski.

FINSPÅNG (LT)

Rejmyre hantverksby har utökats med smyckesdesignern Irina Shujski. Förutom att tillverka och designa smycken driver hon ett gjuteri i liten skala. Här gjuter hon smycken inte bara till sitt eget arbete utan också till andra silveroch guldsmeder.

På den patinerade rödorangea tegelväggen hänger speglar ovanför den bänk där Irina Shujskis smyckekollektion har sin plats. Lätt överskådligt kan man se hennes produktion i det showroom som hon ställt i ordning i den gamla fabriksbyggnaden. Det är här som hon har visning och försäljning av de smycken som hon producerat och designat. Hon har medverkat i flertalet utställningar och dessutom designat en ring till fotbollsgalan – som en viss Zlatan nu har.

Längre in, i det andra rummet finns verkstaden där arbetsbord, bänkar, skåp, bokhyllor och en ugn står uppställda. Det är inte riktigt klart ännu, berättar hon. Hon har kört många vändor mellan Rejmyre och Örebro. Ett intensivt arbete för att få till en fungerande arbetsplats och visningsrum. Men nu verkar allt vara här.

I verkstaden råder nu nästan den ordning som hon eftersträvar för att komma igång med sitt arbete. Och allt under en kort tid. Ugnen där hon gjuter har installerats och redan varit igång.

Irina har ryckt upp sina bopålar mer än en gång och känner sig hemma var hon än befinner sig, bara hon har sina verktyg och får jobba med sitt.
– Jag har ett litet gjuteri och gjuter smycken till andra i branschen. Här har jag den, berättar Irina, och pekar på ugnen som står på en bänk.

Hon öppnar dörren till ugnen. Därinne står flera behållare som ska svalna efter att ha stått i ugnen ett antal timmar. Gjuteriet har hon haft sedan 2006.
– Man kan gjuta upp till 10 timmar. Det är lite olika grader beroende på vad det är som man gjuter. Jag gjuter från 730 grader upp till 800 grader. Sen när det är klart, tvättar jag modellen. Jag använder citronsyra för att tvätta bort oxiden. Jag försöker jobba så miljövänligt som möjligt. Så mycket det går.

Inuti en form ställer hon en mindre vaxmodell som hon sedan fyller med gips runtom. Vid den höga temperaturen smälter vaxet och rinner bort via en liten kanal i gipset. När arbetet kylts av tas gipset bort och ett litet hålrum har bildats där vaxet var. Håligheten fylls nu ut med smält metall. Metoden kallas för cire perdue, som kommer från franskan och betyder förlorat vax. Metoden har använts sedan bronsåldern.

Arbetena är inspirerade av natur och växtlighet. Barken på vissa trädstammar, skira löv från träd, detaljer av slingerväxter till gamla spikar som blir till vigselringar. Irina håller upp ett halsband föreställande ett löv.
– Det är olika sorters blad från träd. Väldigt skira, de här är från träd i Örebro. Dom här ringarna är gjutna i silver och föreställer pilbark. Örhängena är druvor från södra Frankrike och det här är från Malaysia.

Det är viktigt vad man gör. Jag har studerat arkitektur och jag har jobbat som tandtekniker. Det var kanske där som jag lärde mig att arbeta i smått. Sen provade jag att jobba med smycken och det har jag gjort i 27 år ungefär. Man lär sig genom hela livet. Nu har jag också börjat jobba med emalj. Med en teknik som heter keum-boo.

Keum-boo eller kum-bo, är ursprungligen en forntida förgyllningsmetod från Korea. Tekniken innebär att man lägger på ett tunt skikt av 24 karats guldfolie under hetta och press på silver eller annan metall, som koppar, järn, aluminium, vitt guld eller platina.

Hennes namn är ryskklingande, hon är född och uppvuxen i det landet, men flyttade till Sverige för tjugo år sedan.
– Mitt liv är här! Jag har flyttat… det är mitt sätt att gå runt jorden och jag är en lycklig människa. Det är ett hårt och tröttande jobb – men det är så som jag gör, fastställer Irina Shujski, Rejmyre.

Text och bild: AGNETA ÖSTLUND

Share